Det svenska nationella patientregistret är en central källa för epidemiologisk forskning. En tidigare översiktsartikel om registret, publicerad 2011 [1], undersökte validiteten av diagnoser inom slutenvården och kom fram till att registret överlag hade god validitet, men inte för alla diagnoser. Öppenvårdsdelen av registret ingick inte i den tidigare genomgången, och registret har också utökats sedan dess. 

Vi har nyligen publicerat en uppdaterad översiktsartikel i European Journal of Epidemiology: »Diagnostic accuracy in the Swedish national patient register: a review including diagnoses in the outpatient register« [2]. Målet med denna var att identifiera alla studier som validerar diagnoser och åtgärdskoder inom slutenvården efter 2010, samt alla valideringsstudier baserade på öppenvårdsdelen av Patientregistret sedan dess start 2001. Dessutom inkluderade vi en översiktlig beskrivning av registret och en sammanfattning av valideringsarbete utfört av Socialstyrelsen [3]. 

Litteratursökningar genomfördes i de medicinska databaserna Embase och Pubmed, och vi eftersökte publikationer från medlemmar i Svensk epidemiologisk förening. Vi identifierade 89 nya publikationer som innehöll någon typ av validering av data i Patientregistret. Det positiva prediktiva värdet för dia­gnoskoder eller kombinationer av diagnoskoder enligt International Classification of Diseases i Patient­registret jämfört med information i patientjournaler var i median 84 procent (kvartilavstånd 72–93 procent, min–max 18–100 procent), se Figur 1. Positivt prediktivt värde för kirurgiska åtgärdskoder (KVÅ) var i median 97 procent (86–99 procent). Diagnosernas sensitivitet jämfört med andra register och kohorter var i median 73 procent (45–80 procent). 

Även om positivt prediktivt värde och sensitivitet generellt är höga för de flesta validerade tillstånd visar översikten att variationen är stor, beroende på vilka diagnoser eller åtgärder det gäller, hur diagnosen definierats (antal diagnoskoder, om huvuddiagnos eller också bidiagnoser använts, på vilken klinik diagnosen ställts), referensstandard (från specificerade, internationellt erkända kriterier eller enbart granskarens bedömning) och referensdatakälla (patientjournaler eller annat register). Den publicerade översikten tillhandahåller ett omfattande referensbibliotek med valideringsstudier för specifika diagnoser. Det är viktigt att informera sig om validiteten för den specifika sjukdom man avser att studera.

Olika diagnostiska kriterier för ett visst tillstånd kan behöva användas beroende på forskningsfråga. Användning av striktare kriterier ökar vanligtvis det positiva prediktiva värdet, vilket minskar felklassificering av utfall, samtidigt som det kan sänka sensitiviteten.

I studier av mekanismer och bakomliggande orsaker kan det vara lämpligt att prioritera ett högt positivt prediktivt värde, medan en hög sensitivitet är viktigare i studier om incidens eller prevalens. Att använda Patientregistret i kombination med andra registerkällor, till exempel Läkemedelsregistret, Cancerregistret eller andra kvalitetsregister, kan förbättra precisionen. 

Andelen öppenvårdsbesök där huvuddiagnos saknades var hög under de första åren från 2001, särskilt inom psykiatri. Omfattningen av Patientregistret har ökat över tid, vilket kan påverka longitudinella jämförelser av incidens och prevalens. Det är oklart hur mycket data som saknas för diagnoser och åtgärder i privat vård. Informationen är bristfällig för vissa medicinska åtgärdskoder och särkilt för läkemedels­koder (ATC-koder). Patientregistret lämpar sig inte för studier av sjukdomar som huvudsakligen handläggs i primärvård, och valideringsstudier av dessa sjukdomsgrupper saknas. Om man använder Patientregistret för att identifiera patienter med specifika sjukdomar bör man vara medveten om att det finns risk för selektionsfel, då man kan få en överrepresentation av patienter med högre samsjuklighet, eftersom det leder till sjukhusinläggning eller behandling hos specialist och därmed att diagnosen man är intresserad av registreras. 

Sammanfattningsvis är Patientregistret en tillförlitlig och central datakälla för medicinsk forskning, men även detta register har begränsningar som behöver beaktas i design och tolkning av studier.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.