Karin Johannisson, Lennart Levi och Johan Cullberg är tre vältaliga föreläsare som var för sig skulle kunna fylla ett par timmar, även under en mindre omfattande seminarierubrik än »Läkares människo- och sjukdomssyn då, nu och framgent«. Läkaryrket befinner sig i identitetskris. Det patientnära arbetet har sjunkit i social status, samtidigt som folkhälsoarbetet står inför stora utmaningar. Trots medicinska framsteg så är människor inte mindre oroade för sin hälsa. Allmänläkaren kan i dag och framöver räkna med allt mer pålästa patienter som vet mer om sitt specifika område och som kräver en ”second opinion”. Alternativmarknaden växer och sjukvårdskostnader ökar.
Den evidensbaserade medicinen är ibland svår att praktisera. För att medicinen ska vara framgångsrik krävs i grunden någon form av terapeutisk allians mellan läkare och patient. Föreläsarna cirklade kring frågan om läkarens yrkesroll utifrån olika utgångspunkter: en sjukdomshistoriker – professor i idé- och lärdomshistoria, Karin Johannisson, professor emeritus Lennart Levi, i dag riksdagsman för centerpartiet och förespråkare för folkhälsofrågor, samt Johan Cullberg, den psykodynamiska psykologins svenska portalfigur.
– Det forskas och kommer doktorer på löpande band, men forskningen tillämpas inte. Om läkaren vid sjukstugan har lägre status än läkaren i laboratoriet får vi resursstark forskning men svag ekonomisk tilldelning i mer patientnära kontexter, konstaterade Karin Johannisson.
Johannisson refererade till James le Fanu och boken »The rise and fall of modern medicine«, som läses bland unga läkarstuderande.
Lennart Levi framhöll att patienten och dennes miljö är odelbara och måste behandlas i ett sammanhang:
– Arbetslösheten har medicinska effekter. Vi har fortfarande 800 000 människor i utanförskap att jobba med.
– Hoppet är en väsentlig faktor både i somatisk och i psykiatrisk behandling, till exempel för läkningen efter en cancerdiagnos. Där hopplösheten kommer är självmordsrisken mycket högre, sa Johan Cullberg, som anser att evidensbegreppet är problematiskt, »det krymper blicken«.
– Läkaren kan stödja patientens läkning eller förhindra den med sina åtgärder, sa Johan Cullberg.