Under de senaste tre decennierna har hela västvärlden rekommenderats äta mindre av såväl totalfett som mättat fett för att undvika hjärt–kärlsjukdom och cancer. Grunden har varit ett antal observationsstudier som visade att befolkningsgrupper med höga intag av mättat fett löpte hög risk för hjärt–kärlsjukdom och ökad dödlighet. Andra studier visade att man genom att sänka intaget av mättat fett under kort tid (veckor, månader) kunde sänka serumkolesterol, den faktor man ansett vara länken mellan mättat fett i kosten och risk för hjärt–kärlsjukdom. På dessa vetenskapliga grunder har det bedrivits en intensiv kampanj för att minska mättat fett i kosten i primärpreventivt syfte. Även om vissa forskare ifrågasatt grunderna har de stora vetenskapliga sammanslutningarna och nationella ansvariga organen varit eniga, och budskapet har kraftfullt trummats igenom.


Inget stöd för att högt fettintag är farligt
De senaste svenska kostrekommendationerna från 2005 http.//www.slv.se säger: Totalintaget av fett bör begränsas till 25–35 energiprocent och intaget av mättat fett plus transfett till omkring 10 procent av energiintaget. De amerikanska riktlinjerna för förebyggande av hjärt–kärlsjukdom är mycket snarlika [1].
Senare års forskning har emellertid inte kunnat stödja hypotesen att vare sig höga intag av totalfett eller av mättat fett är farliga. Harvardgruppen har i en serie studier [2, 3] visat att högt intag av vare sig totalfett eller mättat fett var associerat med risk att insjukna i hjärt–kärlsjukdom. I Malmö har vi visat närmast identiska fynd som i Harvardgruppens studier vad gäller effekter av totalt energiintag och fettintag baserat på prospektiva data från Malmö Kost Cancer, en stor befolkningsstudie (n=28098) med en kostregistrering vid baslinjeundersökningen 1992–1996 [4-6]. Populationsbaserade studier av intag av totalfett respektive mättat fett i relation till risken att utveckla bröstcancer [7] och koloncancer [8] har inte heller kunnat påvisa ett signifikant positivt risksamband.
Nyligen presenteras tre publikationer baserade på samma amerikanska kvinnoprojekt – The Women´s Health Initiative (WHI). Hela 19000 kvinnor minskade sitt intag av fett från i medeltal 38 procent till 29 procent under åtta år. Även intaget av mättat fett sjönk signifikant: 3 procent jämfört med intaget i kontrollgruppen. Förändringen påverkade dock inte risken för bröstcancer [9], tjocktarmscancer [10] eller hjärt–kärlsjukdom [11]. Resultaten är i linje med de tidigare nämnda observationsstudierna från Harvard och Malmö: andelen fett i kosten förefaller inte påverka risken för dessa allvarliga sjukdomar.
Syftet med denna artikel är att beskriva de viktigaste studierna som belyser sambandet mellan fettintag och allvarlig sjukdom, här huvudsakligen exemplifierad med hjärt–kärlsjukdom. För att ge läsaren en balanserad bild, presenterar vi grundbulten för fetthypotesen – Seven Countries-studien – och senare tids observations- och interventionsstudier något mer i detalj.


