Läkartidningen https://lakartidningen.se Tue, 20 Oct 2020 09:08:13 +0000 sv-SE hourly 1 https://wordpress.org/?v=5.4.2 Tänk om, Karolinska! Barn är inte små vuxna https://lakartidningen.se/opinion/debatt/2020/10/tank-om-karolinska-barn-ar-inte-sma-vuxna/?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=tank-om-karolinska-barn-ar-inte-sma-vuxna https://lakartidningen.se/opinion/debatt/2020/10/tank-om-karolinska-barn-ar-inte-sma-vuxna/#respond Tue, 20 Oct 2020 09:06:35 +0000 https://lakartidningen.se/?p=141914 Enligt barnkonventionen och svensk lag ska barnperspektivet beaktas i alla beslut som rör barn. Det är därför med oro som vi hör om den planerade omorganisationen av intensivvårds- och anestesiverksamheten på Astrid Lindgrens barnsjukhus vid Karolinska universitetssjukhuset, skriver styrelsen för Svenska barnläkarföreningen.

Inlägget Tänk om, Karolinska! Barn är inte små vuxna dök först upp på Läkartidningen.

]]>
Barn är inte små vuxna. Sjuka barn har rätt att vårdas av personal med specifik barnkompetens och i en miljö som är anpassad för barn och deras familjer. Enligt barnkonventionen och svensk lag ska barnperspektivet beaktas i alla beslut som rör barn. Det är därför med oro som vi hör om den planerade omorganisationen av intensivvårds- och anestesiverksamheten på Astrid Lindgrens barnsjukhus vid Karolinska universitetssjukhuset.

Att organisatoriskt flytta barnverksamheten till vuxensidan går emot all erfarenhet om hur framgångsrik högspecialiserad barnsjukvård ska organiseras och bedrivas på bästa sätt.

Internationella jämförelser visar att de mest framstående barnsjukhusen i världen [1, 2] har en väl sammanhållen barnsjukvård som inkluderar specialiserad anestesi- och intensivvård inom den egna organisationen. Flera stora sjukhus i Europa arbetar nu för att uppnå just detta mål.

Intensivvård för barn bedrivs i Sverige på fyra centrum och har vid flera tillfällen karakteriserats som underdimensionerad. Astrid Lindgrens barnsjukhus ansvarar för vården för 25 procent av landets barn. Barnanestesi och intensivvård för de sjukaste barnen är ett nav i organisationen. Sjukhuset har flera nationella uppdrag, såsom Ecmo-verksamheten och viss högspecialiserad barnkirurgi, samt utgör ett av flera nationella barnonkologiska centrum.

Specialiseringen av neonatal intensivvård som är nära integrerad med övrig barnsjukvård har bidragit till att Sverige har internationella toppresultat [3] när det gäller vård av sjuka nyfödda. På motsvarande sätt har intensivvårds- och anestesiverksamheten för barn viktiga samband och en tät interaktion med övrig barnsjukvård vid Astrid Lindgrens barnsjukhus.

Svenska barnläkarföreningen vänder sig mot det inriktningsbeslut som tagits om att flytta barnanestesi, barnoperation, barnuppvak, barnintensivvård, barnsmärtmottagning, långtidsintensivvård för barn samt barntransport- och Ecmo-verksamheten från Astrid Lindgrens barnsjukhus till vuxenverksamheten på Karolinska universitetssjukhuset.

Vi bedömer att det finns stor risk för att den föreslagna organisationsförändringen leder till att vården för de svårast sjuka barnen inte kommer att kunna upprätthållas på den höga nivå den har i dag. En försämring av den högspecialiserade barnsjukvården riskerar att påverka barnsjukvården negativt både på regional och nationell nivå.

Inlägget Tänk om, Karolinska! Barn är inte små vuxna dök först upp på Läkartidningen.

]]>
https://lakartidningen.se/opinion/debatt/2020/10/tank-om-karolinska-barn-ar-inte-sma-vuxna/feed/ 0
Långsiktigt försämrad kondition ger ökad risk för hypertoni https://lakartidningen.se/klinik-och-vetenskap-1/nya-ron/2020/10/langsiktigt-forsamrad-kondition-ger-okad-risk-for-hypertoni/?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=langsiktigt-forsamrad-kondition-ger-okad-risk-for-hypertoni https://lakartidningen.se/klinik-och-vetenskap-1/nya-ron/2020/10/langsiktigt-forsamrad-kondition-ger-okad-risk-for-hypertoni/#respond Tue, 20 Oct 2020 06:30:06 +0000 https://lakartidningen.se/?p=140570 Individer som bibehåller eller förbättrar konditionen i vuxen ålder har en lägre risk för hypertoni med hänsyn tagen till förändring i andra kända livsstilsrelaterade riskfaktorer. Det visar en studie från GIH i Stockholm.

Inlägget Långsiktigt försämrad kondition ger ökad risk för hypertoni dök först upp på Läkartidningen.

]]>
Egenreferat. Regelbunden träning och en god maximal syreupptagningsförmåga har i tidigare studier visat samband med lägre risk för hypertoni hos friska individer samt sänkt blodtryck hos patienter med hypertoni. Det är dock mindre känt hur långsiktiga förändringar i kondition påverkar risken för utveckling av hypertoni med hänsyn tagen till förändring i andra livsstilsrelaterade riskfaktorer för hypertoni.

En ny svensk studie inkluderade 91 728 män och kvinnor (medelålder 41 år, normotensiva vid baslinjeundersökningen) som genomfört två hälsoprofilbedömningar mellan åren 1982 och 2019. I hälsoprofilbedömningen ingick självrapporterade data om levnadsvanor och livsstil, ett submaximalt konditionstest på cykel, antropometri och blodtryck i vila. Förändringen i kondition mellan undersökningarna och risken för att ha utvecklat hypertoni vid andra undersökningen studerades. Justering gjordes för baslinjenivåer samt förändringar i rökning, BMI, kost, stress och motionsvanor.

Individer som förbättrade sin kondition (>3 procent per år) hade 11 procent lägre risk att utveckla hypertoni jämfört med individer som bibehöll sin kondition. De som försämrade sin kondition lite (1–3 procent per år) eller mycket (>3 procent per år) hade däremot 21 respektive 25 procent högre risk. Längre tid mellan uppföljningarna (5–10 år) ökade risken för att ha utvecklat hypertoni för individer som försämrade sin kondition (>3 procent per år). För individer som förbättrade sin kondition sågs effekt både på kort (3 mån–1 år) och lång sikt (5–10 år).

Manligt kön, högre ålder, dålig kondition och högre BMI vid baslinjemätning var associerat med ett starkare risksamband. Gemensamt för alla subgrupper och oberoende av konditionsnivå vid baslinjemätningen innebar en försämrad kondition en ökad risk jämfört med de som bibehöll eller förbättrade sin kondition.

Individer som bibehöll ett hälsosamt beteende eller ändrade från ett riskbeteende till ett hälsosamt beteende beträffande BMI, kost, stress samt motionsvanor hade en lägre risk att utveckla hypertoni, jämfört med individer som bibehöll eller ändrade till ett riskbeteende. Intressant var att risksambandet för de senare försvagades om man samtidigt lyckats bibehålla eller förbättra sin kondition.

Sammanfattningsvis: individer som bibehåller/förbättrar konditionen i vuxen ålder har en lägre risk för hypertoni med hänsyn tagen till förändring i andra kända livsstilsrelaterade riskfaktorer. Långsiktiga strategier för att upprätthålla ett normalt blodtryck, med hjälp av livsstilsförändring, bör omfatta åtgärder för att förbättra konditionen.

Inlägget Långsiktigt försämrad kondition ger ökad risk för hypertoni dök först upp på Läkartidningen.

]]>
https://lakartidningen.se/klinik-och-vetenskap-1/nya-ron/2020/10/langsiktigt-forsamrad-kondition-ger-okad-risk-for-hypertoni/feed/ 0
Nya regler för omlistning i Skåne https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2020/10/nya-regler-for-omlistning-i-skane/?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=nya-regler-for-omlistning-i-skane https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2020/10/nya-regler-for-omlistning-i-skane/#respond Mon, 19 Oct 2020 14:47:53 +0000 https://lakartidningen.se/?p=142046 Det ska inte vara möjligt att lista sig på en ny vårdcentral via exempelvis nätläkares appar. Patienterna ska enbart kunna göra det på 1177.se eller via en traditionell pappersblankett, enligt ett nytt förslag från hälso- och sjukvårdsdirektören i Region Skåne.

Inlägget Nya regler för omlistning i Skåne dök först upp på Läkartidningen.

]]>
Efter årsskiftet ska de två sätten vara de enda att lista sig på, enligt hälso- och sjukvårdsdirektören Pia Lundboms förslag. Det kommer alltså inte vara möjligt att göra det direkt på vårdgivarnas webbsidor eller i deras appar, rapporterar Dagens Medicin.

Som Läkartidningen tidigare berättat har omlistningen varit en het fråga i Stockholm de senaste veckorna. Bland andra Kry fick hård kritik av Distriktsläkarföreningen Stockholms ordförande Ylva Sandström. Hon menar att patienter vilseletts att lista sig vid Krys fysiska vårdcentraler, vilket drabbat patienternas tidigare vårdcentraler.

Frågan har diskuterats i Skåne också. Särskilt under pandemin har flera skåningar listat sig hos privata digitala vårdgivare, utan att det har varit tydligt för dem att de också avlistade sig hos sina gamla vårdcentraler.

Informationen på 1177.se ska också uppdateras. Där ska det bli tydligare vad en omlistning innebär i praktiken.

Liksom i Stockholm har frågan diskuteras på politiskt plan i Skåne.

– Vi ser positivt på valfrihet och att patienterna kan välja sin egen vårdcentral, men patienterna ska göra medvetna val och inte på grund av indirekta uppmaningar eller missvisande reklam. Vi ska ha schyssta spelregler för alla vårdgivare, säger Gilbert Tribo (L), regionråd och ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden, i ett pressmeddelande.

Hälso- och sjukvårdsdirektören har haft i uppdrag av Allians för Skåne att utreda frågan, vilket nu har landat i förslaget. För ett tag sedan kom också åtgärden som ett förslag från Socialdemokraterna.

– För två veckor sedan var vi inte ens överens om att problemet fanns, men nu verkar det till och med finnas ett brett stöd för vår lösning. Det är bra både för patienterna och vårdcentralerna, säger Mattias Olsson (S), andre vice ordförande för primärvårdsnämnden, i ett pressmeddelande.

 

Läs även:

Kry kritiseras för »fullistning«

Grönt ljus för Krys vårdcentral trots kritik

Inlägget Nya regler för omlistning i Skåne dök först upp på Läkartidningen.

]]>
https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2020/10/nya-regler-for-omlistning-i-skane/feed/ 0
Verksamhetschef på NÄL slutar i protest mot neddragningar https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2020/10/verksamhetschef-pa-nal-slutar-i-protest-mot-neddragningar/?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=verksamhetschef-pa-nal-slutar-i-protest-mot-neddragningar https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2020/10/verksamhetschef-pa-nal-slutar-i-protest-mot-neddragningar/#respond Mon, 19 Oct 2020 14:17:51 +0000 https://lakartidningen.se/?p=142019 Ulrika Mattsson, verksamhetschef på barn- och ungdomsmedicin vid Norra Älvsborgs länssjukhus i Trollhättan, väljer att sluta i protest. »Jag inte är person att kunna försvara de här budgetneddragningarna«, säger hon.

Inlägget Verksamhetschef på NÄL slutar i protest mot neddragningar dök först upp på Läkartidningen.

]]>
Ulrika Mattsson lämnar uppdraget som verksamhetschef på barn- och ungdomsmedicin vid Norra Älvsborgs länssjukhus i Trollhättan. Foto: Peter Wahlström/Västra Götalandsregionen

– Jag har – efter mycket vånda – kommit fram till att med de resurser som jag på barnkliniken fått tilldelat för 2021, är det omöjligt att driva vården vidare på ett medicinskt och patientsäkerhetsmässigt sätt, säger Ulrika Mattsson till Läkartidningen.

För bara några dagar sedan invigdes de nybyggda lokalerna för NU-sjukvårdens neonatalvård på Norra Älvsborgs länssjukhus (NÄL) i Trollhättan. Enligt Ulrika Mattsson skulle ytterligare 21,6 miljoner kronor behövas för att bemanna verksamheten som med de nya lokalerna är tänkt att ha 16 vårdplatser.

