Varannan till var tredje person i Sverige kommer att insjukna i cancer. Samtidigt ökar antalet människor som lever med eller som botats från cancer stadigt. Oavsett specialitet kommer du med stor sannolikhet att möta dessa patienter. Till gynekologiska cancersjukdomar hör cancer som uppstår i blygdläppar, slida, livmoder, äggledare, äggstockar och i vissa fall bukhinnan. Behandlingen av dessa sjukdomar har hittills styrts av ursprungsorgan snarare än utifrån tumörkarakteristika, trots vetskapen om att kliniskt förlopp, behandlingssvar och prognos kan skilja sig avsevärt mellan olika tumörer som drabbar samma organ. Förbättrad kirurgi och medikamentell behandling har lett till förlängd överlevnad, men framstegen under de senaste 30 åren har hittills varit relativt små.
För 15 år sedan kartlades det mänskliga genomet vilket startade den nya eran med molekylär medicin och nya behandlingsstrategier i form av målriktade behandlingar. Att »lösa cancerns gåta« har varit mer komplext än förväntat, men vår förståelse av bakomliggande molekylära händelser har ökat dramatiskt, också för gynekologiska cancersjukdomar. Ett genombrott och paradigmskifte har i år skett i och med godkännandet av den första målriktade behandlingen vid gynekologisk cancer, PARP-hämmaren olaparib vid BRCA-muterad ovarialcancer. Individualiserad behandling utifrån tumörkarakteristika snarare än organursprung är därmed en realitet också för cancer som drabbar de kvinnliga organen.
På flera större cancercentrum utomlands ingår samlande av färskt tumörmaterial och blodprovstagning för molekylär karakterisering, med nya generationens sekvensering, i rutinsjukvård. Det är hög tid att detta införs även i Sverige. Med ökad förståelse av bakomliggande mekanismer finns även förutsättningar för effektiva primär- och sekundärpreventiva metoder, ett angeläget forskningsområde inte minst vid ovarialcancer.
Glädjande nog har också stora framsteg gjorts avseende vår förståelse av sena effekter efter genomgången cancersjukdom och behandling, vilket bland annat medfört större precision i vårt hantverk, till exempel utveckling av nervsparande kirurgi, fertilitetsbevarande behandling och målriktad strålbehandling. Många patienter har dock livskvalitetsnedsättande symtom efter genomgången sjukdom och behandling. Det är viktigt att sprida kunskap om dessa symtom till patienter, närstående och vårdgivare så att diagnostik och handläggning sker på ett adekvat sätt. För den intresserade finns vårdprogram för äggstockscancer, icke-epitelial äggstockscancer, endometriecancer samt cancerrehabilitering på www.cancercentrum.se/vårdprogram.
I detta temanummer om gynekologiska cancersjukdomar vill vi ge er en inblick i de tre vanligaste gynekologiska cancersjukdomarna, nämligen äggstocks-, livmoderkropps- och livmoderhalscancer. Vi vill också lyfta fram betydelsen av cancerrehabilitering.
Med önskan om en trevlig läsning!
