Eftersatt och underbehandlad sjukdom

Gikt är en sjukdom med lång och intressant historik. Den kliniska bilden beskrevs i detalj redan drygt 400 år f Kr av Hippokrates, som också gjorde en mängd intressanta observationer, som att sjukdomen sällan drabbade eunucker eller premenopausala kvinnor. Redan på 1670-talet identifierade mikroskopets uppfinnare Antonie van Leeuwenhoek »tagelhårsliknande« strukturer (giktkristaller) vid mikroskopi av tofi, och i mitten av 1800-talet beskrev den engelska läkaren Alfred Garrod att patienter med svår gikt hade ett ämne i blodet som kunde bilda kristaller utanför kroppen. Detta ämne visade sig bestå av urat, och förhöjda nivåer har sedan visat sig vara den i särklass främsta riskfaktorn för att utveckla gikt. Stegvis kartlades metabolismen bakom urat, med identifieradet av enzymet xantinoxi­das som styr det sista metabola steget för omvandling till urat. Ett läkemedel som specifikt blockerade detta enzym godkändes redan 1966, en upptäckt som belönades med Nobelpriset 1986. Denna utveckling har sedan följts av ytterligare läkemedel.

Under senare decennier har förståelsen av mekanismerna bakom det akuta giktanfallet och vad som styr uratnivåerna ökat avsevärt. Trots denna nya kunskap är det väl dokumenterat från alla länder i världen där det undersökts att patienter med gikt underbehandlas med uratsänkande läkemedel. Det finns flera anledningar till detta som bland annat inkluderar den kliniska giktens attackvisa förlopp med initialt mellanliggande symtomfria perioder, svårigheter vad gäller diagnostik, missuppfattningen att sjukdomen huvudsakligen är livsstilsorsakad samt oklarheter beträffande i vilken mån ett högt uratvärde också är skadligt för andra organ i kroppen.

Ett nätverk startades i Sverige 2015 av intresserade läkare inom reumatologi och primärvård. Fram till dess hade intresset för sjukdomen varit svalt, och endast ett fåtal artiklar från Sverige om klinisk gikt publi­cerades mellan 1987 och 2012. Nätverket har vidgats och har nu representanter från Umeå till Lund  samt från flera yrkeskategorier. Nätverket har medverkat till att starta en mängd forskningsprojekt relaterade till gikt och hyperurikemi, omfattande allt ifrån in vitro-effekter av uratkristaller på granulocytaktivering till interventionsstudier och registerbaserade studier. Nätverkets syfte har också varit att förmedla uppdaterad information och kunskap till läkare och sjukvårdspersonal i Sverige angående orsak, dia­gnostik, behandling och nya forskningsresultat.

I detta temanummer ger delar av nätverket en uppdaterad bild av orsaker och mekanismer bakom hyper­urikemi och gikt, diagnostik, modern behandlingsstrategi samt en översikt av det aktuella kunskapsläget beträffande eventuella effekter på andra folksjukdomar av höga respektive låga uratnivåer. Det presenteras bland annat nya data om vikten av målinriktad behandling av förhöjt serum-urat, hälsoekonomiska effekter samt aktuella data angående urats eventuella effekt på neurodegenerativa sjukdomar. Det pågår ett aktivt arbete för att lösa dessa kvarstående frågor kring urats effekter på olika sjukdomar, men vi hoppas att läsningen ska öka kunskapen hos landets läkare om denna behandlingsmässigt eftersatta sjukdom och leda till bättre behandling.