Underläkarvikariatet före AT har gått från att vara ett storstadsfenomen till en obligatorisk transportsträcka över hela landet. Bristen på AT-platser i kombination med ett ökat antal examinerade läkarstudenter har lett till förlängda väntetider och ett kraftigt ökat söktryck även på de begränsade underläkarvikariaten, som inte utlyses systematiskt och rekryteringsprocessen är på många ställen höljd i dunkel.

Avsaknaden av tydliga och transparenta riktlinjer skapar orättvisa och jäv. Det är ett välkänt faktum att mindre sjukhus föredrar att rekrytera läkare med lokal anknytning framför objektiv kompetens. Det är också uppenbart att de som känner rätt personer eller har en förälder eller släkting på rätt plats har lättare att få en tjänst.

Läkarförbundet och Sylf bör ta fram riktlinjer för bedömning av ansökningar till underläkarvikariat och kräva att tjänster utlyses offentligt, bedöms meritokratiskt och att kriterier som används redovisas öppet.

Det är numera ovanligt att kunna fullborda sin utbildning och få legitimation utan ett underläkarvikariat. Därför bör avslagna ansökningar besvaras utförligt och skriftligt. Riktlinjerna bör omfatta bedöming av klinisk erfarenhet, forskning, fallintervjuer och andra objektivt verifierbara faktorer, vara flexibla för lokala omständigheter och implementeras i befintliga kollektivavtal. Fördelarna med ett transparent och meritokratiskt system är:

  1. Det lönar sig att fördjupa sin medicinska kunskap under studietiden
  2. Rekryteringen blir mer rättvis när alla är välinformerade om vilka kriterier som gäller
  3. Det skapar bra förutsättningar för fortsatt kompetensutveckling
  4. Med riktlinjer godkända av facket kan arbetsgivare känna sig tryggare i sin rekrytering.

Långsiktigt kan ännu mer radikala åtgärder behövas.

  • Är betyg på läkarprogrammet eller standardiserade nationella prov en lösning? (Det är anmärkningsvärt att det saknas objektiva mått på läkarstudenters medicinska kompetens.)
  • Ska man premiera inhemskt utbildade sökande över utlandsutbildade? (Vi skulle inte vara det första land som gör så.)
  • Ska vi ha ett matchningssystem som i USA? (Svårt att genomföra, men tänkbart.)
  • Ska AT finansieras av staten i stället för av landstingen (så att regeringen kan avsätta medel för fler AT-platser)?
  • Ska AT slopas helt? (En omdiskuterad lösning som är vanlig i resten av Europa.)

På sikt behövs förändringar för att slippa denna onödiga förlängning av läkarutbildningen, och främja ett transparent och rättvist system som lyfter fram duktiga läkare. De riktlinjer vi föreslår är ett välbehövt steg på vägen.

Vår generation (läkare och andra) lever i en värld med snabbt växande konkurrens. För ett rättvist rekryteringssystem behövs nya spelregler. Riktlinjer för hur ansökningar bedöms kan bidra till att läkaryrket förblir ett tillgängligt och attraktivt yrkesval för alla, inte enbart för dem som har kontakter.

Läs replik från Läkarförbundet och Sylf:
»Vi ställer alltid krav på en öppen och transparent rekrytering«

Båda författarna studerar även vid Handelshögskolan, Stockholm.