Läkartidningen https://lakartidningen.se Wed, 20 Jan 2021 15:47:40 +0000 sv-SE hourly 1 https://wordpress.org/?v=5.4.4 Kontinuerlig glukosmätning alternativ vid typ 2-diabetes https://lakartidningen.se/klinik-och-vetenskap-1/kommentar/2021/01/kontinuerlig-glukosmatning-alternativ-vid-typ-2-diabetes/?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=kontinuerlig-glukosmatning-alternativ-vid-typ-2-diabetes https://lakartidningen.se/klinik-och-vetenskap-1/kommentar/2021/01/kontinuerlig-glukosmatning-alternativ-vid-typ-2-diabetes/#respond Wed, 20 Jan 2021 15:00:42 +0000 https://lakartidningen.se/?p=148515 Det har i flera studier visats att kontinuerlig glukosmätning (CGM) ger patienter med typ 1-diabetes en förbättrad glykemisk kontroll. För patienter med typ 2-diabetes finns det inte lika stort vetenskapligt underlag. Indikation för CGM vid typ 2-diabetes är bristande glukoskontroll trots flerdosinsulin eller återkommande allvarliga hypoglykemier.

Inlägget Kontinuerlig glukosmätning alternativ vid typ 2-diabetes dök först upp på Läkartidningen.

]]>
Kontinuerlig glukosmätning (CGM) är ett medicintekniskt hjälpmedel som de senaste tio åren använts framför allt av patienter med typ 1-diabetes. Sedan 2019 finns indikation för kontinuerlig glukosmätning vid typ 2-diabetes för patienter som trots flerdosbehandling med insulin inte uppnår god glukoskontroll och/eller har problem med hypoglykemier. Kontinuerlig glukosmätning ersätter i dessa fall egenmätning av blodglukos med fingerstick och glukosmätare. Med CGM får man en mycket detaljerad bild av vävnadsglukosnivåerna var femte minut, motsvarande 288 mätvärden per dygn i realtid. En variant av CGM är FGM (flash glucose monitor­ing), som används i blodglukosmätaren Free­style Libre. Där förs glukosmätvärdena vid avläsning (flash) från sensorn på överarmen till hand- eller mobiltelefonenheten för avläsning eller lagring. Det gör det möjligt för en motiverad patient att proaktivt agera när glukosvärdet stiger eller sjunker och därmed kunna se direkta samband mellan livsstilsfaktorer, insulindoser och glukosvärden. 

Man har i flera studier visat att CGM ger patienter med typ 1-diabetes en förbättrad glykemisk kontroll jämfört med traditionell mätning med glukosmätare [1, 2]. För patienter med typ 2-diabetes finns det inte lika stort vetenskapligt underlag för CGM [3]. De studier som gjorts visar att CGM ger något bättre glukoskontroll genom sänkning av HbA1c eller ökad TIR (time in range) jämfört med egenmätning av blodglukos med fingerstick och glukosmätare [3-5]. 

En 6 månader lång randomiserad studie av patienter med typ 2-diabetes och glukossänkande behandling, men inte insulin, visar att både egenmätning med fingerstick och kontinuerlig glukosmätning sänkte HbA1c de förs­ta 3 månaderna. Under de resterande 3 månaderna utan aktivt användande av traditionell glukosmätare och CGM sågs fortsatt gynnsam effekt på HbA1c, men enbart för gruppen med CGM [6]. Det antyder att CGM kan bidra till gynnsamma livsstilsförändringar och pedagogiskt visa fluktuationen av glukos i samband med måltider före/efter fysisk aktivitet. En metaanalys från 2020 inkluderande både randomiserade och observationella studier visar för både barn och vuxna med typ 1-dia­betes och vuxna med typ 2-diabetes att CGM ger signifikant och bibehållen sänkning av HbA1c upp till ett år [7].

Samtidigt innebär CGM en omställning för patienten och professionen, från att notera 1–4 glukosvärden/dag i diabetesdagböcker till digital överföring av upp till 288 mätvärden/dag. Utbildning av patienter och vårdpersonal behövs vid introduktionen, liksom nya rutiner för nedladdning och analys. Kliniska erfarenheter visar att det är viktigt att diskutera resultaten tillsammans med patienten. För patienten ger detta ofta en större förståelse för betydelsen av blodsockerkontroll. Detta i sin tur kan påverka arbetslivet i gynnsam riktning. En registerstudie från Nederländerna, där både typ 1- och typ 2-diabetespatienter följdes upp, visar att CGM var associerad med en halverad sjukfrånvaro från arbetet [13].

Glykemisk kontroll hälsoekonomisk fråga

Det är framför allt sensorerna som bidrar till kostnaden för CGM: ca 12 000–40 000 kr/patient/år [8]. Kostnaden är avsevärt högre än för teststickor. Att testa blodglukos med fingerstick 10 gånger/dag kostar ca 15 kr/dag (4 800–7 300 kr per patient och år) [9]. 

I Sverige behandlas ca 40 000 personer med typ 2-diabetes med flerdosinsulin, och Medicintekniska produktrådet (MTP) uppskattar att 8 000 av dessa har ett HbA1c-värde över 70 mmol/mol [10]. MTP bedömer kostnaden per QALY (kvalitetsjusterat levnadsår) jämfört med teststickor (10/dag) till 294 000 kr. CGM bedöms som kostnadseffektiv för patienter med HbA1c över 70 mmol/mol eller återkommande allvarliga hypoglykemier trots ansträngningar att anpassa insulindoser, i synnerhet om man använder 10 teststickor per dygn eller upplever teststickor som besvärligt. 

Målet för god glukoskontroll för en individ med diabetes är glukosnivåer på 4–10 mmol/l och utan stora svängningar. På kort sikt innebär hyper- och hypoglyk­emier akuta problem, men HbA1c bör ligga inom det individuella målvärdet för att minska risken för komplikationer. Bristande glukoskontroll vid typ 2-diabetes leder till ökad risk för komplikationer som hjärtinfarkt, stroke, retinopati, neuropati och nefropati. Utöver förlorade levnadsår och sämre hälsa leder detta också till stora samhällskostnader. En svensk studie har visat att sjukhusbaserad vård för diabeteskomplikationer kostade 2,5 miljarder kronor 2016. Samtidigt orsakade förlorad arbetsförmåga på grund av diabeteskomplikationer nästan dubbelt så stora kostnader, 4,9 miljarder kr [11, 12]. Då CGM både sänker HbA1c och påverkar livsstilen skulle detta hjälpmedel kunna vara en del av behandlingsarsenalen vid typ 2-diabetes.

Inlägget Kontinuerlig glukosmätning alternativ vid typ 2-diabetes dök först upp på Läkartidningen.

]]>
https://lakartidningen.se/klinik-och-vetenskap-1/kommentar/2021/01/kontinuerlig-glukosmatning-alternativ-vid-typ-2-diabetes/feed/ 0
Pedagogiskt pris för fjärde gången https://lakartidningen.se/nytt-om-namn/2021/01/pedagogiskt-pris-for-fjarde-gangen/?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=pedagogiskt-pris-for-fjarde-gangen https://lakartidningen.se/nytt-om-namn/2021/01/pedagogiskt-pris-for-fjarde-gangen/#respond Wed, 20 Jan 2021 15:00:09 +0000 https://lakartidningen.se/?p=150622 Överläkare Sabine Naessén tilldelas för fjärde gången pedagogiskt pris för kursen i reproduktionsmedicin på Karolinska institutet. 

Inlägget Pedagogiskt pris för fjärde gången dök först upp på Läkartidningen.

]]>
Studenternas motivering lyder:

»Sabine har varit en otroligt uppskattad lärare av hela kursen. Hon är inte bara en mycket kompetent läkare utan också en omtänksam, lyhörd och pedagogisk lärare. Under våra kliniska placeringar med Sabine utmanade hon oss att arbeta självständigt, men hon fanns alltid där, vilket fick oss alla att känna oss trygga i vår läkarroll. Hon förmår oss att utvecklas det lilla extra genom sin kombination av tillit och stöd. Vi är tacksamma för all visdom hon delade, hennes engagemang och handledning.«

Inlägget Pedagogiskt pris för fjärde gången dök först upp på Läkartidningen.

]]>
https://lakartidningen.se/nytt-om-namn/2021/01/pedagogiskt-pris-for-fjarde-gangen/feed/ 0
Långtidssjuka i covid-19 behöver få en bra vård https://lakartidningen.se/opinion/inledare/2021/01/langtidssjuka-i-covid-19-behover-fa-en-bra-vard/?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=langtidssjuka-i-covid-19-behover-fa-en-bra-vard https://lakartidningen.se/opinion/inledare/2021/01/langtidssjuka-i-covid-19-behover-fa-en-bra-vard/#respond Wed, 20 Jan 2021 14:10:26 +0000 https://lakartidningen.se/?p=150459 om blivit långtidssjuka i covid-19 har med rätta uppmärksammats allt mer. I denna utgåva, med start på sidan 72, berättas om en av de mottagningar som tar emot långtidssjuka och om en stödgrupp för läkare med covid-19. Mottagningen finns på Karolinska universitetssjukhuset i Solna och leds av Judith Bruchfeld, specialist i infektionssjukdomar. Hon berättar, när […]

Inlägget Långtidssjuka i covid-19 behöver få en bra vård dök först upp på Läkartidningen.

]]>
om blivit långtidssjuka i covid-19 har med rätta uppmärksammats allt mer. I denna utgåva, med start på sidan 72, berättas om en av de mottagningar som tar emot långtidssjuka och om en stödgrupp för läkare med covid-19.

Mottagningen finns på Karolinska universitetssjukhuset i Solna och leds av Judith Bruchfeld, specialist i infektionssjukdomar.

Hon berättar, när Läkartidningen intervjuar henne, att »det är vanligt med kognitionsproblematik som närminnesstörningar, problem med arbetsminnet och hjärntrötthet, både hos sjukhusvårdade och icke sjukhusvårdade.«

»Stödgruppen för läkare med covid-19« är som namnet anger till för läkare som drabbats av sjukdomen. Gruppen vill se en tydlig strategi i Sverige med riktlinjer för utredning, behandling och rehabilitering vid covid-19.

– När 21 olika regioner ska göra något tar det dels lång tid, dels blir det variation mellan dem, säger Lisa Norén, specialist i allmänmedicin och talesperson för stödgruppen.

Självfallet krävs mer forskning kring personer som blivit långtidssjuka i covid-19. Men det står redan klart att detta är en utsatt grupp. Det är därför av stor vikt att vården av dessa personer får tillräckliga resurser och drivs på att systematiskt sätt.

Inlägget Långtidssjuka i covid-19 behöver få en bra vård dök först upp på Läkartidningen.

]]>
https://lakartidningen.se/opinion/inledare/2021/01/langtidssjuka-i-covid-19-behover-fa-en-bra-vard/feed/ 0
Sfams ordförande i protest: För svårt att bedriva bra vård i utsatt område https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2021/01/sfams-ordforande-i-protest-for-svart-att-bedriva-bra-vard-i-utsatt-omrade/?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=sfams-ordforande-i-protest-for-svart-att-bedriva-bra-vard-i-utsatt-omrade https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2021/01/sfams-ordforande-i-protest-for-svart-att-bedriva-bra-vard-i-utsatt-omrade/#respond Wed, 20 Jan 2021 13:44:23 +0000 https://lakartidningen.se/?p=150890 Magnus Isacson, distriktsläkare och ordförande för Svensk förening för allmänmedicin, slutar sitt jobb på en vårdcentral i en socioekonomiskt utsatt Stockholmsförort i protest. »Jag kan inte längre stå för den vård som vi har möjlighet att erbjuda«, skriver han i en debattartikel i Expressen.

Inlägget Sfams ordförande i protest: För svårt att bedriva bra vård i utsatt område dök först upp på Läkartidningen.