– Det är inget vi har fått i tillskott till 2021, snarare tvärtom: vi fick ytterligare ett sparbeting på 5 miljoner.

Hennes verksamhet omfattar en neonatalavdelning och en större barnavdelning där andra barn på sjukhuset vårdas, allt från ortopedi- till cancerfall. På den avdelningen är det totalt 30 tjänster, varav 20 gäller sjuksköterskor. De nya sparbetingen skulle kunna motsvara fem läkare eller tio sjuksköterskor.

– När man har en enhet som är underbudgeterad och man får ytterligare sparbeting, måste man titta på de personalkostnader man har i övrigt. Då anser jag att vården blir så pass påverkad att jag inte är person att kunna försvara de här budgetneddragningarna, säger Ulrika Mattsson.

Björn Järbur, sjukhusdirektör i NU-sjukvården, har en annan uppfattning av situationen. Han tycker att det är tråkigt att Ulrika Mattsson slutar, men enligt honom har verksamheten, och då alltså Ulrika Mattsson, varit med på noterna.

– Verksamheten och enheterna själva har tagit ställning till det vi nu har gjort när vi byggt nytt, att det var ett nollsummespel och att det går ihop, säger han till Sverige Radio P4 Väst.

– Nu säger de att det saknas 20 miljoner. Det är ett helt annat besked de kommer med i dag jämfört med den nyttokalkylen som gjordes 2017.

Men Ulrika Mattsson är av en annan uppfattning.

– Vi har lyft detta flera gånger under årens lopp, så sent som för några veckor sedan, säger hon.

Enligt henne kan de 16 nya vårdplatserna på nya neonatal inte öppna till fullo om inte budgeten justeras med ett tillskott på drygt 20 miljoner kronor. Det skulle inte bara påverka NÄL:s upptagningsområde, utan hela regionen eftersom det finns ett utpräglat samarbete mellan sjukhusen.

– Det handlar om barnens liv, och de har ingen egen röst. Så jag är jättebekymrad över det här. Jag bor i Trollhättan själv och har två barn, säger Ulrika Mattsson.

Inlägget Verksamhetschef på NÄL slutar i protest mot neddragningar dök först upp på Läkartidningen.

]]>
https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2020/10/verksamhetschef-pa-nal-slutar-i-protest-mot-neddragningar/feed/ 0
ST-läkare får nytt hållbarhetspris https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2020/10/st-lakare-far-nytt-hallbarhetspris/?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=st-lakare-far-nytt-hallbarhetspris https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2020/10/st-lakare-far-nytt-hallbarhetspris/#comments Mon, 19 Oct 2020 13:45:21 +0000 https://lakartidningen.se/?p=141985 Sofia Hammarstrand, ST-läkare i arbets- och miljömedicin på Sahlgrenska universitetssjukhuset, har tilldelats Läkaresällskapets nya Hållbarhetspris.

Inlägget ST-läkare får nytt hållbarhetspris dök först upp på Läkartidningen.

]]>
ST-läkaren Sofia Hammarstrand prisas med 25 000 kronor. Foto: Svenska läkaresällskapet

I somras instiftade Svenska läkaresällskapet sitt Hållbarhetspris. Priset ska gå till en läkare som främjar och arbetar med hälso- och sjukvårdens hållbarhet och därigenom blivit en förebild för kollegor, medarbetare och studenter. Särskilt fokus för priset ligger på miljömässig hållbarhet, men även sociala och ekonomiska aspekter ryms i begreppet.

Nomineringstiden gick ut i augusti – och nu är det alltså klart att det är Sofia Hammarstrand, ST-läkare i arbets- och miljömedicin på Sahlgrenska universitetssjukhuset, som är årets pristagare.

– Det är med stor glädje som vi belönar Sofia Hammarstrand med Hållbarhetspriset för hennes insatser för en mer hållbar hälso- och sjukvård. Sofia har visat hur viktigt det är att ta ett helhetsgrepp på miljöfrågor och visar på ett föredömligt sätt vägen för både äldre och yngre kollegor, säger Tobias Alfvén, ordförande i Svenska läkaresällskapet, i ett pressmeddelande.

Enligt Läkaresällskapet har Sofia Hammarstrand på ett föredömligt sätt verkat för att öka medvetenheten om hållbarhetsfrågor i den svenska läkarkåren, dels genom debattinlägg och som uppskattad föreläsare, del genom sitt arbete med miljöfrågor. Prissumman är på 25 000 kronor.

– Det är en ära att belönas med Svenska Läkaresällskapets Hållbarhetspris. Det ger ett viktigt signalvärde att läkarkårens vetenskapliga organisation lyfter arbetet med hållbarhet. Vi inom kåren har ett ansvar och kan göra skillnad – tillsammans – för en mer hållbar hälso- och sjukvård, säger Sofia Hammarstrand i pressmeddelandet.

Läs mer:

Sjukvården spelar en viktig roll i anpassning till klimatförändringar

5 frågor till Sofia Hammarstrand

 

Inlägget ST-läkare får nytt hållbarhetspris dök först upp på Läkartidningen.

]]>
https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2020/10/st-lakare-far-nytt-hallbarhetspris/feed/ 1
Musikterapi i rummet där barnen själva får bestämma https://lakartidningen.se/aktuellt/manniskor-moten/2020/10/musikterapi-i-rummet-dar-barnen-sjalva-far-bestamma/?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=musikterapi-i-rummet-dar-barnen-sjalva-far-bestamma https://lakartidningen.se/aktuellt/manniskor-moten/2020/10/musikterapi-i-rummet-dar-barnen-sjalva-far-bestamma/#respond Mon, 19 Oct 2020 13:15:59 +0000 https://lakartidningen.se/?p=141944 Britt Gustafsson, barnläkare och professor inom pediatrisk hematologi och stamcells­transplantation hos barn, föreläser vid ett symposium om musikterapi i kliniken.

Inlägget Musikterapi i rummet där barnen själva får bestämma dök först upp på Läkartidningen.

]]>
Britt Gustafsson, överläkare och professor i pediatrik, ska föreläsa om musikterapins betydelse i kliniken. Foto: Privat

Britt Gustafsson, barnläkare och professor inom pediatrisk hematologi och stamcells­transplantation hos barn, föreläser vid ett symposium om musikterapi i kliniken.

Hur fungerar musikterapi? 

– Man kan säga att musikterapi är det som pågår i ett rum som är det enda rummet på sjukhuset där barnet självt får bestämma. Ett cancersjukt barn – ett svårt sjukt barn över huvud taget – är utsatt för väldigt mycket trauma, hur mycket man än försöker att undvika det. Barnen måste gå igenom många integritetskränkande undersökningar, stick och annat obehag. Men i det här speciella rummet är det barnet självt som bestämmer. Inte så att barnet måste spela fiol eller vara bäst på piano, utan musikterapeuten som finns i rummet frågar vad barnet har lust att göra. Barnet kan välja vilket instrument det vill spela på, sjunga, hitta på egna melodier, skapa, lyssna eller måla till musik.

Hur blev du involverad?

– Jag var handledare för musikterapeuten Lena Uggla, som disputerade i maj 2019 på temat musikterapi. Mitt engagemang i ämnet började 2007, då hade jag sedan 20 år till­baka arbetat som överläkare på Huddinge sjukhus med de barn som skulle genomgå stamcellstransplantation. Lena Uggla ringde upp mig och frågade om det kunde finnas möjlighet för henne att arbeta inom sjukvården i rollen som musikterapeut. Vi undersökte saken, och till slut fick hon anslag via stiftelsen »Min stora dag« så att hon under en femårsperiod kunde arbeta kliniskt som musikterapeut. Alla på vår avdelning upplevde hennes insatser mycket positivt. Just under den perioden, från 2007 och fem år framåt, hade vi fler barn som dog. Vi hade inte lika bra uppföljning och genotypning på HLA som nu, så att vi hade fler biverkningar. I en del fall, när barn bara kunde behandlas pallia­tivt, följde musikterapeuten med familjerna hela vägen och kunde tolka såväl barnens och föräldrarnas som syskonens behov. När fem år hade gått beslöt vi att Lena Uggla skulle doktorandregistrera sig för att genomföra en avhandling. Ingen lätt sak eftersom det skulle ske vid en medicinsk institution. Men presentationen av de studier som vi skulle genomföra godkändes, och vi fick också generösa anslag från bland annat Barncancerfonden. Avhandlingsarbetet pågick från 2013 till 2019, då Lena Uggla disputerade.

Har musikterapi någon effekt?

– Vi tyckte att vi kunde notera skillnader, även om det inte riktigt går att sätta fingret på exakt hur effekten uppstår. Sjuksköterskor och undersköterskor som är nära patienterna märker det ännu mer än vi läkare. Två studier som vi har gjort finns publicerade i Acta Paediatrica. En randomiserad studie där halva gruppen barn som skulle genomgå transplantation fick musikterapi och den andra hälften fick sedvanlig behandling med det som sjukhuset erbjuder såsom psykosocialt stöd. Sedan, för att det inte skulle vara oetiskt, gjorde vi en »cross-over«, så att de barn som inte fick musikterapi i ett första skede kunde få musikterapi i ett senare skede. På det sättet kunde vi jämföra grupperna och deras reaktion på de båda behandlingsalternativen. Den andra studien bygger på intervjuer genom validerade enkäter. Våra resultat indikerar att musikterapi har en positiv effekt på barnet.

Är du musikintresserad själv?

– Inte jag själv så väldigt mycket, men min familj är det. Jag har en son som spelar offentligt och är väldigt duktig. Mitt intresse ligger mest i stamcellstransplantation, även om jag är mycket angelägen om att man arbetar med den psykosociala dimensionen av behandlingen också. Samtidigt kan ju den delen inte dominera – för mig är ändå det medicinska viktigast.

Inlägget Musikterapi i rummet där barnen själva får bestämma dök först upp på Läkartidningen.

]]>
https://lakartidningen.se/aktuellt/manniskor-moten/2020/10/musikterapi-i-rummet-dar-barnen-sjalva-far-bestamma/feed/ 0
Förbättrad överlevnad för cancerpatienter i Norden https://lakartidningen.se/klinik-och-vetenskap-1/nya-ron/2020/10/forbattrad-overlevnad-for-cancerpatienter-i-norden/?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=forbattrad-overlevnad-for-cancerpatienter-i-norden https://lakartidningen.se/klinik-och-vetenskap-1/nya-ron/2020/10/forbattrad-overlevnad-for-cancerpatienter-i-norden/#comments Mon, 19 Oct 2020 11:44:35 +0000 https://lakartidningen.se/?p=141761 Både ett- och femårsöverlevnaden för de flesta cancertyper har kontinuerligt förbättrats i de nordiska länderna. Det visar en nordisk forskargrupp som gjort en uppdaterad jämförelse av canceröverlevnaden de senaste 25 åren.

Inlägget Förbättrad överlevnad för cancerpatienter i Norden dök först upp på Läkartidningen.

]]>
Egenreferat. En serie artiklar från 2010 jämförde trender i canceröverlevnad mellan de nordiska länderna 1964–2003 [1]. Det fanns både likheter och skillnader i överlevnad, men med klart sämre utfall för patienter i Danmark. En av slutsatserna var att det under den undersökta tidsperioden inte gick att se någon effekt av de cancerplaner som initierats i början av 2000-talet i Danmark och Norge.

Vår nordiska forskargrupp har gjort en uppdaterad jämförelse av canceröverlevnaden för åren 1990–2016 utifrån databasen NORDCAN med data från de nordiska cancerregistren. Studien omfattade över två miljoner cancerpatienter. Andelen patienter som överlevt ett och fem år efter diagnos undersöktes för cancer i tjocktarm, rektum, lunga, njure, bröst, livmoder, äggstock och prostata samt malignt melanom i huden.

Vi fann att både ett- och femårsöverlevnaden efter cancer fortsatt har förbättrats i alla länder, och tidigare observerade skillnader mellan länderna har minskat [2]. Förbättringen var särskilt tydlig i Danmark, där överlevnaden nu är på samma nivå som i övriga nordiska länder. Ett bra exempel är tjocktarmscancer, där den åldersstandardiserade femårsöverlevnaden i Danmark ökat med 16–17 procentenheter mellan 1990 och 2010, från 46 till 62 procent för kvinnor och från 42 till 60 procent för män (Figur 1). I Sverige var ökningen 12–13 procentenheter under samma period, till 66 procent för kvinnor och 64 procent för män.

