Överlevnaden efter såväl hjärtinfarkt som ischemiska hjärtsjukdomar har ökat under de två senaste decennierna.
– Det beror delvis på att människor röker mindre, rör mer på sig och äter bättre. Men det beror också på att sjukvården blivit bättre.
Det sa generaldirektör Lars-Erik Holm när Socialstyrelsens i dag presenterade sin öppna jämförelse och sin utvärdering av hjärtsjukvårdens processer och resultat.
Men trots många positiva resultat når sjukvården på flera områden inte upp till vad Socialstyrelsen förväntar sig när det gäller hjärtsjukvård.
I rapporten listas områden där förbättringar rekommenderas vid i stort sett alla landsting och sjukhus.
• Andelen patienter med ST-höjningsinfarkt som reperfusionsbehandlas bör öka. Snittet i riket i dag är 72 procent, Socialstyrelsens mål är 85 procent.
• Socialstyrelsen anser också att tiden mellan första EKG och start av reperfusionsbehandlingen bör minska. Den maximala tiden som bör förflyta är 30 minuter för trombolys och 90 minuter för PCI. I dag behandlas 66 procent av de aktuella patienterna inom den tiden. Målet är cirka 90 procent.
• Andelen patienter som får blodfettssänkande behandling efter infarkt bör öka. Snittet i riket i dag är 82 procent. Socialstyrelsens mål är cirka 95 procent.
• Insatserna för att minska andelen patienter som fortsätter att röka efter en hjärtinfarkt bör öka. Av dem som rökte före hjärtinfarkten slutar i dag 64 procent att röka, Socialstyrelsen anger inget exakt mål. Bäst lyckas Gotland med 83 procent rökfria tidigare rökare, 6–10 veckor efter infarkten. Sämst lyckas Örebro läns landsting med 51 procent.
• Sjukskrivningstiderna efter hjärtinfarkt bör minska. Av Socialstyrelsens beslutsstöd som kom förra året framgår att efter en akut hjärtinfarkt utan komplikationer förväntas patientens arbetsförmåga vara helt nedsatt i upp till fyra veckor. I dag är 43 procent av patienterna helt sjukskrivna 6–10 veckor efter sin infarkt. Socialstyrelsen anger inget exakt mål för hur många som borde vara sjukskrivna.
• Warfarinbehandling hos patienter med förmaksflimmer och annan risk för blodpropp och stroke bör öka. I dag behandlas 43 procent av de aktuella patienterna. Målet är att öka andelen.
• Andelen implanterbara defibrillatorer (ICD) i primär- eller sekundärpreventivt syfte hos aktuella patientgrupper bör öka. I dag sätts 6,7 ICD in per 100 000 invånare. Socialstyrelsen anser att nivån borde ligga på 16 per 100 000 invånare. Här finns också anmärkningsvärda könsskillnader som Socialstyrelsen vill utreda vidare.
• Antalet implantationer av sviktpacemaker (CRT) hos patienter med hjärtsvikt bör öka. Precis som med ICD sätts idag 6,7 CRT in per 100 000 invånare. Socialstyrelsen anser att nivån borde ligga på 16 stycken per 100 000 invånare.
• Dödligheten efter infarkt bör minska. Att variationen i dödlighet är stor på landstingsnivå är ett tecken på att det är möjligt att ytterligare sänka dödligheten, enligt Socialstyrelsen. Dödligheten inom 28 dagar efter sjukhusvårdad hjärtinfarkt har gått ner från 33 procent 1987 till 14 procent 2007. Dödligheten bland dem som inte sjukhusvårdades har inte minskat i samma utsträckning (från ca 24 procent till ca 18 procent), och Socialstyrelsen anser att landstingen bör jobba hårdare med till exempel ambulansvården och den förebyggande och uppsökande verksamheten i primärvården för att få ner även de siffrorna.