]]>
Magnus Isacson, ordförande för Svensk förening för allmänmedicin. Foto: Joakim Andersson

Du har arbetat som distriktsläkare på Tensta vårdcentral i ett och ett halvt år. Nu säger du upp dig, varför?

– Det är för svårt att bedriva bra vård i ett socioekonomisk utsatt område. Det finns inte resurser att göra jobbet så pass bra som jag skulle vilja.

»Jag kan inte längre stå för den vård som vi har möjlighet att erbjuda«, skriver du i debattartikeln. Kan du utveckla det?

– Man får för kort tid för varje patient. Man behöver en timme om det är en komplicerad patient med tolk. Men för att man inte ska få för långa väntetider måste man ta hand om patienten på en halvtimme i stället. Man försöker lösa mycket nödtorftigt via telefon. Vilket inte är så lätt, ibland får man göra det via en anhörig som agerar tolk och man vet inte hur mycket som har gått fram.

Magnus Isacson har även erfarenhet från att arbeta på Vasastan i Stockholms innerstad och beskriver de två stadsdelarna och vårdcentralerna som två parallella världar. I Tensta var det nyligen ett skotthål på vårdcentralens entré efter en skjutning där en person dog och två skadades allvarligt. »Samtidigt i ett parallellt universum klipper Irene Svenonius röda band när Krys vårdcentral invigs i Gallerian och den styrande blågröna majoriteten berömmer nätläkarbolagens ”digifysiska” vårdcentraler som etablerar sig på löpande band i centrala stan«, skriver han.

 Vilka är de största skillnaderna mellan att jobba i Tensta och Vasastan?

– När det gäller klientelet är det språket och utbildningsnivån. Arbetsmässigt är det mycket den bristande kontinuiteten. I och med att uppdraget är så pass svårt är det inte lätt att rekrytera läkare till Tensta. Man har inte heller råd att anställa så många läkare som behövs. Det finns eldsjälar som är jätteduktiga. Sen finns det andra som kommer hit, vill göra skillnad men upplever att uppdraget är för omöjligt, säger Magnus Isacson och pekar på statistik från regionen som visar att Johannes husläkarmottagning i Vasastan, där han tidigare arbetade, hade en allmänläkare på 1 900 invånare 2019, medan Tensta vårdcentral hade en allmänläkare på 2 600 invånare.

Vad hoppas du debattartikeln ska leda till?

– Jag hoppas att frågan lyfts. Att det ser ut så här och att man behöver göra något åt detta. Jag är ingen expert på segregation, men jag vill beskriva min upplevelse av hur det ser ut och vad det leder till.

Vilken är din främsta kritik mot hur primärvården styrs i Region Stockholm?

– Jag tycker att politikerna avsäger sig ansvaret lite genom att säga »vi viktar ersättning med ACG och CNI och det borde kompensera«. Sedan låter man en del av patienterna som har en digital kompetens och är friskare lista om sig till Kry och Doktor.se. De är lönsamma patienter eftersom de inte är så vårdkrävande. Och då dras den listningsersättningen det ger bort från oss. Med vårt uppdrag har vi inte möjlighet att ge dem tillräckligt bra vård eftersom vi måste prioritera hårt och ta hand om dem som är allra sjukast.

Du beskriver det som ett nära nog omöjligt uppdrag att vara distriktsläkare i ett socioekonomiskt utsatt område i Stockholm som Tensta. Vad behöver man göra för att ändra på det?

– Vikta om ersättningssystemet. Sedan är frågan om man ska upphandla vård i tyngre områden i stället för att lagen om valfrihet ska gälla där. Man borde även sätta en maxgräns för hur många patienter en läkare i ett socioekonomisk utsatt område ska vara ansvarig för och dimensionera budgeten efter det. Då skulle fler stanna, tror jag. Lyckas man inte tillsätta tjänsterna, får man ta in hyrläkare.

Vad har du fått för reaktioner?

– Att det är synd, men man förstår varför jag slutar.

Var ska du göra framöver?

– Jag börjar på Ekerö vårdcentral i mars.

Inlägget Sfams ordförande i protest: För svårt att bedriva bra vård i utsatt område dök först upp på Läkartidningen.

]]>
https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2021/01/sfams-ordforande-i-protest-for-svart-att-bedriva-bra-vard-i-utsatt-omrade/feed/ 0
Stockholms skolors ungdomsmottagning stängd efter 50 år https://lakartidningen.se/aktuellt/kultur-2/2021/01/stockholms-skolors-ungdomsmottagning-stangd-efter-50-ar/?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=stockholms-skolors-ungdomsmottagning-stangd-efter-50-ar https://lakartidningen.se/aktuellt/kultur-2/2021/01/stockholms-skolors-ungdomsmottagning-stangd-efter-50-ar/#respond Wed, 20 Jan 2021 13:00:05 +0000 https://lakartidningen.se/?p=150652 När ungdomsmottagningen »Rådgivningsbyrån för sex och samlevnad« öppnade 1970 anställdes en barnmorska på halvtid, men besöksfrekvensen ökade snabbt. Viktiga frågor var preventivmedel och att minska spridningen av könssjukdomar. Men många frågor utöver detta väcktes vid besöken, och Rådgivningsbyrån behövde en bredare inriktning för att kunna bli en instans dit skolungdomar kunde söka med vanliga frågor.

Inlägget Stockholms skolors ungdomsmottagning stängd efter 50 år dök först upp på Läkartidningen.

]]>
Den första ungdomsmottagningen startade för 50 år sedan i Borlänge. Kort därefter, i oktober 1970, öppnade Stockholms skolors ungdomsmottagning (SKUM) som den första i Stockholm, under namnet »Rådgivningsbyrån för sex och samlevnad«. Mottagningen lades nyligen ned i samband med omorganisationen av ungdomsmottagningarna i Region Stockholm, och vi ser ett tillfälle att sammanfatta och att inspirera till initiativ som främjar ungdomars hälsa.

I dag finns cirka 250 ungdomsmottagningar i landet, varav cirka 30 i Stockholm. Tillsammans utgör de en viktig stomme i arbetet för ungdomar och unga vuxnas sexuella/reproduktiva, psykiska, sociala och somatiska hälsa [1].

Här ger vi en inblick i SKUM:s historia – och samtidigt konkreta exempel på åtgärder som bidrar till att uppfylla internationella riktlinjer för ungdomsvänlig vård [2] (Fakta 1).

Initiativtagare till Rådgivningsbyrån för sex och samlevnad var dåvarande skolöver­läkaren i Stockholm. Stadsfullmäktige hade på försök anvisat 90 000 kronor för att komplettera den sedan 1955 obligatoriska sexualundervisningen i skolorna med individualiserad sexualupplysning och preventivmedelsrådgivning.

Verksamheten startade alltså i Skolförvaltningens regi, som en del av skolhälsovården. Detta garanterade verksamhetens ekonomi. Den avgiftsfria rådgivningen var en jämlikhetsåtgärd, och i dag är det fortfarande gratis att gå till de flesta ungdomsmottagningarna i landet.

För att främja tillgängligheten valdes ett centralt läge med goda kommunikationer, skilt från skolan för att garantera anonymitet. Rådgivningsbyrån kom att öppna i RFSU:s (Riksförbundet för sexuell upplysning) lokaler på Kungsgatan, där sexualupplysarpionjären Elise Ottesen-Jensen tidigare hade verkat.

En barnmorska anställdes på halvtid till Rådgivningsbyråns nydanande verksamhet. Besöksfrekvensen ökade snabbt när mottagningen blev mer känd bland skolsköterskor och skolkuratorer, som i början var de som oftast hänvisade till mottagningen.

De första åren saknade barnmorskorna förskrivningsrätt för p-piller (tillgängliga sedan 1964) och hänvisade till någon av Stockholms två skolgynekologer för bedömning och förskrivning. Redan efter ett år, 1971, var det tydligt att Rådgivningsbyrån behövde en egen gynekolog på ett par timmar per vecka. Nästkommande år informerades alla högstadie- och gymnasieelever i Stockholm om att de själva kunde kontakta mottagningen. I mars 1973 var väntetiden till barnmorska uppe i tre månader, vilket var helt oacceptabelt. Ett mottagningsbiträde anställdes för att avlasta det administrativa arbetet. Många frågor utöver preventivmedel väcktes vid besöken. En psykolog anlitades 1974 för handledning i patient- och personalärenden.

En viktig uppgift var att begränsa spridningen av könssjukdomar. Detta gjordes, som i dag, genom information, smittspårning, kondomutdelning och behandling. Möjligheten till fri abort 1975 ökade det politiska incitamentet att göra preventivmedel mer lättillgängliga. Barnmorskorna hade börjat utföra spiralinsättningar, och från 1978 fick de (först på delegation av läkare och från 1980 självständigt) rätt att förskriva hormonell antikonception [3]. Detta bidrog till att mottagningens arbete inom sexuell och reproduktiv hälsa inom ett decennium var väl etablerat och uppskattat. Det respektfulla bemötandet identifierades som en framgångsfaktor i kommunikationen, och problem kring livsstil och psykosociala förhållanden kunde fångas upp.

Ungdomar 12–20 år har särskilda behov [4], och frågan om preventivmedel och könssjukdomar kan inte brytas loss från annan rådgivning och behandling i en ålder då nästan alla har funderingar kring sin kropp, sin utveckling och sin sexualitet. Rådgivningsbyrån behövde en bredare inriktning för att kunna bli en instans dit skolungdomar kunde söka med vanliga frågor. Denna insikt vann gehör, och mottagningen bytte år 1980 namn till Stockholms skolors ungdomsmottagning. En psykolog på heltid, en gynekolog och barnmorskor – det tvärprofessionella omhändertagandet tog sin början. Detta var knappt två decennier innan Världshälsoorganisationen (WHO) i sin första rapport [5] konstaterade att ungdomar behöver vårdens helhetssyn och ett tvärprofessionellt omhändertagande.

I Föreningen för Sveriges ungdomsmottagningars riktlinjer [6] anges att arbetet ska bedrivas ur ett medi­cinskt, psykologiskt och socialt perspektiv: ungdomars samlade fysiska och psykiska hälsa är det övergripande målet, med betoning på sexuell och reproduktiv hälsa samt rättigheter. I början av 2000-talet kunde de ursprungliga professionerna samarbeta med mottagningens specialistläkare i psykiatri, allmänmedicin, barn- och ungdomsmedicin, dermatovenereologi och sexologi samt med kurator och dietist.

antalet besökare och medarbetare fortsatte att öka under 1980-talet. För att effektivisera arbetet mot könssjukdomar välkomnades besökare upp till 20 år, oavsett om de gick i skolan eller inte. Ungdomarna kunde boka tid eller komma på drop-in, även kvällstid. I och med hiv-epidemin ökade efterfrågan på hiv-test. Den som ville testa sig fick en laboratorieremiss och ett bokat återbesök för provsvar. För många blev det inte av att gå till laboratoriet. Genom att man införde provtagning i anslutning till besöket på mottagningen ökade antalet provtagna ungdomar. Samtidigt gavs fler tillfällen till kondområdgivning. Senare blev snabbtest för hiv ett annat sätt att fånga upp ungdomar som ville testa sig.

Hiv satte också ytterligare fokus på sex- och samlevnadsundervisning. I början av 1990-talet inventerade mottagningen hur denna såg ut i kommunens samtliga skolor.

Andelen besökare med juridiskt manligt kön överstiger sällan 10–15 procent på ungdomsmottagningar [7]. Delvis förklaras skillnaden av att flera vanligt förekommande könsspecifika besvär (mensrelaterade problem, vulvasmärta, svampinfektion, oplanerad graviditet och preventivmedelsrådgivning och -förskrivning) kräver upprepade vårdkontakter. »Killmottagning« kallades försöket på 1990-talet med särskild drop-in för pojkar en gång i veckan med möjlighet att träffa personal med andrologisk och sexologisk kompetens [8]. De senaste åren har liknande erbjudits (»PoP«, pung- och penismottagning). Upplevd tillgänglighet samt specifik kompetens hos personalen är två av de påverkbara faktorer som återkommer när orsaker till den bestående könsobalansen på landets ungdomsmottagningar diskuteras.

