I dag har Läkartidningen genom åklagaren fått ta del Jørg Mørlands yttrande angående de rättsmedicinska och rättskemiska slutsatserna som åtalet mot narkosläkaren vilar på.
Jørg Mørland uttrycker sig pragmatiskt i yttrandet. Bland annat skriver han att rättsläkarens slutsats, att döden inte var naturlig utan skett efter en kraftig överdosering av tiopental i kombination med morfin, kan vara riktig, men att det inte är uteslutet att tiopentalets betydelse för dödsfallet har varit minimal.
Jørg Mørland uttrycker också tvivel inför om flickan verkligen levde vid tidpunkten då tiopentalet gavs.
Däremot lyfter han fram att det av laboratorieresultaten framgår att flickan tillförts mer morfin än vad som angetts i journalen, något som skulle kunna ha medfört en dödlig förgiftning. Men även om detta råder osäkerhet, poängterar han. Även här lyfter han fram möjligheten att en väsentlig del av den uppmätta koncentrationen i blodet beror på tillförsel efter döden.
Mørlands bästa förklaringar till fynden av tiopental och morfin
Utdrag ur sakkunnige Jørg Mørlands yttrande till Rättsliga rådet, Socialstyrelsen.
»Slutsats med hänsyn till hur analysfyndet av tiopental i blodet bäst kan förklaras: Det kan inte utifrån analysresultaten fastslås att det har förelegat en dödlig tiopentalkoncentration i barnets blod innan det dog, men detta kan heller inte uteslutas. Den sakkunnige [Jørg Mørland själv, redaktionens kommentar] kan således inte med säkerhet fastslå att det har förelegat en dödlig tiopentalförgiftning. Bland alla de scenarier den sakkunnige har skisserat verkar en enkel intravenös injektion av en hög supra-terapeutisk dos av tiopental omedelbart innan eller efter dödens inträde att vara det administrationssätt som bäst kan förklara analysresultatet.«
»Slutsats med hänsyn till hur analysfyndet av morfin i blodet bäst kan förklaras: Om man utgår från att det har pågått en kontinuerlig infusion av morfin under de sista fem timmarna barnet levde, finner den sakkunnige [Jørg Mørland själv, redaktionens kommentar] det mest sannolikt att det vid denna tid har tillförts uppskattningsvis minst 10 gånger så mycket morfin som angetts i journalanteckningen. Detta kan ha skett om infusionslösningen varit ca 10 gånger starkare än som antagits; eller om det har getts motsvarande extra doser morfin flera gånger under infusionen. Om det också har pågått postmortal morfininfusion kan denna också ha bidragit till den höga morfinkoncentrationen som uppmätts i blodet. Om man bortser från att det sista kan ha skett i någon väsentlig grad finner man att det i dödstillfället har förelegat en morfinkoncentration som kan ha lett till en dödlig förgiftning.«
