Överlevnaden ökar vid all cancer – men ojämlikheten kvarstår

Allt fler drabbas av cancer i Sverige. Samtidigt kan vi med ny statistik från Regionalt cancercentrum (RCC) Stockholm–Gotland visa en kontinuerligt tydligt förbättrad 5-årsöverlevnad inom i stort sett alla cancerdiagnoser. Men det är också uppenbart att de största förbättringarna ses för bl a de tre vanligaste cancer­diagnoserna (prostata-, bröst- och tarmcancer). 5-årsöverlevnaden har förbättrats kontinuerligt och skiljer sig för vissa av tumörsjukdomarna inte nämnvärt från den förväntade överlevnaden i normalbefolkningen. Trenden ses för alla tumörgrupper, men givet att antalet patienter är begränsat är resultaten osäkra för de mindre vanliga sjukdomarna. 

Data inkluderar alla patienter (212 180 individer) med diagnosen malign tumör som Stockholm läns landsting och Region Gotland rapporterade till Cancer­registret mellan åren 1993 och 2017. Alla fall av ­intracerebrala/spinala tumörer inräknas, eftersom de ofta klassificeras som maligna på grund av lokalisation. Senaste uppföljningsdatum är 31 januari 2018. Selektion genomfördes enligt ICD-O/2 i Cancerregistret (liknar ICD-10 som används i sjukvården). Täckningsgraden har under åren varit ca 95 procent. 

Relativ överlevnad är definierad som kvoten mellan den observerade överlevnaden i sjukdomsgruppen och den förväntade överlevnaden för en jämförbar population, justerad för kön, ålder och år.

Figur 1–3 visar att den relativa 5-årsöverlevnaden har ökat inom de absolut flesta tumörområden. Dock finns osäkerhet för de mindre tumörgrupperna. Notera att uppföljningen för den senare perioden är osäker då endast ett mindre antal följts i 5 år. 

Kvitto på cancervårdens utveckling

Dessa överlevnadsförbättringar kan ses som ett kvitto på att utvecklingen av cancervården har tagit stora kliv framåt. Förklaringarna till dessa resultat är många: bättre kirurgi och strålbehandling samt nya och bättre läkemedel som bidragit till förbättrad överlevnad (hur stort detta bidrag är har dock kritiskt diskuterats i ett antal artiklar [1]). Tidigare upptäckt och screening är också betydelsefulla förklaringar till den ökade överlevnaden. Bättre behandlingseffekt vid mindre tumörbörda och tidigare upptäckt kan medföra överdiagnostik av mindre maligna tumörformer, som möjligen inte skulle vara livshotande.

I diskussionen om den förbättrade överlevnaden måste också framhållas att även omvårdnad och den allmänt stödjande behandlingen förbättrats, vilket bidragit till att patienterna tolererar svår sjukdom och krävande behandlingar bättre än tidigare. Till det perspektivet hör också den ökade insikten om betydelsen av patientens delaktighet och de viktiga insatser som patienter och närstående själva bidrar till genom egenvård. 

Här kan man nämna en nyligen publicerad studie där överlevnaden ökade i lungcancer efter aktiv medverkan av patienterna med hjälp via internet och en webbaserad uppföljning [2]. Till skillnad från ­andra rapporter [3, 4], som visar att patienter uppfattar att möjligheten att vara delaktig i vården minskar, visar preliminära data från RCC Stockholm–Gotland att patienter uppfattar att möjligheten till delaktighet inom cancervården i regionen har ökat. 

Stora skillnader mellan olika tumörsjukdomar

Vid utvärdering av kvaliteten i cancervården måste man också mer än i dag beakta andra patientrelaterade utfallsmått än överlevnad, i första hand upplevd vård- och livskvalitet. Detta gäller inte minst den palliativa vården i livets slutskede, som också beskrivits som »det korta livets kvalitet« för vissa tumörsjukdomar som maligna hjärntumörer [5]. 

Även om en ökad överlevnad kan ses generellt, ser vi ytterst stora skillnader mellan olika tumörsjukdomar. Förklaring till denna differens kan naturligtvis vara en skillnad i malignitetsgrad och svårighet att i tid upptäcka vissa tumörsjukdomar som lungcancer, maligna gliom och äggstockscancer. Till detta kommer en osäkerhet i siffrorna för de mindre tumörgrupperna.

Men i denna kontext måste man också inse att samhället, industrin och forskningsorgan under lång tid satsat mest på de tre stora tumörsjukdomarna. 

Oacceptabla skillnader mellan befolkningsgrupper

Det finns även oacceptabla och omotiverade skillnader mellan olika befolkningsgrupper, där sämre socio­ekonomisk status ofta indikerar lägre överlevnad [6, 7]. Allt detta talar för att mindre och svagare patientgrupper måste lyftas fram på ett bättre sätt för att nå det självklara målet att alla ska ges samma möjligheter till bättre cancervård och överlevnad. Detta sker nu mer aktivt bl a i olika initiativ inom RCC, inte minst vad gäller vårdprogrammen. 

Samma mönster ses globalt, där nyligen redovisade data visade på tydliga överlevnadsskillnader mellan olika befolkningsgrupper och länder [8].

Konceptet »rätt resurser med rätt åtgärd till rätt patient vid rätt tillfälle« måste få genomslag för alla sjukdomsgrupper och i alla delar av vården. Detta handlar inte bara om läkemedel, utan måste även inkludera områden som prevention, omvårdnad och rehabilitering.