En annan viktig pusselbit är att höja samhällets medvetenhet om ungdomars möjlighet att få psykosociala insatser, rådgivning, normaliserande undersökning och testning. Det skulle motverka bilden av att det rör sig om »preventivmedelsmottagningar«. En högre åldersgräns (i Stockholm nu 23 år) ökar också andelen pojkar. Någon nedre åldersgräns finns egentligen inte så länge det rör sig om pubertetsrelaterade besvär, men i praktiken söker få ungdomar under 13 års ålder.

År 2009 blev SKUM som första ungdomsmottagning i Sverige hbt- (sedermera hbtq-) certifierad av RFSL. Ett ökande antal frågor och bekymmer om könsidentitet uppmärksammades i besöken. I stället för hänvisning till psykiatrin för vidare remiss och utredning gjordes psykiatrisk bedömning på plats, och samtalsstöd erbjöds på mottagningen. Vid behov remitterades till könsdysforimottagning [9].

Att genomgå certifieringarna har utvecklat och bibehållit det normkritiska tänkandet, såväl kring sexuell läggning och könsidentitet som kring andra områden, vilket i förlängningen bidragit till uppfyllandet av flera globala standarder.

På en ungdomsmottagning uppdagas inte sällan andra eller underliggande besvär till den primära sökorsaken. Frågeställningar där det tvärprofessionella teamarbetet är särskilt effektivt är mensrubbning, genital smärta och sexuell dysfunktion. SKUM har utifrån ett helhetsperspektiv kunnat utreda och rådgiva ungdomar och deras vårdnadshavare i team i olika konstellationer. Mottagningen har kunnat hantera en hel del av de bekymmer och hot mot hälsan som ungdomar lider av och avlasta ordinarie sjukvård. Det autonomistärkande och salutogena förhållningssätt som tillämpas har också i sig självt ett värde för att främja ungdomars hälsa och öka deras resiliens [10, 11].

SKUM:s tvärprofessionella arbete har uppmärksammats och rönt intresse, inte minst internationellt. Ett stort antal länder i Afrika, Europa (inklusive Ryssland) och Asien har kommit på studiebesök, och även tagit emot SKUM på hemmaplan för stöd i uppstart av verksamheter med ungdomsvänlig vård [12]. Samarbeten med exempelvis Sida, Röda Korset, Svenska institutet, RFSL och Karolinska institutet i internationella utvecklingsprojekt har bidragit till mottagningens egen utveckling och förståelse för ungdomars behov.

Parallellt med den kliniska verksamheten har SKUM initierat och bidragit till forskning och kunskapsutveckling [13-15]. En avhandling om reproduktiv hälsa, med utgångspunkt från flickor som sökt mottagningen, försvarades 2009 [16]. Flera år har mottagningen av RFSL Stockholm tilldelats den prestigefyllda Guldstjärnan, det vill säga utmärkt sig som en hiv/STI-mottagning vars bemötande och vård för män som har sex med män är av hög kvalitet.

Ett stort antal barnmorskestudenter och ST-läkare har passerat mottagningen. Föreläsningsserier, handledning och seminarier har hållits för skol- och vårdpersonal, och 2014 var SKUM värd för Sveriges ungdomsmottagningars nationella konferens.

»Vart kan jag vända mig med mina besvär?« »Vad kan jag få hjälp med, och hur gör jag?« Ungdomar behöver kunskap för att kunna vårda sin hälsa. Det har under åren varit angeläget för SKUM att det utåtriktade arbetet också inkluderar särskilt behövande grupper såsom nyanlända ungdomar och elever som läser enligt grund- och gymnasiesärskolans läroplan. Kunskap om sexuell och reproduktiv hälsa, och om vad ungdomsmottagningen kan erbjuda, har spridits till ungdomar och professionella via skolor och klass­besök, genom föreläsningar och studie­besök, på festivaler och via sociala medier. SKUM-podden, där ungdomar både var med i studion och valde ämnen till de drygt 50 avsnitten, var ett annat sätt att föra ut information.

Stockholms skolors ungdomsmottagning har under sina 50 år påverkat verksamhetens inriktning och utbud med ledning av samhällets och ungdomarnas behov. Många gånger har det gjorts inom ramen för ordinarie uppdrag, och ibland genom tilläggsuppdrag, exempelvis för mensutredningar, hepatitvaccination av män som har sex med män eller HPV-vaccination.

SKUM är ett exempel på att det går att bedriva ungdomsvänlig vård enligt hög internationell standard. Oavsett specialist­område eller vårdnivå kan små förändringar och ungdomsvänliga initiativ bidra till att ungdomar får tillgång till den vård de behöver. Ett förslag är att undersöka hur ungdomsvänlig den egna mottagningen är med det validerade instrumentet YFHS-Swe. Det kan användas av alla enheter där unga söker hälso- och sjukvård, till exempel psykiatri, smärtklinik, stressmottagning, tandvård eller primärvård [17]. Professions­föreningarna Svensk förening för ungdomsmedicin (delförening till BLF) och Arbetsgruppen för tonårsgynekologi (SFOG) kan bidra med ytterligare kunskapskällor och stöd.

Inlägget Stockholms skolors ungdomsmottagning stängd efter 50 år dök först upp på Läkartidningen.

]]>
https://lakartidningen.se/aktuellt/kultur-2/2021/01/stockholms-skolors-ungdomsmottagning-stangd-efter-50-ar/feed/ 0
Läkarförbundet växte under 2020 https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2021/01/lakarforbundet-vaxte-under-2020/?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=lakarforbundet-vaxte-under-2020 https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2021/01/lakarforbundet-vaxte-under-2020/#respond Wed, 20 Jan 2021 12:00:38 +0000 https://lakartidningen.se/?p=150881 Under pandemiåret 2020 växte Läkarförbundets medlemsantal med 3 procent, eller 1 200 personer. Nu har förbundet över 55 000 medlemmar. Och under fjolåret fick fler hjälp med frågor om arbetsmiljö, lön och villkor, säger ordförande Sofia Rydgren  Stale.

Inlägget Läkarförbundet växte under 2020 dök först upp på Läkartidningen.

]]>
På onsdagen presenterade Läkarförbundet de senaste siffrorna över medlemsantalet. Det uppgår nu till 55 211, det högsta antalet någonsin. Under fjolåret, som präglades av coronapandemin, ökade antalet medlemmar med 3 procent.

– Vi ser att vi hjälper fler medlemmar med frågor som rör arbetsmiljö, lön och villkor. Särskilt kopplat till arbetssituationen som följd av pandemin, säger Sofia Rydgren Stale i ett pressmeddelande.

Tillströmningen av medlemmar var enligt fackförbundet störst under våren, då även helt nya fick rådgivning direkt med ärenden kopplade till covid-19. I april erbjöd också Läkarförbundet tre månaders gratis medlemskap.

– Läkarna har  jobbat hårt och under extrema förhållanden det senaste året. Vårt arbete med att stödja våra medlemmar och att kämpa för rätten till vila och återhämtning är därför också viktigare  än tidigare, säger Sofia Rydgren  Stale.

 

Läs även:

Fler går med i Läkarförbundet

SLS får en ny ordförande – och många nya medlemmar

Inlägget Läkarförbundet växte under 2020 dök först upp på Läkartidningen.

]]>
https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2021/01/lakarforbundet-vaxte-under-2020/feed/ 0
Nytt kunskapsstöd för primärvården snart klart https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2021/01/nytt-kunskapsstod-for-primarvarden-snart-klart/?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=nytt-kunskapsstod-for-primarvarden-snart-klart https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2021/01/nytt-kunskapsstod-for-primarvarden-snart-klart/#respond Wed, 20 Jan 2021 09:31:21 +0000 https://lakartidningen.se/?p=150703 Primärvården får snart ett kunskapsstöd för utredningar av långtidssjuka i covid-19, och 1177 ska få ett stöd för rådgivning. Men en nationell strategi med riktlinjer om mottagning och behandling dröjer.

Inlägget Nytt kunskapsstöd för primärvården snart klart dök först upp på Läkartidningen.

]]>
Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och regioner har tillsatt en nationell arbetsgrupp som ska ta fram stöd för uppföljning av covid-19-patienter, där också långtidssjuka ingår.

Primärvården ska få en »verktygslåda«, som Thomas Lindén, chef över avdelningen för kunskapsstyrning för hälso- och sjukvården på Socialstyrelsen, uttrycker det. I den finns bland annat skattningsskalor och bedömningsinstrument.

– I första hand handlar det om att identifiera personer med de här problemen. Efter hand ska vi också kunna tipsa om vad det är för behandling som brukar hjälpa beroende på symtom och vilken grupp patienter det rör sig om.

Den nationella gruppens arbete, där Judith Bruchfeld och Michael Runold från långtidsmottagningen på Karolinska ingår, ska resultera i stöd för både grundläggande utredning och när en fördjupande utredning är motiverad.

Socialstyrelsen ville se ett stöd till primärvården klart till sista feb­ruari, men det ser ut att bli något försenat. Framöver ska även ett annat kunskapsunderlag till 1177 göra det lättare att råda och hänvisa patienter rätt. Därtill ska det försäkringsmedicinska beslutsstödet bli bättre, så att Försäkringskassan har mer på fötterna när de bedömer patientgruppen.

De olika stöden ska ses som ett steg mot att göra vården mer enhetlig över landet. Men hur rehabilitering av covidpatienter ska ges framöver är inte utrett. Thomas Lindén säger att det kan behövas specialiserade modeller för rehabilitering som skiljer sig mycket från annan rehabilitering, men att det måste undersökas vidare.

I Storbritannien har statliga National Health Service hittills etablerat 69 tvärprofessionella kliniker för långtidscovid runt om i landet. Men något liknande initiativ är i nuläget inte på gång i Sverige.

Vården skiljer sig mycket över landet. Det finns några specialiserade mottagningar för långtidssjuka, till exempel på Karolinska universitetssjukhuset i Solna och på Vrinnevisjukhuset i Norrköping. Men Thomas Lindén säger att det inte är säkert att sådana kommer utgöra basen i vården av långtidssjuka i framtiden. Det måste också utredas när det finns mer kunskap.

– Det är alldeles för tidigt för att vi ska gå ut och säga vilken typ av mottagningar som ska finnas eller vilken typ av behandling som ska erbjudas.

Däremot vill Thomas Lindén redan nu uppmana vårdgivarna att skapa tillgänglighet för bedömning av patienterna och försöka dela sina kunskaper med andra så fort som möjligt.

Han påpekar att det finns flera pågående intressanta studier, både i Sverige och utomlands. Där­emot vet man inte om studierna kommer att peka på att en viss behandling är bättre än en annan, eller om forskningen behöver längre tid.

– Men på ett halvår, nio månader har vi blivit mycket bättre på att behandla akut covid. Så när det gäller symtom som kommer i det sena skedet borde den kunskapen finnas betydligt bättre om ett halvår eller så. Men det är en spekulation.

När de första behandlingsrekommendationerna väl är klara kommer de att vara preliminära. Efter hand kommer innehållet att behöva ändras när man lär sig mer om sjukdomens långvariga effekter, menar Thomas Lindén.

– Den första kunskapen som sammanställs kommer vara en »trade-off« mellan att kommunicera tidigt och att ha ett gediget underlag för det man säger.

 

Läs även: Helhetsgrepp ska ge svar om långtidssjuka

Stödgrupp vill se nationella riktlinjer

 

 

 

Inlägget Nytt kunskapsstöd för primärvården snart klart dök först upp på Läkartidningen.

