WHO anser att övervikt/fetma är ett globalt problem [1]. Under de senaste åren har övervikt/fetma ökat i många länder i världen [2].
I Sverige har övervikt/fetma ökat de senaste 40 åren. År 2007 var 14 procent av kvinnorna och 11 procent av männen feta, 26 procent av kvinnorna och 42 procent av männen var överviktiga. Den största ökningen under senare år ses i gruppen män och kvinnor 25–44 år [2].
De flesta av de primärpreventiva program som har värderats vetenskapligt har enbart visat mindre effekter på incidensen av fetma och övervikt [3-5].
Det finns få framgångsrika långtidsresultat rapporterade för kostintervention, program med fysisk aktivitet eller kognitiv behandling vid övervikt [6].
Alkohol som enskilt bidragande faktor till övervikt är inte beskriven i den vetenskapliga litteraturen utan har enbart varit en del av givna kostråd.

Metod
Deltagarna rekryterades via annons som innehöll fakta kring studien i Helsingborgs Dagblad, Höganässidan, i januari 2008. E-postadress till huvudprövaren (Niels Nörgaard) lämnades ut. Samtidig annonsering på vårdcentralen gav inget resultat.
Inklusionskriterierna var ålder mellan 35 och 65 år, ingen känd kronisk sjukdom, BMI (kg/m2) vid inklusion mellan 27 och 35, egenrapporterad normalvikt (BMI <25) vid 20 års ålder och regelbunden moderat alkoholkonsumtion. Deltagarna randomiserades till antingen en alkoholavhållsamhetsgrupp (A = interventionsgrupp) eller till en kalorireducerad kost-grupp (K = kontrollgrupp). Randomisering utfördes efter första besöket genom användning av slumptalstabell från .
Alla fick skriftlig information och godkände skriftligen sin medverkan i studien.
Studien genomfördes i Höganäs kommun, som har 24 000 invånare vid en vårdcentral.
Totalt 41 personer inkluderades i studien, och 38 genomförde den.

Program. Alla deltagare kallades till 8 besök under en 26-­veckorsperiod.
Deltagarna i A-gruppen uppmanades till total alkoholavhållsamhet, inklusive alkohol i mat och godis, under 6 månader. Ingen annan rådgivande information om kost och motion lämnades. Som ett stöd i situationer där alkoholavhållsamheten kunde ifrågasättas av familj, arbetskamrater eller vänner fick alla deltagarna i A-gruppen ett kort underskrivet av huvudprövaren med texten »denna person deltar i en viktminskningsstudie och ska inte dricka alkohol på 6 månader. Var vänlig att respektera detta.«
Deltagarna i K-gruppen fick information på vårdcentralen av en erfaren sjuksköterska med råd om såväl kostintag motsvarande 1 700 kcal/dygn som 30 minuters motion per dag i form av promenad. Studieupplägget presenteras i Tabell I.

