I Läkartidningen nr 40/1995 publicerade vi en artikel om positiv effekt av behandling med selen av barn med växtvärk [1]. Under den senaste tioårsperioden har mycket skrivits om selen och dess funktioner. Vi vill här ge en kort presentation av aktuell litteratur i ämnet. Selen är ett essentiellt spårämne av stor betydelse för människans hälsa och även våra husdjurs. Selen förekommer i ett flertal selenproteiner, av vilka en del har viktiga enzymatiska funktioner. Så förekommer till exempel selen i glutationperoxidas, som utgör ett potent skydd mot fria radikaler och påverkar DNA-syntesen liksom omvandlingen av tyreoideahormonprekursorn till aktivt hormon [2]. I kosten finns selen främst i cerealier, kött och fisk.


Stor variation i selennivåer
Globalt sett är tillgången på selen mycket olika fördelad. Halten selen i jord kan variera från 0,1 till 90 mikrogram per kg jord. Selenfattig jord finns till exempel i ett bälte från nordöstra Kina och in i Mongoliet samt centrala Sibirien. Vidare har låga halter selen rapporterats från Nya Zeeland och Danmark. I Finland började man 1984 tillföra selen till lantbrukets gödningsmedel [3]. Som jämförelse kan nämnas att USA, Kanada och Irland har selenrika jordar. Följaktligen finns stora differenser mellan olika populationers selenintag. Combs har sammanställt en världsomspännande registrering av selennivåer hos människor i olika länder grundad på cirka 500 litteraturreferenser [2]. För Sverige rapporteras selenvärdet i serum eller plasma hos friska ligga mellan 45 och 110 mikrogram/liter. Malabsorption och parenteral nutrition har i ett flertal artiklar rapporterats kunna ge muskelsvaghet och muskelsmärtor, som förbättras efter selenbehandling [4]. Vid kroniska tillstånd associerade med oxidativ stress, till exempel kronisk alkoholism och HIV-infektion, har man funnit låga selennivåer. Åtskilliga studier tyder på att selenbist kan försämra immunförsvaret [4, 5]. Man har kunnat visa att virus kan mutera till mer elakartade former vid selenbrist, till exempel coxsackievirus vid keshansjukan, en endemisk kardiomyopati i Kina. Epidemiologiska studier visar att selen tillfört i mängder om 200 mikrogram/dag reducerar risken för vissa cancertyper, till exempel prostata-, lung- och kolorektalcancer [2, 5]. Vidare utgör selen ett viktigt element då det gäller att motverka en malign utveckling av HIV och aids [4-6]. Barrington och medarbetare fann ett misstänkt samband mellan låga selennivåer i serum hos kvinnor och upprepade missfall [7]. Det är intressant att notera att selenbrist hos lamm och kalvar kan medföra nedsatt fertilitet, dålig tillväxt och myopatier, så kallad white muscle disease [8].

Bildtextstånd, som förekommer hos 10–15 procent av befolkningen [11]. Man kan fundera över om verkligen upp till 15 procent av populationen är sjuk eller om möjligen restless legs skulle kunna vara en åkomma som beror på selenbrist. Det vore kanske värt att bestämma selen i serum på dessa patienter och försöka med selenbehandling i dosen 50–100 mikrogram/dag. Sverige hör ju till de geografiska områden som har selenfattiga jordar. Selen i nämnda doser är billigt och torde vara helt ofarligt.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.