]]>
https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2021/01/nytt-kunskapsstod-for-primarvarden-snart-klart/feed/ 0
Stödgrupp vill se nationella riktlinjer https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2021/01/stodgrupp-vill-se-nationella%e2%80%89riktlinjer/?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=stodgrupp-vill-se-nationella%25e2%2580%2589riktlinjer https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2021/01/stodgrupp-vill-se-nationella%e2%80%89riktlinjer/#respond Wed, 20 Jan 2021 09:27:03 +0000 https://lakartidningen.se/?p=150696 Nationella riktlinjer och multiprofessionella mottagningar. Det är ett par saker som »Stödgruppen för läkare med covid-19« vill se. Det är brist på vård för långtidssjuka, och stödgruppen varnar för ett berg av rehabilitering.

Inlägget Stödgrupp vill se nationella riktlinjer dök först upp på Läkartidningen.

]]>
Lisa Norén, specialist i allmänmedicin, är talesperson för Stödgruppen för läkare med covid-19. Foto: Erica Norén

– Det mest obehagliga var att jag inte fick någon hjälp. Då kände jag mig väldigt ensam. Jag hade försökt gå tillbaka till jobbet väldigt många gånger men klarade inte det, och då fick jag ingen hjälp av sjukvården. Det var väldigt ångestskapande och ganska otäckt.

Så berättar en ST-läkare i allmänmedicin i Skåne. Hon vill vara anonym, mest för att hon inte orkar vara »läkaren som också är långtidssjuk i covid-19«. Och hon menar verkligen att hon inte orkar med uppmärksamheten det skulle kunna medföra. Enbart intervjun med Läkartidningen kan resultera i en överväldigande trötthet dagen eller dagarna efter.

Hon och andra långtidssjuka läkare som Läkartidningen pratat med har exempelvis drabbats av förmodade mikroproppar i hjärnan, neurologiska bortfall, njurpåverkan, vilotakykardi, mycket låg saturation eller fått diagnosen posturalt ortostatiskt takykardisyndrom – POTS.

Läkarna vittnar också om ett mottagande i sjukvården som kan variera kraftigt mellan olika vårdcentraler och olika läkare.

– Många allmänläkare har drivit tesen att det här är en sjukdom som liknar el­allergi. När jag kom till vårdcentralen fick jag ett bemötande som om det var en psykisk sjukdom, trots att jag inte kunde gå mer än 300 meter, hade haft höga njurvärden och misstänkt blodpropp och varit inlagd för misstänkt encefalit, säger den skånska läkaren vars första primärvårdsläkare menade att hon hade hälsoångest.

Lisa Norén är specialist i allmänmedicin och talesperson för Stödgruppen för läkare med covid-19, vilken samlat 70-talet läkare över hela Sverige. Hon känner igen beskrivningarna.

– I våras var det mer raljerande. Men nu är det rätt många som ser problemet och vill ha mer information.

Hon själv är 48 år, tidigare helt frisk och mycket aktiv med flera ultravasalopp i ryggen. Hon fick covid-19 i mars och sedan dess har inget varit sig likt, i synnerhet inte lungfunktionen. Hon blir andfådd och yr vid lätt ansträngning.

Stödgruppen vill se en tydlig strategi i Sverige med riktlinjer för utredning, behandling och rehabilitering vid covid-19.

– När 21 olika regioner ska göra något tar det dels lång tid, dels blir det variation mellan dem, säger Lisa Norén.

I Stockholm och i Norrköping finns mottagningar som tar sig an långtidssjuka i covid, även i viss utsträckning dem som inte varit sjukhusvårdade. På andra håll är det sämre.

En läkare i stödgruppen skriver till Läkartidningen och berättar att det inte finns någon hjälp att få i hennes region: »Jag har tre patienter jag försöker hjälpa. Helt omöjligt, jag gör allt själv. Precis som min egen rehab.«

Lisa Norén säger att regeringen och myndigheterna måste bli tydligare med sina ambitioner. Med någon form av riktlinjer finns något som sjukvården måste förhålla sig till. Då kan läkare och andra inte välja om de vill tro på det eller inte, och de kan få hjälp i arbetet att göra en utredning.

Stödgruppen vill gärna se att det bildas multiprofessionella mottagningar i regio­nerna. Som exempel nämner de Storbritannien. Där har 69 multiprofessionella mottagningar för patienter med långtidscovid öppnats runt om i landet, och i somras startade en rehabiliteringstjänst online.

– Gör vi inget nu har vi en tickande ohälsobomb, säger Lisa Norén.

Hon och de andra läkarna i stödgruppen har själva noterat en del saker de vill att man når ut med till kollegorna. En sådan sak är att en vanlig DT kanske inte visar något ovanligt, men att en DT på in- och utandning kan göra det. De tycker också att hjärta, lungor och hjärna ska utredas separat och att det är mycket viktigt att screena för kognitiv nedsättning.

De drabbade läkarna som Läkartidningen har pratat med gör också alla samma observation: Om de, som extremt kunniga patienter, hade svårt att få den hjälp de behövde – hur är det då för andra?

– Hade jag inte varit läkare och kunnat ta reda på det jag har tagit reda på, hade jag kanske fortfarande varit sängliggande, säger Lisa Norén.

Läs även:
Helhetsgrepp ska ge svar om långtidssjuka

Nytt kunskapsstöd snart klart

 

Inlägget Stödgrupp vill se nationella riktlinjer dök först upp på Läkartidningen.

]]>
https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2021/01/stodgrupp-vill-se-nationella%e2%80%89riktlinjer/feed/ 0
Helhetsgrepp ska ge svar om långtidssjuka https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2021/01/helhetsgrepp-ska-ge-svar-om-langtidssjuka/?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=helhetsgrepp-ska-ge-svar-om-langtidssjuka https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2021/01/helhetsgrepp-ska-ge-svar-om-langtidssjuka/#respond Wed, 20 Jan 2021 09:24:49 +0000 https://lakartidningen.se/?p=150676 På Karolinska universitetssjukhuset i Solna finns en av få mottagningar i landet som tar emot långtidssjuka i covid-19, även om de inte legat på sjukhus. Men trycket på mottagningen är högt. »Vi får extremt mycket remisser«, säger Judith Bruchfeld, som leder mottagningen.

Inlägget Helhetsgrepp ska ge svar om långtidssjuka dök först upp på Läkartidningen.

]]>
Judith Bruchfeld, docent vid Karolinska institutet och specialist i infektionssjukdomar vid Karolinska universitetssjukhuset, började tänka på en multidisciplinär mottagning redan i mars förra året. Hon diskuterade ett samarbete med Michael Runold, överläkare och specialist inom lungmedicin, som hon nu driver mottagningen tillsammans med, samt med kollegor på röntgen och klinisk fysiologi.

– Sedan fick vi kontakt med hälsoprofessionerna, för de hade redan fått ett uppdrag från sjukhuset om tidig rehabilitering. Vi samordnade oss också med intensivvården, som normalt följer upp sina patienter men som inte hunnit ikapp efter en mycket ansträngd vår, säger Judith Bruchfeld.

Redan i mars hade det blivit påtagligt att covid-19 inte bara kan orsaka kraftig lunginflammation, utan även kan påverka ett flertal organsystem. Under sommaren blev det också tydligt att långtidssjuka som inte vårdats på sjukhus utgjorde en egen grupp, skild från de akut sjuka med andningssvikt som blivit så uttalad att de behövt sjukhusvård.

Det multidisciplinära och tvärprofessionella samarbetet formaliserades under våren med ett uppdrag från sjukhuset att följa upp alla intensivvårdade och patienter som behövt högt andningsunderstöd, såsom hög syrgastillförsel, eller som haft ett komplicerat förlopp såsom lungembolier.

Vid den nya mottagningen kom infektionssjukdomar, lungmedicin, perioperativ medicin och intensivvård samt hälsoprofessionerna att delta. Tillsammans började de undersöka patienterna med funktionstest, röntgenundersökningar av lungorna och vid behov ultraljud av hjärtat kombinerat med ett brett provtagningspaket, anamnes och kroppsundersökning vid två och sex månader efter att patienterna skrivits ut.

– Vi visste inte vad vi skulle finna för långtidseffekter, det var mycket oklart i början. Så vi tänkte att vi skulle undersöka brett och se vad vi hittade. Det visade sig vara väldigt bra, för vi hittade mycket mer avvikelser än vad vi förväntade oss, säger Judith Bruchfeld.

Ganska snart tillkom en annan grupp långtidssjuka: de som inte vårdats på sjukhus för covid-19. Det är en grupp som mottagningen egentligen inte har fått som formellt uppdrag att följa, men där sjukhuset nu bett dem beskriva resursbehovet. Judith Bruchfeld och hennes team bestämde i somras att de skulle ta emot 20 patienter för att få en uppfattning om problematiken och möjliga avvikelser. Sedan var det »svårt att inte fortsätta«.

– Vi har mycket remisser som kommer nu. Och den samlade kunskapen kommer att bli stor eftersom vi bedömt patienter på ett systematiskt sätt. Vi ser helt klart en likartad problematik hos många.

Får ni förfrågningar från andra regioner också?

– Ja, det får vi också. Men där har vi just nu svårt att göra något. Vi har ju svårt att klara Region Stockholm. Men vi kan åtminstone ge råd. Sedan finns det i primärvården flera jättebra initiativ med en helhetssyn och rehabinsatser.

Det finns inga bra siffror på hur stor gruppen långtidssjuka egentligen är. En viss fingervisning kan kanske brittisk forskning och siffror från projektet Covid symtom study ge, vilka tyder på att 2–5 procent av alla som insjuknar får långvariga symtom.

Judith Bruchfeld berättar att det är vanligt med kognitionsproblematik som närminnesstörningar, problem med arbetsminnet och hjärntrötthet, både hos sjukhusvårdade och icke sjukhusvårdade. Tidigt såg man också att många långtidssjuka fick hjärtrusningar bara genom att byta läge från liggande till stående. Ett 15-tal patienter har fått diagnosen posturalt ortostatiskt takykardisyndrom (POTS), och ett större antal är under utredning.

Hon påtalar att det är viktigt att veta vilka test som visar patientens funktionsnivå. Det har till exempel visat sig att ett sexminuters gångtest, där man tittar på pulsstegring, syremättnad och skattning av symtom, är användbart.

Två gånger i veckan hålls en vårdkonferens om patienterna, där de olika professionerna på mottagningen möts tillsammans med neurolog, kardiolog, njurmedicinare, psykiatrer och vid behov smärtläkare.

– Att vi skapat en multidisciplinär och multiprofessionell mottagning innebär att vi slipper skicka runt patienten på olika undersökningar och vänta på besked under lång tid. Förutom att det är ineffektivt är det ju ett individuellt lidande och också en samhällskostnad med arbetsföra unga människor som inte kan arbeta och knappt leva sina liv.

Det finns få multidisciplinära mottagningar i stil med den på Karolinska. På Vrinnevisjukhuset i Norrköping finns ytterligare en – men någon form av krafttag behövs över landet, menar Judith Bruchfeld. I våras gjorde sjukvården en enorm omställning i det akuta skedet – nu finns en stor grupp av patienter som behöver en annan insats.

– Men dessa patienter lider i det fördolda. Det är en tyst fas av pandemin.

Både sjukhusvården och primärvården, som oftast träffar de långtidssjuka först, tror hon behöver ett tillskott av resurser.

– Men man behöver även se över vad som ska utredas inom primärvården och vad som ska utredas på högspecialiserad nivå. Det behövs också ett tydligare uppdrag för de icke sjukhusvårdade patienterna med långvariga symtom, säger Malin Nygren-Bonnier, sjukgymnast specialiserad på lungmedicin och docent på Karolinska institutet, som också arbetar med mottagningen.

En sak som blivit ganska tydlig är att »vanlig« rehabilitering inte alltid fungerar på vissa av de långtidssjuka; ibland får ett annat tillvägagångssätt användas.

