Under det gångna seklet har jordens befolkning fyrfaldigats samtidigt som energikonsumtionen för varje individ har ökat trefaldigt. Tillgänglig billig fossil energi och tekniska framsteg har lett till en enastående utveckling av människors välstånd och livskvalitet, även om fördelningen fortfarande är mycket ojämn. Dessvärre har denna snabba expansion även medfört ett ökat mänskligt tryck på planeten, som nu håller på att nå gränserna för vad biofysiska och ekologiska processer på jorden klarar av för att kunna fortsätta stödja mänsklig välfärd. Det innebär stora risker, inte bara för jordbruk och livsmedelsförsörjning utan också för ekonomi och folkhälsa. 

Sammantaget syns allt fler tecken på att denna storskaliga användning av jordens resurser medför förändringar av den stabila period som rått på planeten under de senaste 10 000 åren. 

Den globala uppvärmningen och dess konsekvenser har uppmärksammats och diskuterats livligt under det senaste decenniet. Halten av koldioxid i atmosfären har ökat med 40 procent sedan förindustriell tid, och jordens medeltemperatur har ökat med 0,85 grader sedan år 1880, vilket är en mycket stor förändring, och närmar sig den högsta medeltemperaturen på jorden sedan vi gick ur den senaste istiden [1]. Klimatet har visserligen alltid varierat mellan varma och kalla perioder, men den otvetydiga och snabba uppvärmningen av klimatsystemet som skett sedan 1950-talet beror till största delen på oss själva, enligt FN:s klimatpanel IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change) [1]. 

Effekterna är förutom ett varmare klimat också förändrad nederbörd, stigande havsnivåer, smältande glaciärer, minskad biologisk mångfald och förändrade förutsättningar för jordbruket [1]. Allt detta innebär en rad hälsoutmaningar, som beskrivs närmare av Elisabet Lindgren i detta temanummer. 

Globala gränser för hållbar utveckling

Förutom den globala uppvärmningen finns även en rad andra globala miljöutmaningar att hantera för att säkra ett stabilt miljötillstånd på jorden, enligt en granskning av planetens hållbara gränser för fortsatt mänsklig utveckling som publicerades i Nature 2009 [2]. Nio globala miljöprocesser identifierades som avgörande för att säkra stabila förhållanden på jorden till stöd för mänsklig välfärd, och gränsvärden föreslogs för sju av dem (Figur 1). 

Mänskligheten bör hålla sig inom dessa gränsvärden för att kunna utvecklas på ett positivt sätt och inte drabbas av framtida tröskeleffekter i biosfären och klimatet, med potentiellt katastrofala effekter för våra samhällen. För tre av de nio områdena har de hållbara gränserna sannolikt redan passerats: klimatpåverkan, tillförseln av gödande kväve till land och vatten och hastigheten i förlust av olika växt- och djurarter (biologisk mångfald) [1]. För klimatförändringen är koldioxidhalten i atmosfären ett välkänt mått, där den säkra gränsen satts till <350 miljondelar (ppm) koldioxid i atmosfären [3]. I dag är vi uppe i ca 400 ppm [1].

På motsvarande sätt finns gränser för den mängd fosfor som tillförs haven, ozonkoncentration i stratosfären, havsförsurning, global färskvattenkonsumtion och markanvändning för odling. För koncentrationen av luftpartiklar (aerosoler) i atmosfären och kemiska föroreningar har ännu inga gränsvärden kunnat identifieras (Tabell I). 

De nio planetära gränserna är starkt sammanlänkade – om  ett gränsvärde passeras, kommer detta sannolikt att äventyra möjligheterna att hålla sig inom säkra nivåer för flera av de andra. Förändrad markanvändning är t ex kopplad till minst fem andra områden. Avverkning av skogar för att bereda mark för jordbrukets expansion innebär i regel frigörande av växthusgasen koldioxid (som dessutom löser sig i havsvatten och bildar kolsyra som försurar världshaven), förlust av växt- och djurarter, förändringar i vattnets kretslopp och ökad avrinning av gödande näringsämnen [4]. 

Det globala hälsoperspektivet 

Hur hänger då dessa nio planetära gränser ihop med människors hälsa? Ett tydligt exempel gäller vattenförsörjningen i fattiga länder. Varje dag dör >2 000 barn under 5 år av diarrésjukdomar; de allra flesta av dessa sjukdomar orsakas av bristande tillgång på rent vatten och dålig sanitet. Det är fler dödsfall än vad aids, malaria och mässling orsakar tillsammans [5, 6]. 

Med den globala uppvärmningen ökar antalet översvämningar och förstörda grundvattentäkter, med globala epidemier av t ex kolera som följd. Vi ser också helt nya spridningsmönster för flera sjukdomar, vad gäller både smittspridande vektorer och sjukdomsalstrande virus och bakterier. Detta gäller i hög grad också i Sverige, vilket beskrivs närmare av Elisabet Lindgren i detta temanummer.

