Med anledning av den kritik som riktats mot vårt arbete »Klaffbevarande kirurgi bör övervägas i första hand« (Läkartidningen 2008;105:434-7) ber vi att få inkomma med följande beriktigande.

1. Statistik. Vi har i texten skrivit att spridningsmåttet i Tabell I är ± SD när det riktiga ska vara ± SEM.

2. Felaktig beskrivning av patientstatus. Vi skriver i artikeln att patienten »inkom i kardiogen chock med grav neurologisk påverkan«, medan han i själva verket insjuknade med neurologisk påverkan och hemodynamisk instabilitet (»… svimmar av, krampar lite med urinavgång«, »… lågt blodtryck …«). När han »inkom« var han neurologiskt intakt och hemodynamiskt stabil.

3. Ej rapporterad reoperation. En patient som reopererats på grund av misstanke om kvarvarande endokardit hade samtidigt aortainsufficiens, och man kan hävda att det var aortainsufficiensen som gjorde att han blev reopererad.

4. Mortalitetsredovisning. Vi har i artikeln redovisat perioperativ mortalitet och 30-dagarsmortalitet (1/70), vilka är ett vanligt förekommande sätt att rapportera operativ mortalitet på. En patient avled dag 33 på intensivvårdsavdelningen vid ett annat sjukhus, vilket borde ha redovisats i artikeln, då vi skriver att alla patienter »följts med klinisk och ekokardiografisk kontroll«.

5. Konverteringar ej redovisade. Patienterna har opererats på grund av sjukdom i aortaklaffen och/eller aorta ascendens. Om klaffbevarande kirurgi ej kan utföras byts klaffen ut. Det är alltid slutresultatet som registreras i operationsregister som utfört ingrepp. Konverteringar, dvs byte av metod under pågående operation, anges mycket sällan i publicerad litteratur och regi­streras inte heller i klinikens operationsregister. Vi har identifierat vårt patientmaterial via klinikens operationsregister där konverteringar inte finns an­giv­na. Redovisning av konverteringar sak­nas därför i denna retrospektiva patientstudie.

Vi beklagar djupt de felaktigheter och oklarheter som finns i artikeln och hoppas att dessa korrigeringar ska göra artikeln mer tydlig.