Tack vare effektiva screeningprogram och god behandling lever i dag i Sverige nästan 100 000 kvinnor med bröstcancer. I takt med ökad överlevnad har medvetenheten om sjukdoms- och behandlingsrelaterade biverkningar och deras påverkan på funktion och livskvalitet ökat. Interventioner med övervakad fysisk aktivitet har visat goda effekter på såväl biverkningar och symtombörda som hälsorelaterad livskvalitet. Populationsstudier tyder även på att en aktiv livsstil efter diagnos kan leda till minskad risk för såväl återfall som mortalitet.

Standardbehandling vid cancersjukdom leder till sänkt kondition, troligtvis beroende på en generell sänkning av aktivitetsnivån i kombination med direkta effekter av behandlingen. I genomsnitt sjunker syreupptagningsförmågan, mätt som VO2max, med 5–10 procent under kemoterapibehandling [1, 2]. Individer som har haft cancersjukdom har i genomsnitt 30 procent sämre kondition (VO2max) än motsvarande grupp utan canceranamnes [3]. Utöver försämrad kondition ses även lägre styrka samt sämre balans och muskelfunktion hos dessa patienter [4].

Studier visar att fysisk aktivitet ger positiva effekter

Efterfrågan på kunskap om fysisk aktivitet under och efter pågående behandling har stadigt ökat. En bidragande faktor är att fysisk aktivitet är en icke-­farmakologisk intervention som visat sig vara både genomförbar och säker. Forskningsresultat visar att fysisk aktivitet under cancersjukdom och behandling är asso­cierad med positiva effekter på muskelstyrka, kondition, livskvalitet, fatigue, ångest och självkänsla [5].

Evidensen för fysisk aktivitet under och efter behandling baseras på randomiserade kontrollerade studier. Aerob fysisk träning har effekt på konditionen hos vuxna patienter med cancer. En sammanställning visar att träning med måttlig till hög intensitet 3 dagar per vecka leder till signifikant förbättring av konditionen mätt som VO2max [6]. Muskelstärkande fysisk aktivitet/träning har positiv effekt på muskelstyrka hos patienter med cancerdiagnos, både under och efter behandling [7]. Effekterna är jämförbara med resultaten för vuxna personer över 50 år utan cancerdiagnos.

Signifikant mindre fatigue hos kvinnor som tränar

Ett av de symtom som rapporteras mest frekvent hos kvinnor med bröstcancer är cancer- och behandlingsrelaterad fatigue. Fatigue är en generell upplevelse av orkeslöshet, som kan bedömas med validerade frågeformulär som med olika delskalor fångar upp såväl fysiska som psykologiska aspekter [8].

En nyligen publicerad metaanalys har sammanställt effekterna av träning på fatigue hos kvinnor som genomgår adjuvant behandling för bröstcancer. Analysen inkluderar 2 600 kvinnor i 32 randomiserade studier och visar på signifikant mindre fatigue hos dessa kvinnor och även bättre kondition, livskvalitet och kognitiv funktion jämfört med ordinarie behandling [9].

Det finns ett visst dos–responssamband när det gäller fysisk aktivitet och cancerrelaterad fatigue. För konditionsträning är effekten bäst när träningen varar i 40 minuter per tillfälle, 3 gånger per vecka och pågår i mer än 28 veckor. Däremot finns i dagsläget ingen evidens för något dos–responssamband avseen­de intensiteten. I studier som visat effekt på fatigue har intensiteten varit mellan 50 och 80 procent av maximal hjärtfrekvens [10]. 

Det finns även ett visst dos–responssamband för muskelstärkande fysisk aktivitet och effekt på cancerrelaterad fatigue. Effekten är större vid belastning på 60–80 procent av 1 repetitionsmaximum (RM) än vid lägre belastning [11].

Effekter vid lymfödem, illamående och ledsmärta

Fysisk aktivitet har även testats som en intervention för att minska lymfödem och behandlingsrelaterat illamående. Viktigt är att varken aerob eller muskelstärkande träning inverkar negativt på lymfödem; enstaka studier visar snarare att träning minskar besvären [12]. För effekt på illamående av träning finns inte tillräcklig evidens. Illamående finns sällan redovisat som ett självständigt symtom, även om det ingår som en del i ett flertal livskvalitetsinstrument. I enstaka studier har det däremot visats att illamående minskar vid både aerob och muskelstärkande fysisk aktivitet med såväl låg som måttlig till hög intensitet [13].

Upp till 50 procent av kvinnor med bröstcancer som behandlas med aromatashämmare drabbas av led­smärta. En nyligen publicerad studie visar att ­aerob fysisk aktivitet (raska promenader 150 minuter per vecka) kombinerad med muskelstärkande träning (vid 2 tillfällen per vecka) under 1 år resulterade i mind­re ledsmärta för kvinnorna i interventionsgruppen än för dem i kontrollgruppen [14]. 

Kvinnor med avancerad sjukdom tolererar träning väl

För patienter med avancerad cancersjukdom finns i dag få randomiserade studier avseende effekt av fysisk träning. En sammanställning pekar dock på att träning kan minska oro, stress och depression samt förbättra smärta, fatigue, andfåddhet, förstoppning och insomningsproblem [15]. Patienter med avancerad cancersjukdom tolererar väl både aerob och muskelstärkande träning [16, 17]. 

För patienter med avancerad sjukdom bör typ av träning, intensitet och duration diskuteras med läkare eller annan sjukvårdspersonal samt anpassas efter patientens förmåga.

Interventionsstudier med långtidsuppföljning krävs

I nuläget finns sammanställningar från befolkningsstudier som visar på minskad risk för återfall och förbättrad överlevnad för individer som är fysiskt aktiva [18]. Eftersom resultaten inte kommer från randomiserade interventionsstudier bedöms evidensen dock som låg. 

Det finns i dag evidens för att det är säkert och förknippat med reducerad symtombörda att rekommendera både aerob och muskelstärkande träning vid ­kemoterapi, men det saknas fortfarande evidens för vinsten med olika typer av träningsupplägg för vanliga sjukdoms- och behandlingsrelaterade biverkningar hos kvinnor med bröstcancer. 

Det finns även bristande kunskaper om optimal träningsutformning vad gäller duration, frekvens och intensitet. Rådande evidens pekar dock mot att detta bör skräddarsys efter individens träningstolerans, generella hälsa, sjukdom och behandlingsstatus [5]. 

I dag pågår två interventionsstudier på kvinnor under behandling för bröstcancer i Sverige. PhysCan utgår från Uppsala universitet och jämför lågintensiv och högintensiv träning. OptiTrain vid Karolinska institutet jämför högintensiv konditionsträning med en kombination av högintensiv konditionsträning och styrketräning i ett kliniknära sammanhang. Båda studierna kommer att följa kvinnorna i upp till 5 år efter avslutad intervention.

Fler interventionsstudier med långtidsuppföljning krävs för att klarlägga huruvida ovanstående hälsovinster i förlängningen kan påverka sena biverkningar och överlevnad efter cancerdiagnos.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.