Sexuellt överförda infektioner (STI) är ett växande folkhälsoproblem. Covid-19-pandemin har delvis påverkat epidemiologin under 2020, varför det sannolikt inte är ett representativt år på grund av ökad social distansering samt minskat resande och därigenom minskad utlandssmitta. Tillgång till testning kan också vara en förklaring till en potentiell nedgång. Drop-in-tider på mottagningar har tagits bort och en del personer har inte heller velat söka, men en viss kompensation kan ha skett via internetbaserad hemprovtagning med analys vid sjukhuslaboratorium. 

Variationen är stor i logistiken kring STI-omhändertagandet inom landet. Klamydia handläggs i många fall i primärvården. I de flesta regioner utgör sjukhusens STI-mottagningar och ungdomsmottagningarna fortfarande basen för verksamheten, liksom för testning av asymtomatiska individer. På senare år har man kunnat beställa hem test för klamydia via internet, och i de allra flesta regioner ingår numera även analys av gonorré, men oftast bara för diagnostik av urogenital infektion: svalg- och rektalprov ingår oftast inte. 

För att utöka testkapaciteten har man på en del håll etablerat STI-mottagningar med stationer för självprovtagning som patienten på egen hand passerar efter triagering via ett i förväg ifyllt webbformulär. Det är dock mycket viktigt att inte glömma bort det personliga mötet för det preventiva samtalet. Vissa riskpersoner behöver fångas upp tidigt, och primärvården spelar i detta sammanhang en viktig roll. Man måste överväga vilka prov, inklusive hiv, som är nödvändiga att ta. Att ha en sexuellt överförd infektion innebär ökad risk för att man har fler. Dessutom ökar risken för infektion med hiv vid annan samtidig STI. Antibiotikaresistens som försvårar behandlingen av både gonorré och Mycoplasma genitalium-infektioner har uppmärksammats som ett växande problem. Specifik diagnostik av både infektion och resistensmönster är viktigt.

Primärprevention, alltså att undvika att smittas över huvud taget, är det bästa sättet för att minska förekomsten av STI. Vaccination är den effektivaste metoden för att undvika att bli smittad av ett infektiöst agens. Sedan drygt ett decennium finns ett mycket effektivt HPV-vaccin, men för övriga STI finns det tyvärr inget vaccin. Under hiv-eran var annonskampanjer vanliga. Nu har i stället andra plattformar, framför allt sociala medier, tillkommit. Vad vi mest ägnat oss åt är sekundärprevention, det vill säga att via scree­ningprogram tidigt hitta infekterade personer. Ter­tiärprevention innebär att man förebygger komplikationerna genom effektiv behandling. 

Sexualanamnesen är en grundläggande förutsättning för adekvat provtagning. Det kan vara svåra och känsliga frågor att ställa, men upplevs förvånansvärt sällan som integritetskränkande av patienten. Det är viktigt för provtagningen att veta hur man har haft sex – och även i vilket land, då infektionspanoramat kan skilja sig åt. Ett förtroendefullt samtal mellan patient och vårdgivare är av stor vikt, inte minst för smittspårning. 

Artiklarna i temanumret försöker belysa komplexiteten kring olika STI, symtom man bör uppmärksamma samt diagnostik och behandling. 

För aktuella behandlingsrekommendationer hänvisar vi till rekommendationerna framtagna av sektionen för venereologi inom Svenska sällskapet för dermatologi och venereologi (SSDV) (www.ssdv.se/venereologi/riktlinjer.)

 

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Författaren har medverkat i kliniska prövningar av kvadrivalent och nanovalent HPV-vaccin via Merck och Sanofi Pasteur MSD. Prövningarna är avslutade sedan mer än 5 år. Författaren har haft en arvoderad föreläsning om HPV-vaccin senast i år.

Anmälan och smittspårning 

Av de sexuellt överförbara infektioner som berörs ingår gonorré, klamydia och syfilis i smittskyddslagen, däremot inte Mycoplasma genitalium och genital HPV-infektion. Smittspårning bör initieras redan vid misstänkt infektion. Att anmälan och smittspårning sker är ytterst läkarens ansvar, men kan delegeras till annan personalkategori. Vid infektioner reglerade enligt smittskyddslagen har patienten rätt till kostnadsfritt besök, diagnostik och behandling. Se även Folkhälsomyndighetens webbplats.