En majoritet av de individer som dör i hjärtsjukdom avlider redan före ankomst till sjukhus på grund av ett plötsligt och oväntat hjärtstopp. 

Orsaken till plötsligt hjärtstopp är i de allra flesta fallen, ca 60–70 procent, en bakomliggande hjärtsjukdom. Medianåldern är 71 år, och 31 procent av de drabbade är kvinnor. Det är ytterst sällsynt att unga <18 år drabbas. 

Cirka två tredjedelar av alla hjärtstopp inträffar i hemmet, och de är oftast bevittnade. Årligen drabbas ca 275 000 individer i Europa av hjärtstopp, och av dessa sker ca 10 000 i Sverige. 

Behandling inleds av ambulanspersonal i ca 5 000 av dessa 10 000 fall, och överlevnaden i Sverige var 2013 ca 500 individer (10 procent). Detta är dock en avsevärd ökning med fler än 300 individer per år bara de senaste 10 åren. 

Vad gäller överlevnad är det viktigt att sätta denna i ett historiskt perspektiv. Betänk att för 50 år sedan överlevde praktiskt taget ingen ett hjärtstopp vare sig på eller utanför sjukhus. Detta gällde tiden innan defibrillatorn blev mer allmänt spridd och accepterad. Vi har därför det senaste decenniet sett en dramatisk ökning av antalet överlevnaden efter hjärtstopp. 

Vidare ska poängteras att de allra flesta som överlever ett hjärtstopp utanför sjukhus också överlever sjukhusvistelsen och kan skrivas ut till ett liv helt jämförbart med den livskvalitet de hade före händelsen. 

Mycket av den överlevnadsökning som noterats under de senaste åren är ett resultat av idogt forsknings- och utvecklingsarbete. Sverige tillhör i dag de främsta länderna inom hjärtstoppsforskning med starka grupper i Umeå, Uppsala, Stockholm, Skåne och Göteborg. 

Svenska rådet för hjärt–lungräddning (HLR-rådet) och Hjärt–Lungfonden har gemensamt satt upp målet att rädda 1 200 individer utanför sjukhus till livet varje år. Detta mål måste betraktas som ytterst relevant, eftersom motsvarande överlevnadsnivåer har uppnåtts i bl a Holland, USA (Seattle) och Norge, där överlevnad i storleksordningen 15–20 procent redovisats. 

Flera faktorer är av avgörande betydelse för att den drabbade ska överleva. Man talar ofta om begreppet »kedjan som räddar liv«: 

  • Snabbt larma 112 efter tidig identifiering av tillståndet. 
  • Tidig start av hjärt–lungräddning och tidig defibrillering. 
  • Tidigt och avancerat omhändertagande och bra samspel mellan samhällets alla aktörer, räddningstjänst, ambulans och akutsjukvård.
  • Tidig och rätt vård på sjukhus, inklusive rehabilitering och uppföljning. 

Samtliga länkar i denna »överlevnadskedja« har stor betydelse för den långsiktiga prognosen för den drabbade. 

I detta nummer av Läkartidningen belyses och uppdateras läsaren om kunskapsläget inom området plötsligt hjärtstopp med huvudsaklig inriktning på hjärtstopp utanför sjukhus.