Förekomsten av cancer har ökat under de senaste åren. De vanligaste cancerformerna är prostatacancer hos män respektive bröstcancer hos kvinnor. Näst vanligast är hudcancer och tredje vanligast är tjocktarmscancer. År 2016 levde cirka 524 000 personer i Sverige som har eller har haft cancer [1]. Allt fler människor lever längre med eller efter en cancerdia­gnos. Personer som genomgått behandling upplever en rad sjukdoms- och behandlingsrelaterade symtom samt har försämrad fysisk funktion och hälsorelaterad livskvalitet. Interventioner med fysisk aktivitet har visat sig kunna motverka sjukdoms- och behandlingsrelaterade symtom och främja bibehållande av kondition och muskelstyrka. Denna temaartikel baseras på det underlag som tagits fram till uppdateringen av cancerkapitlet i »Fyss 2021 – Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling«. Artikeln är huvudsakligen baserad på metaanalyser för de utfallsmått där måttlig till god evidens föreligger i syfte att ge ett evidensbaserat underlag för rekommendation av fysisk aktivitet vid cancersjukdom.

Prevention

Vi vet att WHO:s rekommendation om minst 150 minuter fysisk aktivitet på måttlig intensitet (alternativt 75 minuter på hög intensitet) per vecka kombinerat med två muskelstärkande pass och undvikande av långa perioder av stillasittande minskar risken för ett flertal cancerdiagnoser, till exempel kolon- och bröstcancer (måttlig evidens) och endometrie-, lung- och primär levercancer (begränsad evidens) [2]. 

Livskvalitet och fatigue

Träningsinterventioner, specifikt ledarledd träning, har visat sig kunna förbättra både hälsorelaterad livskvalitet och fysisk funktion hos individer med cancerdiagnos [3]. I en nyligen publicerad Cochrane­sammanställning analyserades effekterna av fysisk aktivitet på hälsorelaterad livskvalitet och även specifika livskvalitetsdomäner, såsom kroppsuppfattning, självkänsla, sömnsvårigheter, social funktion, cancerrelaterad trötthet och smärta hos patienter med pågående eller avslutad behandling för cancer. Sammanställningen inkluderade 11 942 patienter och visar att duration, frekvens och intensitet av den fysiska aktiviteten är kopplad till en signifikant förbättring av hälsorelaterad livskvalitet [3, 4]. Mer aktivitet hade bättre effekt. Majoriteten av de tillgängliga meta­analyserna av träningsinterventioner vid cancersjukdom har en övervikt av patienter med bröstcancer, och därför inkluderar vi här ett urval av cancerspecifika meta­analyser. För patienter med hematologisk cancer innebär behandlingen ofta långa perioder av inaktivitet i samband med isolering på grund av infektionskänslighet, vilket leder till försämrad kondition och fysisk funktion. Interventioner innehållande aerob träning minskade cancerrelaterad trötthet och depression [5]. För patienter med lungcancer resulterar fysisk aktivitet i symtomlindring och förbättrad livskvalitet. Styrketräning i kombination med hög­intensiv konditionsträning efter lungresektion har visat sig mest effektivt för minskning av fatigue [6]. En systematisk litteraturgenomgång av tränings­studier för patienter med tidiga stadier av pankreascancer, inkluderande både ledarledd och hembaserad träning på låg till måttlig intensitetsnivå under 12–35 veckor, påvisar signifikanta effekter på cancerrelaterad trötthet och blandade resultat för livskvalitet [7]. 

Fysisk funktion

Cancersjukdom och dess behandling leder ofta till försämrad kondition och muskelstyrka. Förekomsten av muskelförlust hos patienter som genomgår kurativ behandling är i storleksordningen 16 procent vid bröstcancer och upp till 40 procent vid primär levercancer [8, 9]. Kvinnor som har genomgått cytostatika­behandling för bröstcancer har i genomsnitt 25 procent lägre kondition än friska kvinnor i samma ålder [10]. För personer som behandlas för cancersjukdom är bibehållande av fysisk funktion avgörande för att upprätthålla dagliga aktiviteter och därmed behålla autonomi och livskvalitet. Fysisk aktivitet med en aerob komponent (promenad, cykling eller simning) på måttlig till hög intensitet under minst 30 minuter per tillfälle, 2–5 dagar per vecka i 5 veckor, medförde förbättrad kondition [11, 12]. Ökad duration och högre dos av fysisk aktivitet gav ytterligare effekt. Muskelstärkande aktivitet minst 2 dagar per vecka förbättrade muskelstyrkan. I en metaanalys från 2019 som inkluderar data om fysisk funktion från 28 randomiserade studier var effekterna av ledarledd träning bättre än träning i hemmet både för muskelstyrka och kondition [9]. Träning under behandling var mer effektiv för bibehållande av muskelstyrka jämfört med träningsinterventioner som genomfördes efter behandling. Träningssvaret var specifikt, det vill säga att muskelstärkande träning var bättre för muskelstyrka och funktion, medan träning som innehöll en aerob komponent var bättre för kondition. Kombinerad aerob och muskelstärkande träning hade den bästa effekten på benstyrka, och träning minst 3 dagar per vecka hade bättre effekt än träning med lägre frekvens [9, 11, 13].