För svenska patienter med prostatacancer 2010 var femårsöverlevnaden 92 procent, en ökning med 31 procentenheter sedan 1990. Vi såg också en stor förbättring i ettårsöverlevnad för flera cancerformer under perioden 1990–2015 i Sverige, bland annat ökade överlevnaden för lungcancer till 56 procent för kvinnor och 48 procent för män och för njurcancer till 87 procent för kvinnor och 86 procent för män. Ettårsöverlevnaden vid äggstockscancer ökade med 20 procentenheter till 87 procent år 2015.

Den förbättrade överlevnaden beror sannolikt på en rad faktorer såsom tidigare upptäckt och diagnos, förbättrade behandlingsmöjligheter, införandet av cancerplaner, nationellt enhetliga vårdprogram och standardiserade vårdförlopp.

De nordiska cancerregistren är viktiga källor för att bevaka trender och skillnader i överlevnad och därigenom utvärdera cancersjukvårdens effektivitet samt effekten av politiska beslut och resurssättning.

Inlägget Förbättrad överlevnad för cancerpatienter i Norden dök först upp på Läkartidningen.

]]>
https://lakartidningen.se/klinik-och-vetenskap-1/nya-ron/2020/10/forbattrad-overlevnad-for-cancerpatienter-i-norden/feed/ 2
Minilärobok för läkare om öron, näsa och hals https://lakartidningen.se/aktuellt/2020/10/minilarobok-for-lakare-om-oron-nasa-och-hals/?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=minilarobok-for-lakare-om-oron-nasa-och-hals https://lakartidningen.se/aktuellt/2020/10/minilarobok-for-lakare-om-oron-nasa-och-hals/#respond Mon, 19 Oct 2020 11:00:33 +0000 https://lakartidningen.se/?p=141774 En tunn men välmatad minilärobok för läkare om öron, näsa och hals illustrerar överskådligt vad en påläst yrkesman behöver veta inom området. Positiv anmälan i Läkartidningen.

Inlägget Minilärobok för läkare om öron, näsa och hals dök först upp på Läkartidningen.

]]>
Nya läroböcker på svenska inom de medicinska specialiteterna hör inte till vanligheterna idag – inte minst inom ÖNH-fältet. Libers klassiska standardverk i ÖNH under redaktionsskap av professor Matti Anniko har redan flera decennier på nacken. Studentlitteraturs ÖNH-handboken utgavs första gången 2010. Nu finns en minilärobok i ÖNH i första hand för läkare, tandläkare under utbildning m fl tillgänglig. Boken är författad av läkaren och medicinske illustratören Ville Strååt.

Detta är inte en bok ur vilken man hämtar sin baskunskap inom ÖNH-fältet ur. Denna minilärobok är istället avsedd för den som redan har tillägnat sig god kunskap inom området men som behöver göra en snabb uppdatering inför patientmötet, seminariet eller en undervisningssituation etc.

Vi talar ofta idag om compact i olika sammanhang – detta är verkligen en lärobok med compact knowledge för compact reading and compact learning!

Boken är närmast skriven i telegramstil och är utomordentligt väl illustrerad med ett register, som gör den lätt att söka.  Sammantaget finns mer än 500 utmärkta realistiska färgillustrationer som visar anatomi och patologi. En del av färgbilderna är schematiska. Dessa är mycket välgjorda för att återge en nära verklighet. Författaren har på ett imponerande sätt arbetat fram bokens färgillustrationer.

Texten täcker 96 sidor. Även pärmarna innehåller, förutom förkortningar och viss sidhänvisning, också kunskapsinformation. Texten är uppdelad i 7 huvudavdelningar; öronsjukdomar, näs- och bihålesjukdomar, mun- & svalgsjukdomar, sjukdomar i larynx och trachea, matstrupssjukdomar, ansiktsfrakturer, samt ytlig hals o mjukdelar. Det senare avsnittet innehåller också information om huvud-/halscancer.

Varje tillstånd i textavsnittet är välillustrerat och beskriver symptom, undersökningstekniker och undersökningsfynd, hur fyndet ska hanteras, ev behandling och om tillståndet bör föranleda remiss till ÖNH. Även de undersökningstekniker som beskrivs i de olika organavsnitten illustreras föredömligt. Ett exempel på en text-/bildsida finns här bredvid och beskriver del av sinuitavsnittet.

Det finns inga egentliga sakfel i texten. Dock finns en skönhetsfläck – nästan en hel sida ägnas åt Antinitus-plåstret som lanserades för några år sedan, dvs det plåster som placerat bakom örat skulle bota tinnitus. Det finns dock inget vetenskapligt underlag som styrker detta och idag får inte plåstret säljas i Sverige. I nästa upplaga bör den här sidan användas för mera relevant ÖNH-kunskap.

Sammanfattningsvis en synnerligen välillustrerad minilärobok om vanliga och ovanliga ÖNH-frågeställningar. I dessa tider när mycket av aktuell kunskap googlas fram kan det kännas bekvämt att ha en lite mera permanent kunskapsbank, täckande mycket av ÖNH-sfären, i rockfickan. Kanske borde också ett exemplar av den här faktasamlingen finnas på alla mottagningsrum där patienter med ÖNH-frågeställningar passerar.

Inlägget Minilärobok för läkare om öron, näsa och hals dök först upp på Läkartidningen.

]]>
https://lakartidningen.se/aktuellt/2020/10/minilarobok-for-lakare-om-oron-nasa-och-hals/feed/ 0
Oro för mer nödfallsövertid när Akademiska skalar upp https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2020/10/oro-for-mer-nodfallsovertid-nar-akademiska-skalar-upp/?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=oro-for-mer-nodfallsovertid-nar-akademiska-skalar-upp https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2020/10/oro-for-mer-nodfallsovertid-nar-akademiska-skalar-upp/#comments Mon, 19 Oct 2020 09:18:50 +0000 https://lakartidningen.se/?p=141827 Smittspridningen ökar på flera håll i landet. I Region Uppsala har Akademiska sjukhuset skalat upp covidplatserna. Nu oroas huvudskyddsombudet för att sjukhuset ska börja använda nödfallsövertid igen.

Inlägget Oro för mer nödfallsövertid när Akademiska skalar upp dök först upp på Läkartidningen.

]]>
I Region Uppsala har smittspridningen ökat snabbt de senaste veckorna och nu tvingas infektionskliniken på Akademiska skala upp antalet vårdplatser för att ta hand om covidpatienter.

– Nu har vi i princip tömt vår infektionsavdelning och vår allmäninternmedicinska avdelning på vanliga patienter, och har covidpatienter där i stället. Nu pågår det sista steget för att få till all personal som behövs för det, säger Fredrik Sund, verksamhetschef för infektionskliniken på Akademiska.

Han är oroad över utvecklingen och han menar att läget vid infektionsavdelningen nu är jämförbart med situationen i våras. I slutet på förra veckan hade man runt 20 patienter med covid-19 på avdelningen.

– Nu är det princip bara covid-patienter. Vi hade möjligen några fler i våras, men för oss har senaste veckan varit ungefär som i april, säger Fredrik Sund.

Hur många covidplatser planerar ni för?

– Det är ett rörligt mål. Nu har vi 30 och vi kommer väl att skala upp till 38, men några blir för sådana som är misstänkta fall också.

Vad gäller bemanningssituationen uppger Fredrik Sund att man dubblat upp nattjouren med en extra jourlinje.

– Vi håller på att diskutera hur vi ska göra med vår konsultverksamhet som behöver utökas i takt med att vi har utlokaliserat andra patienter och utökar intensivvården.

Knut Bodin, huvudskyddsombud för Saco och läkarföreningen i Uppland, oroas över negativa konsekvenser för personalen.

– Bemanningsmässigt blir det ju problem när man från början egentligen har för få platser på ett sjukhus. Vi ser att det kan bli bekymmer framöver. Man har redan börjat påannonsera att man kanske måste ta till nödfallsövertid.

I somras stoppade Arbetsmiljöverket regionens användning av nödfallsövertid.

– Ska det införas igen så måste ju läget vara sådant att det behövs, plus att det ska vara individuella prövningar.

Även i Region Stockholm syns en ökning av antalet covidpatienter. I slutet av förra veckan vårdades 57 patienter med covid-19 på akutsjukhusen och inom geriatriken, varav 6 på IVA.

På Södersjukhuset vårdas för närvarande åtta patienter för covid-19. Enligt chefläkare Anne Kierkegaard har man samtidigt sett en viss ökning av patienter som söker för andningsbesvär på akutmottagningen. Nu pågår ett planeringsarbete för att möta ett eventuellt ökat inflöde av covidpatienter.

»Utifrån Folkhälsomyndighetens scenarios för hösten 2020 arbetar vi med att ta fram planer för att på ett säkert sätt kunna ta emot ett ökat antal sökande patienter på vår akutmottagning och att anpassa antalet vårdplatser både inom slutenvården och intensivvården för patienter med bekräftad eller misstänkt covid-19«, skriver hon i ett mejl till Läkartidningen.

En annan region som på senare tid sett en kraftig ökning av antalet covidfall är Örebro. Hittills har dock slutenvården inte märkt av någon ökad belastning. Fokus just nu ligger på att ytterligare öka kapacitet och tillgänglighet när det gäller provtagning. Det säger Eva Slätmo, områdeschef för medicin och rehabilitering.

– Parallellt med det har vi ända sedan i våras, när det var som värst, tagit fram en vårdplatsplan som vi nu reviderar. Det gäller för både vårdavdelning och intensivvården. Kopplat till det finns också en bemanningsplan så att vi ska kunna täcka upp med bemanning, säger Eva Slätmo.

Än så länge har man inte sett något ökat inflöde av patienter, och därför har upptrappningsplanen inte behövt sjösättas.

– Nu går vi in i ett annat skede, och det handlar mer om att ha en beredskap och vara beredd på det som eventuellt kommer, även om vi inte vet hur det kommer te sig.

I Region Jönköpings län rapporterades förra veckan 12 inneliggande patienter med covid-19, vilket är det högsta antalet på två månader.

Regionens hälso- och sjukvårdsdirektör Mats Bojestig poängterar dock att ökningen ska sättas i relation till att det under våren var omkring 70 inneliggande patienter. Han pekar på att regionen skalat upp provtagningen rejält och att man nu hittar fler positiva fall, och att det finns en plan för att hantera en ökning av covidpatienter.

– Vi har en grundplanering för hösten där vi kan klara tre till sex intensivvårdspatienter, och 28 inneliggande på avdelning, säger han.

Enligt Mats Bojestig klarar regionen av att vårda tre patienter inom intensivvården utan att det får någon påverkan på operationsvolymerna.

– Vid sex patienter börjar det påverka lite hur vi gör med planerade operationer. Men ska vi gå över det, då behöver vi ha igång en kohortvård. Vi har påbörjat en planering för det.

Hur oroad är du över utvecklingen?

– Vi följer det väldigt noga. Utmaningen är ju ändå att en del personal känner av ett slags trötthet över anspänningen under våren. Jag tycker man ska ha stor respekt för läget.

Inlägget Oro för mer nödfallsövertid när Akademiska skalar upp dök först upp på Läkartidningen.

]]>
https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2020/10/oro-for-mer-nodfallsovertid-nar-akademiska-skalar-upp/feed/ 1
Viktigt att överväga utredning av barn med optikusmissbildningar https://lakartidningen.se/klinik-och-vetenskap-1/artiklar-1/klinisk-oversikt/2020/10/viktigt-att-overvaga-utredning-av-barn-med-optikusmissbildningar/?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=viktigt-att-overvaga-utredning-av-barn-med-optikusmissbildningar https://lakartidningen.se/klinik-och-vetenskap-1/artiklar-1/klinisk-oversikt/2020/10/viktigt-att-overvaga-utredning-av-barn-med-optikusmissbildningar/#respond Mon, 19 Oct 2020 06:38:38 +0000 https://lakartidningen.se/?p=141294 Barn med medfödd optikushypoplasi, optikuskolobom eller MGDA (morning glory disc anomaly) debuterar ofta med dålig fixation, nystagmus, skelning och nedsatt syn men har hög risk för associerade sjukdomar, vilket kräver utredning.

