Svåra rättsmedicinska spörsmål eller en fråga om juridisk prestige?

Vi som skriver om den dråpmisstänkta narkosläkaren, ni som läser om fallet, vet inte vad som egentligen hände i en sal på Astrid Lindgrens barnsjukhus den 20 september 2008. Det är svårt att tro att ens någon som var med har något givet svar på gåtan.
I mer än två år har utredningen kring ärendet pågått. Vid flera tillfällen har många trott och hoppats att åklagaren Peter Claeson skulle välja att lägga ner, men han har i stället valt att hålla ytterligare förhör, inhämta ytterligare expertis, vrida och vända på ytterligare presumtiva bevis. I slutet av februari inkom den norske rättstoxikologen Jørg Mørland med ett utlåtande om de rättskemiska och rättsmedicinska slutsatser som redovisats i målet. Efter översättning och noggrann genomläsning har åklagaren alltså trots allt valt att fortsätta processen.
• I juni 2008 föds en liten flicka efter en besvärlig förlossning i 25:e graviditetsveckan. Flickan är mycket medtagen, med endast enstaka hjärtslag, och behöver stora återupplivningsinsatser.
• När flickan är drygt ett dygn gammal drabbas hon av hypernatremi till följd av en förväxling av natriumkloridstyrkor, och dagen efter kan man via ultraljud se en omfattande bilateral hjärnblödning. Sköterskan som administrerat natriumkloriden anmäls av modern till HSAN och får en varning. Händelsen anmäls också enligt lex Maria. Såväl Socialstyrelsen som den som utförde den påföljande obduktionen konstaterar att det inte går att avgöra om hjärnblödningen var en följd av hypernatremin eller av prematuriteten och asfyxin, som är kända riskfaktorer för hjärnblödning.
• Under hela sommaren är tillståndet för flickan mer eller mindre kritiskt. Tillsammans med föräldrarna kommer läkarna på förmiddagen den 20 september överens om att avsluta den livsuppehållande behandlingen. Föräldrarna får tid att ringa sina anhöriga. Elva av dem är med under flickans sista timmar i livet.
• Enligt journalen stängs respiratorn av klockan 16.45. Ett dropp med 20 mikrogram morfin per kilo och timme är kopplat.
Narkosläkaren har spätt tiopental till 25 mg per ml i två sprutor à 10 ml för att ha till hands i salen, likaså finns där diazepam och mer morfin. Narkosläkaren har uppgett att inget av detta givits till flickan, utan det enda »extra« är att hon då och då sprutat natriumklorid för att hålla infarten öppen.
• Flickan dör klockan 22.02 den 20 september 2008, drygt fem timmar efter det att man stängt av respiratorn.
• Den 6 oktober gör föräldrarna en polisanmälan mot »personal« vid Karolinska universitetssjukhuset för att denna skulle ha felbehandlat deras nyfödda dotter så att hon fått allvarliga hjärnskador och därför dött en förtidig död. I polisanmälan finns inget som tyder på att någon har invändningar mot vården av flickan i livets absoluta slutskede.
• Kroppen obduceras den 14 oktober på rättsmedicinska avdelningen i Solna. I det preliminära obduktionsbeskedet noteras att fynden talar för att flickan dött i sviterna av den omfattande hjärnblödningen. I obduktionsprotokollet får man veta att blod och urin tillvaratagits för rättskemisk analys. Åklagaren, som haft hand om saken sedan polisanmälan gjordes, lägger ner ärendet. Flickan begravs.
• Två månader senare görs analysen av blod- och urinprov på Rättsmedicinalverket, RMV, i Linköping, och ytterligare nästan ett par månader senare reagerar obducenten i Solna på det svar hon fått därifrån, som indikerar skyhöga halter av tiopental och kraftigt förhöjda morfinkoncentrationer. Obducenten skriver i det slutgiltiga utlåtandet att koncentrationen av tiopental i lårblodet »representerar en nivå omkring 1 000 gånger mer än vad man ser vid ordinär användning av preparatet och ligger långt över de nivåer som man kan se vid dödliga förgiftningar«.
• Obducenten tar kontakt med åklagaren Elisabeth Brandt, som återupptar förundersökningen utifrån teorin att flickan dött av en överdos som getts av »någon okänd på Astrid Lindgrens sjukhus, troligen i september 2008«, enligt åklagarens tilläggsanmälan till polisen.
• Måndagen den 2 mars 2009 hämtas narkosläkaren av polis på sin arbetsplats. Hon anhålls, och den 6 mars häktas hon misstänkt för dråp. När undersköterskan som var i tjänst då flickan dog förhörts den 9 mars upphävs häktningsbeslutet.
• Socialstyrelsen öppnar på eget initiativ ett ärende kring fallet.
• Beslutet om åtal eller inte skjuts upp gång på gång; till påsk, till midsommar och till »efter semestrarna«, nästa år. Under tiden byttes åklagaren ut mot chefsåklagare Peter Claeson.
