Europaparlamentet klubbade på onsdagen det så kallade patientrörlighetsdirektivet. Detta efter två års manglande och en kompromiss som EU:s hälsoministrar anslöt sig till i augusti i fjol. Länderna får själva avgöra i vilken utsträckning man vill bekosta medborgares planerade vård i andra EU-länder.
Vård utomlands kommer även fortsättningsvis att ligga på patienten – och kan bli aktuell vid långa väntetider eller när ett visst slags specialistvård inte finns i hemlandet. Det nya för svenskt vidkommande är att patienter inte ska behöva ligga ute med pengar:
– Min inriktning är att jag som patient inte ska behöva ligga ute med pengar, det här ska den svenska vården betala till sin motsvarighet i det andra landet direkt utan att jag behöver vara direkt involverad i det som patient, sade Göran Hägglund tidigare i veckan till Ekot.
Det nya direktivet välkomnas av Läkarförbundet. Men läkares arbete kommer knappast att påverkas, enligt Heidi Stensmyren, förste vice ordförande, Läkarförbundet.
– Vårdvalet gör att vi i Sverige är vana vid att patienter kan söka vård i andra landsting. Inom vissa specialiteter, som ortopediska ingrepp – och i gränstrakter till andra länder – kan de nya villkoren för utlandsvård ge effekt. Men för patienter generellt är läkarkontakt och kontinuitet i vården viktigare än att söka sig någon annanstans för två veckors kortare väntetid, säger hon.
Två frågor kommer dock att kräva ett utökat vårdsamarbete över gränserna: multiresistens och journalhantering.
– Där måste vi jobba på att få journalsystem och ett journalspråk som vi kan förstå och formulera på ett bra sätt, så att det inte blir missförstånd vid översättning, säger Heidi Stensmyren.
Publicerad:
Läkartidningen 04/2011
Lakartidningen.se