Inlägget Viktigt att överväga utredning av barn med optikusmissbildningar dök först upp på Läkartidningen.

]]>
Av världens barn under 15 års ålder är uppskattningsvis 19 miljoner synskadade, med en synskärpa lägre än 0,3. Av dessa är 1,4 miljoner barn blinda [1-3]. I låginkomstländer beror synskadan oftast på en grumlad hornhinna [4, 5] eller kongenital katarakt [6]. I hög- och medelinkomstländer har vaccinations- och scree­ningprogram samt tillgång till kataraktkirurgi ändrat synskadepanoramat [7]. Här är cerebral synskada, prematuritetsretinopati och optikushypoplasi viktiga orsaker till synskada [4, 8]. 

Hos 150 barn med kongenital eller infantil blindhet födda i Sverige 1988–2008 var orsakerna i fallande ordning: prematuritetsretinopati 24 procent, optikushypoplasi 15 procent och Lebers kongenitala amauros 15 procent. En majoritet av barnen hade ytterligare någon funktionsnedsättning [9].

Vi fokuserar i denna artikel på optikusmissbildningarna optikushypoplasi, optikuskolobom och  MGDA (morning glory disc anomaly), som alla kan orsaka synskada och blindhet, med syftet att beskriva dessa ögonsjukdomar och även belysa dem ur ett barnmedicinskt samt genetiskt perspektiv på grund av den stora risken för associerade endokrinologiska och neurologiska sjukdomar.

Optikushypoplasi 

Bakgrund och prevalens

Optikushypoplasi är en medfödd anläggningsstörning som innebär att synnerven är tunn och underutvecklad med färre gangliecellsaxoner än normalt. Optikushypoplasi var den vanligaste optikusmissbildningen i vår populationsbaserade Stockholmsstudie med en prevalens på 17/100 000 barn, varav cirka hälften av fallen (55 procent) var bilaterala [10]. Optikushypoplasi uppges i andra, möjligen selekterade, studier förekomma bilateralt i upp till 80 procent [11, 12]. 

Synnedsättningens spektrum spänner från subnormal synskärpa endast på ena ögat till bilateral total blindhet. Svår synskada/blindhet med en synskärpa på < 0,1 har uppgetts föreligga i 86 procent vid bilateral optikushypoplasi [13]. I Stockholmsstudien hade bara 36 procent av barnen med bilateral optikushypoplasi en synskärpa på < 0,1 [10]. Ett exempel på en uttalad ensidig optikushypoplasi men en normal papill i andra ögat ses i Figur 1. 

Optikushypoplasi kan förekomma isolerat eller tillsammans med andra hjärnmissbildningar, neurologiska avvikelser eller hypofysinsufficiens [14-17].

Debutsymtom

Symtom vid svår bilateral optikushypoplasi hos det lilla barnet är till exempel att det inte reagerar på ljus, inte fixerar eller följer ansikten med blicken eller har nystagmus. Vid lindrigare eller ensidig optikushypo­plasi upptäcks synnedsättningen ofta senare på grund av skelning, »titta-nära-beteende« eller vid rutinkontroll av synen på barnavårdscentralen eller i skolhälsovården. Mer sällan kan i stället de tidigare nämnda associerade sjukdomarna ge debutsymtom i form av neonatal recidiverande hypoglykemi, irritabilitet, kramp, ikterus, dålig tillväxt eller mikropenis.  

Etiologi och riskfaktorer

Orsaken till det reducerade antalet gangliecellsaxoner vid optikushypoplasi kan vara tidig och primär, t ex bristande axonal vägledning, eller senare och sekundär till följd av ökad apoptos eller transsynaptisk degeneration [18-20]. Tidpunkten för skadan bestämmer skillnaden i storlek av papillen och exkavationen samt även graden av atrofi. En tidig skada under första trimestern resulterar ofta i en liten papill [19, 20].

Många etiologiska studier har visat att förstagångsgraviditet hos unga kvinnor är en oberoende riskfaktor för optikushypoplasi hos barnet [12, 21-23]. Vaginal blödning i tidig graviditet har rapporterats vara en riskfaktor [12], liksom exponering för olika teratogena substanser under embryogenesen [15]. Optikushypoplasi är beskrivet hos barn med fetalt alkoholsyndrom [24-26], men alkohol, liksom kongenitala infektioner, har i större kohortstudier visat sig vara en mer ovanlig orsak [23].

Genetiska orsaker är ännu inte fullständigt kartlagda. I de flesta fall verkar optikushypoplasi uppstå sporadiskt, men både punktmutationer och gendosavvikelser finns beskrivna, och nya sjukdomsorsakande gener upptäcks ständigt [27, 28].

Diagnostik

Diagnosen ställs kliniskt genom ögonbottenundersökning där papillstorleken bedöms i relation till and­ra ögats papill samt vidden på ögonbottenkärlen. Om möjligt kompletteras med ögonbottenfoto där man manuellt kan mäta papill–makula-avståndet och räkna ut en kvot [29]. Alternativt kan man beräkna papill­arean digitalt [30]. 

Förutom minskad storlek är papillen ofta blek och ibland omgiven av en dubbelring, vilken ses som en ljus halo, ibland omgiven av en pigmenterad kant [31] (Figur 1, 2 och 3). Dubbelringen kan göra att papillen ser falskt normalstor ut vid en snabb bedömning (Figur 1 och 3). Vallreflexen i makula kan saknas [10] (Figur 1 och 3), och arterioli och venoler kan vara slingriga eller abnormt raka [32, 33]. 

Optisk koherenstomografi (OCT), en skanning av näthinnans tjocklek med hjälp av laser, har visat sig ha hög sensitivitet och specificitet för diagnostik av optikushypoplasi. Förutom papillhypoplasi ses en förtunning av gangliecellslagret och nervfiberlagret (RNFL) samt en underutveckling av makula, s k foveal hypoplasi [34, 35] (Figur 1D). Förhoppningsvis kommer OCT i framtiden att förbättra möjligheten till säker diagnos samt synprognos, då synfunktion ofta är kopplad till foveal struktur och nervfiberlagret. 

Med MR kan man vid optikushypoplasi ofta visualisera tunna synnerver och en avvikande chiasma [36] (Figur 4), men en normal neuroradiologisk undersökning utesluter inte optikushypoplasi och tunna synnerver kan också föreligga vid optikusatrofi [37]. 

Differentialdiagnoser

Optikusatrofi, förtvining av synnerven, utgör en differentialdiagnos [20]. Papillen är då normalstor, men blek och skarpt avgränsad. Synnedsättningen kommer ofta senare, men patienterna kan ha liknande OCT-förändringar som vid optikushypoplasi [38]. Optikusatrofi ses som ett resttillstånd efter hjärnskador som påverkat synnerven pre- eller postnatalt, såsom expansiv process eller hydrocefalus. Dominant optikusatrofi och Lebers hereditära optikusatrofi utgör genetiska orsaker, men där debuterar synnedsättningen ofta senare i barndomen eller i ungdomen.

Associerade tillstånd

Hypofysinsufficiens och strukturella avvikelser i CNS. Associationen mellan optikushypoplasi och hypofysinsufficiens beskrevs redan 1970 [14] och har verifierats i ett stort antal studier med prevalenssiffror varierande mellan 28 och 70 procent [11, 17, 39-45]. I den populationsbaserade Stockholmsstudien var prevalensen av hypofysinsufficiens 29 procent utan någon skillnad mellan den unilaterala och bilaterala gruppen [17]. Tidigare studier har där visat varierande resultat [42, 44, 46]. 

Tillväxthormonbrist är vanligast [41, 45, 47], följt av central hypotyreos [48] och brist på adrenokortiko­tropt hormon, som ger kortisolbrist vilket kan leda till hypoglykemi och hypotoni och vara livshotande vid allvarlig stress [49]. Dysfunktion av gonadotropiner kan ge pubertas praecox eller pubertas tarda, medan brist på antidiuretiskt hormon ger polyuri och polydipsi, det vill säga central diabetes insipidus. Hyperprolaktinemi är vanligt [39, 41, 45].

Vid optikushypoplasi och samtidig hypofysinsufficiens har det rapporterats en hög förekomst av neuroradiologiska strukturella avvikelser i adenohypofysen, infundibulum eller neurohypofysen (ektopisk hypofys eller avsaknad av neurohypofysen) (Figur 5) [17, 42, 44, 50]. Sådana avvikelser utgör viktiga prediktorer för hormonell insufficiens vid optikushypoplasi [42, 44, 50], men en strukturellt normal hypofys utesluter inte hypofysinsufficiens [15, 43, 45]. Även andra strukturella avvikelser i CNS, t ex septum pellucidum-agenesi, corpus callosum-hypoplasi/-agenesi och migrationsstörningar i hemisfärerna, förekommer [11, 17, 22, 41, 43, 51]. Avsaknad av septum pellucidum anses inte användbart som prognosmarkör för hypofysinsufficiens vid optikushypoplasi [17, 42, 43, 47]. Vidare är risken för strukturella avvikelser i CNS högre hos barn med bilateral optikushypoplasi [17, 43] och korrelerar till utvecklingsförseningar [15, 22, 43]. 

Neurologiska funktionsnedsättningar och autism. Redan på 1980-talet beskrevs barn med optikushypoplasi och samtidig intellektuell funktionsnedsättning, cerebral pares eller epilepsi [52]. Bilateral optikushypo­plasi verkar öka risken för intellektuell funktionsnedsättning (prevalens 56 procent), motoriska svårigheter (74 procent), och epilepsi (23 procent) jämfört med unilateral optikushypoplasi, som dock också innebär en förhöjd risk [16, 17]. Även beteendeproblem är vanliga [10, 52-54], och autism har påvisats hos en tredjedel av blinda barn med optikushypoplasi [53, 55, 56]. I den populationsbaserade Stockholmsstudien, inkluderande barn med unilateral optikushypoplasi, var risken för autism 17 procent [16].

Utredning, behandling och prognos

Synnedsättningen vid optikushypoplasi är bestående, varför tidig remiss till syncentral vid misstanke om synskada är viktig för synhabilitering och optimering av synen för att minska negativ påverkan på övrig psykomotorisk utveckling. Barnet bör följas regelbundet hos ortoptist och ögonläkare i småbarnsåren och upp till 7–8 års ålder. Korrigering av större refraktionsfel med glasögon övervägs om det finns synpotential. Ocklusionsbehandling kan vara indicerad, men om svår optikushypoplasi föreligger bilateralt kan lappbehandling i stället försämra det bästa ögat och påverka barnets psykomotoriska utveckling negativt. När barnet är äldre kan skelningskirurgi övervägas för att bredda synfältet vid inåtskelning eller av psykosociala skäl. Nyttan av nystagmuskirurgi med bättre synskärpa och minskad nystagmus oberoende av bakomliggande orsak till synnedsättningen har beskrivits [57]. Efter åtta års ålder kan kontrollerna glesas ut om tillståndet är stabilt och om endokrinologiska och neurologiska komorbiditeter är väl kartlagda.

Det kan vara svårt att uttala sig om synpro­gnos för det lilla barnet, men generellt kan sägas att synnedsättningen vid optikushypoplasi inte progredierar. I stället finns det en chans för viss mognad av synsystemet, tack vare ökad myelinisering av neuron i synbanorna, utveckling av synapser och mognad av primära och sekundära syncentra i hjärnan [58, 59]. Denna mognad verkar ske senare hos barn med optikushypoplasi [60], varför spädbarnet med optikus­hypoplasi som initialt förefaller vara helt blint ändå kan utveckla någon typ av synförmåga. 

Vid upptäckt av såväl ensidig som dubbelsidig optikushypoplasi är skyndsam remittering till barnendokrinolog och barnneurolog obligat på grund av de tidigare beskrivna associerade tillstånden. Den pediatriska bedömningen inkluderar endokrinologisk utredning samt eventuellt MR av hjärna, orbita och hypofys. Barnens utveckling ska bedömas, och vid tecken till neuropsykiatrisk funktionsnedsättning ska vidare utredning initieras [16]. Barnen bör följas över tid, då till exempel hypofysinsufficiens kan utvecklas senare [15, 17] och autismdiagnos inte säkert kan ställas i låg ålder [55]. Genetisk utredning med så kallad genpanel, vilket innebär att ett urval av gener som är relevanta för den specifika symtombilden hos patienten analyseras, bör övervägas. I vissa fall kan även gendosarray och helgenomsekvensering vara motiverad. 

