Koncentrationen »av tiopental i lårblodet är kraftigt förhöjd och representerar en nivå omkring 1 000 gånger mer än vad man ser vid ordinär användning av preparatet och ligger långt över de nivåer som man kan se vid dödliga förgiftningar (…) koncentrationerna av morfin är förhöjda och ligger också inom de nivåer som man kan se vid dödliga förgiftningar med preparatet«.
Det skriver Petra Råsten-Almqvist, överläkare vid Rättsmedicinska avdelningen i Solna, i sitt utlåtande utifrån obduktionen av den lilla flickan som en narkosläkare misstänks ha bragt om livet.
Från Rättsmedicinalverkets avdelning för rättsgenetik och rättskemi finns ett analysresultat där bland annat följande framgår:
• 2 000 mikrogram tiopental per gram lårblod
• 3 mikrogram tiopental per ml urin
• 5,7 mikrogram morfin per gram lårblod
• 4 mikrogram morfin per ml urin
Petra Råsten-Almqvist kommenterar i sitt utlåtande: »(…) den sammantagna bilden visar att [flickan] avlidit till följd av kraftig överdosering av tiopental i kombination med morfin men att [flickan] varit i mycket dåligt tillstånd på grund av sina omfattande hjärnskador som varit en följd av den omfattande hjärnblödning hon fått vid några dagars ålder och hade troligen även avlidit inom en kortare tidsrymd utan överdosering av tiopental i kombination med morfin«.
Om hjärnblödningen var en följd av det felaktigt givna natriumdroppet när flickan bara var ett par dagar gammal kan enligt rättsläkaren inte bedömas med rättsmedicinska metoder.
Tills sist skriver Petra Råsten-Almqvist att »ur rättsmedicinskt perspektiv betraktas dock således dödsfallet som onaturligt, till följd av överdosering av annan person, men att det inte utifrån den rättsmedicinska undersökningen eller de tillgängliga handlingarna kan avgöras i vilket syfte eller av vem den mycket höga dosen av tiopental givits«.
Petra Råsten-Almqvist vill inte uttala sig i det aktuella fallet.
Peter Krantz är specialist i rättsmedicin och tidigare chef för Rättsmedicinska avdelningen i Lund, numera även ordförande i Svensk rättsmedicinsk förening. Han säger att det för det första är viktigt att inte blanda ihop koncentrationer av ett ämne i blodet, med de doser som givits medan patienten var vid liv.
– Det kan finnas jättehöga koncentrationer i blodet om ett läkemedel till exempel ges kort före döden.
Och han menar att det inte är solklart vad det egentligen betyder att koncentrationen av ett läkemedel är hundra (eller i det här fallet 1 000) gånger högre än »vid ordinär användning«.
– Det är nog inte samma sak som att man har fått i sig hundra gånger mer än vad man ska ha.
Peter Krantz säger också att en del obduktioner och analyser är mer komplicerade än andra.
– Det är svårt att bedöma nivåer hos patienter efter intensivvård, det är svårt med spädbarn, för referensmateralet är så litet, och naturligtvis ännu svårare med ett prematurt spädbarn.
Johan Ahlner, chef för rättskemiska avdelningen i Linköping, där analyserna gjordes, vill inte heller kommentera det enskilda fallet, men säger att det egentligen inte finns några speciella referensnivåer för spädbarn utan en bedömning får göras individuellt. Framför allt vill han mana till försiktighet när det gäller att tolka koncentrationsnivåer.
Björn Hurtig, den för dråp misstänkta läkarens försvarsadvokat, är kritisk till att åklagaren släppt sekretessen för analysbeskedet från Rättsmedicinalverket och utlåtandet ur obduktionsprotokollet.
– Det är häpnadsväckande! För att komma undan den massiva kritiken så häver man sekretessen. Vad var i så fall skälet till att materialet sekretessbelades från början? Omtanke om mig, eller föräldrarna eller till den döda flickan? Eller rent av staten, det vill säga åklagaren?
Björn Hurtig är mycket upprörd och säger att han väntar sig »vad som helst« från Elisabeth Brandt i fortsättningen.
Men han säger också att det material som nu blivit offentligt inte är allt.
– Det finns åtminstone två utlåtanden från Rättmedicinalverket där man i det andra klargör vad man skrivit i det första, nämligen att det inte går att räkna tillbaka nivåerna av läkemedel i blodet till en given dos.
Elisabeth Brandt har inte gått att nå för en kommentar. Från åklagarkammaren låter man hälsa att kommentarerna nu kommer att upphöra.

Läs mer
Läkartidningen bevakar händelseutvecklingen i detta ärende kontinuerligt. För att läsa de senaste artiklarna i ämnet rekommenderar vi nedanstående länk.
Fallet på Astrid Lindgrens barnsjukhus – samlade artiklar, kommentarer och råd