Tioårsuppföljning av Nationella forskarskolan i allmänmedicin

År 2009 utlyste Vetenskapsrådet medel för en forskarskola i allmänmedicin för att förbättra rekryteringen av allmänmedicinska forskarstuderande och stärka kvaliteten på svensk allmänmedicinsk forskning. Nationella forskarskolan i allmänmedicin – ett samarbete mellan Umeå universitet, Göteborgs universitet och Linköpings universitet – startade året därpå med målsättningen att rekrytera forskarstuderande i allmänmedicin från samtliga medicinska fakulteter och skapa en nytänkande och kreativ miljö med möjlighet till nätverkande inom och utanför Sverige (se Fakta 1). 

Internationellt erkända forskare rekryterades som lärare, och huvudlärarna, dr Stuart Spencer, redaktör för Lancet, och Simon Griffin, professor i allmänmedicin vid Cambridge-universitet, har undervisat samtliga forskarskolans doktorander sedan starten [1]. Nationella forskarskolan i allmänmedicin har under dessa första tio år mottagits väl inom akademin [2, 3]. 

Enkät till 53 alumner som disputerat 2011–2020

Totalt antogs 89 doktorander i Nationella forskarskolan i allmänmedicin under den första tioårsperioden, varav 53 (60 procent) disputerade 2011–2020. 

I februari 2021 gjordes en utvärdering av hur det hade gått för dessa doktorander som disputerat under perioden 2011–2020. Av dem som disputerat svarade 52 (98 procent) på den digitala enkäten med frågor om fortsatt forskningsaktivitet efter disputationen. Mediantiden sedan disputation var vid uppföljningen 3,5 år (< 1 år–9 år). 

I enkätsvaren angav 45 (87 procent) alumner att de var fortsatt forskningsaktiva efter disputation. Vanligast var att de hade ≤ 20 procent arbetstid för forskning efter disputation. Tre personer angav att de forskade 81–100 procent efter disputation. Tio personer (19 procent) hade genomfört postdok, varav fyra utanför Sverige: i USA, Tyskland och Australien. Fyra alumner (8 procent) hade uppnått docentur, varav en var professor. Av dessa fyra hade tre genomfört postdok vid forskningsinstitut eller universitet utomlands. Vidare angav 20 (38 procent) att de var bihandledare till minst en doktorand, och åtta (15 procent) var huvudhandledare till minst en doktorand (Tabell 1). 

Reglerna för huvudhandledarskap för doktorander skiljer sig mellan svenska medicinska fakulteter; vissa (exempelvis Linköpings universitet och Lunds universitet) kräver att en huvudhandledare innehar docentur, medan andra (exempelvis Göteborgs universitet och Umeå universitet) inte kräver det om kompetensen finns hos biträdande handledare. Denna skillnad framkom i enkäten: fler av dem som var verksamma vid universitet som inte kräver docentur var huvudhandledare för en doktorand än de som tillhörde Linköpings eller Lunds universitet (med hänsyn tagen till tid som förflutit sedan disputation; ej visat). Majoriteten (69 procent) av alumner hade publicerat minst en vetenskaplig artikel efter disputation (Tabell 1).

Bibliometrisk sammanställning

Vi har sammanställt en bibliometri av dessa 53 alumners vetenskapliga produktion. Totalt identifierades 519 vetenskapliga arbeten med hjälp av Web of Sci­ence Core Collection, en databas som samlar information från över 20 000 referentgranskade tidskrifter, 50 000 vetenskapliga boktitlar och över 160 000 konferensabstrakt. Av de vetenskapliga publikationerna som identifierades hade alla utom två flera författare, och totalt fanns, utöver de 53 alumnerna från Nationella forskarskolan i allmänmedicin, 1 353 medförfattare, i medeltal 6,7 per vetenskapligt arbete. Av dessa publikationer hade 264 (51 procent) en forskarskolealumn som första författare och 43 (8 procent) hade en av de 53 alumnerna som sista författare. 

Det förekom internationella samarbeten, vilket har varit en av forskarskolan målsättningar. Medförfattare till de 519 identifierade arbetena kom inte bara från Sverige, utan alla världsdelar var representerade (Figur 1). Av de 53 alumnerna som utvärderats hade 19 (36 procent) sampublicerat, fördelat på 7 författarkluster med två till tre alumner i varje kluster. Nationella forskarskolans 53 disputerade alumner har publicerat sina artiklar i 207 vetenskapliga tidskrifter. Här ingår Scandinavian Journal of Primary Health Care samt BMC Family Practice, men även andra tidskrifter såsom Lancet, Diabetologia och Circulation.