Bevisen för och emot hypotesen
Observationsstudier. Det huvudsakliga underlaget för den nu dominerande uppfattningen i vetenskapssamhället vad gäller fettintag och hjärt–kärlsjukdom kommer ursprungligen från den välkända Seven Countries-studien. Denna ekologiska studie genomfördes under 1960-och 1970-talen i Europa av en ytterst imponerande grupp av epidemiologer, inkluderande Ancel Keys, Matti Karvonen, Henry Blackburn mfl.
Resultaten av 15 års uppföljning publicerades 1986 [12]. De visade att kvoten mellan intaget av enkelomättat och mättat fett förklarade 85 procent av all död, 96 procent av all kranskärlssjukdom och 55 procent av all cancer; detta även sedan man tagit hänsyn till individernas ålder, blodtryck, kolesterol och rökvanor. Redan här tycker man att epidemiologer och näringsexperter borde ha reagerat på den osannolikt höga förklaringsgraden.
Studiens syfte var att studera sambandet mellan näringsämnen som bidrar till energiintaget och död totalt samt död i kranskärlssjukdom, stroke och cancer. Studiegrupperna bestod av 15 grupper av 40–59-åriga män, totalt 11579 män. Vid elva centra inbjöds alla män i en liten by i respektive land: i Holland en stadsbefolkning; i USA och i Rom män som arbetade vid järnvägen och slutligen i Serbien män som var anställda vid ett stort jordbrukskollektiv. Studiegruppen kan inte sägas representera en europeisk befolkning i allmänhet. Metoderna för kostbestämning är tankeväckande. Man lät 30–50 män i varje by genomgå en bestämning av kostintaget, dvs intaget bestämdes endast för totalt runt 500 män. Kostbestämningsmetoderna varierade mellan centra. Dessa intagsdata relaterades sedan till 15-årsdödligheten i de elva grupperna.
Figur 1 visar sambandet mellan den observerade risken att dö i kranskärlssjukdom och den predicerade risken från kvoten mellan enkelomättat och mättat fettintag (vänstra bilden) och samma kvot samt riskfaktorerna ålder, BMI, systoliskt blodtryck, serumkolesterol och antal cigaretter per dag, i de deltagande kohorterna (bilden till höger). Enbart kvoten mellan enkelomättat och mättat fettintag förklarade 44 procent, och efter justering för ovanstående riskfaktorer förklarade denna enda faktor således 96 procent av risken att dö i kranskärlssjukdom. För forskare som arbetar med epidemiologiska samband ter sig dessa siffror som obegripligt höga. Trots detta har fynden blivit den kanske viktigaste basen för gällande kostrekommendationer i hela västvärlden. Kvoten förklarar alltså lika mycket av risken att dö i hjärt–kärlsjukdom som samtliga nio faktorer i INTERHEART-studien [13].
Även om heterogeniteten i intag i Seven Countries-studien kan ses som en fördel överväger den ekologiska designens svagheter. Det är ganska självklart att ett stort antal faktorer av betydelse för att insjukna i hjärt–kärlsjukdom skiljer mellan tex Grekland och Finland. Faktorer som inte har mätts i Seven Countries-studien är tex livsstilsfaktorer eller genetiska faktorer.
En viktig länk i beviskedjan är det påstådda sambandet mellan högt fettintag och högt serumkolesterol. Sambandet stöds av ett antal korta interventionsstudier, där man med sänkning av framför allt mättat fett i kosten kunnat visa en liten till måttlig sänkning av serumkolesterol [14]. I stora epidemiologiska studier har man dock inte kunnat påvisa ett sådant samband. Figur 2 visar just sambandet mellan intag av mättat fett (energijusterat) och serumkolesterol i Malmö Kost Cancer-studien [opubl data]. I denna stora studie, där fettintaget skattats med en metod med god validitet jämfört med andra enklare kostmetoder [15], finns inte ens antydan till samband. Fetthypotesens tillskyndare har förklarat att detta tillkortakommande beror på att både fettintag och serumkolesterol mäts med oprecisa metoder, vilket leder till en underskattning av det sanna sambandet (en »utspädningsbias«). Underrapportering av fettintaget är en felkälla i studier av detta slag. Variationen i fettintag i Malmöstudien är dock avsevärd. En alternativ förklaring kan i stället vara att fettintaget inte är en stark, långsiktig determinant av serumkolesterol, beroende på levermetabolismens stora förmåga att ta hand om variationer i fetttillförseln.
Harvardgruppen presenterade i början av 2000-talet två mycket stora, prospektiva observationsstudier: en på män, The Health Professionals´ Follow-up Study [2], och en på kvinnor, The Nurses´ Health Study [3]. I båda relaterade man fettintag till risken att utveckla framtida hjärt–kärlsjukdom. Studiernas resultat var samstämmiga. Efter statistisk justering för andra riskfaktorer för hjärt–kärlsjukdom konkluderade man följande
Inget samband fanns mellan totalt fettintag och risk.
Inget signifikant samband fanns mellan mättat fettintag och risk.
Negativt samband fanns mellan intag av fleromättat fett och risk.
Positivt samband fanns mellan transfettsintag och risk.

