– När man lägger ned vård- och boendeplatser måste resurserna, särskilt de inom sjukvården, stärkas för att kunna ge de äldre en bra vård och omsorg i hemmet. I annat fall riskerar man att äventyra hälsan och tryggheten för de äldre, säger Christer Neleryd, chef för äldreenheten på Socialstyrelsen, i ett pressmeddelande.
Det är sammantaget en mörk bild av äldrevården och äldreomsorgen som ges i rapporten. De äldre blir allt fler. Samtidigt blir vårdplatserna i slutenvården färre. Mellan åren 2002 och 2007 minskade slutenvårdplatserna med drygt 6 procent, från 27 969 till 26 184 platser.
Även platserna i särskilt boende har minskat i antal, bara under 2000-talet med 20 procent. Det gör att trycket ökar på vården. Vårduppgifter och behov förskjuts till hemsjukvården och särskilda boenden, men där råder brist inte bara på läkare och sjuksköterskor utan också på andra vårdprofessioner. Läkemedelsförskrivningen till de äldre, i synnerhet i särskilt boende, har ökat »avsevärt« de senaste åren. Och allt fler äldre behöver slutenvård för läkemedelsbiverkningar.
Allt sammantaget gör att många äldre behöver insatser från många olika håll samtidigt, från olika professioner, olika utförare, från såväl kommun som landsting. Detta ställer stora krav på samordning, men ett växande problem är just också den bristande samordningen, enligt Socialstyrelsen, som tillägger att en ökande mångfald av utförare och ökade valmöjligheter för de äldre ytterligare försvårar samordningen. Många äldre har dessutom av naturliga skäl svårt att själva bevaka sina intressen.
– Huvudmännen måste utveckla en samordningsfunktion som gör att äldre personer med stora hjälpbehov kan få en god och trygg vård och omsorg, säger Christer Neleryd.
– När det gäller läkemedelsanvändningen bland äldre tar Socialstyrelsen nu fram föreskrifter för att säkra att huvudmännen systematiskt följer upp den enskildes läkemedelbehandling, säger Christer Neleryd.
I sin senaste lägesrapport för vården och omsorgen av våra äldre skriver Socialstyrelsen att »kvinnor, nästan undantagslöst, ordineras mer psykofarmaka än män och att förskrivningen av dessa läkemedel sker mest till personer som bor i särskilt boende«. Så står det i rapporten på s 30.
»Nästan 45 procent av kvinnorna och drygt 38 procent av männen ordineras antidepressiva läkemedel i särskilt boende, vilket är påfallande högre siffror än bland kvinnor och män i ordinärt boende.« Andelen äldre i ordinärt boende som fick antidepressiva läkemedel var alltså lägre, för männen 17 procent och för kvinnorna 22 procent.
Vad gäller neuroleptika är förhållandet mellan könen mer lika, men skillnaden i ordinationen mellan boendeformerna är stor: Omkring 4 procent i ordinärt boende får neuroleptika, medan andelen är 18 procent för äldre i särskilt boende.
Även sömnmedel och lugnande medel förskrivs i större utsträckning i särskilt boende.
Socialstyrelsen kommenterar att siffrorna ska ses i relation till att det ofta handlar om svårt sjuka personer, men ställer sig ändå frågan: »Vad är det i boendeformen som orsakar denna förskrivning?«