Fritextsvar i enkätundersökningen

I enkäten fanns två frågor med fritextsvarsmöjlighet: »Är det något du i efterhand saknar som vi borde tagit upp i forskarskolan?« och »Är det något du vill lägga till?«. På den första fritextfrågan svarade 23 deltagare, varav 11 svarade »nej« eller nekande med efterföljande kommentar, exempelvis: 

»Nej, jag tyckte Nationella forskarskolan var fantastiskt bra. Möjligen skulle det finnas alumniseminarier. Exempel på ämne för ett sådant är budgetering inför studier. Mer inriktning på forskningsledning alltså.« 

»Jag kommer inte på något speciellt – det var väldigt lärorikt och givande på många plan – både vad det gäller mer konkret kunskap men också (kanske ännu viktigare) kontaktnätet och stödet som forskarskolan skapade. Jag är väldigt glad att jag fick möjlighet att delta!« 

Konkreta förbättringsförslag rörde möjlighet till fortsatt utbildning och nätverkande samt fortsatt forskningskarriär, exempelvis: 

»Gärna fortsatt möjlighet till utbildning/fortbildning online efter avslutad forskarskola …«

… mentor för fortsatt forskning, hur bygga nätverk inom mitt område …«

»Hur man kommer vidare efter disputationen.« 

En deltagare upplevde att Nationella forskarskolans huvudsakliga fokus låg på läkare och att det var viktigt att också i större utsträckning än nu inkludera övriga yrkeskategorier i primärvården, både i skolledning och bland lärare och doktorander:

»Upplevde att det var mycket fokus på läkare genom hela forskarskolan, kanske för att jag var bland de första ’icke läkarna’, som vi kallades. Det är viktigt att även inkludera andra professioner och inte bara som deltagare i forskarskolan.«

Vad gäller den andra fritextfrågan (»Är det något du vill lägga till?«) svarade 24 av deltagarna – där samtliga kommentarer lyfte fram forskarskolans betydelse för dem – exempelvis: 

»Nationella forskarskolan var en vändpunkt i min forskarkarriär, den gav glöd, inspiration och kunskap. Tack!«

»Forskarskolan är en fantastisk möjlighet till nätverkande! Jag är mycket glad att jag fick möjlighet att gå den.«

Diskussion

Allmänmedicin är ett ungt akademiskt forskningsområde och klassificeras inte som ett eget akademiskt ämne vid disputationer, vilket försvårar möjligheten att på ett enkelt sätt sammanställa och jämföra forskare som disputerat med allmänmedicinsk avhandling [4, 5]. En av svårigheterna för allmänmedicinsk forskning är den svaga infrastrukturen för forskning i primärvården [6] och att det publiceras förhållandevis få artiklar inom det allmänmedicinska forskningsfältet [7].

Av vår undersökning framgår inte hur de som gått i Nationella forskarskolan i allmänmedicin presterar i jämförelse med dem som disputerat i allmänmedicin, men som inte har gått i forskarskolan. Detta är en svaghet. För att ytterligare studera forskarskolans betydelse för allmänmedicinsk forskning, och utvärdera om verksamheten bör fortsätta långsiktigt planerar vi att ta fram en bibliometri av alla som disputerat med allmänmedicinsk avhandling under perioden 2011 till 2020 och göra en jämförelse mellan dem som gått i Nationella forskarskolan i allmänmedicin och de som inte gjort det avseende fortsatt forskningsaktivitet efter disputation samt internationella och nationella samarbeten.

Vår bibliometri och enkätundersökning av Nationella forskarskolans alumner tio år efter skolans start visade att en stor andel av de doktorander som har gått forskarskolan var fortsatt forskningsaktiva efter disputation, hade en hög vetenskaplig produktion, handledde egna doktorander och i flera fall hade uppnått senior akademisk grad. 

En betydligt större andel av männen än av kvinnorna hade uppnått docentur: tre (21 procent) av männen var docenter och endast en (3 procent) av kvinnorna. Samtliga fyra som uppnått docentur började tidigt i forskarskolan, hösten 2010 respektive hösten 2011.  

Vi bedömer att Nationella forskarskolan varit framgångsrik och stärkt svensk allmänmedicinsk forskning genom att samla doktorander i allmänmedicin från hela Sverige och erbjuda förstklassig undervisning samt en akademisk miljö med möjlighet till nätvekande mellan doktorander och med seniora forskare inom allmänmedicin på olika svenska universitet och utomlands. En ytterligare framgångsfaktor är att doktorander tidigt i forskarkarriären får strukturerad tillgång till seniora forskares internationella nätverk genom möjligheten till pre-dok-vistelse utomlands samt internationalisering på hemmaplan genom forskarskolans internationella lärare och utländska gästföreläsare.   

Nationella forskarskolan i allmänmedicin kommer att fortsätta att sträva efter att stärka och förbättra kvaliteten på svensk allmänmedicinsk forskning för samtliga professioner verksamma i primär­vården.