Nya infektioner (»emerging infections«) brukar man tala om när en tidigare okänd infektionssjukdom upptäcks i en befolkning eller om en känd sjukdom snabbt ökar i incidens eller får ny geografisk spridning. Listan på nya infektioner växer ständigt, och sedan mitten av 1970-talet har åtminstone 20–30 nya smittämnen upptäckts [1]. De två som kanske fått mest uppmärksamhet under de senaste åren är SARS och fågelinfluensa hos människa.
År 1999 beskrevs Nipahviruset för första gången. Nipahviruset har fått sitt namn efter den stad i Malaysia (Sungai Nipah) där det första gången upptäcktes i samband med ett utdraget utbrott bland i första hand grisfarmare där 265 personer insjuknade, varav 105 dog [2].
Från början trodde man att det var ett utbrott av japansk encefalit, men serologiska test och sjukdomens epidemiologi visade sig stämma dåligt med japansk encefalit. Ungefär samtidigt pågick ett mindre utbrott bland slakthuspersonal i Singapore, där elva personer insjuknade och en dog. Alla hade arbetat med grisar som importerats från det malaysiska utbrottsområdet [3].


Infekterar både djur och människa
Nipahvirus tillhör – precis som Hendravirus, som upptäcktes i den australiska staden med samma namn 1994 – familjen paramyxovirus. Det är en familj av RNA-virus som inkluderar mer välkända medlemmar som mässling, RS-virus och parainfluensa.
Nipahvirusinfektion är en zoonos, och man tror att den naturliga djurvärden för viruset är fruktätande fladdermöss av släktet Pteropus [4]. Anledningen till att man började leta virus bland fladdermöss var likheterna mellan Hendra- och Nipahvirus och det faktum att fruktätande fladdermus är en känd värd för Hendravirus [5]. Dessutom finns många olika arter av fruktätande fladdermus i Malaysia.
Fladdermössen blir inte sjuka utan verkar vara friska bärare. Svin är det djurslag där man sett flest fall av infektionen. Hur viruset infekterar gris från fladdermusvärden är inte helt klart ännu. Möjligtvis äter fladdermöss av frukt i träd som är belägna nära grisfarmer, och sedan får svin i sig virus via halväten frukt som fladdermössen lämnar. Någon smitta från fladdermus till människa har inte setts.
Hos svin ger viruset upphov till en lindrig infektion i främst luftvägarna. I samband med utbrottet 1999 i Malaysia gjordes serologiska studier på svin bland de gårdar där humanfallen fanns. Det visade sig att flertalet grisar var infekterade med viruset, men bara en mindre andel verkade sjuka, och överdödligheten bland gris beräknades till 5 procent [2]. Förutom svin har andra däggdjur som hund, katt och nötkreatur infekterats. De personer som smittats har i första hand varit i kontakt med sjuka svin. Det är i luftvägarna på sjuka svin som man hittat mest virus, och den troliga smittvägen från svin till människa är antagligen via luftvägssekret. Ingen säker person-till-person-smitta observerades i Malaysia eller Singapore. Själva spridningen i Malaysia under utbrottet 1998–1999 tror man berodde på transport av infekterade grisar.


Misstänkt person-till-person-smitta i Bangladesh
Efter utbrotten i Malaysia och Singapore har viruset orsakat sjukdom också i Bangladesh i en serie av utbrott på flera orter under 2001 och 2003–2004 [6]. Eftersom Bangladesh är ett muslimskt land är kontakter mellan människa och gris sällsynta. I en fall–kontrollstudie omfattande två av utbrotten kunde man visa att fallen i större utsträckning hade haft kontakt med sjuka kor och vårdat sjuka anhöriga än kontrollpersonerna. Dessa observationer, tillsammans med mer anekdotiska uppgifter, gör att person-till-person-smitta misstänks ha skett i Bangladesh.
De serologiska undersökningar som gjordes för att hitta smittkällan påvisade antikroppar mot Nipahvirus hos de talrika fladdermöss som fanns i området men inte hos andra djurslag (tyvärr togs inga prov på kor). Dödligheten i utbrotten i Bangladesh var högre än tidigare (67–69 procent) och mer neurologiska symtom rapporterades.


Klinisk bild
De studier som gjordes bland sjukhusvårdade patienter i samband med utbrotten 1999 i Malaysia och Singapore visade att de initiala symtomen främst var feber, huvudvärk, yrsel och illamående [3, 7]. Ungefär hälften av patienterna i båda utbrotten hade sänkt medvetande redan vid ankomst till sjukhus. Ett mindre antal patienter hade mer av ett luftvägsinsjuknande med icke-produktiv hosta, muskelvärk och feber som främsta symtom.
Inkubationstiden har rapporterats variera mellan 4 och 18 dagar [8]. Dödligheten i samband med utbrottet i Malaysia var närmare 40 procent (man ska dock komma ihåg att både lindrig och subklinisk infektion är möjliga, så dödligheten får nog i första hand ses som en uppskattning som främst gäller sjukhusvårdade patienter). De flesta som tillfrisknade blev fullt återställda. En mindre andel fick sequelae i form av personlighetsförändringar och även epileptiska anfall.
Histologiskt verkar det som om encefaliten främst orsakar en spridd vaskulit med tromboser och mikroinfarkter som följd.
Någon ordentligt utprovad behandling mot Nipahencefalit finns inte. Ribavirin har dock haft en antiviral effekt in vitro och även prövats i kliniska situationer [9]. Varken i Malaysia eller i Bangladesh har sjukvårdspersonal blivit smittad, trots bristfällig användning av skyddsutrustning i framför allt Bangladesh.


Framtiden för Nipahvirus
Nipahvirus är ett nyupptäckt virus som har orsakat små utbrott med hög dödlighet. Jämfört med fågelinfluensa, som rönt stor uppmärksamhet, har det varit ett litet intresse för infektion med Nipahvirus, även om epidemiologiska karakteristika (smittsamhet, djurreservoar, dödlighet) är relativt lika.
Det som avgör sjukdomens geografiska spridning är utbredningen av virusets naturliga värddjur. För att viruset ska smitta människa krävs dessutom en mellanvärd i form av gris. Det är troligtvis i den senare kontakten man har de bästa möjligheterna till att förhindra smittspridning. Uppgifter om möjlig person-till-person-smitta i de senare utbrotten i Bangladesh visar dock på en risk för spridning av viruset utanför områden med en population av fruktätande fladdermus. Man ska också komma ihåg att viruset är relativt nyupptäckt och har visat förmåga att kunna infektera en rad olika arter. Ytterligare förändringar hos viruset skulle mycket väl kunna bredda antalet arter som löper risk att infekteras. Skulle exempelvis fågel drabbas kan en spridning utanför regionen på ett helt annat sätt bli möjlig.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.


Fruktätande fladdermus är troligtvis det naturliga värddjuret för Nipahviruset. För att viruset skall smitta till människa krävs en mellanvärd, exempelvis gris.