Illamående och kräkningar är kroppens försvarsmekanismer när den vill skydda sig mot främmande ämnen efter operation, strålbehandling eller cytostatikabehandling. Riskfaktorer för postoperativt illamående och kräkningar kan relateras till patient, medicinska faktorer, typ av kirurgi och val av anestesi. Patientrelaterade faktorer är t ex ålder, kön och rökning. Medicinska problem, såsom gastrointestinala och metabola sjukdomar, typ av kirurgi, t ex laparoskopi, samt operationslängd, typ av premedicinering och anestesi har visat sig påverka illamående [1, 2].
Ett vanligt sätt att behandla illamåendet är med läkemedel, men akupunktur kan också vara ett hjälpmedel. Transkutan elektrisk nervstimulering (TENS) är ett behandlingsalternativ, där akupunkturpunkter i huden stimuleras på elektrisk väg med elektroder som sätts på huden, en behandling som inte ger några biverkningar [3-5]. Behandlingen har visat sig vara effektiv vid vaginal hyster­ektomi [6]. Även vid total abdominell hysterektomi minskade kräkningar och yrsel i den grupp som fick behandling med TENS [7]. Vid bröstcancerkir­urgi förekom kräkningar mind­re ofta hos TENS-behandlade än hos dem som fick placebo eller ondansetron [8].
De förmodade verkningsmekanismerna är fortfarande i stort sett okända, även om endogen stimulering av endorfiner/opioider troligen spelar en viss roll. Att TENS kombinerat med antiemetika ger en förstärkt behandlingseffekt har påvisats [9]. I en metaanalys där icke-farmakologiska tekniker som TENS och placebo jämfördes visade sig TENS bättre förebygga illamående [10]. Det bästa resultaten har påvisats då behandlingen påbörjats preoperativt [11, 12].
Syftet med den aktuella pilotstudien var att pröva om TENS-behandling kan lindra postoperativt illamående i samband med kolorektal resektionskirurgi.

Metod
Patienter. I samråd med ansvariga läkare på enheten tillfrågades 20 patienter med malign diagnos som skulle opereras med kolorektal resektionskirurgi om de var villiga att behandla sig själva med TENS mot eventuellt illamående de två första dagarna efter operationen. Skriftlig och muntlig information om metoden gavs före operationen. Patienter med medicinska kontraindikationer som pacemaker, erfarenhet av krig eller dålig kunskap i svenska språket exkluderades. Patienterna indelades i behandlings- och kontrollgrupp (Tabell I).

Behandling med TENS. TENS-stimulatorn har två elektroder som ska fästas vid akupunkturpunkter på huden (Figur 1). Elektroden med det svarta stiftet fästs cirka tre fingrar från handledsvecket på underarmens insida (PC6), och elektroden med det röda stiftet fästs på underarmens ovansida (TE5), cirka tre fingrar från handledsvecket. Programmet körs på låg frekvens, här 12 Hz.
Efter både muntlig och skriftlig genomgång kunde patienten själv koppla TENS när han/hon kände illamåendet komma, och behandlingstiden var 5 till 10 minuter/behandlingstillfälle. Om intensiteten på impulserna ökas för mycket kan obehag kännas i fingrarna och handen. Stimuleringen ska kännas kraftigt men inte vara smärtsam. Om patienten tyckte att TENS-behandlingen var ineffektiv gavs sedvanliga läkemedel. Om patienten inte ville fullfölja projektet avslutades det direkt.
Kontrollgruppen använde TENS på samma sätt som behandlingsgruppen, men utan att strömmen var påkopplad.

Anteckningar om hur TENS användes. Patienterna ombads att föra en lista över hur ofta och hur lång tid TENS användes, hur illamåendet upplevdes under och efter behandlingen och om illamåendet återkom efter behandlingen. Behandlingen med TENS och de läkemedel som användes under projekttiden dokumenterades i patientens journal.
Studien var godkänd av regionala etikprövningsnämnden, Stockholm (2006/1:2).

Resultat
TENS användes första och andra dagen postoperativt när illamåendet började (Tabell II). Kontrollgruppen rapporterade att de använt TENS så länge det kändes bra, medan de flesta i behandlingsgruppen markerade 5–10 minuter. Illamåendet efter behandlingen försvann i båda grupperna, vilket kan tala för en placeboeffekt. Dock blev fler i behandlingsgruppen illamående igen efter det att TENS-behandlingen avslutats. De läkemedel som användes förutom TENS-behandlingen var ondansetron × 1 eller × 2, ondansetron i kombination med droperidol eller metoklopramid × 3.

Diskussion
Syftet med denna pilotstudie var att pröva om postoperativt illamående efter kolorektal kirurgi kan lindras med TENS-behandling. Trots att studien har begränsat antal deltagare kan visst positivt resultat utläsas, eftersom illamåendet minskade för hälften av patienterna.
Flera studier stödjer användning av TENS [3, 4, 6, 13, 14]. I en nyligen publicerad Cochrane-översikt påvisades att TENS förhindrade postoperativt illamående och kräkningar och inga risker kunde ses i jämförelse med antiemetiska läkemedel [5]. Att det finns en placeboeffekt av TENS utan elstimulering har även visats tidigare [13, 14].
Utifrån den aktuella studien med begränsat material är det viktigt att inte generalisera effekterna med tanke på vad som är stimulering av nervimpulser och vad som är placeboeffekt. Dock kan inte bortses från möjligheten att använda TENS på andra grupper i detta sammanhang med tanke på patienternas ökade kontroll av sin egenvård..
I dagens vård med korta vårdtider kan postoperativt illamående förhindra mobilisering, nutrition och rehabilitering. TENS är lätt att använda i klinisk praktik, har snabb effekt, är kostnadseffektiv, har inga biverkningar, och kan förmodligen minska behovet av antiemetiska läkemedel [11]. Större randomiserade prospektiva studier med 60–80 patienter kan bidra till att en metod som TENS vid postoperativt illamående infogas i sjukhusets arsenal och blir tillgänglig för både läkaren och sjuksköterskan.
Detta sätt att behandla illamående efter det kirurgiska ingreppet förstärker patientens möjligheter att vara delaktig i sin vård, och han/hon kan må bättre utan läkemedel. Med bättre förståelse för riskfaktorer för postoperativt illamående kan även varje patients riskprofil etableras preoperativt. På så sätt kan patientens tillfredsställelse med vården öka.
*
 Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.


Figur 1. TENS (transkutan elektrisk nervstimulering)-elektrod kopplad på vänster arm vid akupunkturpunkt PC6.





Om tabellen är svårläst, se artikeln i bifogad pdf!