Exploaterar forskares strävan efter snabb granskning och publicering

Fenomenet rovtidskrifter breder ut sig. Dessa tidskrifter exploaterar forskares traktan efter en snabb »gransknings«-process, snabb publicering och därtill publicering med fri tillgång (open access). Affärsidén är att använda en svag eller fejkad granskningsprocess – eller ingen granskning alls – för att kunna publicera så många betalda artiklar som möjligt. Många av rovtidskrifterna erbjuder också forskare att skriva en kunskapsöversikt i valfritt ämne, vara gästredaktör för ett specialnummer – också det i valfritt ämne – eller väljas in en redaktionskommitté. Forskare frestas att vända sig till dessa tidskrifter, kanske för att de har dåliga insikter i hur en rovtidskrift fungerar och vilka risker det innebär att välja att publicera i en sådan tidskrift.

Fenomenet uppmärksammades första gången i Läkartidningen i en debattartikel 2012 [1]. I Vetenskapsrådets webbtidskrift Curie har det varnats för publicering i rovtidskrifter [2, 3]. Denna artikel uppmärksammar Läkartidningens läsare på fenomenet, summerar en del av det som under senare år har blivit känt om rovtidskrifter och ger exempel på rovtidskrifternas bristfälliga kvalitetsgranskningar. Jag poängterar att rovtidskrifter i ett större perspektiv kan utså misstro mot vetenskapen.

Avgränsning av vad som är en rovtidskrift

Jeffrey Beall, amerikansk universitetsbibliotekarie, tog i slutet av nollnolltalet upp kampen mot oseriösa vetenskapliga tidskrifter och lanserade begreppet »predatory journals«, rovtidskrifter [4]. Han utvecklade en uppsättning kriterier som skulle uppfyllas för att ett förlag eller en tidskrift skulle pekas ut [5] och lanserade en förteckning över möjliga rovtidskrifter [6].

Gränsdragningen mellan rovtidskrifter å ena sidan och lågkvalitativa tidskrifter med slapp granskningsprocess å den andra är långtifrån given. Bealls kriterier har kritiserats för att vara alltför ospecifika. Processen att utifrån Beallkriterierna ta fram en svartlista har anklagats för att inte vara tillräckligt transparent och för att vara alltför generaliserande. Även de som uppskattat Bealls lista har haft invändningar av typen »han är lite för skjutglad«. Andra svartlistor än Bealls har lanserats, och det finns aktörer som utvecklat vitlistor som alternativ [7, 8].

Åtskilliga definitioner har föreslagits. I den bredaste ansatsen samlades 43 deltagare från 10 länder år 2019 till en gemensam definition; de representerade bland annat förlag, forskningsfinansiärer, forskare, akademiska institutioner och patientorganisationer [9)]. Den definition de enades om framgår av Faktaruta 1.

Ett globalt fenomen

Fenomenet rovtidskrifter tog fart i början av 2010-talet – under åren 2010–2014 ökade antalet mer än fyrfaldigt [10]. I februari 2021 publicerade två tjeckiska forskare en djupdykning i storförlaget Elseviers citerings- och abstraktdatabas Scopus, jämte Pubmed världsledande [11]. Inom hälsovetenskaper hade 2,0 procent av alla artiklar 2015–2017 publicerats i misstänkta rovtidskrifter, en lägre andel än i kategorierna andra livsvetenskaper (3,4 procent) och sociala vetenskaper (4,0 procent). När den geografiska fördelningen inom forskningsområdet hälsa analyserades var andelen artiklar publicerade i möjliga rovtidskrifter klart högst bland artiklar från Kina (11,7 procent) [11].

De kartläggningar som har gjorts har visat att det finns åtskilliga misstänkta rovtidskrifter inom vitt skilda discipliner, alltifrån intensivvård [12] och anestesiologi [13] till palliativmedicin [14], rehabilitering [15] och neurologi och andra neurovetenskaper [16].

Rovtidskrifterna infiltrerar också den svenska universitetsvärlden. En grupp medicinetiker i  Uppsala har undersökt svenska omvårdnadsforskare som pub­licerat artiklar i rovtidskrifter. När de utgick från den mest aktuella svartlistan över rovtidskrifter fann de 39 artiklar publicerade 2018–2019 med sammanlagt 84 svenska omvårdnadsforskare som författare [17]. Majoriteten av författarna var seniora forskare från mindre högskolor. När information från tre listor över misstänkta rovtidskrifter kombinerades, fann forskare vid Högskolan i Borås och Karolinska institutet att 0,7 procent av svenska vetenskapliga artiklar i databasen Swepub publicerats i misstänkta rovtidskrifter [18]. Studien gällde samtliga vetenskapsområden (hälso­vetenskaper särredovisades inte).