För enkelomättat fett och risk för hjärtsjukdom var resultaten olika i de två studierna: negativt samband bland män och inget signifikant samband bland kvinnor. Resultaten illustreras i Figur 3 gällande fynden i Nurses´ Health-studien.
Fynden i analyserna i Malmö Kost Cancer-studien [5] är helt i linje med dem från Harvardgruppen. Även denna studie baseras på en stor prospektiv observationsstudie med högt genomsnittligt fettintag (39 energiprocent) och stor variation, lång uppföljning (6,6 år) och följaktligen många kardiovaskulära händelser och hög statistisk styrka att påvisa kliniskt betydelsefulla samband. Vi finner inget statistiskt signifikant samband mellan totalt eller mättat fettintag (procent av energiintaget från respektive fett) och dödlighet i kranskärlssjukdom, vilket illustreras i Figur 4. Som framgår snarast minskar dödligheten i kranskärlssjukdom vid högre energijusterat intag av fett, signifikant vad gäller totalfettintag hos män.
De stora, väldesignade observationsstudier som publicerats under de senaste åren visar således en ganska enhetlig bild. Totalt fettintag och intag av mättat fett har inte kunnat visas ha något samband med risk för hjärt–kärlsjukdom. Dessa fynd är gjorda i stora studier med så hög statistisk styrka att flertalet mätta riskfaktorer för kranskärlssjukdom, som rökning, blodtryck, LDL-kolesterol, BMI, glukosmetabola variabler, ärftlighet för hjärt–kärlsjukdom, lågt socioekonomiskt index och självupplevd psykosocial stress, har fallit ut som oberoende riskfaktorer för kranskärlssjukdom – men inte fettintagsvariablerna!
INTERHEART-studien [13], en mycket stor fall–kontroll-studie av över 15000 patienter med hjärtinfarkt i 52 länder, publicerades 2004. Nio modifierbara faktorer kunde förklara över 90 procent av risken att få hjärtinfarkt, bland dessa faktorer fanns högt intag av frukt och grönsaker som skyddsfaktor (Figur 5). Totalt intag av fett eller mättat fett föll inte ut som en signifikant riskfaktor [13], trots att grunddata om fettintag registrerats i en enkel kostenkät i alla deltagande länder [Yusuf S, pers medd; 2006].

Interventionsstudier. Tre analyser av betydelsen av att sänka fettintaget för risken att insjukna i hjärt–kärlsjukdom, bröstcancer eller tjocktarmscancer presenterades helt nyligen [9-11]. Analyserna stammar från Women´s Health Initiative Dietary Modification Trial, där 19541 postmenopausala kvinnor randomiserades till att sänka det totala fettintaget till under 20 procent av det totala energiintaget och att öka intaget av frukt/grönsaker och fibrer, medan 29294 utgjorde en kontrollgrupp utan egentlig dietintervention. Båda grupperna följdes upp under 8,1 år.
I interventionsgruppen insjuknade 1000 kvinnor i kranskärlssjukdom, 434 i stroke och totalt 1357 i hjärt–kärlsjukdom, dvs antalet fall är större än i alla andra interventionsstudier med fettinskränkning i kosten som mål [11]. Totalintaget av fett sjönk med 8 procent och av mättat fett med 3 procent; intaget av frukt/grönsaker och fibrer steg signifikant i interventionsgruppen jämfört med kontrollgruppen. Ingen statistiskt signifikant skillnad kunde ses i risken att insjukna i kranskärlssjukdom eller stroke mellan interventions- och kontrollgrupperna (Figur 6). Inte heller risken för bröstcancer [9] eller tjocktarmscancer [10] påverkades signifikant. Denna enda, stora, långa och kontrollerade interventionsstudie är viktig för beviskedjan vad gäller fettintagets betydelse för allvarlig sjukdom.

