På KIRUB-dagarna (kirurger under utbildning) i maj diskuterades utbildningsklimatet med ST-läkare i kirurgi. Majoriteten kände igen sig i bristen på återkoppling. Frågan »När fick ni senast riktad positiv feedback?« besvarades mest med tystnad. Någon hade fått höra »bra jobbat«, men kunde inte precisera vad som varit bra. Oriktad positiv feedback känns bra i stunden men hjälper oss inte att förbättras i yrkesrollen. Det är inte heller acceptabelt att många ST-läkare aldrig får positiv feedback.

I början av mötet uttryckte många att de hade ett »okej« utbildningsklimat på hemkliniken; en bild som påverkades negativt när diskussionen djupnade. Våra förväntningar och krav på ledarskap och kommunikation är orimligt låga. Gammalt hierarkiskt tänk lever kvar. Men det är aldrig okej att bli utskälld av överläkaren. Många underläkare har upplevt en hård ton vid morgonrapporten efter nattjour. Ingen ska dock behöva känna oro för att bli uthängd och ifrågasatt i detta forum. Konstruktiv kritik ska alltid ges i enrum. 

Äldre kollegor hävdar att de blev bra doktorer trots att pennalismen var värre förr. Detta argument är irrelevant och hjälper inte mig att bli bättre. Korrekt feedback är det starkaste verktyget för att en yngre doktor ska kunna utvecklas till sin fulla potential. Det ger trygghet i yrkesrollen och bättre vård för patienterna. Vi behöver högt i tak, utan hierarki och prestige. Utbildning och träning i feedback måste prioriteras på varje arbetsplats. Det är nyckeln till ett lärorikare och hjärtligare arbetsklimat.

ST-läkare ska under sin tjänstgöring göra ett kvalitets- och förbättringsarbete. Under studietiden var jag idrottsledare och elitidrottare. Passionen för ledarskap har alltid funnits. Däremot tog det nästan fem år i kirurgvärlden innan jag samlat mod och inspiration till mitt projekt »Handledning och kommunikation«. Utbildning för kollegor startade i mars 2016. Vi har nu schemalagd utbildning en gång i månaden med fokus på diskussion och rollspel. Målsättningen är att förbättra handledningen läkare emellan och bygga en ny kommunikativ medvetenhet. Deltagandet och engagemanget följer normalfördelningskurvan: några förstår direkt att detta är viktigt, andra är passiva och en liten andel öppet emot.

Stundvis känner jag mig otroligt frustrerad då jag vill förändra till det bättre med evidens i ryggen. Våra hjärnor är programmerade att följa minsta motståndets lag. När vi upplever något obekant och obekvämt stretar vi emot. För att förändra invanda beteenden behövs aktiva val och beslutsamhet, tills det nya tankesättet och beteendet har integrerats.

Förändring krävs, och det är varje läkares ansvar att bygga broar mellan evidensbaserat ledarskap och klinikvardag. Seniora kollegor kan göra stor skillnad genom att investera lite extra tid till att tänka igenom sin feedback. Ord har stark genomslagskraft. Ogenomtänkt feedback, hård ton och/eller ett kallt kroppsspråk kan vara droppen som får en ST-läkare att byta både arbetsplats och specialitet.