Iterativ IT-utveckling efterlystes

Panelen var utvald för att se på vårdens IT-situation med nya »ofärgade« ögon. Och uppenbarligen är det man ser inte alltid förtroendeingivande.
– Jag vill känna mig trygg i vården. Om jag kommer till akuten och de har en dator med ett operativsystem från 1997, då känner jag mig inte trygg, menade Anton Johansson, affärsutvecklare på Twingly.
Han ansåg att utvecklingen av IT i vården borde vara en kontinuerlig, iterativ process, där man lägger till och tar bort hela tiden efter återkoppling från användarna.
– Upphandling är en påhittad grej, som bara myndigheter tycker är bra, sa Anton, som också ville rensa ut begrepp som IT-stöd och IT-system ur vokabulären.
– Det låter som en matta som man lagt ut för att det ska vara mjukt att gå på. Men IT är en del av arbetsarsenalen, ett verktyg som om tio år kommer att vara lika viktigt som skalpell och annat.
En tydlig tendens inom vården är att enskilda system blir dominerande. Moderatorn Hampus Brynolf från Intellecta Corporate nämnde som exempel att man kan man bli tvungen att vara ansluten till landstingets journalsystem trots att man inte har några journaler, eftersom det är genom det systemet som man skickar remisser.
Peter Krantz, som presenterades som »e-visionär«, menade att det är vanligt att man bygger ihop systemen när man har svårt att få dem att kommunicera med varandra.
– Det kan leda till att det blir så stort till slut att om man har en regelstyrd verksamhet blir det väldigt svårt att tillgodose alla krav. Men i dag går det att använda olika klienter mot samma databas – Twitter är ett exempel – och det borde gå även i ett journalsystem.
Just att separera informationen från plattformen var en uppmaning för att undvika inlåsningseffekter.
– Inlåsning motverkar allt annat som vi gör – som open source, som crowdsourcing – för att alla ska vara med och bidra till utvecklingen, sa Anna Omstedt Lindgren, vd för nätverket Meduniverse.
En vanlig förklaring till att det är svårt att utveckla smidiga IT-lösningar i vården är att den styrs av lagar om informationsskydd på ett annat sätt än kommersiell verksamhet, Det var ett argument som Peter Krantz, som arbetat med annan offentlig verksamhet, mycket väl kände igen.
– Den personliga integriteten ligger som en våt filt. Men det gäller inte all information och inte alla sätt att kommunicera. Man kan göra mycket. Ett exempel är socialtjänsten i Malmö, där man sköter oerhört känsliga kontakter med ungdomar i diskussionsgrupper på nätet, och det har gett helt andra kontaktytor.