Läkemedelsrelaterade problem hos äldre skapar onödigt lidande för många människor och kostar samhället miljardbelopp varje år, konstaterar SBU. Och ingen enskild åtgärd är tillräcklig för att lösa problemet, enligt rapporten, som är en systematisk litteraturöversikt över möjligheterna att förbättra läkemedelsanvändningen för äldre.
Här är några av rapportens slutsatser:
• Ökad utbildning och information till i första hand läkare leder till minskad förskrivning och ordination av olämpliga läkemedel till äldre.
• Den akuta behandlingen av sköra äldre med många sjukdomar är alltför ofta alltför kortsiktig. Bättre utredning och diagnostik behövs.
• En rad läkemedel, bland andra NSAID, läkemedel med antikolinerga effekter och bensodiazepiner, bör alltid betraktas som riskläkemedel för äldre.
• Läkemedelsbehandlingen måste kontinuerligt omprövas, bland annat eftersom verkningar och biverkningar av läkemedel ändras med åldern.
• Att rutiner för regelbunden avstämning av behandlingens effekt i varje enskilt fall ofta saknas är oetiskt, enligt SBU.
• Ingen enskild åtgärd räcker. Samtidiga förändringar av informationshantering, rutiner och hjälpmedel för förskrivning och behandlingsuppföljning, distribution av läkemedel samt utbildningsinsatser behövs, enligt SBU. Därför måste alla aktörer (regioner, landsting, kommuner, verksamhetsansvariga, läkemedelssakkunniga, hälso- och sjukvårdens yrkesorganisationer och företrädare för patientintressen) samverka. De behöver snarast få ett gemensamt uppdrag att utforma en åtgärdsplan.
