Författarna har tittat på 201 överviktiga eller feta kvinnor som under perioden 1999 till 2003 genomgick ett sjukhusbaserat interventionsprogram med syfte att gå ned i vikt. Kvinnorna hade då studien inleddes ett BMI mellan 27 och 40, och de var mellan 21 och 45 år gamla. Samtliga kvinnor instruerades att hålla en diet på mellan 1 200 och 1 500 kilokalorier per dag. De delades därefter in i grupper baserat på hur mycket de motionerade, där en grupp motionerade med en förbränning på runt 1 000 kilokalorier dagligen, medan en annan grupp förbrände 2 000 kilokalorier dagligen. Samtliga kvinnor fick närvara vid möten där viktnedgång, diet och motion diskuterades. De fick därtill stöd och motivation i form av kontinuerliga telefonsamtal från forskare och sjukvårdspersonal under en 2-årsperiod.

Vid en uppföljning efter 6 månader visade det sig att resultaten var lovande i samtliga grupper. I genomsnitt noterades en viktnedgång på 8 till 10 procent jämfört med då studien inleddes, utan några större skillnader mellan grupperna. Men för den mer långvariga effekten noterades skillnader utifrån hur mycket studiedeltagarna motionerade. Efter 2 år hade kvinnorna (samtliga grupper inkluderade) i genomsnitt gått ned 5 procent i vikt, jämfört med studiens början. Det innebär alltså att de i genomsnitt gick upp i vikt efter 6 månader, dvs under de sista 18 månaderna av studiens 24.
En grupp på runt 25 procent av kvinnorna lyckades dock bibehålla en viktnedgång på minst 10 procent efter 2 år. I denna grupp var kvinnor som var mer fysiskt aktiva tydligt överrepresenterade: kvinnor som bibehöll minst 10 procents viktnedgång motionerade med en genomsnittlig förbränning på drygt 1 800 kilokalorier per dag, alternativt motionerade mer än 275 minuter per vecka. Det är alltså en ganska omfattande motion: 275 minuter i veckan motsvarar ca 1 timme per dag 5 dagar i veckan. Detta är mer än vad som normalt rekommenderas från hälsovårdsmyndigheter. I många länder finns rekommendationer om motion 2 till 3 timmar per vecka, något som alltså är otillräckligt enligt den aktuella studien. Värt att notera för övrigt är dock att gruppen som bibehöll minst 10 procents viktnedgång också hade fler motiverande telefonsamtal med sjukvårdspersonal och forskare, och de höll sig till en något bättre kost än genomsnittet.

Att bibehållen viktnedgång är ett omfattande problem är ingen nyhet. Många metoder för viktnedgång, farmakologisk intervention inkluderat, har haft svårt att visa bibehållen viktnedgång efter 1 år. Författarna konstaterar att motion tycks vara centralt för att behålla den lägre vikten, och att enbart god kosthållning är otillräckligt. Uppenbara begränsningar med studien är emellertid att kost inte var en variabel som prövades, då alla kvinnor fick samma kostråd. Dessutom är uppgifterna om individernas motion endast vad de själva uppgett.