Fysisk aktivitet vid cancer hos barn 

Träningsinterventioner för barncanceröverlevare är säkra och ökar den fysiska aktivitetsnivån [14]. Fysisk aktivitet under pågående underhållsbehandling vid akut lymfatisk leukemi har rapporterats förbättra fysisk aktivitetsnivå, fysisk prestationsförmåga, styrka och bentäthet samt minska fatigue [15]. Från observationsstudier har högre mortalitet rapporterats hos fysiskt inaktiva barncanceröverlevare jämfört med dem som var fysiskt aktiva [16]. Sammanfattningsvis är evidensen för effekter av fysisk aktivitet hos barncancer­överlevare begränsad, men de löper en ökad risk för hälsoproblem, såsom övervikt och kardiovaskulär sjukdom, som går att förebygga med fysisk aktivitet i den allmänna befolkningen. Flera positiva effekter har setts av fysisk aktivitet under pågående underhållsbehandling för leukemi. Detta gör att barncanceröverlevare bör ha god nytta av att nå upp till de allmänna rekommendationerna för fysisk aktivitet. 

Fysisk aktivitet och återhämtning efter kirurgi  

Kirurgi utgör en av hörnstenarna i behandlingen av cancersjukdom. Postoperativa komplikationer har kopplats till låg preoperativ fysisk funktionsnivå. Fysisk aktivitet före kirurgisk cancerbehandling (prehabilitering) har visat sig kunna förbättra den fysiska funktionen och påskynda den postoperativa återhämtningen. I en sammanställning innehållande patienter med kolon-, lung-, blås- och esofaguscancer visade sig preoperativa träningsinterventioner kunna förbättra fysisk funktion, muskelstyrka och livskvalitet och även minska postoperativa komplikationer i lungan och ge kortare vårdtid för patienter med lungcancer [17]. Det kan dock vara en utmaning att uppnå meningsfulla effekter under den begränsade tiden från diagnos till operation, och högintensiv träning kan eventuellt behövas. 

Avancerad cancer

Spridd cancersjukdom är associerad med en mer uttalad cancerrelaterad trötthet, minskad fysisk funktionsförmåga och nedgång i livskvalitet. Den tillgängliga litteraturen för effekter vid avancerad cancersjukdom är begränsad, men tyder på att fysisk aktivitet i denna patientgrupp är genomförbar och säker. Bland de studier som rapporterade interventionsrelaterade komplikationer återfanns 9 träningsrelaterade händelser från totalt 493 deltagare; muskelbesvär (n = 7), hjärtkomplikationer (n = 1) och ökad trötthet (n = 1). Sammanställning av den befintliga evidensen för fysisk aktivitet visar på en stabilisering av cancerrelaterad trötthet och livskvalitet och även positiv effekt på sömn och fysisk funktion [18].  

Behandlingseffekt och överlevnad 

Det finns måttlig evidens för att fysiskt aktiva individer har en förbättrad cancerspecifik överlevnad vid kolon-, bröst- och prostatacancer [19]. Data baseras på självrapporterad fysisk aktivitet i befolkningsstudier och innehåller en risk för omvänd kausalitet. Effekten är dock betydande med riskförändringar på 40–50 procent och en viss dosrespons. För bröstcancer har 2 randomiserade studier rapporterat överlevnad, cancerspecifik överlevnad och återfall från uppföljningar på mer än 5 år. Båda studierna rapporterar sjukdomsfri överlevnad, (Hayes et al: hazardkvot [HR] 0,66; 95 pro­cents konfidensintervall [95KI] 0,38–1,17); Courneya et al: HR 0,68; 95KI 0,37–1,24), men med signifikant effekt enbart på generell överlevnad. Fler rapporter från långtidsuppföljningar väntas för både kolon- och prostatacancer [19].

Interventioner för att främja regelbunden aktivitet

Trots ökad kunskap om de positiva effekter träning har på livskvalitet och fysisk funktion når de allra flesta canceröverlevare inte upp till rekommenderade nivåer. Tvärtom leder standardbehandling vid cancersjukdom till försämrad kondition, troligen beroende på en kombination av minskad daglig aktivitet och biverkningar av behandlingen. I en sammanställning av 23 randomiserade studier, som undersökte effekterna av en träningsintervention hos vuxna individer med en cancerdiagnos, framgick att framför allt ledarledd träning har positiva effekter. Tydligt uppsatta mål, progressivt ökande belastning och tydliga instruktioner för hur träningen skulle utföras ledde till att fler individer uppnådde rekommenderad aktivitet. Interventionerna gav förbättrad kondition i upp till 6 månader. På grund av begränsad långtidsrapportering saknas tillförlitlig evidens för hur interventioner med fysisk aktivitet påverkar aktivitetsnivåer och träningseffekter långsiktigt [20].

Sammanfattningsvis har fysisk aktivitet en viktig roll under samtliga stadier av cancersjukdom, från preoperativa interventioner till kombinerad aerob och muskelstärkande träning under och efter behandling, för att bibehålla livskvalitet, kondition och muskelstyrka samt för att minska den cancer- och behandlings­relaterade trötthet som präglar canceröverlevnad. Samtidigt är fysisk aktivitet ett sätt för individer att själva påverka och förbättra sitt mående under och efter en avslutad cancerbehandling.

Specifika råd 

Den fysiska aktiviteten bör utformas individuellt och i dialog med individen. Träningen bör initialt vara handledd av fysioterapeut eller person med liknande kompetens och anpassas till biverkningar av pågående behandling eller eventuell spridning av sjukdomen, till exempel vid skelettmetastaser. Anpassning kan också vara aktuell vid exempelvis osteoporos eller om återhämtningen efter behandlingen är otillräcklig [21]. Biverkningar av cancerbehandlingen, såsom cancerrelaterad trötthet, illamående och ledsmärta, kan dock minskas med regelbunden fysisk aktivitet. 

Fysisk aktivitet på hög intensitet bör ej utföras inom 24 timmar efter kemoterapi eller vid feber [21].

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.