Metaanalyser. Två metaanalyser, baserade på Cochrane och andra stora databaser, om samband mellan ändring av fettintag och risk för hjärt–kärlsjukdom, har publicerats av samma intressegrupp av dietister (UK Heart Health and Thoracic Dietitians Interest Group). Den första [16] inkluderade enligt författarna randomiserade, kontrollerade interventionsstudier av friska, vuxna deltagare, där fett och/eller kolesterolintag förändrades under minst sex månader. Man kunde inte påvisa någon effekt av förändring i fettintag vad gäller död totalt eller död i hjärt–kärlsjukdom. Man fann en signifikant reduktion i totala hjärthändelser, som dock försvann när Oslostudien, som adderade omega-3-fettsyror till kosten, togs bort. De studier som bidrog med flest fall innehöll enbart patienter med redan etablerad hjärt–kärlsjukdom.
Den andra studien [17] är egentligen bara en uppdatering av den första studien till och med 2005. Konklusionerna i denna senare metaanalys är likartade dem i den första. Nu nämns emellertid inte längre att effekten av fettreduktion på risken att insjukna i hjärt–kärlsjukdom försvann när studien som adderade omega-3-fettsyror exkluderades. Resultaten av dessa metaanalyser av relativt små, korta interventionsstudier måste självklart sättas i relation till utfallet i den enda stora, långa interventionsstudien som hittills publicerats, dvs Women´s Health Initiative [11], som inte visade någon skyddseffekt av sänkning av fettintaget hos kvinnor.


Kostrekommendationer och trovärdighet
Rekommendationer till befolkningen om livsstilsförändringar för att förebygga eller behandla sjukdom måste för sin trovärdighets skull vara baserade på vetenskapliga fakta. Samtliga rekommendationer från American Heart Association, European Society of Cardiology, flera gemensamma rekommendationer från andra vetenskapliga sammanslutningar och svenska Socialstyrelsen och Livsmedelsverket anger att totalfettintaget skall sänkas och att intaget av mättat fett skall begränsas till omkring 10 procent av det dagliga totala energiintaget. Varken stora, välgjorda observationsstudier eller primärpreventiva interventionsstudier, som syftar till att nå dessa mål, stödjer dessa rekommendationer. Kostomläggning med inslag av fett-reduktion kan dock möjligen spela en positiv roll för att minska kardiovaskulär risk vid sekundärprevention; nyligen sammanfattat i en aktuell rapport [17].
Vetenskapliga sammanslutningar och nationella organ med ansvar för folkhälsan skall se till att de rekommendationer som ges ut är vetenskapligt korrekta och innefattar någon form av evidensgradering. Det förtroendekapital som forskarvärlden åtnjuter i befolkningen kan mycket snabbt annars raseras i den massmediala värld vi nu lever i. Förtroendekapitalet bevaras bäst av en öppen diskussion av tillgängliga vetenskapliga data. En sådan debatt behövs inför den revidering av kostrekommendationerna för undvikande av allvarliga sjukdomar som hjärt–kärlsjukdom och cancer som nu ter sig nödvändig.


Maktens ansvar
Det finns en stark gemensam uppfattning i stora delar av vetenskapssamhället och i nationella organ som står för kostrekommendationer: Begränsa intag av fett till 25–35 procent av energiintaget och av mättat fett till omkring 10 procent av energiintaget. Som vi ser ovan bryter det vetenskapliga underlaget för dessa rekommendationer snabbt samman under påverkan av fynd i systematiska översikter och i en stor interventionsstudie. Rekommendationerna kommer med stor sannolikhet att skrivas om för att bättre reflektera vetenskapens landvinningar. En risk finns dock att de vetenskapliga sammanslutningar som tagit fram rekommendationerna kommer att kraftigt försvara dessa. Varför? En stor del av dessa sammanslutningars anseende och inflytande är baserade på dessa rekommendationer. De används till en del för att bygga en plattform inom ett vetenskapsområde som garanterar sammanslutningen – och dess ledare – en roll i hur sjukdomen (tex hjärt–kärlsjukdom) skall diagnostiseras, behandlas och förebyggas. Som så ofta rör det sig alltså om makt. Makt att påverka hur patienters livsstil skall utformas för att förebygga eller behandla sjukdom.
Socialstyrelsen har det yttersta ansvaret för att förebyggande åtgärder, som tex kostråd, står på sund vetenskaplig grund. SBU skall utreda metoder för sjukdomars prevention, diagnostik och behandling. Här finns en viktig roll för Cochrane-baserad metodik, dvs systematisk genomgång av all tillgänglig information. En uppmaning till SBU och Socialstyrelsen blir därför att tillsätta en utredning som går igenom det vetenskapliga underlaget för de kostrekommendationer som nu finns för primärt förebyggande av hjärt–kärlsjukdom. Även sambandet mellan fettintag och annan allvarlig sjukdom som bröstcancer och koloncancer bör granskas.
Vilka kostrekommendationer är då att betrakta som idag evidensbaserade för prevention av hjärt–kärlsjukdom, framför allt hjärtinfarkt? Ökat intag av frukt, grönsaker och kostfibrer samt ett måttligt och i tiden utspritt intag av alkohol är enligt den stora INTERHEART-studien [13] kärnan i detta kostbudskap. I övrigt talar mycket för att kosten bör vara energibalanserad i förhållande till vardagens fysiska krav i arbete och på fritid så att en rimlig viktstabilitet kan vidmakthållas för majoriteten av vuxna. Kan denna kost kombineras med tobaksfrihet och daglig motion så finns en grund för kardiell primärprevention för stora delar av vår befolkning.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.


