Tidskriften Lancet fokuserar i en serie artiklar på HIV-prevention. Satsningen görs i samarbete med FN-organet UNAIDS, och tidskriften presenterade artiklarna i samband med den internationella HIV-konferensen i Mexico City den 6 augusti. Till experterna som skrivit i Lancet om HIV-prevention hör Michael Merson vid Duke University i USA. Merson skriver tillsammans med bl a Jeffrey O’Malley vid FN att 1990-talets misstag inom HIV-området, då sjukdomen flyttades ned på den politiska agendan, inte får upprepas.
Historien bakom HIV är dramatisk. Virussjukdomen orsakade som bekant i det närmaste panik i USA och Europa i samband med att den upptäckts i början av 1980-talet. Då homosexuella män hörde till de första upptäckta fallen gick sjukdomen ett tag under namnet GRID (gay related immunodeficiency) men fick 1981 namnet aids (acquired immunodeficiency syndrome). Till en början stod myndigheterna i många länder handfallna. Drabbade individer och anhöriga kom i stället att göra stora insatser. Av de preventionsinsatser som gjordes på 1980-talet kan man lära sig att framgångsrik HIV-prevention omfattade mer än bara medicinska aspekter. Det krävdes i stället kollektiva insatser för att möta det stigma som var förknippat med sjukdomen, ett stigma som ökade risken att drabbade förnekade att de var smittade och förde smittan vidare.
Men i takt med att antivirala preparat såg dagens ljus i början av 1990-talet minskade rädslan för HIV/aids, och frågan förlorade sin plats högt upp på den globalpolitiska agendan. Pandemin spreds sig då snabbt, och av de misstagen måste vi dra lärdomar i dag, skriver författarna. Nu står vi inför en situation där global samordning krävs, med satsning på sociala faktorer som sexualbeteende, jämställdhet och bekämpning av intravenöst missbruk, för att HIV-preventionen ska bli framgångsrik.
Globalt lämnar situationen mycket att önska. I dag finns över 30 miljoner HIV-smittade världen över, majoriteten av dessa i områden i Afrika söder om Sahara där HIV fortfarande sprids snabbt. Men av samtliga människor i världen som befinner sig i riskzonen för HIV står mer än 90 procent utanför preventiva insatser för att förhindra spridning. Med tillräckliga satsningar skulle antalet smittade kunna minskas med i storleksordningen 50 procent, tror författarna, som räknar med att en sådan minskning skulle kunna innebära besparingar på runt 150 miljarder kronor. Som exempel på en preventiv insats kan nämnas omskärelse av män i Afrika söder om Sahara. Skulle 70 procent av alla män omskäras skulle 700 000 fall av HIV undvikas från i dag fram till 2015, beräknar författarna.
FN föreslog 2006 att 42 miljarder dollar skulle läggas på HIV-prevention och vård av sjuka fram till 2010. 36 procent av dessa pengar föreslogs öronmärkas till preventiva insatser, men författarna varnar för att detta är för lite. UNAIDS beräknar att HIV/aids hittills skördat 25 miljoner människoliv, vilket gör sjukdomen till en av de värsta pandemierna i mänsklighetens historia. HIV/aids måste vara en av de högst prioriterade globalmedicinska frågorna. 1990-talets misstag, som resulterade i en snabb spridning av pandemin, får inte upprepas, understryker författarna.