Malin Nygren-Bonnier antog tidigare i pandemin att fokus främst skulle ligga på lungsystemet, men det blev snart tydligt att det behövde vara bredare med tanke på alla organsystem som kunde påverkas.

– Vi inom  hälsoprofessionerna bedömer och anpassar de rehabiliterande insatserna utifrån behov. Vi har också patienterna i träning hos oss i öppenvården, så vi följer vad de behöver, säger hon.

I hälsoprofessionerna ingår fysioterapeuter, arbetsterapeuter, dietister, psykologer, logopeder och kuratorer.

Judith Bruchfeld och Malin Nygren-Bonnier leder två forskningsprojekt om covidsjuka. Totalt ingår omkring 550 patienter, varav 400 som vårdats på sjukhus. De följs först upp två månader efter sjukdom, sedan efter sex månader och slutligen efter tolv månader. Förutom att flera av deras lärdomar kommer därifrån har forskningen bland annat bidragit till en medicinsk kommentar publicerad i Lancet Infectious Diseases och en ännu inte publicerad fallbeskrivning av tre POTS-patienter.

Judith Bruchfeld och hennes team söker nu tillsammans med barnsjukvården tillstånd för forskning om långtidssjuka som inte vårdats på sjukhus, något som hälsoprofessionerna redan har fått.

Förutom de 550 sjukhusvårdade patienter som följs upp och ingår i forskningsprojektet har ytterligare cirka 100 icke sjukhusvårdade bedömts – och lika många står på väntelista. Därtill finns ungefär 100 som nyligen skrivits ut och fler tillkommer, både sjukhusvårdade och icke sjukhusvårdade.

– Vi har fram till nu i princip följt upp med befintliga resurser och det fungerar inte i längden, säger Judith Bruchfeld.

 

Läs även:
Stödgrupp vill se nationella riktlinjer

Nytt kunskapsstöd snart klart

 

Inlägget Helhetsgrepp ska ge svar om långtidssjuka dök först upp på Läkartidningen.

]]>
https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2021/01/helhetsgrepp-ska-ge-svar-om-langtidssjuka/feed/ 0
Stafylokockarterna som orsakar protesinfektion – lika och olika https://lakartidningen.se/klinik-och-vetenskap-1/nya-ron/2021/01/stafylokockarterna-som-orsakar-protesinfektion-lika-och-olika/?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=stafylokockarterna-som-orsakar-protesinfektion-lika-och-olika https://lakartidningen.se/klinik-och-vetenskap-1/nya-ron/2021/01/stafylokockarterna-som-orsakar-protesinfektion-lika-och-olika/#respond Wed, 20 Jan 2021 08:10:44 +0000 https://lakartidningen.se/?p=147680 Stafylokocker är den vanligaste orsaken till ledprotesinfektion, som inträffar efter någon procent av artroplastiker. En avhandling belyser likheter och skillnader mellan S aureus, S capitis och S epidermis vid ledprotesinfektion.

Inlägget Stafylokockarterna som orsakar protesinfektion – lika och olika dök först upp på Läkartidningen.

]]>
Avhandling. Stafylokocker är vanligt förekommande i normalfloran på hud och slemhinnor; 10–30 procent är ständigt koloniserade i näsan med Staphylococcus aureus, 40 procent med S capitis och näst intill 100 procent med S epidermidis. Stafylokocker är också den vanligaste orsaken till ledprotesinfektion, en fruktad komplikation som inträffar efter någon procent av artroplastiker. Denna komplikation innebär stora påfrestningar för både patient och sjukvård eftersom en kombination av kirurgi och långvarig antibiotikabehandling krävs för bot. Den mer virulenta S aureus är känd för att orsaka allvarlig sjukdom även hos i övrigt friska människor, medan koagulasnegativa stafylokocker (t ex S epidermidis) sällan leder till sjukdom i frånvaro av immunnedsättning eller implantat. Vilken roll S capitis spelar vid ledprotesinfektion finns inte undersökt sedan tidigare. Målet med denna avhandling var att undersöka likheter och skillnader mellan dessa tre stafylokockarter vid ledprotesinfektion.

Stafylokockisolat från ledprotesinfektion, men även från normalflora, inkluderades retrospektivt från åren 1993–2018 i Karlstad, Örebro och Linköping. De olika studierna inkluderade mellan 21 och 122 patienter med ledprotesinfektion, och i två av studierna ingick även normalflorastammar. Delarbetena innehöll såväl sammanställning av kliniska parametrar som mikrobiologiska undersökningar av orsakande bakterier, inklusive analys av helgenomdata.

I avhandlingen visades att S capitis kan orsaka ledprotesinfektion. Resistensmönstren skiljde sig mellan de olika stafylokockarterna, med mest utbredd multiresistens (inklusive heteroresistens mot glykopeptidantibiotika) hos S epidermidis följd av S capitis, medan S aureus uppvisade hög grad av antibiotikakänslighet. Trots detta var utfallet sämre vid ledprotesinfektion med S aureus än S capitis. Genetiska markörer hos S aureus som kunde kopplas till utfall vid behandling av ledprotesinfektion saknades, liksom förekomst av virulensfaktorer som kunde särskilja infekterande från koloniserande stammar. Däremot var ASA-klass (American Society of Anesthesiologists physical status classification) ≥ 3, ålder ≥ 80 år eller antibiotikabehandling utan rifampicin associerade med ogynnsamt utfall.

Fylogenetisk jämförelse mellan näsbärarstammar och de som orsakat ledprotesinfektion påvisade olika mönster hos S aureus och S capitis. Detta kan indikera att olika stafylokockarter har olika nischer, till exempel patientens näsa, personalens hud eller sjukhusmiljön. Beroende på var de har sin reservoar kommer också kolonisation, och i värsta fall infektion, hos patienter som genomgår ledproteskirurgi att ske på olika sätt. Det är inte självklart att en preventiv åtgärd som har effekt för att minska risken för ledprotesinfektion orsakad av en sorts stafylokock även har motsvarande effekt på en annan stafylokockart. Således är det viktigt att ha kunskap om lokal epidemiologi och resistensmönster, då detta kan ha betydelse för såväl strategier vid profylax i anslutning till ledproteskirurgi som vid behandling av ledprotesinfektion.

Inlägget Stafylokockarterna som orsakar protesinfektion – lika och olika dök först upp på Läkartidningen.

]]>
https://lakartidningen.se/klinik-och-vetenskap-1/nya-ron/2021/01/stafylokockarterna-som-orsakar-protesinfektion-lika-och-olika/feed/ 0
Fler analyser ska göras i jakten på brittisk coronavariant https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2021/01/fler-analyser-efter-brittiska-coronavarianten-efterlyses/?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=fler-analyser-efter-brittiska-coronavarianten-efterlyses https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2021/01/fler-analyser-efter-brittiska-coronavarianten-efterlyses/#respond Tue, 19 Jan 2021 15:37:36 +0000 https://lakartidningen.se/?p=150824 Hittills har få analyser av covidprover gjorts för att upptäcka den nya brittiska varianten av coronaviruset. Folkhälsomyndigheten lovar dock att kapaciteten ska öka. Och det är bråttom, menar experter på området.

Inlägget Fler analyser ska göras i jakten på brittisk coronavariant dök först upp på Läkartidningen.

]]>
Den brittiska varianten av covid-19-viruset tros ha en ökad spridningsförmåga, men inget tyder i nuläget på att den skulle ge svårare sjukdom. Det är också oklart om vaccinerna fungerar annorlunda med den.

Varianten påvisades i Sverige i slutet av förra året. En vecka in i januari hade 17 fall bekräftats i Sverige. Nu, fram till den 19 januari, har man hittat 55 varav 16 inte hade någon direkt koppling till resor.

Kritik har lyfts för att Sverige gör för få analyser för att hitta den brittiska varianten. Helgenomsekvensering gjordes i början av året bara på en liten del av proverna i Sverige, omkring 1 procent. Det kan jämföras med exempelvis Danmark och Island, som enligt en sammanställning av Washington Post i slutet av december gjorde helgenomsekvensering i omkring 11 procent av fallen. Mest i den genomgången gjorde Australien med nära 59 procent.

Folkhälsomyndigheten har dock påpekat att det finns möjlighet i några regioner att screena fram eventuella fall av den nya virusvarianten, där man sedan kan göra en helgenomsekvensering. Och de lovar en ökad kapacitet att analysera prover.

– Det är en verksamhet som snabbt utvecklas. Det kommer ske fler och fler analyser nationellt över de närmsta veckorna. Och vi har även vi en dialog med de regionala labben. Det här kan göras på ganska många ställen i landet, sa statsepidemiolog Anders Tegnell på den myndighetsgemensamma presskonferensen på tisdagen.

Och det är bråttom enligt flera experter som Sveriges Radio Ekot pratat med.

– Vi borde ha haft kapaciteten uppe vid det här laget. Men nu jobbas det på det, för att behovet har blivit så uppenbart de sista veckorna, säger Jan Albert, överläkare och professor i smittskydd vid Karolinska institutet.

Han fortsätter:

– Det räcker med att vi får mer driv i spridningen för att det ska vara ett problem. Vi har ju en sjukvård som är lite grann på gränsen till vad den klarar av, och får vi mer smittspridning på grund av en ny variant så är det inget bra, inget bra alls.

Skåne har haft en snabb ökning av covid-19 på sistone, och där har smittskyddet reagerat. I förra veckan vädjade smittskyddsläkare Eva Melander till Folkhälsomyndigheten om ökade analyser.

– Det vi är nyfikna på är vilka virusstammar som rör sig i vårt samhälle nu. Och därför har vi från smittskydd lyft frågan till både Folkhälsomyndigheten och vårt eget laboratorium att vi önskar se en ökad typning, säger hon till Ekot.

Inlägget Fler analyser ska göras i jakten på brittisk coronavariant dök först upp på Läkartidningen.

]]>
https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2021/01/fler-analyser-efter-brittiska-coronavarianten-efterlyses/feed/ 0
5 frågor till Per Breimer https://lakartidningen.se/klinik-och-vetenskap-1/forfattarintervjun/2021/01/5-fragor-till-per-breimer/?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=5-fragor-till-per-breimer https://lakartidningen.se/klinik-och-vetenskap-1/forfattarintervjun/2021/01/5-fragor-till-per-breimer/#respond Tue, 19 Jan 2021 15:00:55 +0000 https://lakartidningen.se/?p=147254 Per Breimer, överläkare vuxenpsykiatri i Helsingborg, har tillsammans med Åsa Petersén och Håkan Widner skrivit en artikel om Huntingtons sjukdom.

Inlägget 5 frågor till Per Breimer dök först upp på Läkartidningen.

]]>
Kan du kort beskriva vad er artikel handlar om?

I grunden rör det sig om en kvinna vars liv på många sätt blev ödelagt av en sjukdom för vilken det än så länge saknas bot och som endast har begränsad symtomatisk behandling. Eftersom tillståndet dessutom är relativt sällsynt missar sjukvården ibland att diagnostisera det.

Varför är det så svårt att upptäcka Huntingtons sjukdom?

Dels för att det är vanligt att psykiska och kognitiva symtom uppträder långt före de för Huntingtons sjukdom typiska rörelserubbningarna, dels för att neuroleptika, om de sätts in mot de förstnämnda, även kan motverka de senare tecknen på sjukdomen.

När bör man misstänka Huntingtons sjukdom?

Just utifrån detta specifika fall: om psykiatern, efter en tids behandling med neuroleptika som blivit aktuell på grund av psykotiska symtom hos patienten, finner att motorikstörningar som börjar uppträda avviker från de som annars kan tillstöta som biverkan av medicineringen.

Vilka hoppas du ska läsa er artikel?

Framför allt psykiatrer och andra som arbetar inom psykiatrin, men förstås även neurologer vilka emellanåt konsulteras i sådana här ärenden.

Har du själv träffat många patienter med Huntingtons sjukdom?

