Begreppet »husets vin« har, något ironiskt, använts för att beteckna den slentrianmässiga empiriska användningen av ­parenteralt cefuroxim. Ofta nämner man i samma andetag dia­gnosen »pnuvi« (pneumoni/urinvägsinfektion). Trots att distinktionen mellan pneumoni och urinvägsinfektion inte alltid är enkel antyder detta begrepp bristande klinisk eftertanke och diagnostisk företagsamhet.
Cefuroxim, som är ett andra generationens cefalosporin, har länge varit det mest använda parenterala antibiotikapreparatet i Sverige och har betraktats som ekologiskt relativt ofarligt. I stället för att skärpa diagnostiken har man använt preparatet i situationer där man kunde ha avvaktat, givit en mer riktad behandling eller helt avstått från antibiotikabehandling. Även på godkända indikationer har medlet antingen sämre mikrobiologisk aktivitet eller ingen fördel jämfört med bensylpenicillin (för infektioner med streptokocker och pneumokocker) och andra intravenösa cefalosporiner som cefotaxim, ceftriaxon eller cefepim (för infektioner med stafylokocker, Escherichia coli och besläktade tarmbakterier [Enterobacteriaceae] eller Haemophilus influenzae) (Tabell I). Cefuroxims aktivitet mot pneumokocker, Haemophilus influenzae och tarmbakterier med resistensmekanismer mot penicilliner och/eller cefalo­sporiner är ofta otillräcklig. Det beror dels på cefuroxims inneboende lägre aktivitet http://217.70.33.99/Eucast2/SearchController/search.jsp?action=performSearch&BeginIndex=0&Micdif=mic&NumberIndex=50&Antib=-1&Specium=162 , dels på att de aktuella resistensmekanismerna orsakar en ­större aktivitetsförlust för cefuroxim än för övriga intravenösa cefalosporiner.

Mindre lämpligt som empiriskt val
Sammantaget gör dessa förhållanden cefuroxim mindre lämpligt som empiriskt val i nuvarande situation med en ökande resistens mot penicilliner och cefalosporiner. Referensgruppen för antibiotikafrågor (RAF) har värderat tillgänglig publicerad litteratur om cefuroxim, och vi ser inga fördelar med att ha kvar preparatet för empirisk behandling.
Cefuroxim kan ersättas av bensylpenicillin vid behandling av streptokocker och pneumokocker, stafylokockpenicilliner vid behandling av Staphylococcus aureus, av piperacillin–tazobak­tam eller cefotaxim vid behandling av Enterobacteriaceae och cefotaxim vid allvarlig infektion med Haemophilus influenzae. Vanligen startas dock antibiotikabehandling utan säkerställd mikrobiologisk diagnos. Som empirisk behandling vid misstanke om allvarlig bakteriell infektion utan säkerställd etiologi är cefotaxim ett bättre alternativ än cefuroxim. Bensylpenicillin i kombination med aminoglykosid är ett alternativ för empirisk behandling som kan bidra till reduktion av cefalosporinanvändning, men denna kombination bör undvikas vid svår sepsis.
Vid val av antibiotika till en patient med en allvarlig infektion ska hänsyn alltid tas till patientens riskfaktorer inklusive eventuell immunbrist, sjukdomens svårighetsgrad och sannolikt etiologiskt agens. Beslutet ska baseras på kunskap om naturlig och förvärvad resistens för misstänkta eller isolerade bakterier. Kunskap om lokal resistenssituation måste allt oftare ingå i beslutsunderlaget. Ekologiska argument är ytterligare en faktor som bör vägas in. Det är väl dokumenterat att penicilliner orsakar mindre selektion av resistenta bakterier än cefalosporiner http://www.srga.org/ABSPEC/Rationale_cefuroxim.pdf .
Det finns däremot inget stöd i litteraturen för att cefuroxim är ekologiskt gynnsammare än övriga cefalosporiner http://www.srga.org/ABSPEC/Rationale_cefuroxim.pdf . Särskilda överväganden kan bli aktuella vid utbrott, till exempel ska samtliga cefalosporiner undvikas i samband med utbrott av ESBL-producerande Enterobacteriaceae.
Mot bakgrund av ovanstående resonemang rekommenderas mikrobiologiska laboratorier att inte längre inkludera cefuroxim i rutinmässiga resistensbesked. RAFs hela genomgång inklusive referenser kan läsas och laddas ner från http://www.srga.org/ABSPEC/Rationale_cefuroxim.pdf .

Rekommenderade ersättningspreparat för cefuroxim
RAF rekommenderar följande betalaktamantibiotika som ersättare för cefuroxim:
• bensylpenicillin vid behandling av streptokocker och pneumokocker
• kloxacillin vid behandling av Staphylococcus aureus
• piperacillin–tazobaktam eller cefotaxim* vid behandling av Enterobacteriaceae
• cefotaxim vid allvarlig infektion med Haemophilus influenzae
• cefotaxim* som empirisk behandling vid misstanke om allvarlig bakteriell infektion utan säkerställd etiologi.
* Vid utbrott av ESBL-producerande Enterobacteriaceae ska cefalosporiner helt undvikas och ersättas med piperacillin–tazobaktam och/eller karbapenemer http://soapimg.icecube.snowfall.se/strama/ESBLdokument%20inkl%20bakgrund.pdf .
–
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.
–
Författarna representerar Referensgruppen för antibiotikafrågor (RAF), som organiseras gemensamt av Svenska Läkaresällskapet, Smittskyddsinstitutet och Strategigruppen för rationell antibiotikaanvändning och minskad antibiotikaresistens (STRAMA).


Om tabellen är svårläst hänvisar vi till artikeln som pdf.