Läkare har en hög trovärdighet men utnyttjar alltför sällan sina kunskaper för att driva opinion eller påverka politiska beslut. Det var utgångspunkten för ett symposium vid riksstämman.
Riksdagens socialutskotts ordförande, Kenneth Johansson (c), uppmanade läkare att göra sig mer synliga och tillgängliga för politiker.
PR-konsulten Britt-Marie Lindblad talade sig varm för att läkare ska medverka i kampanjer och utspel i hälsopolitiska frågor, som cancer och antirökningsprojekt.
Politikerna vill få kunskap – vem ska slå larm om inte läkarna gör det? frågade moderatorn Gunilla Bolinder:
– Medicinska frågor skulle kunna främjas av politiska beslut. Men läkare måste ta sitt ansvar för att informera politikerna.
Mentometrar visade dock att åhörarna inte alls är främmande för att kontakta press och politiker. Omkring hälften av publiken angav att de kontaktat lokalpolitiker i sin läkarroll, tre fjärdedelar har skrivit en debattartikel, och alla tryckte på ja-knappen på frågan om läkare har ett ansvar att »ge information från professionen«.
Folkhälsoprofessorn och folkbildaren Hans Rosling stämde inte in i lovsången. Tvärtom har det postindustriella samhället för mycket av opinion, hävdade Rosling och efterlyste mer av saklig information, grundad på oberoende forskning. Och han var kritisk till spridning av evidens för mycket diskutabla egenintressen där man utnyttjar sin läkarroll.
– Det är väldigt viktigt att man har oberoende information bland opinionsbildare. Opinionsbildare blir farliga när man driver kampanj för att till exempel utnyttja marginalväljare, sa Rosling.
Men inte heller forskning går fri från överordnade, om än vällovliga, intressen, tillade Rosling och nämnde den pågående diskussionen om de apatiska barnen.