Under snart 25 års klinisk verksamhet har tre patienter som erhållit diagnosen kommit i min väg. Ingen av de två andra har dock uppvisat den tydliga uppsättning kognitiva och psykiska symtom som denna patient hade.

Inlägget 5 frågor till Per Breimer dök först upp på Läkartidningen.

]]>
https://lakartidningen.se/klinik-och-vetenskap-1/forfattarintervjun/2021/01/5-fragor-till-per-breimer/feed/ 0
Återkommande psykotiska symtom under många år var Huntingtons sjukdom https://lakartidningen.se/klinik-och-vetenskap-1/artiklar-1/fallbeskrivning/2021/01/aterkommande-psykotiska-symtom-under-manga-ar-var-huntingtons-sjukdom/?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=aterkommande-psykotiska-symtom-under-manga-ar-var-huntingtons-sjukdom https://lakartidningen.se/klinik-och-vetenskap-1/artiklar-1/fallbeskrivning/2021/01/aterkommande-psykotiska-symtom-under-manga-ar-var-huntingtons-sjukdom/#respond Tue, 19 Jan 2021 15:00:46 +0000 https://lakartidningen.se/?p=147241 Ofrivilliga rörelser är typiskt vid Huntingtons sjukdom, men det är mycket vanligt att rörelsestörningen föregås av 10–20 år av psykiska symtom. Denna fallbeskrivning belyser hur sjukdomsförloppet kan te sig vid Huntingtons sjukdom och leda till att patienter vårdas för en annan diagnos en längre tid.

Inlägget Återkommande psykotiska symtom under många år var Huntingtons sjukdom dök först upp på Läkartidningen.

]]>
Huntingtons sjukdom är mest känd som en ärftlig neurologisk sjukdom som tidigare kallades danssjuka på grund av den typiska störningen med ofrivilliga rörelser (korea). Det är dock mycket vanligt att rörelsestörningen föregås av 10–20 år av psykiska symtom med irritabilitet, depression, ångest, psykos och en förändrad personlighet, samt progredierande kognitiv svikt med exekutiv dysfunktion och apati. 

Denna fallbeskrivning belyser hur sjukdomsförloppet kan te sig vid Huntingtons sjukdom och föranleda att patienter vårdas under annan diagnos en längre tid. 

Fallbeskrivning

Debut av psykiska symtom i medelåldern

En tidigare väsentligen frisk kvinna blev aktuell för psykiatrisk vård vid 47 års ålder. Hon hade sagt upp sig från sin mångåriga okvalificerade anställning utan att därefter ha sökt annat arbete. Hon var icke-rökare och använde alkohol sparsamt. Det fanns ingen känd hereditet för psykisk eller neurologisk sjukdom, och ingen framkom heller senare. Primärvårdsläkare som hade gjort hembesök på grund av avvikande beteende skrev vårdintyg enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT) och patienten fördes av polis till psykiatrisk akutmottagning, där intagningsbeslut fattades på vaga grunder. Redan dagen därpå bedömdes att skäl för tvångsvård saknades, varför den avskrevs. Patienten begärde sig utskriven och avböjde uppföljande kontakt. 

Under de kommande åren blev kvinnan ensamstående, flyttade till en lägenhet som Socialförvaltningen tillhandahöll och uppträdde avvikande och aggressivt på offentliga platser. 

Motoriska symtom hos neuroleptikabehandlad patient

Vid 51 års ålder blev patienten åter inlagd med stöd av LPT. Hon hade då isolerat sig och bara levt på näringsdryck. Elektriciteten var avstängd då surr från kylskåp upplevts störande av henne. Udda beteende konstaterades vid undersökning, men inget säkert psykotiskt. I journalen noterades: »beteendet inger misstanke om att det finns någon annan i rummet«. Patienten dia­gnostiserades med schizofrent resttillstånd och behandling med neuroleptika påbörjades. Vid utskrivningen efter fem månaders vårdtid stod hon på behandling med aripiprazol och sertralin, det senare insatt på grund av tvångsbeteende. En del motoriska besvär under vårdtiden tolkades som biverkningar av neuroleptika (akatisi, balanssvårigheter). Kontakt med psykosmottagning inleddes och ett halvår senare avslutades tvångsvården. 

Patienten hade nu beviljats kommunalt boendestöd för bistånd i samband med inköp och tvätt. Noteringar gjordes i journalen under det följande året angående patientens motorik: »patienten står upp under hela samtalet och byter ofta fot« och »har ett något ryckigt ofrivilligt rörelsemönster«. 

Ett och ett halvt år senare, när patienten var 55 år gammal, hade gradvis försämring konstaterats och yttrat sig i motorisk oro, försämrat matintag och viktnedgång. Hon hade även utvecklat vokala tics som tilltog under årens gång. Hon uttryckte desperation och hade haft suicidplaner. Patienten motsatte sig inläggning och vägrade att medicinera. När vård­intyg skrevs stod hon upp under hela samtalet och trampade oavbrutet med fötterna över liten yta i rummet. Patienten lades in enligt LPT. Vid undersökningen konstaterades blåmärken av varierande ålder över kroppen. Patienten bejakade att hon ramlat och negerade misshandel. Det noterades att hennes besvär varit oförändrade trots medicinförändringar, och datortomografi av hjärnan var utan anmärkning.

Patienten remitterades till neurolog, och en vecka senare genomfördes neurologkonsultation. Konklusionen blev att det rörde sig om akatisi och dyskinesi av tardiv karaktär. Misstanke om »hyperkinetisk neurologisk sjukdom« avskrevs. Efter två månaders inneliggande vård skrevs patienten ut på permission och kort därefter avslutades tvångsvården. Patienten stod då på quetiapin 200 mg (tablett) plus 300 mg i depåberedning. 

Tre år senare remitterade primärvårdsläkare henne till en dagrehab- och neurologmottagning. Patienten kallades inte. I stället hänvisades till psykiatrin alternativt fysioterapeut i svaret utifrån status i remissen, där det noterades: »… ofrivilliga arm- och benrörelser, bredspårig gång. Svårt med koordination. Tardiv dys­kinesi?«. 

Två år senare konstaterades tilltagande svårigheter för patienten att sköta ADL och hantera sin ekonomi. Hon utvecklade dysartri, åt sämre och gick ned i vikt. Hon erhöll förvaltare.

Diagnos Huntingtons sjukdom

Samma år remitterades patienten från psykosmottagningen till neurolog med önskemål om värdering av »koreatiska« rörelser. Kort därpå var hon i behov av inneliggande psykiatrisk vård då hon uppträtt avvikande på offentlig plats. Hon undersöktes av neurolog som föreslog utsättning av alla neuroleptika alternativt genetisk testning för Huntingtons sjukdom. En vecka senare skrevs patienten ut till hemmet. Genetisk testning visade en expanderad CAG-repetition i Huntingtongenen inom det sjukdomsorsakande intervallet (se Fakta 1). Därmed kunde det slås fast att patienten led av Huntingtons sjukdom. Hon remitterades till Huntingtonmottagningen i Lund, och undersöktes med testet MoCA (Montreal cognitive assessment) som visade 5 av 30 möjliga poäng. Då patienten under mer än 6 månader varit helt oförmögen att kognitivt självständigt klara dagliga rutiner konstaterades ett demenstillstånd, relaterat till Huntingtons sjukdom. 

Tre veckor efter detta första besök på Huntingtonmottagningen avled hon oväntat i hemmet efter att ha haft besök av hemsjukvården någon timme tidigare och då tett sig som vanligt. Som dödsorsak angavs hjärtinfarkt. Obduktion genomfördes inte.

Diskussion

Prevalensen av Huntingtons sjukdom varierar mellan olika världsdelar och uppskattas vara som högst i Europa med 1 på 10 000 personer. I Sverige skulle det betyda cirka 1 000 individer, men långt ifrån alla av dessa är kända. En bidragande orsak till den misstänkta underdiagnostiken kan antas vara att psykiska och kognitiva symtom ofta och länge överväger och präglar den kliniska bilden. De motoriska symtomen blir inte tydliga förrän i senare sjukdomsstadium, särskilt om patienten erhåller neuroleptika som olanzapin eller risperidon, vilka är mycket effektiva för att undertrycka korea och också är vanlig symtomatisk behandling vid Huntingtons sjukdom [3]. Neuroleptika som quetiapin och aripiprazol är mindre effektiva mot ofrivilliga rörelser. Det är viktigt att beakta att balanssvårigheter inte uppkommer på grund av neuroleptikabehandling (Fakta 2 och 3). 

Patienten i denna fallbeskrivning uppvisade en förändring i personlighet och beteende, men det var inte tydligt att hon verkligen uppfyllde kriterierna för schizofreni. Diagnosen schizofreni kräver också att symtomen inte beror på en organisk hjärnsjukdom, vilket Huntingtons sjukdom är. Psykotiska symtom förekommer hos minst 10 procent av patienter med Huntingtons sjukdom. Det är mycket vanligt med psykiska och kognitiva symtom upp till 20 år före debut av rörelsestörning. De psykiska symtomen inkluderar också irritabilitet, depressivitet, apati och ångest. De kognitiva symtomen yttrar sig som exekutiv dysfunktion med försämrad organisationsförmåga, minskad koncentration och uppmärksamhet samt ökad impulsivitet. 

Den kliniska bilden med kombinationen av korea, dysartri, dysfagi, balanssvårigheter, psykiska symtom, kognitiv svikt och viktnedgång bör föranleda misstanke om Huntingtons sjukdom, även utan känd hereditet. Aktuella läroböcker i psykiatri behandlar Huntingtons sjukdom på olika sätt. I Ottossons »Psykiatri« finns en beskrivning av en subgrupp av patienter som ligger mycket nära förloppet i det aktuella fallet [4]. Det är notabelt att den senast utgivna större läroboken på området, »Psykiatri« av Herlofsen et al från 2016, inte nämner diagnosen [5]. Betydelsen av att ställa diagnosen Huntingtons sjukdom kommer att förändras dramatiskt den dag då det finns bromsande behandlingar att erbjuda. Den dagen närmar sig i takt med ökningen av kliniska prövningar med genterapi för patienter med Huntingtons sjukdom [1, 6].

Läs även författarintervjun med Per Breimer

Inlägget Återkommande psykotiska symtom under många år var Huntingtons sjukdom dök först upp på Läkartidningen.

]]>
https://lakartidningen.se/klinik-och-vetenskap-1/artiklar-1/fallbeskrivning/2021/01/aterkommande-psykotiska-symtom-under-manga-ar-var-huntingtons-sjukdom/feed/ 0
Färre covidpatienter vårdas på IVA https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2021/01/farre-covidpatienter-pa-iva/?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=farre-covidpatienter-pa-iva https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2021/01/farre-covidpatienter-pa-iva/#respond Tue, 19 Jan 2021 14:32:04 +0000 https://lakartidningen.se/?p=150812 Antalet patienter med covid-19 har minskat på landets sjukhus den senast veckan. Tuffast är läget just nu i södra Sverige.

Inlägget Färre covidpatienter vårdas på IVA dök först upp på Läkartidningen.

]]>
På nationell nivå har antalet patienter som vårdas för covid-19 minskat. I dag, tisdag, befinner sig 2 160 covidpatienter på sjukhusens vårdavdelningar.

– Det här är ungefär 300 färre patienter jämfört med förra veckan, sa Taha Alexandersson, ställföreträdande krisberedskapschef på Socialstyrelsen, vid dagens myndighetsgemensamma presskonferens.

60 procent av patienterna finns i storstadsregionerna. Men tittar man på andelen patienter i förhållande till befolkning så är det i södra Sverige som sjukvården har det tuffast just nu.

Även inom intensivvården syns en minskning av antalet patienter. Enligt de senaste siffrorna vårdas 348 patienter med covid-19 på någon av landets 774 intensivvårdsplatser. Det är drygt 20 patienter färre jämfört med förra veckan, enligt Taha Alexandersson.