Ökade temperaturer och stora variationer i nederbörd påverkar även jordbruket i världen. Redan utsatta torra områden förväntas bli ännu torrare, med ökad missväxt, undernäring och ohälsa som följd [7]. En annan hälsoeffekt av förändringar i klimatet är relaterad till att mer än hälften av jordens befolkning i dag bor inom 60 km från kusten. Förändringar i havsnivån (som i IPCC:s senaste utvärderingsrapporter, från hösten 2013, beräknas till 50–100 cm detta århundrade; en höjning jämfört med 2007 års utvärdering) och fler stora stormar innebär negativa konsekvenser för människors överlevnad, försörjning och välmående i många kustnära områden, med stora befolkningsförflyttningar som följd [8]. 

Förutom dessa klimatrelaterade hälsokopplingar påverkas människors hälsa negativt av att vi håller på eller riskerar att passera flera av de andra planetära gränserna, t ex gränserna för luftföroreningar, uttunning av ozonet i stratosfären, förlust av den biologiska mångfalden, markförstöring och havsförsurning. Hälsoskadliga effekter av kemikalier är ett känt och komplicerat problem.  

Miljöförändringarna påverkar många faktorer som är grundläggande för vår hälsa. Detta är särskilt tydligt i många utvecklingsländer där fattigdom, miljö och hälsa är starkt kopplade till varandra och där de ekonomiska, sociala och psykiska konsekvenserna av miljöförändringar är särskilt synliga. Samtidigt är det viktigt att påpeka att den resursanvändning och teknikutveckling som skett hittills även bidragit till att förbättra levnadsförhållandena och minska många individers känslighet för negativa förändringar i miljön. Det gäller livsmedelsförsörjning, bostäder, luftkonditionering, transporter, läkemedel etc. Men även om detta från början utgjort absoluta framsteg till gagn för mänsklig hälsa, är mycket av teknikutvecklingen i dag och i framtiden snarare anpassningar till allt tuffare miljöförutsättningar och brist på resurser som rent vatten och ren luft. 

De väl belagda allt snabbare globala miljöförändringarna pekar tydligt på att investeringar i hållbar miljö utgör en nyckel till god hälsa. Vi har således allt att vinna på att hitta synergierna mellan ekonomisk utveckling och mål för miljö, hälsa, resursanvändning och förnybar energi.

Ekosystem är basen för mänsklig välfärd och hälsa

Den globala studien Millennium ecosystem assessment har tidigare visat att världens ekosystem förlorat ungefär 60 procent av sin kapacitet att leverera s k ekosystemtjänster, vilka vi människor är beroende av för vår välfärd och hälsa [9]. Ekosystem är alla levande växter och djur samt miljön inom ett visst område, t ex en skog eller en sjö. Sådana ekosystem är själva basen för mänsklig välfärd och hälsa och ger oss tjänster som mat- och vattenförsörjning, rening av vatten och jord och minskad risk för extrema väderhändelser, för att nämna några exempel [10]. Träd i stadsmiljöer beräknas t ex utföra ett gratisarbete värt nästan 4 miljarder dollar bara i USA genom att binda >700 000 ton luftföroreningar – och då är inte hälsovinsterna inräknade [11]. 

På global nivå har planetens skogar, mark och hav hittills tagit upp ungefär hälften av våra koldioxidutsläpp och på så sätt bromsat den globala uppvärmningen. Detta utgör, med stor sannolikhet, världens största gratis ekosystemtjänst, eller för att uttrycka det i konventionellt ekonomiska termer, världens största subvention till vår ekonomiska tillväxt.

För att kunna fortsätta understödja våra mänskliga samhällen på det här sättet måste ekosystemen ha en tillräcklig resiliens [12], annars kommer vår välfärd och hälsa att drabbas [9, 13]. Ekologisk resiliens definieras som förmågan hos ett ekosystem att klara av förändring och att vidareutvecklas [14]. Många ekosystem har blivit allt mindre resilienta på grund av stigande temperaturer, övergödning, föroreningar och minskad biologisk mångfald i t ex sjöar, hav och korallrev [15, 16]. 

Fortsätter vi på samma väg som nu är risken att den globala uppvärmningen når över 4 grader inom detta århundrade och att allt fler ekosystem passerar kritiska tröskelnivåer och kollapsar [9, 13, 17]. Då kan enbart förlusten av landbaserade ekosystemtjänster uppgå till 7 procent av världens samlade BNP till år 2050 [13]. 

Vi måste – och kan – bromsa utvecklingen

Vi är den första generationen som har kunskapen om hur människan i sin dominans på planeten orsakar stora förändringar i så många ekosystem att det hotar vår välfärd och hälsa. Av det följer både ansvar och möjligheter att bromsa denna utveckling. En första utmaning är att nå enighet i problembeskrivningen och att inse att det krävs handlingsplaner även på global nivå för att på allvar ändra denna utveckling. En andra utmaning är att inse att hotet mot olika ekosystem också är en fråga om människors hälsa. 

För hälso- och sjukvården handlar det också om att identifiera hur hälsan och sjukvården kan påverkas av fortsatta förändringar i klimat och miljö och att verka för att samhället kan hantera förutsedda och oförutsedda problem.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.