Bukcystor utgående från mesenterium eller oment är ovanliga. Hos barn under 15 år är de dock tio gånger vanligare än hos vuxna, med en incidens på cirka 1/11 000–20 000 slutenvårdsinläggningar [1-3]. Cystorna antas uppstå genom tillväxt av ektopiska lymfkärl utan kommunikation med det normala lymfsystemet eller genom att olika lager av mesenteriet/omentet inte löder samman på normalt sätt under fosterlivet. Av cystorna är 80 procent mesenterialcystor och 20 procent omentcystor [1, 4]. Kongenitala cystor upptäcks i dag ofta genom prenatalt ultraljud men kan även upptäckas senare, antingen som bifynd vid bildgivande undersökningar eller genom att de ger symtom. Behandlingen av bukcystor är öppen eller laparoskopisk radikal enukleation, men tarmresektion eller partiell excision av cystan kan behövas om excision inte är möjlig. Enbart aspiration av cystinnehåll rekommenderas inte [2, 5, 6]. Obehandlade cystor kan leda till komplikationer såsom cysttorsion, infarkt av cystan, volvulus, anemi från blödning in i cystan, mekanisk ileus och urinvägsobstruktion. Risken för komplikationer anses vara högre hos barn [4].

Fallbeskrivning
En pojke hade sedan födseln haft stor mage. Föräldrarna hade påpekat detta på BVC men fått lugnande besked. I februari 2009 sökte föräldrarna på länslasarett på grund av oro över magens storlek. Pojken var då 2,5 år gammal men var tvungen att använda kläder av en 5–6-årings storlek för att magen skulle få plats. Vid besöket upptäcktes ett blåsljud på hjärtat, och på misstanke om hjärtsvikt utfördes ultraljudskardiografi som utföll normal. Efter att föräldrarna i början av juni återigen stött på utfördes ultraljudsundersökning av buken, som visade uttalad ascites men inga organförstoringar. Dopplerundersökning av bukkärlen och sedvanliga blodlaborationer var normala. Eftersom pojken mådde bra valde man att avvakta.
Förnyad ultraljudsundersökning av buken efter sommaren visade oförändrad bild, varför magnetisk resonanstomografisk undersökning av buken utfördes i oktober. Undersökningen visade rikligt med ascites med septa samt tumörmisstänkta förändringar mesenteriellt och peritonealt (Figur 1). Ultraljudsvägledd punktion och cytologisk undersökning av ascitesväts­kan utfördes, men man fann inga maligna celler. Patienten remitterades till regionens barnonkologiska enhet, varifrån man direkt skickade vidare remissen till barnkirurgiska kliniken vid Akademiska sjukhuset i Uppsala för vidare utredning.
På barnkirurgiska kliniken utfördes ett nytt ultraljud med försök till tappning av vätska. Man fick bara ut 100 ml vätska med utseende som vid en äldre blödning. På grund av pseudoascites, orsakad av en flerrummig cystisk tumör med blödning, tog vi beslut om dia­gnostisk laparoskopi på misstanke om mesenterial- ­eller omentcysta. Vid laparoskopi kunde man konstatera att cystan fyllde större delen av bukhålan och att ursprunget bedömdes vara vänsterkolon. Laparoskopi bedömdes vara för tekniskt svår varför vi gick vidare med laparotomi. Cystan visade sig utgå från colon sigmoideums mesenterium och läckte vätska efter tidigare punktioner. Den kunde dock tömmas på totalt cirka 3,5 liter blodtingerad vätska (20 procent av patientens kroppsvikt) (Figur 2-4). Vi fann också en mindre cysta om cirka 50 ml som utgick från colon transversums mesenterium. Den stora cystan exciderades i sin helhet, medan cysttaket exciderades på den mindre cystan. Partiell resektion utfördes eftersom flera större grenar från a colica media löpte i den mindre cystans bakvägg. Postoperativt utvecklade patienten adherensileus och behövde reopereras en dryg vecka efter primäroperationen. Därefter har förloppet varit komplikationsfritt. Pojken kommer att följas med ultraljud då det finns en viss risk för recidiv av den partiellt exciderade cystan.

Diskussion
Vid litteratursökning har vi funnit fyra liknande fall där barnets familj sökt på grund av stor mage, men där ett »doctor’s delay« uppkommit då behandlande läkare tolkat symtomen som ascites orsakad av exempelvis portvenstrombos eller peritoneal absorptionsdefekt [7-9]. Vårt fall är således inte unikt utan belyser det faktum att mesenterial- eller omentcystor är viktiga differentialdiagnoser som bör övervägas hos barn med »ascites«. Den radiologiska bilden vid gigantiska cystor i buken är snarlik den vid ascites, varför diagnosen kan vara svår att ställa radiologiskt. Vid misstanke om cysta bör kontakt tas med barnkirurgisk klinik för hjälp med vidare dia­gnostik och eventuell åtgärd.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.


Figur 1. Magnetisk resonans­tomografisk axialbild av bukens nedre del, T2-viktad sekvens där vätska ger en ljus signal. Tarmpaketet ses ihopträngt centralt och anteriort, omgivet av den stora septerade cystan.



Figur 2. Den större cystan efter att den tömts på sitt innehåll. Dess ursprung från colon ­sigmoideums mesenterium ses precis utanför bukväggen.



Figur 3. Bukens konfiguration preoperativt.



Figur 4. Bukens konfiguration postoperativt.