Trots informationskampanjer och andra insatser består skillnaderna i så kallad hälsopolitiskt åtgärdbar dödlighet – ett mått som ofta används för att skatta effektiviteten i hälso- och sjukvården – mellan hög- och lågutbildade. För dödsorsaker som trafikolyckor, lungcancer och leversjukdomar är dödligheten tre gånger så hög för lågutbildade personer som för högutbildade. Sett över tid snarast ökar klasskillnaderna i denna typ av dödlighet, som i huvudsak beror på livsstilsfaktorer.
När det gäller dödsfall som anses kunna undvikas om patienten får rätt vård i rätt tid minskar klasskillnaderna något, visar rapporten. Fortfarande avstår dock lågutbildade i betydligt större utsträckning än högutbildade från att söka vård vid behov. Detsamma gäller kvinnor, som oftare än män väljer bort att gå till doktorn.
Ett område där rapporten visar att det finns mycket kvar att göra är bemötande och delaktighet. Av rapporten framgår att många patienter är missnöjda med bemötandet och informationen de får. Antalet ärenden hos patientnämnderna som rör bemötande har ökat med 41 procent sedan 2000.
Detta trots att hälso- och sjukvårdslagen tydligt säger att patienten ska stå i fokus för vården.
– Vi vet att mer delaktighet leder till nöjdare patienter, vilket i sin tur leder till bättre resultat, säger Socialstyrelsens generaldirektör Lars-Erik Holm.
Samtidigt medger han att ökad delaktighet också kan leda till större skillnader i vården.
– När man lyssnar på patienten finns det en risk att en välutbildad argumenterar bättre. Frågan är hur vi bygger upp strukturer som gör att patienter med lägre utbildning och sämre språkkunskaper ändå får lika bra vård.
Rapporten visar på en del positiva tendenser, som att fler sjukdomar kan behandlas och att den vetenskapliga grunden stärkts. Samtidigt riktas kritik mot vårdgivarna för en alltför stark fokusering på behandlande i stället för förebyggande insatser. För när allt fler sjukdomar kan behandlas betyder det att utrymmet för ytterligare förbättringar minskar. Därför blir det förebyggande arbetet allt viktigare.
– Vi kan inte vänta oss att forskning ska lösa folkhälsoproblemen. Det satsas stora summor pengar på cancerforskning som bara ger marginella förändringar. Enda sättet att få betydande förbättring är genom hälsofrämjande, förebyggande insatser, säger Emma Bergmark vid Socialstyrelsens hälso- och sjukvårdsavdelning.
Lars-Erik Holm menar att ansvaret för att komma till rätta med bristerna ligger hos vårdgivarna. För lagen är tydlig: vård ske ges på lika villkor.
– Vi som myndigheter kan genom exempelvis öppna jämförelser uppmärksamma vårdgivarna på hur problemet ser ut och förtydliga lagens krav.
Han tror dock att en stärkt patienträttslag, som nyligen föreslagits i en utredning, skulle kunna ha en positiv effekt på delaktigheten.
– Genom att man stärker patientens rätt kan det leda till ett ändrat synsätt där man i större grad betraktar patienten som en central aktör i behandlingen av den egna sjukdomen.