Optikuskolobom

Bakgrund och prevalens

Ordet »kolobom« kommer av grekiskan och betyder stympad. Kolobom beror på en ofullständig slutning av fissuren i ögat under embryogenesen, vilket kan leda till defekter i såväl iris (nyckelhålspupill) som lins och ögonbotten, det senare i form av optikuskolobom med eller utan retinokoroidalt kolobom. Optikuskolobom är den näst vanligaste förekommande optikusmissbildningen bland Stockholmsbarn med en prevalens på 9/100 000, lika ofta ensidig som dubbelsidig [61]. 

Debutsymtom

De vanligaste tecknen är synnedsättning, skelning och/eller nystagmus. Även yttre förändringar som mikroftalmus och iriskolobom kan föreligga, och vid ett samtidigt stort retinokoroidalt kolobom kan pupillen vara vit. Graden av synnedsättning vid optikuskolobom varierar och beror bland annat på kolobomets storlek och lokalisation [62].

Etiologi och riskfaktorer

Uppkomstmekanismen är en slutningsdefekt av de inre lagren av den fetala optikusstjälken i graviditetsvecka 5–7 [63-65]. Därefter kan inte heller de yttre lagren sluta sig och ger i stället upphov till ett gap, hål eller fissur, och i vissa fall en cysta. Slutningsdefekten inhiberar troligtvis normal tillväxt av hela ögonblåsan, vilket gör att kolobom, framför allt optikuskolobom, är associerat med mikroftalmus [63, 65, 66].

Majoriteten av optikuskolobom-fallen är sporadiska och av oklar etiologi. Autosomalt dominant nedärvning är vanligast vid isolerat optikuskolobom, men även andra nedärvningsmönster finns beskrivna [64, 66]. Mutationer i generna PAX2, PAX6, SOX2, OTX2 och RX är vanliga [64, 65, 67]. Även teratogena substanser som talidomid, LSD, anti­epileptika, alkohol och kokain har kopplats till optikuskolobom [63, 66]. 

Diagnostik 

Diagnosen optikuskolobom är klinisk och ställs genom ögonbottenundersökning. Omfattningen av optikuskolobom kan variera från en förstorad papillexkavation till ett utbrett papilloretinokoroidalt kolobom som engagerar också omgivande retina och koroidea (Figur 5B). Då kan fotografering med vidvinkelkamera vara av värde. OCT kan påvisa sekundärkomplikationer som subretinal vätska och näthinneavlossning [68].

Differentialdiagnoser

Tillstånd som man kan förväxla med optikuskolobom är makulakolobom, »optic pit«, peripapillärt stafylom och MGDA [69, 70]. 

Associerade tillstånd och komplikationer. Kolobom kan vara en isolerad förändring hos ett i övrigt friskt barn. Dock förekommer hörselnedsättning, beteendeförändringar, hypofysinsufficiens samt intellektuell och neurologisk funktionsnedsättning i ökad grad hos barn med optikuskolobom [61, 65, 71]. Ibland är kolobomet en del av ett syndrom, såsom CHARGE-, Kabuki- [72, 73], Joubert- [71, 74] eller cat eye-syndromet [75].  

CHARGE ingår i gruppen dövblindsyndrom och orsakas av en mutation i CHD7-genen. Namnet är en akronym av de engelska orden för kolobom, hjärtfel, koanalatresi, tillväxthämning, underutveckling av könsorganen och öronmissbildning/hörselnedsättning/dövhet. Barn med CHARGE drabbas av flera eller alla av ovan nämnda tillstånd i varierande svårighetsgrad [76]. Kolobom förekommer hos 86 procent av barnen, men även mikroftalmus och optikushypoplasi kan förekomma [77]. Risken för näthinneavlossning är ökad hos barn med optikuskolobom [61, 78-81] framför allt vid samtidigt retinokoroidalt kolobom. Risken för amblyopi är också ökad, speciellt vid samtidig mikroftalmus och anisometropi [63]. 

Utredning, behandling och prognos

Synprognosen varierar och beror på omfattning och utbredning av optikuskolobom [68], där makulaengagemang och mikroftalmus är ogynnsamma faktorer [61, 63]. Precis som vid optikushypoplasi sträcker sig spekt­rumet från god synskärpa utan associerade tillstånd till blindhet bilateralt och associerade intellektuella och neurologiska funktionsnedsättningar [61, 63]. Ingen progressiv synnedsättning har dock dokumenterats om inte komplikationer, såsom t ex näthinne-
avlossning eller amblyopi, har uppstått [70]. Det är därför av stor vikt att följa barnen regelbundet under småbarnsåren för att tidigt upptäcka och behandla detta. Efter 7–8 års ålder kan kontrollerna glesas ut.

Remiss till barnläkare bör alltid övervägas då förekomst av kolobom kan motivera ytterligare utredning hos det multisjuka barnet [61]. Beroende på vilken dia­gnos som misstänks görs olika genetiska analyser, exempelvis genpanel eller gendosarray. Det är också viktigt med hörselkontroller.

MGDA (Morning Glory Disc Anomaly)

Bakgrund och prevalens

MGDA är oftast en ensidig optikusmissbildning där man har en trattliknande utbuktning av bakre sklera­väggen inkluderande synnerven. Utseendet påminner om blomman »morning glory« (»blomman för dagen« på svenska) [82]. Orsaken tros bero på dålig utveckling av mesenkymet i bakre sklera och lamina cribrosa under fosterstadiet [70]. Förekomsten i en populationsbaserad studie i Stockholm var 2,6/100 000 [83]. 

Debutsymtom

MGDA debuterar ofta med skelning, och när barnet är äldre kan en relativt uttalad synnedsättning påvisas [84, 85].

Diagnostik

Diagnosen MGDA är klinisk och ställs genom ögonbottenspegling, där man ser en förstorad papill med peripapillära pigmenteringar, en djup exkavation, ett radierande mönster av retinala kärl och en vit gliatofs ovan papillen [70] (Figur 6B). Risk för serös näthinneavlossning föreligger [83, 85]. Man kan också se typiska tecken på MR som trattformad exkavation och avsaknad av sklera baktill på bulben [86].

Differentialdiagnoser

Till differentialdiagnoserna räknas optikuskolobom, optikusgliom och bakre stafylom [82]. 

Associerade tillstånd. Neurologiska, neurovaskulära, kardiovaskulära, renala och endokrina problem kan finnas hos patienter med MGDA. Även medel­linjedefekter med brett avstånd mellan ögonen, läpp-, käk- och gomspalt och cerebrala abnormiteter som basalt encefalocele, cerebrovaskulära anomalier, moyamoya­sjukdom, hypofyspåverkan och corpus callosum-agenesi förekommer varför MR av hjärnan rekommenderas [83, 84, 87-89]. 

Utredning, behandling och prognos

Amblyopibehanding är viktig att initiera vid MGDA [90], och skelningskirurgi kan bli aktuell. Serös retinal avlossning förekommer i ca 30 procent [83] och kräver oftast bara uppföljning, men glaskroppskirurgi med laserbehandling kan bli aktuell. MR av orbita och hjärnan visar breddökningen av synnerven som kan likna optikusgliom, och på MR-angiografi ses också basala encefalocelen och moyamoyasjuka [91].

Sammanfattning

Barn med olika typer av optikusmissbildningar diagnostiseras och följs i huvudsak på ögonklinik och eventuellt på syncentral. Vid såväl ensidig som dubbelsidig optikushypoplasi, optikuskolobom eller MGDA finns det dock risk för komorbiditet. Kunskap om risken för associerade problem bör återfinnas multidisciplinärt hos barnoftalmologer, ortoptister, barnneurologer, barnendokrinologer, ÖNH-läkare, audiologer, barnpsykiatrer, pedagoger och syncentrals­optiker. Detta för att kunna sätta tidig diagnos, initiera adekvat utredning, behandling och habilitering; allt för att optimera barnens förutsättningar och livskvalitet.

Inlägget Viktigt att överväga utredning av barn med optikusmissbildningar dök först upp på Läkartidningen.

]]>
https://lakartidningen.se/klinik-och-vetenskap-1/artiklar-1/klinisk-oversikt/2020/10/viktigt-att-overvaga-utredning-av-barn-med-optikusmissbildningar/feed/ 0
Första fallet av återinsjuknande i covid-19 som bekräftats i Sverige https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2020/10/forsta-fallet-av-aterinsjuknande-i-covid-19-som-bekraftats-i-sverige/?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=forsta-fallet-av-aterinsjuknande-i-covid-19-som-bekraftats-i-sverige https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2020/10/forsta-fallet-av-aterinsjuknande-i-covid-19-som-bekraftats-i-sverige/#comments Fri, 16 Oct 2020 14:17:34 +0000 https://lakartidningen.se/?p=141837 En kvinna har infekterats två gånger med olika stammar av sars-cov-2 och däremellan varit virusfri. Det bekräftas av forskare vid Sahlgrenska universitetssjukhuset och Göteborgs universitet. Fallet är det första bekräftade i Sverige.

Inlägget Första fallet av återinsjuknande i covid-19 som bekräftats i Sverige dök först upp på Läkartidningen.

]]>
Kvinnan, som är i 50-årsåldern, testades positivt för covid-19 första gången i maj. Andra gången var i augusti.

Kvinnans läkare fattade misstankar om sjukdomshistorien och tipsade forskarna, skriver Dagens Nyheter. Forskarna undersökte sedan virusens arvsmassa i sin helhet.

– På tio positioner skilde sig virusstammen från i maj från den stam som provtogs i augusti. Det gör att vi kan säga att det är två olika infektioner och inte samma som legat vilande, säger ST-läkaren och doktoranden Johan Ringlander till DN.

Patienten hade fått partiell immunitet och drabbades bara av en mild sjukdom den andra gången. I mitten av september testades hon för antikroppar och hade då låga nivåer. Forskarna tror att hon kan tillhöra en grupp patienter som utvecklar ett svagt försvar och därför är extra känslig för återinsjuknande.

Fall med återinsjuknande har rapporterats utomlands. Att det skulle hända också i Sverige överraskar inte Johan Ringlander.

– Det var nog bara en tidsfråga innan vi skulle få ett säkerställt fall även här. Vi vet från andra coronavirus att det finns risk för återinsjuknande.

Forskarna har även studerat tre andra fall, men inget av dem visade sig vara nya infektioner. Där var det samma virusstam som dök upp igen.

Inlägget Första fallet av återinsjuknande i covid-19 som bekräftats i Sverige dök först upp på Läkartidningen.

]]>
https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2020/10/forsta-fallet-av-aterinsjuknande-i-covid-19-som-bekraftats-i-sverige/feed/ 1
Bakläxa för vårdcentraler i Västra Götaland https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2020/10/baklaxa-for-vardcentraler-i-vastra-gotaland/?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=baklaxa-for-vardcentraler-i-vastra-gotaland https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2020/10/baklaxa-for-vardcentraler-i-vastra-gotaland/#respond Fri, 16 Oct 2020 13:30:23 +0000 https://lakartidningen.se/?p=141801 Förra året åkte 22 vårdcentraler i Västra Götalandsregionen på ekonomiska sanktioner eftersom de misstänktes ha registrerat irrelevanta diagnoser för att få ut högre ersättning. Nu får ytterligare 14 vårdcentraler bakläxa.

Inlägget Bakläxa för vårdcentraler i Västra Götaland dök först upp på Läkartidningen.

]]>
Västra Götalandsregionen gjorde förra året en granskning av hur väl primärvården följer riktlinjerna för diagnossättning. Bakgrunden är att regionens ersättningssystem är kopplat till patienternas diagnoser genom metoden adjusted clinical groups (ACG), där varje patient ges ett värde. Vårdtunga patienter med komplexa sjukdomar som kräver mer vård ska också ge mer pengar.

Totalt granskades 4 600 journaler vid 29 av regionens 204 vårdcentraler för verksamhetsåret 2017. 13 av vårdcentralerna bedömdes medvetet ha höjt enhetens ACG-poäng genom irrelevant diagnosregistrering – och ytterligare nio vårdcentraler misstänkes ha gjort detsamma. Samtliga 22 vårdcentraler straffades med ekonomiska sanktioner.

