Allergiska sjukdomar såsom astma, rinit och eksem har ökat i förekomst världen över. I det här numret av Läkartidningen behandlas temat allergiska sjukdomar, vilka drabbar omkring 40 procent av befolkningen. Hur stor den reella ökningen varit samt om denna ökning nu har avstannat är osäkert. Som Rönmark och medarbetare rapporterar är enkätstudier riktade till slumpurval av befolkningen en vanlig metod för att bestämma förekomsten. Det är dock viktigt att vara medveten om att det ofta saknas enhetliga definitioner av de olika symtomen, och olika definitioner ger olika prevalensestimat vilket kan påverka resultat från olika studier och olika epoker.
Riskfaktorer för allergiutveckling har diskuterats under många år, och studier har visat varierande resultat. Alm och Goksör rapporterar att en i dag bärande uppfattning är att omgivningsfaktorer under graviditet och barnets tidiga uppväxt bidrar till att den immunologiska mognaden störs, med ökad risk för utveckling av allergi som resultat. Samtidigt tycks det finnas omgivningsfaktorer som stimulerar till immunologisk toleransutveckling, det vill säga en minskad allergirisk. Forskningsresultaten är inte entydiga, sannolikt beroende på att allergirelaterade sjukdomar har en multifaktoriell genes.
Akuta allergiska reaktioner mot mat hos barn är oftast IgE-förmedlade och varierar från lindrig klåda i munnen till anafylaxi. Möjligheterna att skilja mellan korsallergi och äkta allergi har förbättrats med hjälp av komponentdiagnostik. Som Nilsson och medförfattare påpekar är det viktigt att patienterna blir utredda eftersom det är stor skillnad i risk för svår allergisk reaktion vid förnyad exponering för till exempel jordnötter beroende på sensibiliseringsmönster. I dag finns ingen botande behandling av matallergi i rutinsjukvården, men många studier av olika behandlingsstrategier pågår, med oral immunterapi som ett viktigt och lovande exempel.
Hellström och medarbetare lyfter fram att allergisk rinit är den vanligaste formen av allergi, en tredjedel av befolkningen är drabbad. De rapporterar något som ofta förbises eller undervärderas, nämligen den allergiska rinitens inverkan på välbefinnandet och relation till annan sjuklighet.
Konradsen och Arvidson ger en uppdatering om immunterapi (ASIT) vid allergisk luftvägssjukdom, ett sjukdomsmodifierande behandlingsalternativ vid allergisk rinit och astma. Behandlingen ges fortfarande oftast med hjälp av regelbundna injektioner under flera års tid, men möjlighet till behandling peroralt med sublingual applicering finns också. De presenterar dessutom en helt ny möjlighet till behandling med några få intralymfatiska injektioner.
Den svåraste allergiska manifestationen, anafylaxi, definieras som en akut och potentiellt livshotande systemisk överkänslighetsreaktion och kännetecknas av andningssvårigheter och/eller cirkulationspåverkan. Ofta, men inte alltid, är anafylaxi associerad med hud- och slemhinneförändringar. Gülen och Wickman går igenom definitioner, symtom och behandling och påminner om att anafylaxi nästan alltid är oväntad och kräver omedelbar behandling.
Slutligen gör Tilling en genomgång av allergisk sjukdom i primärvården där de flesta patienterna, både barn och vuxna, omhändertas. Allmänläkaren bör ha kunskap om behandling och utredning av de vanligaste misstänkta allergiska tillstånden. Tilling påpekar vidare att en vårdcentral bör ha resurser att primärt utreda allergisk sjukdom men också att hantera akuta allergiska tillstånd, som astma och anafylaktiska reaktioner.
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.
