Idrott är viktigt för väldigt många. Att glädjas åt egna aktiviteter eller andras framgångar, vid arenor eller via tv. I sommar till exempel har vi kunnat njuta av fotbolls-VM i Brasilien. 

Idrott har mer och mer kommit att handla om motion, som i sig är mycket hälsobringande. Det talas allt mer om begrepp som Fyss (Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling) och FaR (Fysisk aktivitet på recept) som en mycket framgångrik del av vården. Men idrotten har också sina baksidor i form av överbelastningsproblem och skador, särskilt inom elitidrotten. 

Detta temanummer handlar om idrottsskador och hur de behandlas. Vi har med avsikt valt att diskutera handläggning av skador och inte förebyggande aspekter. Dock är det viktigt att nämna att forskare under de senaste 10 åren målmedvetet har arbetat med förebyggande av idrottsskador. Flera forskarlag har varit framgångsrika i detta arbete. Särskilt kan nämnas fotledsskador, som för bara några år sedan var den vanligaste idrottsskadan, men inte är det i dag tack vare målmedvetet arbete och implementering inom idrotten. Idrottare och tränare vet i dag att fotledsskador (ledbandsskador) kan förebyggas med framgång. 

Detsamma gäller knäskador, t ex korsbandsskador; studier pekar mot att 50–80 procent av alla korsbandsskador kan förebyggas. Där återstår dock en hel del arbete med att implementera denna kunskap som en naturlig del av träningsupplägget. 

Hälseneskador är vanliga, speciellt överbelastningsskador hos motionärer. Den absoluta majoriteten av dessa skador kan behandlas med väl genomförd rehabilitering. 

En annan skada är ruptur av hälsenan. En typisk patient är en 40-årig man som blir motionsaktiv med t ex badminton eller tennis. Det sker i dessa fall alltid en total ruptur, och behandlingsvalet står mellan att operera eller inte operera. Resultaten är relativt likvärdiga. I en artikel i temanumret beskrivs en ny metod att operera skadade hälsenor, vilken i en färsk avhandling har visat sig vara mycket framgångsrik. 

Utmattningsfraktur hos idrottare, speciellt löpare, är en svår skada. Ofta drabbas unga kvinnor, och ibland finns ett samband med ätstörningar. En av temaartiklarna lär oss mer om bakomliggande faktorer och vilka som drabbas och varför. Förebyggande är en viktig del av behandlingen. 

Korsbandsskada är känd för att följa fotbollen, särskilt damfotbollen, och tyvärr drabbas många unga spelare. Ofta leder denna skada till ett långvarigt avbrott från idrotten, och många återvänder aldrig till fotbollsplanen. Här beskrivs såväl den modell för omhändertagande som används i Sverige som en ny teknik att operera denna allvarliga skada. Viktigt är dock att komma ihåg att ungefär hälften av alla korsbandsskador skulle kunna förebyggas. Tyvärr har den kunskapen ännu inte nått idrottare och tränare. 

Avslutningsvis: skador i höftleden kan åtgärdas med en ny titthålsteknik, och muskelskador på baksidan av låret (hamstringmuskulaturen) kan behandlas operativt och rehabiliteras med nya metoder. 

Det är vår förhoppning att detta temanummer kommer till användning i klinisk vardag.