Laboratorieprov. Icke-fastande blodprov togs och analyserades på Helsingborgs lasarett med standardmetoder. Referensvärden för män och kvinnor var för Hb 131–170 g/l, S-kreatinin 45–105 µmol/l, P-glukos icke-fastande <11,1 mmol/l, S-GT <1,9 µkat/l, S-ALAT <1,1 µkat/l.Hälsorelaterad livskvalitet. Hälsorelaterad livskvalitet mättes med enkäten SF-12. Denna omfattar 12 frågor som används till utvärdering av fysiskt välbefinnande, begränsningar på grund av mentala problem, smärta, allmän vitalitet, sociala funktioner, begränsningar på grund av känslomässiga bekymmer och mental hälsa. Informationen från samtliga frågor adderas och delas upp i en fysisk komponent (FK) och en mental komponent (MK). Det ger poäng från 0 till 100, där högre poäng visar bättre livskvalitet [7]. Studien är godkänd av regionala etikprövningsnämnden i Lund.Statistik. Jämförelse mellan grupperna A och K vid start och vid 6 månader utfördes med parametriska och icke-paramet­riska metoder för kontinuerliga variabler/ordningsvariabler och χ2-test för nominala data. Vid analys av BMI, blodprov och SF-12 användes variansanalys (ANOVA) och Friedmans test. SPSS användes för statistisk analys.Resultat Totalt 41 friska personer mellan 35 och 65 år inkluderades i studien. Deras BMI var mellan 27 och 35, och de rapporterade normalvikt vid 20 års ålder. De var alla måttliga alkoholkonsumenter, och ingen rapporterade alkoholproblem eller -beroende. A-gruppen bestod av 23 personer, 9 kvinnor och 14 män; K-gruppen av 18 personer, 9 kvinnor och 9 män. I A-gruppen slutade 3 personer före 6-månadersbesöket; en kvinna hade inte tid, och två män rapporterade ett plötsligt sockerberoende vid alkoholavhållsamhet, vilket resulterade i viktökning. Data för dessa två grupper visas i Tabell II och III. Ålder, midjeomfång och S-ALAT var signifikant högre i A- gruppen vid starten. BMI, den rapporterade vikten vid 20 års ålder och övriga laboratorieprov visade inte någon skillnad. Efter 6 månader noterades i båda grupperna en signifikant viktreduktion samt reducerat midjeomfång och BMI. A-gruppens midjereduktion uppgick till 5 cm och K-gruppens till 7 cm. Viktreduktionen i A-gruppen blev 4 kg och i K-gruppen 6 kg. I A-gruppen hade S-GT och S-ALAT minskat signifikant vid 6 månaders uppföljning, medan ingen skillnad noterades i K-gruppen. I A-gruppen finns ett klart samband mellan viktnedgång och nedgång i S-GT-värdet, P <0,005 enligt Pearson–Spearman-analys. Detta noterades inte i K-gruppen. Skillnaden i viktreduktion mellan grupperna efter 6 månader var inte signifikant (Tabell III). I A-gruppen noterades att poängen i den mentala delen av SF-12 ökade efter 6 månader (53,8 mot 57,5; P = 0,043), statistiskt signifikant. Vi såg ingen förändring i K-gruppen (Tabell IV). Någon skillnad i den fysiska delen av SF-12 noterades inte mellan grupperna.Diskussion Alkohol betraktas inte alltid som en energikälla vid kostrådgivning till överviktiga/feta. Någon studie som inkluderar alkoholavhållsamhet i syfte att minska övervikt har vi inte funnit i litteraturen. Däremot finns det många artiklar som påpekar att alkoholkonsumtion är en bidragande faktor till övervikt. Vi vet av erfarenhet att det är svårt att bedöma hur mycket alkohol en patient konsumerar, hur detaljerat man än frågar. Vi litade på att deltagarna hade den uppgivna måttliga alkoholkonsumtionen. Studiens syfte var inte att avslöja alkoholister utan att studera viktminskning. Gruppen på 20 personer som fick rådet att enbart avstå från alkohol och inga kostråd under en 6-månadersperiod förväntades inte gå ner mera i vikt än gruppen som fick råd om kost motsvarande 1 700 kcal/dygn. I båda grupperna reducerades midjemåttet och kroppsvikten ungefär lika mycket. Viktreduktionen i båda grupperna kan till viss del förklaras av den intensiva och ökade uppmärksamheten i form av besök på vårdcentralen under studietiden. Det faktum att patienterna rekryterades via självanmälan är intressant ur studieperspektiv. Det är viktigt att notera att den alkoholavhållsamma gruppen gick ner i vikt utan särskilda kostråd, och således var denna enda enkla intervention lika effektiv som genomgång av konventionella kostråd. Vid inklusionen fanns en skillnad mellan grupperna av­seende vikt. Vid statistiska analyser har detta beaktats. I denna studie noterades inga könsskillnader (dock få individer). I andra studier [8] har visats könsskillnader mellan BMI och intag av andra beroendeframkallande substanser. Men i vår alkoholavhållsamma grupp fanns inga tecken på för hög konsumtion eller missbruk. Det finns en ökad risk att utveckla metabola syndromet (inklusive abdominell fetma) vid daglig alkoholkonsumtion som överstiger USA:s rekommendationer (mer än en drink per dag för kvinnor och mer än två per dag för män) och större alkoholintag en eller fler gånger per vecka [9]. Viktreduktionen i A-gruppen orsakades sannolikt endast av alkoholavhållsamheten, eftersom både S-GT och S-ALAT reducerades signifikant enbart i denna grupp (Tabell III). S-GT är signifikant associerat med alkohol hos båda könen, men S-ALAT är mera associerat med fetma [10]. Blodsockernivåerna var oförändrade i båda grupperna. Ingen diabetiker var inkluderad. Vi kan inte dra några långtgående konklusioner beträffande förbättringen av den mentala hälsan (som framkommer av SF-12), men trots allt är resultatet viktigt med tanke på att fetma medför lägre livskvalitet. Denna observation får understrykas, eftersom det är känt att allmänläkare och distriktssjuksköterskor i Sverige ger effektivare rådgivning på många andra hälsoområden än just alkohol [11]. Större studier behövs, där effekten av alkoholavhållsamhet på vikten kan mätas.Konklusion En signifikant viktreduktion efter 6 månader noterades i både den grupp som fått råd om alkoholavhållsamhet och den grupp som fått konventionella kostråd efter 8 besök i en pilotstudie i primärvården i Höganäs. Alkohol- och kostrådgivning bör vara en del av åtgärderna för att åstadkomma en viktminskning hos överviktiga vuxna, eftersom de var för sig medför viktminskning. * Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna. * Studien har genomförts med bidrag från Stig och Ragna Gorthons Fond, Helsingborg. * Per Nyberg, Lunds universitet, och Dick Nelson, Helsingborg, har genomfört de statistiska analyserna. Cecilia Bergström, Höganäs, har genomfört det praktiska arbetet med deltagarna i kostgruppen.


Om tabellen är svårläst, se artikeln i bifogad pdf!





Om tabellen är svårläst, se artikeln i bifogad pdf!



Om tabellen är svårläst, se artikeln i bifogad pdf!