Tidigast i slutet av juli kan ett beslut om huruvida åtal ska väckas i fallet med den dråpmisstänkta narkosläkaren vid Astrid Lindgrens barnsjukhus komma. Alla förhör är ännu inte hållna, och åklagaren väntar också på »en del annat material«.
Flera gånger har tidpunkten för beslutet flyttats fram, och Peter Claesson, chefsåklagare och förundersökningsledare, förklarar det med att det bara är prognoser.
– I inledningen av en utredning är det inte så lätt att veta hur lång tid det kommer att ta. Det är många saker som ska till, personer som ska höras ska vara tillgängliga och vi ska få tillgång till allt material vi är ute efter.
Det var i början av mars som en narkosläkare vid Astrid Lindgrens barnsjukhus häktades misstänkt för dråp av en prematur flicka. Dådet skulle ha ägt rum i september 2008 efter att flickan bedömts vara utom räddning, och beslut hade fattats om att stänga av respiratorn. Flickan fick enligt journalen morfin, men enligt obduktionsprotokollet fanns också mycket höga halter av tiopental i flickans blod. Enligt obduktionsutlåtandet är flickans död onaturlig och en följd av kraftig överdosering av tiopental i kombination med morfin. Men det konstateras också att flickan var i så dålig kondition att hon troligtvis hade dött inom kort även utan överdoseringen.
Läkaren nekar till att ha dödat flickan.
Efter cirka en vecka i häktet släpptes läkaren. En bit in i utredningsarbetet byttes den kritiserade åklagaren Elisabeth Brandt ut och Peter Claesson tog över.
Under utredningen har läkaren inte varit i tjänst.
Även Socialstyrelsen utreder ärendet, och utredningen beräknas enligt regionala tillsynsenhetens chef Staffan Blom var klar »efter sommaren, kanske augusti«. Att åklagaren skulle invänta den utredningen för att kunna fatta beslut har Peter Claesson tidigare förnekat i flera sammanhang. Men det är precis vad läkarens advokat Björn Hurtig menar att åklagaren gör.
– Om han gör det ska jag låta JO-pröva om åklagaren överhuvudtaget hade någon brottsmisstanke från början, säger Björn Hurtig.
Han tycker att det är ytterst anmärkningsvärt att utredningen drar ut så på tiden.
– Det är ju märkligt med den enorma skyndsamhet som tydligen krävdes i början av ärendet, när man var tvungen att häkta läkaren för att det förelåg kollusionsfara!
– Det handlade då om att man skulle förhöra en enda person, säger Björn Hurtig och fortsätter:
– Nu håller man på och förhör folk till höger och vänster, hela avdelningar, det är något som har blivit fel!
Björn Hurtig är arg.
– Vi får inte svar på någonting, för det skulle kunna vara »till men för utredningen«. Till och med tekniska data som vi inte kan påverka för 5 öre. Hur skulle det kunna vara till men för utredningen om vi fick tillgång till det? frågar Björn Hurtig retoriskt.
Efter att läkaren släpptes ur häktes sades att fallet skulle behandlas skyndsamt, »som om hon vore häktad«. Nu har det gått mer än tre månader.
– Det här sabbar hela hennes liv! säger Björn Hurtig.
Även om Peter Claesson själv nu går på semester fortsätter utredningsarbetet under sommaren. Ytterligare förhör ska hållas, och Peter Claesson säger också att man väntar på en del svar och analyser. Men något avgörande beslut om åtal eller inte kommer med största sannolikhet inte före vecka 30, då han åter är i tjänst.
– Jag går ju inte in och fattar beslut om åtal eller att avskriva under min semester om det inte händer något alldeles speciellt.
Peter Claesson säger att Läkartidningen får höra av sig när han kommer tillbaka från sin semester, men att det ändå är mer troligt att ett eventuellt åtalsbeslut kommer först till hösten.