Nu har regionen gjort en uppföljande granskning av journaler på 30 vårdcentraler för verksamhetsåret 2018. På 14 vårdcentraler bedömer man att irrelevanta diagnoser har registrerats på ett systematiskt sätt.

– Jag kan inte säga att det är så att man väldigt tydligt fuskar. Men jag kan säga att det verkar vara en systematik i att inte följa riktlinjer, säger Marie Gustafsson är enhetschef på regionkontoret och ansvarig för fördjupad uppföljning till P4 Sjuhärad.

Granskningen har utförts på de enheter som uppvisat störst förändring i sin ACG-poäng samt haft dagar med högt antal diagnosregistreringar och med en hög andel diagnoser per individ. De vårdcentraler som fick ekonomiska sanktioner förra året exkluderades.

I nuläget kan Marie Gustafsson inte säga om diagnosregistreringen har lett till att vårdcentralerna också fått mer ersättning än de har rätt till.

– Det går inte att räkna ut utan att göra väldigt väldigt stora journaluttag. Vi kan bara se att det finns en ökning av diagnoser som inte är relevanta för vissa besök, säger hon till radion.

Beslut om eventuella ekonomiska sanktioner mot vårdcentralerna kommer i november.

 

Läs också:

Distriktsläkare kritisk till ACG-granskningen 

Vårdcentraler i Västra Götaland åker på straffavgift

Vårdcentralschef: »Vi straffas för att vi gjort som man ska«

Inlägget Bakläxa för vårdcentraler i Västra Götaland dök först upp på Läkartidningen.

]]>
https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2020/10/baklaxa-for-vardcentraler-i-vastra-gotaland/feed/ 0
»Då ringer ascomtelefonen igen – och jag ser att det är akuten som söker« https://lakartidningen.se/aktuellt/kronika/2020/10/da-ringer-ascomtelefonen-igen-och-jag-ser-att-det-ar-akuten-som-soker/?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=da-ringer-ascomtelefonen-igen-och-jag-ser-att-det-ar-akuten-som-soker https://lakartidningen.se/aktuellt/kronika/2020/10/da-ringer-ascomtelefonen-igen-och-jag-ser-att-det-ar-akuten-som-soker/#respond Fri, 16 Oct 2020 13:24:29 +0000 https://lakartidningen.se/?p=141617 Larm från akuten: orange-triagerad kramp. Patientens egen berättelse bekräftar att akutbehandling inte är aktuell men läkaren önskar att hon kunde göra mer. Karin Forsberg berätter i sin krönika.

Inlägget »Då ringer ascomtelefonen igen – och jag ser att det är akuten som söker« dök först upp på Läkartidningen.

]]>
I morgon ska jag unna mig en löprunda i skogen, hinner jag precis tänka. Det är lördagseftermiddag och jag räknar timmarna tills jag får gå av passet. Bara tre kvar.

Egentligen tycker jag att det är roligt att jobba, men just nu har jag lite för många dagar akutverksamhet i kroppen och känner av det fysiskt. Hjärnan börjar bli seg, reagerar inte längre lika snabbt. Vet inte om jag råkat trycka bort senaste sökningen eller om jag har svarat på den. Längtar efter doften av ljummen skog, att släppa benen fria för att få vila i något slags balanserad rörelse.

Då ringer ascomtelefonen igen – och jag ser att det är akuten som söker. »Du har fått en patient«, upplyser sköterskan på andra sidan. »En kramp. Den är orange-triagerad.«

I hissen på väg ner mot akuten tvingar jag mig att kicka igång igen, tänker att jag ska vara redo, ligga steget före. Jag blundar och visualiserar: ser mig själv agera beslutsamt och systematiskt. ABC och D. Ativan. Blodgas. Ska jag välja levetiracetam eller Pro-Epanutin om inte första linjens behandling funkar? När jag väl når akuten är jag redo. I gasen. Adrenalinet gör att jag väljer att gå direkt till patienten utan att läsa på innan.

På akutrummet stannar jag upp och möts av en kvinna i min egen ålder. Hon har trötta ögon, ljusbrunt hår i en tunn svans, och ligger lite hopplöst på en brits med mobiltelefonen i handen. Hon är uppkopplad med EKG, syrgasmätare och diverse andra slangar. Jag kastar en blick på alla maskiner för att försäkra mig om att hon mår bra.

»Hej«, säger hon med en dialekt som skvallrar om oändliga granskogar och ljusa sommarnätter. Hon suckar lite lätt och berättar att hon fått en »sån där« kramp igen. Och den här gången stod hon inte ut. Normalt sett står hon nämligen ut. För hon har ju sina »psykdiagnoser«, säger hon och börjar räkna upp: Bipolär sjukdom typ 1. Personlighetsstörning av varianten borderline. Autism. Depression. Ångest. Och nu även utmattning. Utbränd. Och Försäkringskassan stressar. De släpper inte igenom hennes ansökan fastän det är doktorer som satt diagnoskoderna. Så det är ju inte konstigt om kroppen krampar.

»Jag litar inte längre på mina ben«, säger hon och beskriver hur anfallet börjar. Hur hon först faller ihop, tappar benen och ramlar. Och sedan, med viss fördröjning, börjar hela kroppen skaka. Och hon är medveten hela tiden: det kan ta allt från fem minuter till fem timmar innan hon är återställd. Och sedan en månad kommer anfallen varje dag. Och de blir längre och mer intensiva.

Under berättelsen har jag släppt tanken på både Ativan och andra linjens behandling. Efter att ha tagit prov och uteslutit diverse akuta tillstånd landar jag till slut bortom en somatisk diagnos. Ett icke-epileptiskt anfall. En funktionell neurologisk störning. Och medan jag förklarar vad det innebär, försäkrar att det inte rör sig om epilepsi och ordnar med en uppföljning och en sjukgymnast som kan träna kroppskännedom, så önskar jag att jag kunde göra mer.

Innan jag började min ST i neurologi visste jag inte hur vanligt förekommande det här tillståndet är, de icke-epileptiska anfallen. Och vilket lidande det är för de drabbade. Nästa dag får jag min efterlängtade löprunda. I ett sensommarvarmt elljusspår förundras jag över hur blint jag litar på att mina ben bär mig. Fundamental tillit.

Inlägget »Då ringer ascomtelefonen igen – och jag ser att det är akuten som söker« dök först upp på Läkartidningen.

]]>
https://lakartidningen.se/aktuellt/kronika/2020/10/da-ringer-ascomtelefonen-igen-och-jag-ser-att-det-ar-akuten-som-soker/feed/ 0
Norrtälje sjukhus upp i förstärkningsläge https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2020/10/norrtalje-sjukhus-upp-i-forstarkningslage/?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=norrtalje-sjukhus-upp-i-forstarkningslage https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2020/10/norrtalje-sjukhus-upp-i-forstarkningslage/#respond Fri, 16 Oct 2020 13:11:07 +0000 https://lakartidningen.se/?p=141818 Förra veckan gick Norrtälje sjukhus upp i stabsläge. Nu höjer sjukhuset beredskapen ytterligare ett steg på grund av ett mycket ansträngt personalläge.

Inlägget Norrtälje sjukhus upp i förstärkningsläge dök först upp på Läkartidningen.

]]>
På grund av stor sjukfrånvaro samt bekräftade fall av covid-19 bland både personal och patienter gick Norrtälje sjukhus upp i stabsläge förra veckan.

Smittspårning pågår och många medarbetare är fortfarande hemma med förkylningssymtom, bekräftad eller misstänkt covid-19-infektion.

– Medarbetarna gör helt rätt – vid minsta luftvägssymtom ska man stanna hemma för att minska risken för fortsatt smittspridning, säger Peter Graf, vd på vårdbolaget Tiohundra, i ett pressmeddelande.

Men på grund av frånvaron är personalläget är mycket ansträngt inför helgen. Därför har sjukhuset nu beslutat att gå upp i förstärkningsläge. Det innebär bland annat täta stabsmöten och en nära samverkan med Region Stockholm och övriga sjukhus i regionen.

– Vi har redan fått gott stöd av regionens övriga akutsjukhus för att klara den besvärliga situation vi befinner oss i. Vi ser nu över och säkerställer att sjukhuset har tillräcklig bemanning för att klara av verksamheten på ett patientsäkert sätt de kommande dagarna, säger Peter Graf.

Sedan tidigare är icke-akuta operationer som kräver inläggning uppskjutna. Ett nytt beslut ska tas på måndag.

Inlägget Norrtälje sjukhus upp i förstärkningsläge dök först upp på Läkartidningen.

]]>
https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2020/10/norrtalje-sjukhus-upp-i-forstarkningslage/feed/ 0
Regionerna har satsat digitalt – även utan press från pandemin https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2020/10/regionerna-har-satsat-digitalt-aven-utan-press-fran-pandemin/?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=regionerna-har-satsat-digitalt-aven-utan-press-fran-pandemin https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2020/10/regionerna-har-satsat-digitalt-aven-utan-press-fran-pandemin/#respond Fri, 16 Oct 2020 11:45:31 +0000 https://lakartidningen.se/?p=140849 Pandemin har gett digital vård en skjuts i landet. Men redan innan covid-19 hade en majoritet av regionerna infört egen digital primärvård. Bara två saknade planer för ett införande, visar forskning från Linköpings universitet. Och de har nu skaffat digitala lösningar.

Inlägget Regionerna har satsat digitalt – även utan press från pandemin dök först upp på Läkartidningen.

]]>
Som Läkartidningen berättat tidigare har coronapandemin haft en stor betydelse för den digitala sjukvården i landets regioner. De digitala besöken har på vissa håll ökat kraftigt för att kompensera för utebliven fysisk vård och för att minska risken för smitta.

Det gäller inte minst primärvården. Flera regioner ökade antalet digitala besök flera gånger om under våren, medan andra införde digital vård relativt nyligen, påskyndat av pandemin.

En förutsättning för att man snabbt kunnat skala upp, har varit att de flesta regioner redan haft digital primärvård på plats eller åtminstone legat i startgroparna. Det är en bild som bekräftas av en kartläggning som forskare vid Linköpings universitet nu har gjort.

– Den sammantagna bedömningen är att regionerna var på god väg i utvecklingen när vi gjorde undersökningen, säger Carin Ericsson, en av forskarna tillika utvecklingsansvarig i Region Östergötland.

Forskningen görs under ledning av professor Per Nilsen vid Institutionen för hälsa, medicin och vård. I en enkät som samtliga regioner svarat på, uppgav 14 att de erbjöd invånarna digital primärvårdskontakt med läkare den 1 mars i år, innan pandemin tagit fart i Sverige. Majoriteten av dessa erbjuder förstagångsbesök, men några uppgav att de endast erbjöd återbesök i digital form.

– Man har valt olika lösningar, olika omfattning och olika modeller. Men de är igång och man känner när man tar del av svaren, att alla regioner är i en utvecklingsfas, säger Carin Ericsson.

Fem regioner svarade att de inte erbjöd den typen av tjänst, men att förberedelser pågick vid enkättillfället. Bland dessa finns Blekinge som i somras sjösatte sin digitala primärvård. Och i Skåne hade den digitala primärvården fått avbrytas på grund av oklarheter i upphandlingen, men där man senare snabbupphandlat en tidsbegränsad digital plattform.

Det var bara två regioner som inte hade digital primärvårdskontakt med läkare och som inte redovisat några förberedelser eller tidsplaner: Gotland och Värmland. Men under våren och sommaren har det ändrats. Gotland har köpt Stockholms lösning med appen Alltid öppet. Och sedan i juni har Värmland en app där patienten kan boka videosamtal med exempelvis läkare.

– Ska man sätta undersökningen i perspektiv till vad som hänt nu, har vi varit med om lite av en explosion. Det beror nog på att man, precis som vår kartläggning visade, redan var igång och på god väg, säger Carin Ericsson.

I början av 2018 gjorde Läkartidningen en undersökning som liknar den Linköpingsforskarna nu har gjort. Då hade endast en handfull regioner infört digital primärvård i egen regi, medan ett mindre antal låg i startgroparna. Den stora majoriteten av regionerna utredde frågan, arbetade med pilotprojekt eller hade inte alls tagit något beslut mot en digital lösning.

Forskarna tycker att deras enkät ger en intressant ögonblicksbild om situationen som de vill följa upp genom att upprepa den 2022. Därför väntar de med att publicera resultaten.