– Det är en stor variation mellan landets regioner och den dagliga IVA-samordningen och den nationella koordineringen behövs fortfarande. Eskaleringar behövs fortfarande och framför allt ett nyttjande av de transportresurser som finns för att verkligen kunna nyttja hela landets intensivvårdskapacitet, sa hon på presskonferensen.

Enligt den senaste statistiken från Folkhälsomyndigheten har ytterligare 268 dödsfall med covid-19 rapporterats, vilket innebär att totalt 10 591 nu avlidit i Sverige.

Sammanlagt har 533 265 personer i Sverige bekräftats smittade av covid-19.

Inlägget Färre covidpatienter vårdas på IVA dök först upp på Läkartidningen.

]]>
https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2021/01/farre-covidpatienter-pa-iva/feed/ 0
Revisorer ger Skåne bakläxa om upphandlingar https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2021/01/revisorer-ger-skane-baklaxa-om-upphandlingar/?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=revisorer-ger-skane-baklaxa-om-upphandlingar https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2021/01/revisorer-ger-skane-baklaxa-om-upphandlingar/#respond Tue, 19 Jan 2021 13:28:45 +0000 https://lakartidningen.se/?p=150797 Det finns flera brister i Region Skånes direktupphandlingar inom vården. Regionen behöver dessutom bli bättre på förebyggande arbete mot mutor och korruption i upphandlingar. Det visar en ny revisionsrapport.

Inlägget Revisorer ger Skåne bakläxa om upphandlingar dök först upp på Läkartidningen.

]]>
Revisorerna har granskat om styrelserna och nämnderna i Region Skåne har haft tillräcklig intern kontroll när det gäller inköp av varor och tjänster. Man har tittat på om lagen om offentlig upphandling, upphandlingspolicy, avtal och regelverk för direktupphandlingar har följts. Och det finns flera brister.

Stickprov inom primärvårdsnämnden och sjukhusstyrelserna för Skånes universitetssjukhus, Ystad och Hässleholm visar exempel på avsaknad av dokumentation. Det strider mot kraven i lagen om offentlig upphandling, som säger att direktupphandlingar för mer än 100 000 kronor ska dokumenteras.

Revisorerna konstaterar också att hanteringen av direktupphandling är decentraliserad, och bedömer därför att den därför inte är enhetlig i regionen. De bedömer att det finns en risk att otillåtna upphandlingar görs.

Direktupphandling får användas vid »synnerliga skäl«. Men i Skåne saknas dokument som visar på omständigheterna när det undantaget åberopas. Det är en brist, då det inte går att spåra vilka överväganden som gjorts, skriver revisorerna i rapporten.

Revisorerna konstaterar vidare att det förebyggande arbetet mot mutor och korruption behöver utvecklas. Det behövs också utbildning och information för att den typen av arbete faktiskt ska göras i praktiken. Och för att göra det behöver regionen ha en antikorruptionspolicy som sätter ramarna för det förebyggande arbetet.

Revisorerna ger en rad förslag till åtgärder. De rekommenderar bland annat att regionstyrelsen tar fram en antikorruptionspolicy och stärker arbetet mot korruption och mutor. De kritiserade vårdnämnderna och styrelserna rekommenderas säkerställa att direktupphandling sker enligt lag och regionens anvisningar, och att dokumentation och uppföljning görs ändamålsenligt.

Rapporten är sammanställd av revisionsföretaget PWC. Förra året granskade de upphandlingen av det digitala verktyget Vårdexpressen. Slutsatserna var att upphandlingen innehöll flera brister såsom intressekonflikter, jävsituationer och otillbörligt gynnande.

Projektet med Vårdexpressen var tänkt att ge Skåne digital primärvård med ett smart anamnessystem som skulle bygga på artificiell intelligens. Enligt tilldelningsbeslutet 2018 var avtalet värt 320 miljoner kronor.

Men i början av 2020 avbröts projektet och i samband med PWC:s utredning polisanmäldes upphandlingen eftersom det fanns misstanke om brott. Nyligen sa åklagaren i fallet till tidningen Computer Sweden att åtal för mutbrott och trolöshet mot huvudman förbereds.

 

Läs även

Skånes affär om digital primärvård polisanmäls

Upphandling av IT-system kritiseras

Inlägget Revisorer ger Skåne bakläxa om upphandlingar dök först upp på Läkartidningen.

]]>
https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2021/01/revisorer-ger-skane-baklaxa-om-upphandlingar/feed/ 0
Sjukvårdsdirektör: Efter pandemin väntar ny utmaning för personalen https://lakartidningen.se/aktuellt/podd/2021/01/sjukvardsdirektor-efter-pandemin-vantar-ny-utmaning-for-personalen/?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=sjukvardsdirektor-efter-pandemin-vantar-ny-utmaning-for-personalen https://lakartidningen.se/aktuellt/podd/2021/01/sjukvardsdirektor-efter-pandemin-vantar-ny-utmaning-for-personalen/#respond Tue, 19 Jan 2021 12:00:01 +0000 https://lakartidningen.se/?p=150541 När trycket från den nuvarande pandemin har lättat kan en ny utmaning uppstå för de anställda som arbetat med den. »Det kan gå så långt att man inte vill att det där ska sluta. Man är rädd för hur man ska kunna gå över i det normala livet«, säger Mikael Köhler, läkare och hälso- och sjukvårdsdirektör i Region Uppsala.

Inlägget Sjukvårdsdirektör: Efter pandemin väntar ny utmaning för personalen dök först upp på Läkartidningen.

]]>

Mikael Köhler, läkare och hälso- och sjukvårdsdirektör i Region Uppsala. Foto: Region Uppsala

När han intervjuas den 14 januari i ett nytt avsnitt av Läkartidningens podd ger han direkt besked om att situationen är mycket tuff för de anställda inom Region Uppsala som nu arbetar med pandemin.

– Det är oerhört belastat, säger han i podden, och fortsätter:

– Den totala belastningen i sjukvården är jättehög, utifrån att vi har varit i den här situationen i vår region sedan mitten på oktober.

Mikael Köhler utesluter inte att situationen kommer att ytterligare förvärras och säger att det är en utmaning att få personalen att orka.

– Vår målsättning är att vi ska se någon form av vändning fram mot midsommar, säger han.

Mikael Köhler konstaterar vidare att allt inte kommer att bli som förr den dag som pandemin lättar. Personalen kommer att ha påverkats mycket av sitt arbete med den och en del kan ha svårt att gå tillbaka till den tillvaro som fanns på jobbet före pandemin.

– Det kommer att vara en jätteutmaning för jättemånga att kunna gå in i ett normalt yrkesliv igen, säger han.

Mikael Köhler menar att det i den situationen krävs en bra arbetsledning som kan fånga upp de känslor som finns hos personalen.

– Det kommer att vara väldigt beroende av närvarande chefer, säger han.

Lyssna till hela intervjun med Mikael Köhler i spelaren ovan eller i vanliga poddappar som Acast eller Apples Podcaster-app. Samtliga avsnitt av Läkartidningens podd finns också på Podbean.com. Där finns även en RSS-länk.

Inlägget Sjukvårdsdirektör: Efter pandemin väntar ny utmaning för personalen dök först upp på Läkartidningen.

]]>
https://lakartidningen.se/aktuellt/podd/2021/01/sjukvardsdirektor-efter-pandemin-vantar-ny-utmaning-for-personalen/feed/ 0
Pandemin stoppar sprututbyte i Dalarna https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2021/01/pandemin-stoppar-sprututbyte-i-dalarna/?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=pandemin-stoppar-sprututbyte-i-dalarna https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2021/01/pandemin-stoppar-sprututbyte-i-dalarna/#respond Tue, 19 Jan 2021 10:40:44 +0000 https://lakartidningen.se/?p=150761 För två år sedan beslutade Region Dalarna att ett sprututbytesprogram skulle införas 2020. Men på grund av pandemin har planerna lagts på is, rapporterar SVT.

Inlägget Pandemin stoppar sprututbyte i Dalarna dök först upp på Läkartidningen.

]]>
Sedan kommunernas veto slopades våren 2017 har en majoritet av landets regioner infört sprututbytesprogram för missbrukare. I Dalarna beslutade politikerna för två år sedan att ett program skulle införas under 2020. Regionen har dock haft problem med att hitta en lokal – och när det väl såg ut att lösas slog pandemin till.

– Pandemiläget har ju gjort att detta inte kunnat komma framåt. Det är ju infektion som det här ligger under och de har – och har haft – fullt upp med covid, säger Sofia Jarl (C), regionråd med ansvar för hälso- och sjukvård i Dalarna, till SVT Nyheter Dalarna.

Enligt Sofia Jarl går det inte heller att säga när ett sprututbyte kan dra igång. För tillfället är all verksamhet som inte är kopplad till covid-19, eller akut och tidskritisk, i princip inställd. Personalresurserna måste användas till det som är mest akut.

– Nu är vi mitt i andra vågen och vi törs inte säga, från en dag till en annan, om vi tror att det går att skala upp annan verksamhet, säger hon.

Enligt SVT har 16 av landets 21 regioner infört sprututbytesprogram.

 

Läs mer:

Snart rena sprutor i hela landet

Inlägget Pandemin stoppar sprututbyte i Dalarna dök först upp på Läkartidningen.

]]>
https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2021/01/pandemin-stoppar-sprututbyte-i-dalarna/feed/ 0
Nya läkarlöner klara i Jönköping – i andra regioner dröjer det https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2021/01/nya-lakarloner-klara-i-jonkoping-i-andra-regioner-drojer-det/?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=nya-lakarloner-klara-i-jonkoping-i-andra-regioner-drojer-det https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2021/01/nya-lakarloner-klara-i-jonkoping-i-andra-regioner-drojer-det/#respond Tue, 19 Jan 2021 09:07:19 +0000 https://lakartidningen.se/?p=150502 Lokalföreningarna arbetar för fullt med de retroaktiva löneökningarna för 2020. Hur långt man kommit i förhandlingarna med arbetsgivarna varierar i landet, men några föreningar sneglar på Jönköping där det står klart att läkarna får ett generellt påslag på 2,75 procent.

Inlägget Nya läkarlöner klara i Jönköping – i andra regioner dröjer det dök först upp på Läkartidningen.

]]>
Avtalsrörelsen 2020 drog ut på tiden på grund av pandemin. I stället för att vara klar i april i fjol, dröjde det till mitten på november innan ett nytt avtal för landets läkare var på plats.

När det gäller lönerna går det centrala avtalet i korthet ut på att det första året, som betalas ut retroaktivt från 1 april 2020, är sifferlöst. Det innebär att lönen förhandlas lokalt utan garanterade nivåer. För år två, det vill säga 2021, ska löneökningen bli minst 2,0 procent, och nästa år 1,6.

Men fjolåret är alltså hänvisat till lokala förhandlingar. Och där har det i många fall dragit ut på tiden. I kontrast till utdragna processer, står dock Jönköpings län.

– Vi hade en oerhört smidig process och fick ett bra utfall. Vi blev klara redan i november, ett par veckor efter det centrala avtalet var klart, säger Bengt Hultberg, ordförande i Jönköpings läns läkarförening.

Lönerevisionerna i Region Jönköping brukar vara klara tidigt. Och för att göra processen med 2020 års lönesättning så smidig som möjligt föreslog arbetsgivaren ett generellt lönepåslag för alla läkare. Efter en del förhandling landade siffran på 2,75 procent.

Redan den 19 januari ska lönerevisionen för 2021 dra igång. Ambitionen är att den ska vara klar i månadsskiftet mars/april, så att påslaget kommer med på aprillönen. Läkarföreningen hoppas på mer än de 2 procent som finns i avtalet och har förslagit en ändring av exempelvis ersättningen för arbete under storhelg.

– Det är ändå en region som har mycket bra ekonomi. 2019 gick Region Jönköpings län med överskott på 1,2 miljarder kronor. Det har sett bra ut även 2020, trots pandemin. Så vi har inte brist på pengar i vår region, säger Bengt Hultberg.

