Forskarna har tittat på tre olika bantningsmetoder:
• Atkins/GI, som i korthet bygger på att intaget av »snabba« kolhydrater begränsas till förmån för protein, fett och stabilare kolhydrater
• Medelhavskost, som bygger på mycket fisk, kyckling och olivolja men begränsat med kött
• »Traditionell bantning«, där intag av främst fett begränsas och den totala energimängden hålls så låg som möjligt.

322 studiedeltagare mellan 40 och 65 års ålder, 86 procent av dem män, delades in i tre grupper och fick följa ett av de tre nämnda bantningsalternativen under två års tid. Studiedeltagarna hade alla ett BMI på minst 27 vid studiens början, genomsnittet låg på 31. Av de 322 deltagarna lyckades 272 hålla sig till den kost de lottats till under hela studietiden. Samtliga studiedeltagare var anställda vid samma arbetsplats i staden Dimona i Israel och åt dagligen lunch i samma matsal där de gavs mat enligt den utvalda metoden. Deltagarna och en grupp av deras makar utbildades därtill i hur de på bästa sätt skulle följa den angivna kosten även i hemmet.
Efter två år visade det sig att Atkinsbantarna lyckats gå ned i genomsnitt 5,5 kilo. Medelhavskostgruppen tappade 4,6 kilo, medan gruppen som bantat på traditionellt sätt med lågt fettintag gick ned med i genomsnitt 3,3 kilo.

Författarna följde vid sidan av viktminskningen även effekter på bland annat blodfetter. Även här noterades bäst effekter av Atkinsmetoden: HDL-kolesterolet stärktes mest i Atkinsgruppen, och noterades även för den kraftigaste sänkningen i triglycerider.
För LDL-kolesterolet noterades inte någon statiskt säkerställd skillnad mellan grupperna. Minskningen i kvoten totalkolesterol/HDL var 12 procent i gruppen som bantat traditionellt, vilket ska jämföras med 20 procent i gruppen som bantat enligt Atkins. Vid sidan av påverkan på lipider undersökte forskarna även glykemisk kontroll, då 36 av studiedeltagarna hade diabetes. För diabetikerna visade sig medelhavskost sammantaget ha den bästa effekten på fasteglukos och insulinnivåer i plasma.

Studien utgör ytterligare god evidens för Atkins/GI-metoden. För drygt ett år sedan presenterades en amerikansk studie i tidskriften Journal of American Medical Association (Se Läkartidningen nr 10/2007) där Atkins/GI-metoden jämfördes med andra bantningsmetoder, såsom den så kallade LEARN-metoden (mycket kolhydrater, lite fett) och Ornishmetoden (veganliknande kost). Studien, som endast omfattade kvinnor, visade att Atkins gav bäst resultat vad gäller både viktnedgång och påverkan på blodfetter. Det faktum att den i JAMA publicerade studien omfattade endast kvinnor är särskilt intressant mot bakgrund av att den nu publicerade studien främst omfattar män, bara 14 procent av samtliga studiedeltagare var kvinnor.

Författarna konstaterar sammantaget att samtliga undersökta metoder både är säkra och fungerar. De understryker dock att det inte finns en universell metod som fungerar för alla utan att man får pröva sig fram. För diabetiker kan medelhavskost vara särskilt lämpad givet att den glykemiska kontrollen stärks. För individer med hyperlipidemi kan i stället Atkinsmetoden vara mer lämpad då denna hade bäst effekt på lipidprofilen. Den noterade viktnedgången med de olika metoderna är av samma storleksordning som man kan förvänta sig av farmakologisk behandling för övervikt, skriver författarna.

Fetma är som bekant ett problem av enorma proportioner i västvärlden, och flera studier av mycket varierande kvalitet kring effekter av olika bantningsmetoder presenteras kontinuerligt. Den aktuella studien hör till de absolut största inom området och är också en av de studier som följt studiedeltagarna under längst tid. En annan uppenbar styrka med studien är det faktum att kosten kontrollerats väl då samtliga deltagare dagligen åt på samma restaurang.