– Intuitivt har man förstått att det skett en väldigt snabb utveckling – och att pandemin skyndat på den. Det skulle vara intressant att se om den utvecklingen blir permanent och kvarstår, säger Carin Ericsson.

Läkartidningens tidigare kartläggning kan du se här.

 

Läs även:

Kraftig ökning av digital vård

Flera rekord för Region Stockholms digitala vård

Vårdgivare snabbutbildar personal i digital vård

Pandemin skyndade på Blekinges digitala vård

Uppsving för digitala besök på sjukhus

Landstingen tar upp kampen om digital vård

Inlägget Regionerna har satsat digitalt – även utan press från pandemin dök först upp på Läkartidningen.

]]>
https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2020/10/regionerna-har-satsat-digitalt-aven-utan-press-fran-pandemin/feed/ 0
Arvid Carlsson-pris 2020 för smart forskningsinstrument https://lakartidningen.se/nytt-om-namn/2020/10/arvid-carlsson-pris-2020-for-smart-forskningsinstrument/?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=arvid-carlsson-pris-2020-for-smart-forskningsinstrument https://lakartidningen.se/nytt-om-namn/2020/10/arvid-carlsson-pris-2020-for-smart-forskningsinstrument/#respond Fri, 16 Oct 2020 09:38:13 +0000 https://lakartidningen.se/?p=141795 Anna-Carin Olin, professor vid avdelningen för arbets- och miljömedicin, Sahlgrenska akademin, och hennes forskarteam har fått 2020 års Arvid Carlsson-pris.

Inlägget Arvid Carlsson-pris 2020 för smart forskningsinstrument dök först upp på Läkartidningen.

]]>
Anna-Carin Olin, vinnare av 2020 års Arvid Carlsson-pris omgiven av (fr v) Charlotta Gummeson, VD, Sahlgrenska Science Park, Leif Johansson, styrelsens ordförande, AstraZeneca, Marianne Dicander Alexandersson, styrelseordförande, Sahlgrenska Science Park, Jens Nielsen, VD, BioInnovation Institute. Foto: Emelie Asplund

De får utmärkelsen från Sahlgrenska Science Park för att ha utvecklat forskningsinstrumentet PExA (Particles in Exhaled Air), för mätning av sjukdomsmarkörer i utandningsluft för olika typer av luftvägssjukdomar. PExA-teamet får priset »för att de förvandlat akademisk tvärfunktionell forskning till en marknadsförd lösning som adresserar det ökande behovet av biomarkörsidentifiering och tidig diagnos av lungsjukdom genom icke-invasiv mätning av de små luftvägarna«, enligt motiveringen till priset.

 

Inlägget Arvid Carlsson-pris 2020 för smart forskningsinstrument dök först upp på Läkartidningen.

]]>
https://lakartidningen.se/nytt-om-namn/2020/10/arvid-carlsson-pris-2020-for-smart-forskningsinstrument/feed/ 0
Arvidsjaur vände trenden – satsade på ST-läkare i stället för hyrläkare https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2020/10/arvidsjaur-vande-trenden-satsade-pa-st-lakare-i-stallet-for-hyrlakare/?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=arvidsjaur-vande-trenden-satsade-pa-st-lakare-i-stallet-for-hyrlakare https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2020/10/arvidsjaur-vande-trenden-satsade-pa-st-lakare-i-stallet-for-hyrlakare/#respond Fri, 16 Oct 2020 09:30:46 +0000 https://lakartidningen.se/?p=139327 Landets glesbygdsprimärvård tampas med svåra rekryteringsproblem. Men hälsocentralen i Arvidsjaur har lyckats locka till sig utbildningsläkare och tagit sig ur sitt hyrläkarberoende.

Inlägget Arvidsjaur vände trenden – satsade på ST-läkare i stället för hyrläkare dök först upp på Läkartidningen.

]]>
Från kris till utbildningsnav. Så beskrivs resan som hälsocentralen i Arvidsjaur gjort de senaste åren.

– Vi har gått från att vara en verksamhet som varit helt beroende av stafetter till att vi klarat oss utan stafetter i ungefär ett och ett halvt år, säger distriktsläkaren Roger Konradsson.

När han började på hälsocentralen för fyra år sedan hade den ende fasta specialistläkaren precis slutat. Kvar fanns två ST-läkare som plötsligt stod utan handledning.

– Man var helt beroende av stafetter och omsättningen på hyrläkare var stor. Det var ganska många avvikelser och svårt att få rutiner att fungera, säger Roger Konradsson.

Han jobbade på en välbemannad vårdcentral i Boden men hade under flera år hoppat in i Arvidsjaur genom regionens interna stafettpool. Han tyckte att det var synd om hälsocentralen skulle förlora de två ST-läkarna. Och så längtade han efter en utmaning. Därför bytte han från Boden till Arvidsjaur.

– Jag ville göra något annat, och vi sa att vi skulle försöka göra en satsning på underläkare.

Satsningen har gått bra. De två ST-läkarna är i dag specialister i allmänmedicin, en är dessutom gynekolog i botten. De har stannat kvar och hjälper Roger Konradsson att handleda de fem ST-läkarna (varav en även är narkosläkare) och AT-läkarna. Dessutom har hälsocentralen ett gäng trogna läkare som återkommer regelbundet, bland dem en Stockholmsbaserad distriktsläkare som vill upprätthålla sin glesbygdsmedicinska kompetens och arbetar 25 procent i Arvidsjaur. Underläkare från andra regioner kommer också på glesbygdsrandning till hälsocentralen.

Hur har man då gjort för att lyckats vända bemanningsläget?

– Vi har gjort en ordentlig satsning på bra handledning för underläkarna och i den handledningen även utnyttjat att vi har flera specialistkompetenser. Hela personalgruppen försöker ta väl hand om de läkare som kommer till oss, säger Roger Konradsson.

Dessutom hade hälsocentralen lite tur.

– Det kom en ST-läkare som hade en sambo inom militären och sen kom några fler. Vi fick även bra rykte bland AT-läkarna i hela Norrbotten, som sökte sig till oss, säger han och berättar att hälsocentralen fått sätta ett tak på max fyra AT-läkare samtidigt.

En förutsättning för att lyckas är att den som ska handleda får ordentligt med tid avsatt.

– För att kunna bygga upp bemanningen måste man skydda den som ska handleda. Jag fick bra inflytande över mitt schema och chefen var inte så orolig för att ge mig fria händer, säger han och tillägger:

– Underläkarna går alltid först. De får alltid knacka på min dörr.

Flexibilitet är en annan viktig faktor. Ibland måste man skräddarsy lösningar. Distriktsläkaren som också är gynekolog arbetar deltid på kvinnokliniken i Skellefteå för att upprätthålla sin kompetens. Och alla vill eller kan heller inte bo i Arvidsjaur av familjeskäl, påpekar Roger Konradsson som själv bor i Boden. Han jobbar hemifrån några timmar per vecka samt en halvdag på en ungdomsmottagning på hemorten.

Ytterligare en sak som han tror är viktigt för att rekrytera och behålla läkare är att införa ett listningssystem. När Roger Konradsson började bokade sköterskorna in patienten där det fanns en ledig tid vilket ledde till dålig kontinuitet, dubbeljobb och att ingen tog ett helhetsansvar för patienterna. I dag har ST-läkarna cirka 750 patienter listade på sig.

Tove Bokrantz är en av de fem ST-läkarna i Arvidsjaur. Hon kom till hälsocentralen för tre år sedan och trivs både med livet och jobbet i glesbygden. Hon läste läkarutbildningen i Göteborg och gjorde sin allmäntjänstgöring på NÄL/Uddevalla sjukhus. Under AT-tiden dagspendlade hon. Det tog på krafterna.

Hennes sambo arbetar inom Försvarsmakten och därför hamnade Arvidsjaur på parets karta. Orten var inte deras förstahandsval, men det första intrycket av hälsocentralen blev avgörande.

– Jag var uppe på intervju och fick provjobba en vecka. Jag tyckte det verkade vara en väldigt spännande och trevlig arbetsplats, säger Tove Bokrantz.

Bredden och variationen i det glesbygdsmedicinska uppdraget lockade. Hälsocentralen i Arvidsjaur har ambulansintag, läkare i beredskap dygnet runt och sex vårdplatser. Närmaste sjukhus ligger 13 mil bort i Piteå, men flera akuta patienter behöver vård vid det större sjukhuset i Sunderbyn, 16 mil bort. Samtidigt som jobbet innebär både akutmedicin och att ronda inneliggande patienter har läkarna även sina vanliga listade patienter.

– Nu när jag börjat jobba med allmänmedicin i glesbygden kan jag inte tänka mig att göra något annat. Det är svårt, skrämmande och väldigt roligt, säger hon.

Tove Bokrantz tror att verksamhetschefens vilja att satsa långsiktigt är en viktig förklaring till hälsocentralens positiva resa.

– Att man vågade ge utrymme och tid till utbildningsläkare och var beredd att skapa individuella lösningar har varit helt avgörande för att behålla personalen. Utan rimliga arbetsvillkor så knäcks även den bästa arbetsgruppen, säger Tove Bokrantz som befinner sig på Sahlgrenska akademin i Göteborg när Läkartidningen intervjuar henne.

För hennes egen del har det spelat stor roll att hon kunnat få tjänstledigt för att arbeta med sitt doktorandprojekt.

– Det går att forska som allmänläkare, även i glesbygden. Verksamheten har varit väldigt positiv till det och stöttande. De ser det som en tillgång på sikt.

Roger Konradsson har också haft en betydande roll, enligt Tove Bokrantz. När hon började i Arvidsjaur var han den enda fasta specialisten. Att ha en specialist på plats som vill prioritera utbildningsläkarna och som schemamässigt fått avsatt tid för mycket handledning och utrymme för frågor från yngre kollegor har underlättat att rekrytera utbildningsdoktorer och ger trygghet.

– Kortsiktigt gjorde det att Roger tog färre patienter. Men på lång sikt skapar det en miljö som bidrar till att utbildningsläkare vill stanna.

Trots den positiva utvecklingen finns orosmoln. Egentligen behöver hälsocentralen rekrytera ett par distriktsläkare till för att få ihop beredskapsjourerna och hinna ta hand om alla listade patienter. Dessutom råder det så stor brist på sjuksköterskor att hälsocentralen har fått stänga sina vårdplatser tillfälligt.

– Det har hänt jättemycket positivt kring läkarbemanningen. Men vi kämpar med samma utmaningar som primärvården i stort och glesbygden i synnerhet, säger Tove Bokrantz.

Region Norrbottens dåliga ekonomi och kommande sparkrav är en annan faktor som oroar.

– Jag hoppas vi ska fortsätta att klara oss utan stafetter och att regionen inte bromsar om vi får ännu fler som vill bli ST-läkare hos oss. Det blåser hårda ekonomiska vindar nu, men jag hoppas att man tänker långsiktigt, säger Roger Konradsson.

Inlägget Arvidsjaur vände trenden – satsade på ST-läkare i stället för hyrläkare dök först upp på Läkartidningen.

]]>
https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2020/10/arvidsjaur-vande-trenden-satsade-pa-st-lakare-i-stallet-for-hyrlakare/feed/ 0
Replik: Andel bör inte förväxlas med sjukskötersketäthet https://lakartidningen.se/opinion/debatt/2020/10/replik-andel-bor-inte-forvaxlas-med-sjukskotersketathet/?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=replik-andel-bor-inte-forvaxlas-med-sjukskotersketathet https://lakartidningen.se/opinion/debatt/2020/10/replik-andel-bor-inte-forvaxlas-med-sjukskotersketathet/#respond Fri, 16 Oct 2020 08:43:54 +0000 https://lakartidningen.se/?p=141377 Ett debattinlägg i LT innehåller en varning till beslutsfattare att använda vår HTA-rapport som stöd för att byta ut sjuksköterskor mot annan personal. Vi är här helt eniga med författarna när det gäller detta, skriver Christina Bergh och medförfattare.

Inlägget Replik: Andel bör inte förväxlas med sjukskötersketäthet dök först upp på Läkartidningen.