På en del andra håll i landet har det inte gått lika fort. I Skåne har den regionala överläggningen gjorts klar för 2020. Men när Läkarförbundet Skåne föreslog att parterna skulle komma överens om en siffra, ville arbetsgivaren inte gå med på det. Nu ligger förhandlingarna ute i förvaltningarna. Arbetsgivaren vill dock ha förhandlingarna klara till aprillönen.

I Östergötland har läkarföreningen försökt få till en liknande lösning som i Jönköping, men enligt Carin Larnert Hansson, ordförande i läkarföreningen, sa arbetsgivaren nej.

– Vi försökte få till ett generellt påslag på alla. Vi ville komma överens om en siffra och slippa sitta i långa förhandlingar. Vi argumenterade för att vi ägnar så mycket tid åt jobb nu, att alla chefer är engagerade i pandemin, och att man skulle kunna kompensera och individualisera mer under 2021. Men arbetsgivaren var inte intresserad av en sådan lösning och sa rakt av nej, säger hon.

I stället väntar nu förhandling vid varje produktionsenhet.

– Det första stället som vi fått papper på är Diagnostikcentrum. Där har arbetsgivaren lagt ett bud på 2,5 procent, och det är innan diskussion med oss, så arbetsgivaren kan nog tänka sig lite högre än det, åtminstone just där.

Carin Larnert Hansson fortsätter:

– Vi är i alla fall igång och det första budet låter inte som ett skambud. Vi är försiktigt positiva.

I Örebro står lokalförening och arbetsgivare längre ifrån varandra.

– Vi yrkade på 3 procent för 2020 enligt »Jönköpingsmodellen«, det vill säga ett fast procentpåslag för alla. Det sa arbetsgivaren nej till. Vi tycker att deras nej var ganska svagt underbyggt, och vi har begärt skriftligt svar på varför de så starkt går emot det.

Regionen har i stället lagt fram två alternativa förslag.

– De har kommit med ett bud på 2,1 procent för 2020. Alternativet är 4,5 procent på två år, det vill säga 2020 och 2021, men då med lite olika villkor för retroaktiviteten och vilket beräkningsdatum det ska vara.

Nu väntar läkarföreningen på skriftliga underlag från arbetsgivaren för att få mer detaljerad information kring de två förslagen.

Paula Wallmon konstaterar att arbetet är långt från färdigt.

– Vi sa i våra yrkanden att vi inte kommer att acceptera ett tvåårsavtal om det inte ligger på 5,0 eller högre. Vi väntar på underlag, men det mesta lutar åt att vi inte kommer att acceptera 4,5 procent.

Paula Wallmon fortsätter:

– När de erbjöd oss 2,1 procent för 2020 uppfattade vi det nästan som förödmjukande. Vi vet att sjuksköterskorna har fått mellan 3,3 och 3,5 procent, och vi har lite svårt att förstå hur vi ska kunna motivera för våra medlemmar att regionen värderar läkargruppen så mycket lägre.

I Stockholm ligger lönerevisionen i princip i sin linda, med de första förhandlingarna har startat på vissa arbetsplatser. Någon generell siffra för alla likt Jönköpings, kommer det dock inte bli, uppger Stockholms läkarförenings ordförande Johan Styrud.

Också i Västra Götaland har de olika förvaltningarna kommit olika långt.

– Löneförhandlingarna kommer att ske under våren, med utbetalning med mars-, april-, eller majlön. Vi håller på att diskutera kring siffror, men det är inte spikat någonstans än, säger Emelie Hultberg, Västra Götalands läkarförening.

I Gävleborg ska lönerevisionen för 2020 sätta igång i februari. Enligt Gästrike Hälsinge läkareförening har arbetsgivaren budgeterat för 2,05 procents lönepåslag.

– Vi tycker att det är för lågt. Men samtidigt har det kommit en del extra med koppling till covid, säger Ylva Björklund, ordförande i läkarföreningen, och syftar till ett engångsbelopp på 10 000 kronor och tre extra lediga dagar.

Inlägget Nya läkarlöner klara i Jönköping – i andra regioner dröjer det dök först upp på Läkartidningen.

]]>
https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2021/01/nya-lakarloner-klara-i-jonkoping-i-andra-regioner-drojer-det/feed/ 0
En ordinationslista för en säkrare vård https://lakartidningen.se/klinik-och-vetenskap-1/reflexion/2021/01/en-ordinationslista-for-en-sakrare-vard/?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=en-ordinationslista-for-en-sakrare-vard https://lakartidningen.se/klinik-och-vetenskap-1/reflexion/2021/01/en-ordinationslista-for-en-sakrare-vard/#respond Tue, 19 Jan 2021 08:58:54 +0000 https://lakartidningen.se/?p=149958 »Att tänka helt nytt om läkemedelslistan vore att i stället bygga en samlad ordinationslista, utan hänsyn till var i vården ordinationen görs.«

Inlägget En ordinationslista för en säkrare vård dök först upp på Läkartidningen.

]]>
»Äntligen får vi en samlad läkemedelslista«, skrev jag i den här spalten för snart fyra år sedan. Då hade förslaget till lag om nationell läkemedelslista gått ut på remiss. Lagen godkändes och träder i kraft den första maj i år. I samma andetag skrev jag då att »tyvärr tror jag inte vi når fram till mållinjen denna gång heller«. 

Den lösning som har tagits fram för den nationella läkemedelslistan är en utvidgad form av receptregister. Den utgår från synen på en läkemedelsordination som ett recept och omfattar därmed inte andra typer av ordinationer. Snubbeltrådar är också integreringen mot våra nuvarande och kommande journalsystem, som inte på långa vägar är färdig, och en pågående pandemi.

För mig är en läkemedelsordination en överenskommelse mellan förskrivare och patient om att (och hur) en behandling ska genomföras eller ändras. Detta gäller oavsett på vilket sätt läkemedlet levereras – i snabbköpet, på ett apotek, en sjukhusavdelning eller en mottagning. 

Under pandemiåret 2020 har vi lärt oss att tänka nytt. Att tänka helt nytt om läkemedelslistan vore att i stället bygga en samlad ordinationslista, utan hänsyn till var i vården ordinationen görs. Vi skulle spara väldigt många »klick« på tangentbordet vid ordinationen och använda både förskrivares och farmaceuters tid och kompetens på rätt sätt, samtidigt som nyttan för patienten – en säkrare vård – skulle uppnås.

 

Inlägget En ordinationslista för en säkrare vård dök först upp på Läkartidningen.

]]>
https://lakartidningen.se/klinik-och-vetenskap-1/reflexion/2021/01/en-ordinationslista-for-en-sakrare-vard/feed/ 0
Den nya forskningsproppen ger inte svar på tal https://lakartidningen.se/opinion/signerat/2021/01/den-nya-forskningsproppen-ger-inte-svar-pa-tal/?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=den-nya-forskningsproppen-ger-inte-svar-pa-tal https://lakartidningen.se/opinion/signerat/2021/01/den-nya-forskningsproppen-ger-inte-svar-pa-tal/#respond Tue, 19 Jan 2021 08:57:27 +0000 https://lakartidningen.se/?p=150748 Det var glest med lösningar i forskningspropositionen på de forskande läkarnas dilemman.

Inlägget Den nya forskningsproppen ger inte svar på tal dök först upp på Läkartidningen.

]]>
I pandemins tidevarv är det avgörande att stärka forskningen. Men att stärka svensk life science-forskning, som i decennier levt en medioker tillvaro, tar tid. Läkarförbundet har därför länge väntat på den aviserade forskningspropositionen för mandatperioden. Vi vet alla att dagens sjukvård är gårdagens forskning, och ska välfärdsnationen Sverige ha en chans att mäta sig med de stora forskningsnationerna krävs rejäla satsningar framåt.

I höstas aviserade jag därför att det nu är upp till bevis för regeringen kring forskningens framtid (Läkartidningen nr 42/2020). Vi beskrev vår oro över framtidens medicinska forskning och efterlyste ett omfattande arbete med att se över forskningspolitiken. Redan i oktober 2019 lämnade Läkarförbundet en skrivelse till regeringen där vi ställde ett antal krav på regeringens forskningspolitik inför utarbetandet av propositionen.

  • Öka förutsättningarna för att delta i forskning på läkarnas grundutbildning.
  • Särskilda satsningar på yngre forskare. 
  • Bättre förutsättningar att kombinera forskning och kliniskt arbete genom hela yrkeslivet.
  • Tydliggör sjukvårdens ansvar för den kliniska forskningen.
  • Förstärkt finansiering av patientnära forskning.
  • Ökade resurser till de prövarinitierade kliniska studierna. 
  • Ökade basanslag till universiteten.
  • Ökad rörlighet mellan hälso- och sjukvård, akademi, och näringsliv.

Strax före jul kom så beskedet att en ny forskningsproposition var framtagen. Det som kunde ha blivit årets julklapp till forsknings-sverige möttes av blandade reaktioner. Delar av Läkarförbundets krav hade hörsammats. Bland annat höjs basanslagen till universiteten och man förstärker finansieringen av patientnära forskning genom en satsning på primärvården. Särskilt glädjande är att regeringen nu lyfter fram psykisk hälsa genom att särskilt prioritera den forskningen.

Men för att vara en forskningsproposition var det tunt på innovation. Regeringen har som mål att Sverige ska vara ett av världens främsta forsknings- och innovationsländer. Menar man allvar med målsättningen att Sverige ska konkurrera med de främsta i världen krävs ett större helhetsgrepp. Visst är det helt rätt prioriterat att satsa
100 miljarder till pandemi- och virusforskning och öka anslagen för att forska på antibiotikaresistens. Men för att forskning ska bli verklighet krävs fler forskare inom medicin.

Vi ser i dag en radikal minskning av andelen forskande läkare. Ett skäl är så klart att läkare är den enda yrkesgrupp inom Saco som minskar sin livslön genom att disputera. Ett annat är att arbetsgivarna i alltför liten utsträckning premierar dem som vill kombinera klinisk tjänstgöring och forskning. Särskilt oroad är jag över yngre läkares möjlighet att påbörja en forskarutbildning.

Det var glest med lösningar i forskningspropositionen på de forskande läkarnas dilemman. Men även om Läkar-
förbundet förväntat sig mer kan vi konstatera att Universitetskanslersämbetet (UKÄ) får i uppdrag att se över hur karriärvägar och meriteringssystem kan stärkas. Vi kommer att följa arbetet noga. Särskilt viktigt är att UKÄ kan presentera bättre förutsättningar för kombinationsanställningar, där läkare både kan forska och arbeta kliniskt.

Det som karaktäriserar de starka forskningsnationerna är deras förmåga till mobilitet och flexibilitet; att som läkare kunna gå mellan hälso- och sjukvård, akademi och näringsliv. Att få chans att röra sig internationellt, skapa nya nätverk och stimulera utbyte av forskningsidéer. Vi vet dock att forskningen lätt stryker på foten i de kortsiktiga mål som finns i sjukvården. Vilka konsekvenserna blir för forskningen när regionerna så småningom ska beta av vårdskulden är fortfarande oklart. Här måste regeringen sätta ned foten.

Forskning måste bli en naturlig och obligatorisk del av hälso- och sjukvårdens uppdrag. Den är helt enkelt för viktig för att med ett kvickt penseldrag i en regionbudget kunna prioriteras bort. Med den nya forskningspropositionen på väg för beslut i riksdagen är tärningen kastad. Det är nu upp till bevis för att visa att det är just den som ger rätt förutsättningar framåt.

Inlägget Den nya forskningsproppen ger inte svar på tal dök först upp på Läkartidningen.

]]>
https://lakartidningen.se/opinion/signerat/2021/01/den-nya-forskningsproppen-ger-inte-svar-pa-tal/feed/ 0