»En uppgörelse det sämsta man kan göra«

– Jag känner inte till vad som ligger bakom, så det är omöjligt för mig att bedöma om uppgörelsen är riktig eller ej, påpekar Kurt Junesjö, tidigare förbundsjurist inom LO–TCO-kollektivet, numera konsult, apropå varslet av Thomas Zilling som slutade med att Zilling köptes ut av arbetsgivaren.
Om Thomas Zilling inte hade gjort upp med arbetsgivaren hade saken kunnat sluta med en prövning av avskedandet i Arbetsdomstolen. Även om Arbetsdomstolen kommer fram till att ett avskedande är ogiltigt så kan arbetsgivaren strunta i att återanställa personen. LAS 39 § reglerar hur mycket en arbetsgivare som vägrar att återanställa en felaktigt avskedad person ska betala.
Thomas Zilling fick 32 månadslöner. Beloppet tyder på att arbetsgivaren har räknat med att inte vinna i AD, menar Junesjö.
– 32 månadslöner är i princip full ersättning enligt LAS 39 § för någon under 60 år. Det tyder på att arbetsgivaren inte har haft saklig grund att avskeda. Eller så är Läkarförbundet oerhört skickliga förhandlare, säger Kurt Junesjö.
– Och om det inte finns saklig grund för avsked så är en uppgörelse det sämsta man kan göra som facklig organisation, för det innebär två saker. För det första gör man andra fackligt förtroendevalda livrädda. För det andra innebär det ett ingrepp i organisationens demokratiska rätt att utse sina företrädare.
En facklig organisation ska helhjärtat stötta sin medlem med alla medel, menar Junesjö.
– Men det förutsätter också att den förtroendevalde vill bli stöttad. Det är alltid den enskilde som avgör. Den ska känna att om han vill driva det vidare har han den fackliga organisationens fulla stöd. Det är enda sättet.
– Det kan ju vara så att läkaren i det här fallet säger att han inte orkar med en process. Det är ju slutligen personen som avgör. Men ur facklig synpunkt är det ett mycket stort nederlag att träffa en sådan här uppgörelse.
Hur vanligt är det att fackliga företrädare köps ut?
– Det är nog inte så vanligt.