Trots att Berglund och medförfattare verkar ha en annan uppfattning än Livsmedelverket, WHO och internationella expertgrupper om det mättade fettets betydelse för hjärt–kärlsjukdom så landar vi ändå i samma kostråd. Ökat intag av frukt och grönt och av kostfiber med samtidig energibalans innebär i praktiken en fördelning mellan fett, protein och kolhydrater enligt vad som anges i nuvarande rekommendationer.


Balans i kosten det viktiga
I de aktuella svenska och nordiska näringsrekommendationerna anges en balans mellan fett (25–35 procent av energiintaget), protein (10–20 procent av energiintaget) och kolhydrater (50–60 procent av energiintaget). Dessutom finns rekommendationer för andel mättat fett, transfett, fleromättat fett, tillsatt socker och mängd kostfiber [1, 2]. Denna balans är satt framför allt för att man ska kunna sätta samman en kost som ger tillräckligt med essentiella näringsämnen, dvs vitaminer, mineralämnen, vissa fettsyror och aminosyror, för att människokroppen ska fungera optimalt. Balansen innebär också att vi uppnår lämplig energitäthet och tillräckligt med fiber, vilket är av betydelse för bla risken för övervikt och fetma [3].


Kostrekommendationer fokuserar på helhet
Balansen mellan mättat fett, omättat fett och fleromättat fett är satt dels för att uppfylla kroppens behov av essentiella fettsyror, dels för att det vid tiden för publicering av rekommendationerna, 2004, rådde stor enighet bland ledande nutritionsforskare om att denna balans minskade risken för kardiovaskulär sjukdom.
Amerikanska hjärtläkarförbundet (AHA) publicerade 2006 uppdaterade rekommendationer för kost och livsstil för att minska risken för hjärt–kärlsjukdomar [4]. Man fokuserar på kosten som helhet och på fettkvaliteten. Vidare rekommenderar man att intaget av mättade fettsyror bör begränsas till högst 7 procent av energiintaget och intaget av transfettsyror till högst 1 procent av energiintaget, men man anger ingen specifik rekommendation för totalt fettintag.
De konkreta råd som AHA ger är bla att bibehålla normal kroppsvikt, välja magra mejeri- och köttprodukter, äta mycket frukt och grönsaker, välja fullkornsprodukter och fiberrika livsmedel, äta fisk, speciellt fet, minst två gånger i veckan samt att begränsa intaget av salt och av livsmedel med tillsatt socker.


Nya studier bekräftar nuvarande rekommendationer
Sedan de nordiska näringsrekommendationerna publicerades har många intressanta epidemiologiska studier och interventionsstudier publicerats som rör samband mellan matens sammansättning och risken för hjärt–kärlsjukdom, diabetes och fetma. Berglund och medarbetare nämner några av dem men ger ingen fullständig bild av det nya kunskapsläget.
Nya, välgjorda studier visar att sambanden mellan fettintag, intag av olika fettsyror och hjärt–kärlsjukdom är mer komplexa än vad tidigare studier kunnat visa. Flera studier bekräftar nuvarande rekommendationer [5-9], och andra visar att det inte är så enkelt som att bara studera mättat eller fleromättat fett. Enskilda fettsyror verkar kunna ha positiva och negativa egenskaper oavsett mättnadsgrad och ursprung [10-14].
Välgjorda interventionsstudier som visar att det med förändrade matvanor går att minska risken för typ 2-diabetes har också publicerats [15, 16]. Dessutom visar nya rön betydelsen av fullkorn för att minska risken för hjärt–kärlsjukdom [17] och övervikt [18] och att det kanske inte är så enkelt som att bara tala om ökat fiberintag, utan att vi bör fokusera på fullkorn.
De nordiska näringsrekommendationerna är baserade på all tillgänglig vetenskaplig litteratur inom området. Studierna värderas av nordiska nutritionsforskare med bred kompetens utifrån relevans och kvalitet. Ett omfattande remissförfarande sker också innan rekommendationerna antas.
Näringsrekommendationer revideras regelbundet och är nära förestående när det gäller de nordiska näringsrekommendationerna. Livsmedelsverkets inställning är att nästa revidering bör ske på ett än mer öppet, transparent och systematiskt sätt för att säkerställa kvaliteten. En sådan revidering, tillsammans med det pågående arbetet med europeiska näringsrekommendationer inom den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA), bör kunna leda till att får så bra rekommendationer som möjligt utifrån aktuellt kunskapsläge.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.