Figur 1a. Resultat från Seven Countries-studien. Figuren ovan visar sambandet mellan observerad dödlighet i hjärt–kärlsjukdom per 100 män (X) och predicerad dödlighet (Y) från en multipel regressionsanalys med kvoten mellan enkelomättat och mättat fettintag. Bokstäverna i cirklarna identifierar kohorterna: A: amerikanska järnvägsarbetare, C: Crevalcore, Italien, D: Dalmatien, Jugoslavien, E: Östra Finland, G: Korfu, Grekland, H: Zutphen, Holland, K: Kreta, Grekland, M: Montegeorgio, Italien, R: Rom, järnvägsarbetare, S: Slovenien, Jugoslavien, T: Tamashimary, Japan, W: Västra Finland, U: Ushuka, Japan, V: Velika Krsna, Jugoslavien, Z: Zrenjanin, Jugoslavien.



Figur 1b. Figuren visar samma samband när man justerar för ålder, BMI, systoliskt blodtryck, serumkolesterol och antalet cigaretter per dag. Bokstäverna i cirklarna identifierar kohorterna: A: amerikanska järnvägsarbetare, C: Crevalcore, Italien, D: Dalmatien, Jugoslavien, E: Östra Finland, G: Korfu, Grekland, H: Zutphen, Holland, K: Kreta, Grekland, M: Montegeorgio, Italien, R: Rom, järnvägsarbetare, S: Slovenien, Jugoslavien, T: Tamashimary, Japan, W: Västra Finland, U: Ushuka, Japan, V: Velika Krsna, Jugoslavien, Z: Zrenjanin, Jugoslavien.



Figur 2. Samband mellan intag av mättat fett (energijusterat) och serumkolesterol inom Malmö Kost Cancer-studiens kardiovaskulära del (n=5 511).



Figur 3. Resultat från Nurses’ Health-studien. Sambandet mellan relativ risk (RR) för hjärt–kärlsjukdom och kvintiler av energijusterat intag av transfett, mättat fett, totalt fett, enkelomättat fett och fleromättat fett. Justerat för övriga riskfaktorer för hjärt–kärlsjukdom samt för övriga kategorier av fettintag [3].



Figur 4. Totalt intag av fett (energijusterat) i Malmö Kost Cancer-studien och risken att dö i hjärt–kärlsjukdom för män och kvinnor. Risken är justerad för ålder, rökning, alkoholintag, socioekonomisk status, fiberintag, BMI och systoliskt blodtryck.



Figur 4. Totalt intag av fett (energijusterat) i Malmö Kost Cancer-studien och risken att dö i hjärt–kärlsjukdom för män och kvinnor. Risken är justerad för ålder, rökning, alkoholintag, socioekonomisk status, fiberintag, BMI och systoliskt blodtryck.



Figur 4. Totalt intag av fett (energijusterat) i Malmö Kost Cancer-studien och risken att dö i hjärt–kärlsjukdom för män och kvinnor. Risken är justerad för ålder, rökning, alkoholintag, socioekonomisk status, fiberintag, BMI och systoliskt blodtryck.



Figur 4. Totalt intag av fett (energijusterat) i Malmö Kost Cancer-studien och risken att dö i hjärt–kärlsjukdom för män och kvinnor. Risken är justerad för ålder, rökning, alkoholintag, socioekonomisk status, fiberintag, BMI och systoliskt blodtryck.



Figur 6. Kaplan–Meierestimat av kumulativa risker för hjärtinfarkt, död i hjärt–kärlsjukdom och revaskularisering. Resultat från Women’s Health Initiative-studien [11] av dietmodifikation i form av lägre fettintag.