• I oktober kommer Socialstyrelsens beslut i ärendet. Där konstateras att vården givits enligt vetenskap och beprövad erfarenhet.
• I början av februari 2010 åtalas narkosläkaren för dråp, nästan ett år efter att hon först anhölls.
• Redan när förundersökningen delgavs narkosläkaren begärde hennes advokat att en granskning skulle göras av RMV:s handläggning av ärendet. Då sade åklagaren nej. I april ändrar han sig sedan försvarsadvokaten begärt att tingsrätten skulle förmå åklagaren att gå med på revision av RMV:s förfarande. Åklagaren går också med på att försvarets expert Olof Beck, professor i analytisk klinisk farmakologi, får medverka vid revisionen.
• Rättsmedicinalverket sänder på eget initiativ ett spätt blodprov från den döda flickan till finska rättsmedicinalverket. Anledningen var att RMV:s analyssvar blivit ifrågasatt, och man ansåg att det skulle vara bra att låta ett oberoende laboratorium göra om analysen; identifiera och kvantifiera. För att få en aktuell jämförelse med den finska analysen gjorde man på RMV under tiden också själv om analysen avseende tiopental, pentobarbital och fenobarbital. Enligt RMV stämmer resultaten av omanalysen både med den tidigare egna analysen och med den analys som gjordes i Finland.
• Den 20 maj rapporterar Olof Beck att han är kritisk till RMV:s analysmetoder och slutsatser. Enligt Olof Beck har RMV använt ogiltiga rutiner i flera fall och ibland arbetat med ovaliderade metoder. En del av analyserna saknar dokumentation. Olof Beck är också kritisk till att RMV i svaret till obducenten skrev att blodprovet innehöll 2 000 mikrogram tiopental per gram lårblod trots att 10 mikrogram är den högsta punkten på kalibreringen. RMV:s eget protokoll från granskningen väntas dagen därpå.
• Den 21 maj meddelar tingsrätten att rättegången, som skulle inletts den 31 maj, skjuts upp. Försvarsadvokaten har begärt mer förberedelsetid då han anser att det tillkommit för mycket nytt material att sätta sig in i. Även åklagaren begär sedan mer tid för att kunna inhämta ett yttrande från Socialstyrelsens rättsliga råd. Skälet är kritiken som försvarets expert yttrat angående Rättsmedicinalverkets hantering av ärendet, utifrån den granskning som genomfördes veckan dessförinnan. Rättsmedicinalverkets egna representanter anser att det saknas anledning att ifrågasätta analysresultaten. Peter Claeson vill ha Rättsliga rådets syn på just den saken.
• Först den 29 juni får åklagaren Peter Claeson iväg sin begäran om ett yttrande från Rättsliga rådet vid Socialstyrelsen. Han vill att rådet tar ställning till de rättskemiska och rättsmedicinska slutsatser som redovisats i målet.
• Det dröjer ända till den 9 september innan Rättsliga rådet kan hitta en sakkunnig som ska granska ärendet. Eftersom man anser att de svenska experter inom ämnesområdet som står till buds är att betrakta som »förbrukade«, då de alla redan haft någon form av beröring med fallet, har man sökt och hittat en expert utomlands. Det dröjer emellertid nästan en vecka innan Rättsliga rådet vill berätta att det är norrmannen Jørg Mørland, professor och chef för norska folkhälsoinstitutets division rettstoksikologi og rusmiddelforskning, som har fått uppdraget.
• Inte heller narkosläkaren och hennes försvarsadvokat får till att börja med veta att det är Jørg Mørland som ska granska fallet för Rättsliga rådets räkning. Men när det står klart hävdar försvaret att experten är jävig. Anledningen är en artikel från 2006 med sammanlagt över 30 författare, där både Jørg Mørland och obducenten Petra Råsten-Almqvist finns med. Året därpå var dessutom Jørg Mørland huvudopponent på en avhandling vid Linköpings universitet, där chefen för Rättsmedicinalverket Johan Ahlner var en av handledarna. Han får emellertid inget gehör för detta hos Rättsliga rådet.
• I slutet av februari 2011 är Jørg Mørland klar med sitt yttrande. Innehållet skyddas av förundersökningssekretess och lämnas inte ut till Läkartidningen.
• Den 1 mars sammanträder Socialstyrelsens rättsliga råd och beslutar att ställa sig bakom Jørg Mørlands slutsatser.
• Efter att ha haft tillgång till Jørg Mørlands norska yttrande i nästan en vecka kommer Peter Claeson överens med försvarsadvokaten Björn Hurtig om att skicka yttrandet för översättning till svenska innan man fattar några vidare beslut i ärendet.
• Mer än två år efter att läkaren häktas beslutade åklagaren i dag, tisdagen den 22 mars, att processen ska fortsätta. Så fort han överlämnat den kompletterade förundersökningen till försvaret, målsägandebiträdet och Solna tingsrätt kommer han att begära att tingsrätten hittar ett datum för när huvudförhandlingarna kan starta.