Kronisk hosta definieras som dagliga besvär av hosta i mer än 8 veckor [1] och åtföljs ofta av social isolering och försämrad livskvalitet [2]. 

I västvärlden är hosta den vanligaste orsaken till att söka läkarvård [3]. Prevalensen av kronisk hosta är ca 10 procent i den vuxna befolkningen, men siffrorna varierar i hög grad [1].

Nytt sätt att se på kronisk hosta

Tidigare har kronisk hosta främst betraktats som ett symtom eller en följd av en annan sjukdom eller tillstånd [4, 5]. Till denna grupp hör patienter där man uteslutit allvarliga sjukdomstillstånd och behandlingsbara orsaker som till exempel infektioner, lungcancer, lungfibros, KOL, astma, hjärtsjukdom och läkemedel med hosta som biverkan (framför allt ACE-hämmare) (Figur 1). Det är dock uppenbart att majoriteten av patienter med sjukdomstillstånd som astma, rinit eller refluxsjukdom inte klagar över besvärlig hosta som det mest framträdande symtomet. Dessutom har systematiska analyser av randomiserade kontrollerade studier visat att behandlingssvar på specifika terapier med antacida, protonpumpshämmare eller inhalerade kortikosteroider ofta inte motsvarar en terapeutisk effekt utan kan dölja betydande placeboeffekter eller »utläkning« [6-9]. Eftersom diagnosen är beroende av behandlingssvaret, är det möjligt att andelen hosta som tidigare förklarats av dessa sjukdomar kan ha varit en överskattning. 

Paradigmet »cough hypersensitivity syndrome« (CHS) är ett samlingsbegrepp för kronisk hosta [10] och sätter fokus på den överretbara hostreflex som föreligger vid ett antal sjukdomar som karakteriseras av kronisk hosta. Den kroniska refraktära hostan där sedvanlig utredning inte ger någon klarhet betraktas i dag som ett neuropatologiskt tillstånd som kännetecknas av en ökad neuronal retbarhet som svarar på en rad varierande stimuli [11, 12].

Att identifiera allvarliga och behandlingsbara sjukdomstillstånd bör alltid vara första åtgärd när man träffar en patient med kronisk hosta [9]. En grundlig klinisk utvärdering, inklusive en detaljerad anamnes och en fysisk undersökning, hjälper till att identifiera vilka eventuella allvarliga och behandlingsbara orsaker som kan ligga till grund för patientens hosta. Ofta är diagnostiken svår, särskilt i primärvården, eftersom det fortfarande inte finns något säkert diagnostiskt test med god validitet och genomförbarhet för att vägleda behandlingen. Lungröntgen är en självklarhet i utredningen, liksom en spirometri med reversibilitetstest. Extensiv utredning med datortomografi, 24-timmars pH-mätning, gastroskopi och bronkoskopi är mer sällan indicerad. Nya hostdämpande mediciner, som P2X3-antagonister [13] och desensitisering med kapsaicin [14], prövas för närvarande i kliniska läkemedelsstudier och kan komma att förbättra behandlingsresultaten.

ICD-10-kod för kronisk hosta

När koderna för andningsorganens sjukdomar bestämdes 1997 var kronisk hosta inte ett väldefinierat begrepp i Sverige, men nu är läget annorlunda. Fram till januari 2023 finns inte diagnosen »refraktär och oförklarlig kronisk hosta« med bland de ICD-10-koder som tillämpas i Sverige. I Danmark infördes ICD-10-koden R05.7 för »Uforklaret eller refraktær kronisk hoste« i juni 2021, och motsvarande R05.3 kom i Norge i juni 2022 för »kronisk uforklarlig hoste« och »kronisk refraktær hoste«. Även Tyskland klassificerar kronisk, refraktär, idiopatisk hosta med R05, och WHO anger R05.3 som ICD-10-kod för »chronic, persistent, refractory, unexplained cough« i gruppen «Symptoms, signs and abnormal clinical and laboratory findings, not elsewhere classified«.

I december 2021 lämnade författarna till denna artikel in en ansökan till Socialstyrelsen om en ICD-10-kod för refraktär och oförklarlig kronisk hosta. Förslaget stöddes av Svensk lungmedicinsk förening och Svensk förening för allergologi. I september 2022 kom ett besked från Socialstyrelsen att »kronisk hosta«, inkluderande refraktär och oförklarlig kronisk hosta, från och med den 1 januari 2023 får en egen kod under R05 även i Sverige: R05.7. Ännu finns inget beslutsstöd till diagnosen publicerat, vilket ytterligare skulle stärka värdet av den nya diagnoskoden.

All den nya kunskap vi i dag har om denna sjukdom måste även tillämpas praktiskt för att komma patienterna till godo. Att ge oförklarlig eller refraktär kronisk hosta en egen ICD-10-kod är ett sätt att göra det, och det bör stämma väl med det kommande arbetet för de nya ICD-11-klassifikationerna. För de enskilda patienterna som ofta hostat under många år kan en ICD-10-kod bli en bekräftelse och ett stöd vid interaktion med omvärlden.

Professor Ole Hilberg, Sygehus Lillebaelt och Syddansk universitet, har bidragit till vårt bakgrundsmaterial om kronisk hosta, dess mekanismer och konsekvenser med delar från den danska ansökan om ICD-10-kod för kronisk hosta.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Eva Millqvist är medicinskt ansvarig för en läkemedelsstudie som utvärderar eventuell behandlingseffekt på kronisk hosta av oralt kapsaicin. Hon har föreläst vid ett antal tillfällen för MSD och Astra och erhållit arvode för detta. Christer Janson har deltagit i rådgivande kommitté arrangerad av MSD.