I dag görs så kallat KUB-test (kombinerat ultraljud och biokemiskt test) för att bedöma sannolikheten för kromosomavvikelser hos fostret, främst Downs syndrom, vid cirka 30 procent av samtliga graviditeter i Sverige. Många landsting erbjuder testet till alla gravida kvinnor, och bara fem landsting erbjuder inte KUB till några grupper.
Fördelen med KUB är att det ökar precisionen i bedömningen av när det är aktuellt med fostervattenprov. I Stockholm har antalet fostervattenprov minskat med 40 procent jämfört med den tid när bara kvinnans ålder utgjorde indikation.
Baksidan, menade Rurik Löfmark, är att vad som liknar en allmän screening håller på att införas av ett test som inte uppfyller WHO:s kriterier för screening. Till exempel ska det finnas en accepterad behandling, och det ska handla om en svår sjukdom.
– Men hur gick det till när man fastställde att Downs syndrom är en svår sjukdom, och i vilken kontext skedde det?
Rurik Löfmark menade att blivande föräldrar utsätts för påtryckningar från samhället att göra testet.
– Man säger ibland att man ökar den reproduktiva autonomin med KUB, men när man inte själv efterfrågar testet utan får det serverat, då är det inte autonomi, sa Rurik Löfmark och ansåg att det bör finnas en aktiv efterfrågan hos kvinnan/paret innan testet erbjuds.
Peter Lindgren, överläkare vid kvinnokliniken vid Karolinska universitetssjukhuset, Huddinge, menade att det finns en ambition att informationen om KUB ska ges i två steg, så att man först tillfrågas om man vill ha information om fosterdiagnostik, och sedan, om man svarar ja, får en mer detaljerad information.
– Men informationen ser väldigt olika ut i landet, där har vi en förbättringspotential.
