Sjukvårdens utveckling under de senaste 150 åren har till största del varit beroende av nya metoder som förändrat möjligheterna till prevention, diagnostik, behandling och rehabilitering. Innovation(er) är både en möjlighet och en utmaning för läkarkåren. De flesta läkare vill ta del av ny kunskap inom läkemedels- och medicinteknikområdena. Samtidigt finns det en utmaning i att hinna ta del av den tekniska utvecklingen, och i en alltmer pressad arbetssituation är det inte alla läkare som har tiden och utrymmet. Det kan också finnas en motsättning mellan rådande arbetssätt, vad vi kallar »beprövad erfarenhet« och vetenskapligt belagda, men ännu ej införda, metoder. Därtill finns en risk att organisationsbundet motstånd fördröjer eller hindrar införande av innovationer eller utmönstring av metoder som inte längre håller måttet.
Erfarenheten visar att det sällan slutar väl när man inför otillräckligt utvärderat »nytänkande« inom både teknik och organisation över huvudet på läkarkåren. Den grundläggande kunskapen om sjukvården som läkare besitter är svår att ersätta.
Läkarkåren har därför en omistlig roll för att medicinska innovationer ska komma till stånd och kunna införas inom sjukvården. Samtidigt är det nödvändigt att påpeka att de flesta innovationer kräver samverkan mellan läkare och andra aktörer, exempelvis andra professioner i sjukvården, patientorganisationer, forskare och ingenjörer i olika fält, den biomedicinska industrin samt olika myndigheter.
I detta temanummer täcker vi in några olika aspekter på innovation inom sjukvården och hur läkares arbete påverkas. Hidefjäll et al ger exempel på hur Västra Götalandsregionen arbetar med att stärka innovationsstödsystemet inom hälso- och sjukvården och säkerställa god interaktion mellan vård, näringsliv och akademi. En viktig fråga rör implementering av innovationer, något som alltför ofta misslyckas. Detta tar von Thiele Schwarz och Hasson upp utifrån ett implementeringsvetenskapligt perspektiv. Vikten av att inte bara se till de tekniska aspekterna utan även kompetens, tid, organisatoriska förutsättningar och beteenden betonas.
I artikeln av Frankelius redogörsför betydelsen av evolution, imitation och innovation för utveckling av sjukvården. Vidare diskuteras skillnaden mellan inkrementella och radikala innovationer och hur innovativa processer ofta stöter på motstånd av olika slag. I en artikel av Baraldi et al diskuteras den mångfasetterade kombination av lösningar som krävs för att motverka den ökande förekomsten av antibiotikaresistens.
För att kunna bedöma huruvida befintliga eller nyutvecklade metoder (innovationer) ska användas har det under de senaste 25 åren vuxit fram en metodik för att på ett systematiskt sätt utvärdera processer, procedurer, teknologier, läkemedel och andra metoder inom hälso- och sjukvården. Denna metodik kallas »health technology assessment« (HTA) och står för evidensbaserade beslutsprocesser inom hälso- och sjukvården. I artikeln av Wallerstedt et al ges en omfattande redogörelse av 85 olika HTA-rapporter under åren 2006–2015 med fokus på medicinska tekniker.
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.
