Hypertyreos är en folksjukdom och drabbar många i arbetsför ålder. De lindrigare formerna blir allt vanligare i högre åldrar och är då förknippade med en ökad morbiditet. Behandlingen är etablerad sedan decennier, men varierar över landet. Just för att vården inte var jämlik och harmoniserad valdes hypertyreos ut som ett område med behov av ett nationellt vårdprogram av Nationellt programområde (NPO) endokrina sjukdomar.
Uppgiften att skriva vårdprogrammet gick till den nationella arbetsgruppen (NAG), med företrädare för flertalet involverade kompetensområden samt patientrepresentanter. Arbetsgruppen har tagit hänsyn till nationella och internationella behandlingsprinciper och tagit intryck av patientrepresentanternas behov och synpunkter för att forma gemensamma riktlinjer. Remissversionen av vårdprogrammet har reviderats efter de goda synpunkter som lämnats, och det slutgiltiga vårdprogrammet kunde publiceras under januari 2023.
I vårdprogrammet har vetenskaplig evidens och patienternas behov varit i fokus, och hälsoekonomi presenteras i ett eget kapitel, liksom omvårdnadsaspekter. Sjuksköterskans betydelse har poängterats, och vårdprogrammet är starkt inriktat på att vården ska vara strukturerad, nationellt jämlik och framåtblickande. Landets 21 regioner har sedan tagit vid för stegvis implementering – en process som kommer pågå över år, då vårdprogrammet identifierat flera klyftor som behöver överbryggas.
I detta temanummer vill vi presentera valda delar av hypertyreosvården i vårdprogrammet. Vi startar med perspektiv från primärvården, dit patienterna vanligen först söker sig. Inom denna vårdnivå finns också många av patienterna med livslång levotyroxinbehandling efter sin erhållna behandling för hypertyreos samt en grupp av patienter med kvarstående besvär och rehabiliteringsbehov. I den andra artikeln går vi igenom behandlingen av hypertyreos och stadfäster det som är etablerat, men lyfter också fram nyheter som riskstratifiering och individuell kalcium-/vitamin-D-behandling före operation. I den tredje artikeln framhålls sjuksköterskans roll och den viktiga insats hen kan göra, och slutligen tar vi er med genom en artikel om fyra perspektiv på endokrin oftalmopati – den komplikation som kan drabba patienter med Graves sjukdom och som kan medföra ett stort lidande för patienten. Här läser ni om primärvårdens, endokrinologens, ögonläkarens och patientens synvinklar och om behovet av samarbete över gränserna för ett så gott slutresultat som möjligt och för att möta patienternas behov av stöd och hjälp.
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.