Blodtransfusion är en viktig behandling inom stora delar av modern sjukvård: akut livräddande vid blödning och som substitution vid blodbrist på grund av sjukdom eller cytostatikabehandling. I en tidigare artikel i Läkartidningen [1] har vi visat att vi ger förhållandevis mycket erytrocyttransfusioner i Sverige, sannolikt många gånger på tveksam indikation.

Med undantag av vissa koagulationsfaktorpreparat som kan framställas med rekombinant teknik, framställs alla blodprodukter från humant blod, donerat av friska frivilliga blodgivare. Blodverksamheter vid sjukhusen i Sverige ansvarar för tappning, testning, framställning och utlämning av produkter för transfusion. Inom dessa verksamheter arbetas det mycket med logistik – det ska alltid finnas tillräckligt med blod för sjukvård, och samtidigt är det viktigt att ha så låg kassation som möjligt, först och främst av etiska skäl men naturligtvis också av hänsyn till kostnader.

Ju kortare hållbarhet produkterna har, och ju mind­re blodlager en blodverksamhet har, desto svårare är det att ha reservlager för akuta behov eller av special­komponenter. Trombocyter är den standardprodukt som har kortast hållbarhet: upp till en vecka. För erytro­cyter är det viktigt med ABO-blodgruppskompatibilitet, och det vi kallar akutblod – erytrocyter av blodgrupp O RhD-negativ, som ska kunna ges till alla i akuta situationer – är det mycket viktigt att använda med respekt då bara 6 procent av vår befolkning har blodgrupp O RhD-negativ.

I detta temanummer med sex artiklar om blodtransfusioner presenterar och diskuterar vi indikationer för blodtransfusion i olika patientgrupper; från neonatalvård, obstetrik och kritiskt sjuka till olika katastrofscenarier. Blodtransfusion innebär att man ger celler och proteiner från en annan individ, med potentiell risk för immunologiska reaktioner eller transfusionsöverförd smitta hos mottagaren. I en av artiklarna beskrivs transfusionskomplikationer och hur dessa bör följas upp.

I dag finns protokoll för att handlägga patienter med stor blödning på de flesta kliniker som behandlar patienter med risk för blödning [2-4]. Blodverksamheterna ska ha någon variant av blödningspaket de kan leverera snabbt utifrån de förutsättningar och behov som har bedömts vara rimliga. Trots det är akut blödning många gånger oförutsägbar, och drabbade patienter kan behöva behandlas på mindre sjukhus med begränsad beredskap. Det gäller till exempel aortaaneurysm, gastrointestinal blödning och hjärnblödning. Många patienter behandlas i dag med antikoagulantia och/eller trombocythämmande läkemedel, vilket komplicerar behandlingen ytterligare. I en artikel diskuteras beredskap i krissituationer, vilket förutom större händelser med många skadade även inkluderar beredskap för enstaka stora blödningar på mind­re sjukhus. Med ny kunskap, som stöder att tidig blodtransfusion minskar mortalitet vid stor blödning, har prehospitalt tillgängliga blodprodukter börjat efterfrågas. Som en del i Totalförsvarets samarbete mellan civilt och militärt försvar för den nationella beredskapen pågår utveckling av frysta och frystorkade blodprodukter med lång hållbarhet – allt för att öka blodprodukternas tillgänglighet.

 

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.