]]>
I en debattartikel i Läkartidningen [1] manar författarna beslutsfattare att vara försiktiga när de tolkar resultaten i vår HTA-rapport, där vi studerat samband mellan andelen legitimerade sjuksköterskor och patientrisk för död, fallolyckor eller trycksår [2]. Vi håller med om vikten av hur resultaten tolkas, och tar här tillfället att resonera kring den aktuella evidenssammanställningen.

Vår slutsats efter en genomgång av det vetenskapliga underlaget är att det är osäkert om det finns något genomgående och entydigt samband i publicerad litteratur mellan måttliga förändringar i andelen sjuksköterskor i sjukhusvårdteamet och patientrisker. Något säkert och entydigt sådant samband gick ej att påvisa.

Vi vill här poängtera att andelen sjuksköterskor i teamet inte bör förväxlas med sjukskötersketäthet, det vill säga antal sjuksköterskor per patientdygn. Denna distinktion anser vi åtminstone delvis kan förklara varför vår slutsats skiljer sig från närliggande rapporter, inklusive en publikation beställd av Socialstyrelsen [3].

Vi vill också förtydliga att vårt fokus var studier av legitimerade sjuksköterskor i relation till övrig personal i det patientnära vårdteamet på sjukhus (det vill säga undersköterskor och sjukvårdsbiträden, inte sjukskötersketätheten) i förhållande till patientantalet. Som författarna till debattartikeln påpekar består underlaget enbart av observationsstudier; interventionsstudier kunde inte identifieras vid sökningen och förefaller således helt saknas.

Sammanlagt omfattar materialet drygt 22 miljoner patienter, men studierna är heterogena då de är genomförda i olika sjukvårdssystem, på olika typer av avdelningar, i olika patientpopulationer och dessutom med olika analysmetoder. På grund av denna heterogenitet har vi beslutat att avstå från metaanalyser av utfallen, vilket författarna till debattartikeln anser klokt.

Vår konklusion är att det trots ett omfattande material är osäkert om det finns någon genomgående ogynnsam konsekvens vad gäller mortalitet, fallrisk och liggsår vid måttlig (–10 procent) reduktion av andelen sjuksköterskor i sjukhusvårdteamen. Vi har inte funnit något säkert och entydigt sådant samband. Detta beror både på ovan nämnda begränsningar och på kvalitetsproblem i studierna. I det fåtal studier som påvisade ett samband, och där grunddata fanns redovisade, låg den absoluta riskökningen på promillenivå.

Debattinlägget innehåller en varning till beslutsfattare att använda vår rapport som stöd för att byta ut sjuksköterskor mot annan personal, underförstått av ekonomiska skäl. Vi är här helt eniga; någon sådan åtgärd menar vi har aldrig varit aktuell och är heller inte studerad. Däremot står beslutsfattarna inför att hantera befintlig sjuksköterskebrist, där huvudalternativet till att uppgiftsväxla kan vara att stänga en vårdavdelning. Vi vill slutligen poängtera att HTA-centrum i Västra Götaland har till uppgift att ta fram kunskapsunderlag, inte att delta i några beslutsprocesser.

Inlägget Replik: Andel bör inte förväxlas med sjukskötersketäthet dök först upp på Läkartidningen.

]]>
https://lakartidningen.se/opinion/debatt/2020/10/replik-andel-bor-inte-forvaxlas-med-sjukskotersketathet/feed/ 0
Frånvaron av bevis inget bevis för frånvaro av samband https://lakartidningen.se/opinion/debatt/2020/10/franvaron-av-bevis-inget-bevis-for-franvaro-av-samband/?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=franvaron-av-bevis-inget-bevis-for-franvaro-av-samband https://lakartidningen.se/opinion/debatt/2020/10/franvaron-av-bevis-inget-bevis-for-franvaro-av-samband/#respond Fri, 16 Oct 2020 08:41:42 +0000 https://lakartidningen.se/?p=139534 Författarna till en HTA-rapport som undersökt sambandet mellan minskad sjukskötersketäthet och patientsäkerhetsutfall drar slutsatsen att det inte går att dra några slutsatser. Att det anses omöjligt att dra slutsatser är dock inte detsamma som att det finns bevis för att det inte finns något samband, skriver Dimitri Beeckman och medförfattare.

Inlägget Frånvaron av bevis inget bevis för frånvaro av samband dök först upp på Läkartidningen.

]]>
Sjuksköterskor står för den största andelen av personalkostnaderna på svenska sjukhus. Försök att minska de totala kostnaderna genom att minska antalet sjuksköterskor eller ersätta dem med personal med lägre utbildning riskerar att leda till neddragning av omvårdnaden [1].

Författarna till en HTA-rapport [2] som undersökt sambandet mellan minskad sjukskötersketäthet och patientsäkerhetsutfallen död, fall och trycksår kombinerade olika studier för att få en säkrare skattning av effektstorlek och en mer sammansatt analys av patientsäkerhetsdata. Studierna bedömdes med hjälp av GRADE-systemets fyra evidensnivåer för att värdera risk för brister i kvalitet [3].

Författarnas slutsats är att det inte går att dra några slutsatser om sambandet mellan sjukskötersketätheten och de studerade faktorerna på grund av betydande heterogenitet mellan studierna, en generellt låg studiekvalitet och ofullständig rapportering. Att det anses omöjligt att dra slutsatser är dock inte detsamma som att det finns bevis för att det inte finns något samband. Rapporten måste därför granskas närmare.

På grund av heterogeniteten i de 44 observationsstudierna avstod författarna klokt nog från att göra en metaanalys av sammanvägda oddskvoter. Övergripande slutsatser kan alltså inte dras. När GRADE används för att bedöma observationsstudier utgår bedömningen alltid från nivån låg kvalitet, med möjlighet till justering, varför det är sannolikt att bedömningen hamnar mellan mycket låg och måttlig kvalitet.

Samtliga studier utmärks av ofullständig rapportering. De flesta förklarar inte varför just den studerade bemanningen användes eller var i organisationen beslut om sjukskötersketätheten fattades. Ett annat viktigt problem med bedömningen beror på utgångsvärdet. En minskning av sjukskötersketätheten med 10 procent får en helt annan betydelse om man utgår från 90 jämfört med 50 procent sjuksöterskor.

Sammantaget medför allt detta svårigheter att tolka resultaten. Merparten av studierna var dessutom från USA, Australien respektive Nya Zeeland; endast två studier var från Europa. Möjligheterna att jämföra det svenska sjukvårdssystemet med de studerade ländernas system är således begränsade.

Tidigare sammanställningar och stora individuella studier stöder sambandet mellan sjukskötersketäthet och patientutfall [4-6]. Några av dessa har identifierats i rapporten, men inte alla. Tidigare evidens avser också sjuksköterskornas utbildningsnivå [7]. Välutbildade sjuksköterskor på magister- och masternivå och disputerade sjuksköterskor med goda kliniska ledaregenskaper är ett grundläggande krav för att kunna erbjuda vård av hög kvalitet och minska risken för dåliga resultat och patientsäkerhetsproblem.

Evidensen för sambandet mellan låg bemanningsnivå och dåliga resultat växer [8, 9]. Rapporter från det belgiska kunskapscentret för hälso- och sjukvård [7] och Världshälsoorganisationen WHO [10] ger klara riktlinjer om hur lämplig kompetensmix ska fastställas i hälso- och sjukvårdsbemanning. De är överens om att lämplig bemanning börjar med en bred analys och resursplanering för att klarlägga de uppgifter som ska utföras och de metoder som kan användas för att lösa dem. Risken är att en sammanställning likt denna [2] ger en enskild bild som inte tar hänsyn till andra faktorer i organisationen [10].

Vi vill uppmana till försiktighet hos beslutsfattare när de tolkar resultaten i rapporten. Författarna gör det väldigt tydligt att de ser en avsaknad av evidens för sambandet mellan kompetensmix och mortalitet, risk för fall och risk för trycksår. Likafullt har tidigare rapporter lämnat andra perspektiv i denna viktiga diskussion, och hänsyn till det måste tas när beslut om bemanning ska fattas. Vår genomgång visar att frånvaro av bevis inte är detsamma som bevis för frånvaro av samband.

Inlägget Frånvaron av bevis inget bevis för frånvaro av samband dök först upp på Läkartidningen.

]]>
https://lakartidningen.se/opinion/debatt/2020/10/franvaron-av-bevis-inget-bevis-for-franvaro-av-samband/feed/ 0
Synkrotron ger unika möjligheter att se vävnadsstrukturer vid sjukdom https://lakartidningen.se/klinik-och-vetenskap-1/nya-ron/2020/10/synkrotron-ger-unika-mojligheter-att-se-vavnadsstrukturer-vid-sjukdom/?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=synkrotron-ger-unika-mojligheter-att-se-vavnadsstrukturer-vid-sjukdom https://lakartidningen.se/klinik-och-vetenskap-1/nya-ron/2020/10/synkrotron-ger-unika-mojligheter-att-se-vavnadsstrukturer-vid-sjukdom/#respond Fri, 16 Oct 2020 06:48:22 +0000 https://lakartidningen.se/?p=140188 Synkrotrontekniken, som finns på MAX IV-laboratoriet i Lund, ger möjlighet att visualisera olika detaljerade strukturer i vävnader vid sjukdomstillstånd. I två studier beskrivs hur man har använt tekniken för att studera patofysiologiska processer vid diabetesneuropati och pulmonell hypertension.

Inlägget Synkrotron ger unika möjligheter att se vävnadsstrukturer vid sjukdom dök först upp på Läkartidningen.

]]>
Egenreferat. MAX IV-laboratoriet utanför Lund använder en så kallad synkrotron (MAX IV), där man via accelereration av elektroner skapar höggradigt parallella röntgenstrålar, som sedan nyttjas för projekt inom ett stort antal forskningsområden. Tekniken kan till exempel användas för att visualisera komplexa morfologiska strukturer där konventionella tekniker är otillräckliga. Användningen av faskontrast är särskilt värdefull när det gäller mjukvävnad (med låg och relativt homogen attenuering). Nyligen har två studier publicerats [1, 2], där synkrotronbaserad avbildningsteknik, som kan komma att installeras vid MAX IV-laboratoriet, har använts för att studera patofysiologiska processer vid diabetesneuropati och pulmonell hypertension.

Orsaken till diabetesneuropati är fortfarande oklar. Kartläggning av struktur och degeneration av nervfibrer i olika typer av nervbiopsier hos individer med och utan diabetes har kunnat göras med hjälp av ljus- och elektronmikroskopi, där också tecken till regeneration av nervfibrer hos individerna med diabetes noterats, så kallade regenerativa kluster. Med hjälp av synkrotronteknik har nu den tredimensionella strukturen av normala och degenererande nervfibrer kunnat illlustreras i detalj ner till enskild fibernivå, vilket inkluderar Ranvierska noder och Schmidt–Lantermans incisurer. Helt nya fynd kunde också presenteras om 3D-strukturen av regenerativa kluster. De regenererande nervtrådarna uppvisade ett »spiralutseende« där de var »klustrade« på olika sätt, vilket inte tidigare visualiserats (Figur 1A och B) [1].

Pulmonell hypertension, högt blodtryck i lungkretsloppet, är ett mycket allvarligt tillstånd. En av de svåraste formerna, sekundär till alveolär kapillär dysplasi, debuterar redan neonatalt. Tidigare histologiska studier har indikerat shuntning av blod från lungartär till bronkialcirkulationen (del av systemcirkulationen). Detta kunde nu bekräftas på ett mer övertygande sätt med hjälp av 3D-rekonstruktioner av shuntar. Att kunna följa kärl i det tredimensionella rummet gjorde det också möjligt att följa så kallade »misaligned pulmonary veins« som ses vid alveolär kapillär dysplasi, och visa att de inte är lungvener utan bronkialvener, dilaterade sekundärt till shuntflöde (Figur 1C) [2].

Tekniken ger unika möjligheter när det det gäller förståelsen av komplexa tredimensionella strukturer. Morfologidata kan sedan kombineras med andra analyser av samma vävnad (till exempel immunhistokemi och in situ-hybridisering) för att förstå patofysiologiska processer.

Inlägget Synkrotron ger unika möjligheter att se vävnadsstrukturer vid sjukdom dök först upp på Läkartidningen.

]]>
https://lakartidningen.se/klinik-och-vetenskap-1/nya-ron/2020/10/synkrotron-ger-unika-mojligheter-att-se-vavnadsstrukturer-vid-sjukdom/feed/ 0