På Dagens Nyheters debattsida nyligen beskrev socialminister Göran Hägglund (kd) och justitieminister Beatrice Ask (m) de direktiv för en översyn av den psykiatriska tvångsvårdslagstiftningen som regeringen nu beslutat om. Tanken är att genomdriva en reform med utgångspunkt i Psykansvarskommittén betänkande från 2002. Det betyder att otillräkneliga som begår brott går fria från ansvar. För övriga ska vanliga påföljdsregler gälla. Därmed kan rättspsykiatrisk vård som påföljd avskaffas. 2010 väntas en ny lagstiftning träda i kraft.
– Det är bra att vi närmar oss otillräknelighetsbegreppet som används i andra länder. I dag kan man ju ha en akut psykos som gör att man inte vet vad man gör, men ändå dömas som skyldig för ett brott och få vård som påföljd, säger Peter Andiné, rättspsykiater och chef för Rättsmedicinalverkets rättspsykiatriska avdelning i Göteborg.
Henrik Anckarsäter, professor och överläkare i rättspsykiatri vid Sahlgrenska akademin, är i grunden också positiv.
– Tanken att sluta döma patienter till rättspsykiatrisk vård är bra. Det har prövats i drygt 40 år men har inte fungerat. Domstolen beslutar om vårdtider och rättspsykiatrin har fått vårda patienter längre än vad som är medicinskt motiverat. Vårdtiden har styrts mer av samhällskydd och det är etiskt problematiskt. Ett annat stort problem är att rättspsykiatrin har tagit en allt större del av resurserna som går till psykiatrin, eftersom vårdtiderna inom rättspsykiatrin ökat.
Han menar även att nuvarande system på ett djupt olyckligt sätt kopplar psykiatriska besvär till brottslighet.
– Verkligheten är att personer som begår brott har komplexa problem av alla slag, inte minst sociala. Psykiatrin utgör bara en del av detta.
En reform enligt Psykansvarskommitténs förslag rymmer också problem, menar Henrik Anckarsäter. Inte minst gäller det de samhällsskyddsåtgärder som rättspsykatrin är tänkt att effektuera.
– Det handlar bland annat om att göra risk- och farlighetsbedömningar. Kommittén tror att vi kan leverera säkra resultat och det stämmer inte. Dessutom kopplar kommittén dessa bedömningar till psykisk sjukdom, vilket är fel. De med störst risk för återfall har inte klassiska psykiatriska sjukdomar. Det hoppas jag att regeringen tar hänsyn till.
Frågan är vad en reform skulle innebära för psykiatrin som helhet och rättspsykiatrin i synnerhet. Peter Andiné utgår från att tillräkneliga men allvarligt psykiskt sjuka brottslingar ändå kommer att behöva vårdas inom rättspsykiatrin, så länge det finns ett medicinskt behov.
– Den vårdande rättspsykiatrin kommer nog att behöva ha öppnare kanaler till kriminalvården. Men man kan nog tänka sig att färre patienter får vård, förutspår han.
– Rättspsykiatrins utredningar kommer knappast att förändras, säger Henrik Anckarsäter. När det gäller vården är det mer osäkert. Men människor blir ju inte friskare av det här förslaget, och det rimliga är att de med sinnessjukdomar inte ska sitta i vanliga fängelser utan på sjukhus. Om det blir en mur runt ett sådant sjukhus för samhällsskyddets skull hoppas jag att vården inte ska hålla i nyckeln. För dem med annan psykisk ohälsa, som ADHD, missbruk och så vidare, måste den vanliga psykiatrin bygga ut verksamheten och få fler resurser.
Han hoppas att det kan bli så eftersom ministrarna flaggar för att staten ska ta över kostnaderna för rättspsykiatrin från landstingen. Men rättspsykiatrins roll i ett nytt system påverkas också av vem som ska besluta om en person är otillräknelig, och hur många som bedöms som otillräkneliga.
– Det figurerar många siffror i debatten. Avgörande är vem som ska stå för beslutet. Läkare kan nog tänkas ha en mer generös hållning. Jag tycker att det ska ligga på jurister, eftersom det är en juridisk term, säger Henrik Anckarsäter.
Under alliansregeringens tid vid makten har det redan skett en del förändringar inom psykiatrin. Den 1 juli avskaffades exempelvis det så kallade fängelseförbudet för brott som begåtts under påverkan av allvarlig psykisk sjukdom. Till hösten förväntas en ny vårdform införas: öppen psykiatrisk tvångsvård (se artikel i LT).
– Fängelseförbudet är en olycklig reform och propositionen var illa skriven. Men den kommer att sakna betydelse när den nya reformen genomförs. Jag upplever att det är mycket retorik i det som regeringen gör. Det behövs ett rejält resurstillskott och så länge man inte kommer med det kan andra förändringar bli ett slag i luften, påpekar Henrik Anckarsäter.