Bristande kvalitetskrav

Åtskilliga forskare och journalister har med humoristiska ansatser testat hur seriösa potentiella rovtidskrifter är; de har givit exempel på förbluffande kvalitetsbrister [19].  Andra har prövat tidskrifterna mer systematiskt. Under titeln »Who is afraid of peer review?« publicerade  vetenskapsjournalisten John Bohannon 2013 en uppmärksammad wallraffande artikel i Science [20]. För att testa hur omsorgsfull open access-tidskrifters kvalitetsgranskning av vetenskapliga manus var, skrev han en artikel om laboratorieförsök med en cancerhämmande faktor extraherad från en afrikansk ört. Vid ett första påseende såg det ut som en vanlig vetenskaplig artikel. Men artikeln var fullspäckad med uppenbara fel när det gällde studieupplägg, redovisning av resultat och slutsatser. Han sände sitt manus till ett stort antal open access-tidskrifter. Av de tidskrifter han fick svar från accepterade 62 procent den fingerade artikeln. Flera globala förlag ansedda som ledande inom vetenskaplig litteratur, till exempel Elsevier, Wolters Kluwer och Sage, hade inom sitt hägn tidskrifter som accepterat artikeln, utan seriös granskning, tycktes det. Här vill jag ändå påminna om att de flesta open access-tidskrifter är seriösa med omsorgsfulla granskningsprocesser.

Tre polska och en brittisk forskare prövade i vad mån rovskrifter har en seriös process för att rekrytera medlemmar till sina redaktionskommittéer [21]. Anna O Szust (»oszust« är polska för bedragare) anmälde sitt intresse att delta i sådana redaktionskommittéer. Hon hade inga publikationer i vetenskapliga tidskrifter. Ansökan sändes till 120 misstänkta tidskrifter från Bealls lista. En tredjedel antog Szust som medlem av redaktionskommittén, ofta inom timmar efter att ansökan sänts in. Två tidskrifter erbjöd henne till och med att bli huvudredaktör. Ingen av de 120 tidskrifterna i en kontrollgrupp, hämtade från en förteckning över etablerade vetenskapliga tidskrifter, svarade på Szusts erbjudande. Förfrågningarna blev till en enkel validering av Bealls lista: det tycks gå att med någorlunda hög specificitet sortera fram misstänkta rovtidskrifter.

I dag har många forskningsfinansiärer, inklusive Vetenskapsrådet, krav på att den forskning de finansierar ska vara öppet tillgänglig. Bealls lista har kritiserats för slagsida mot att beteckna open access-tidskrifter – särskilt de från låginkomstländer – som rovtidskrifter. Beall har betonat att det inte är open access-systemet i sig som han reagerar mot, men han ser hur det kan utnyttjas av skrupelfria aktörer och pekar på likheten med e-post: När den först kom var det en storartad innovation som tillät snabb och billig kommunikation. Sedan kom spam – man tvingades filtrera bort irrelevanta, bedrägliga och kränkande budskap. Beall såg samma korruption av en storartad idé inom vetenskaplig open access-publicering [4].

Bealls lista i blåsväder 

På bloggen Scholarly Open Access listade Beall 923 förlag som möjliga rovförlag; tillsammans publicerade de vid årsskiftet 2016–2017 omkring 10 000 tidskrifter. »Beall’s list« blev en välkänd kunskapskälla för alla som ville undvika att publicera i rovtidskrifter.

De utpekade förlagen började förstås hota med repressalier. År 2013 sände det indiska OMICS ett hotbrev till Beall, som hade hängt ut förlaget som »det värsta av de värsta«. Brevet var ett frontalangrepp med ordval som måste sägas vara ovanliga även i de allra mest exalterade akademiska grälen. Förlaget hotade med rättsliga åtgärder och skadestånd på en miljard dollar. Brevet avslutades med ytterligare ett ekonomiskt krav: 10 000 dollar för de kostnader man haft för att sammanställa hotbrevet.

I början av 2017 tog Beall bort sin lista från Scholarly Open Access. Han har senare berättat att huvudorsaken var att hans universitet startat en utredning om forskningsoredlighet efter en anmälan från Frontiers Media, ett av de förlag Beall ifrågasatt. I universitetets granskning friades han, men Bealls lista har inte återpublicerats på hans blogg.

Att upptäcka rovtidskrifter

I den europeiska kodexen för forskningens integritet listar All European Academies (ALLEA) vad man betecknar som oacceptabla beteenden. Numera ingår att stödja rovtidskrifter (troligen avser man med »stöd« att publicera i dessa tidskrifter eller ingå i deras redaktionskommittéer) bland det som är oacceptabel praxis [22]. Med ökande uppmärksamhet kring fenomenet rovtidskrifter kommer säkert de som i framtiden söker forskningsmedel eller tjänster att solkas om de publicerat i rovtidskrifter – anseendet för den som publicerar i tidskrifter utan seriös vetenskaplig granskning riskerar att ta skada över lång tid.

Hur ska då forskaren och läsaren skydda sig? I litteraturen har åtskilliga hjälpredor lanserats för att upptäcka möjliga rovtidskrifter. I en systematisk översikt identifierades 97 checklistor; tre av dessa uppfyllde kriterierna för att vara evidensbaserade [23]. En checklista, inte medtagen i den systematiska översikten, har publicerats av de båda svenska medicinetikerna Stefan Eriksson och Gert Helgesson [24]. De förtecknar 25 varningssignaler, samtidigt som de betonar att det är just varningssignaler, inte bevis, på att det handlar om en rovtidskrift.

Bealls svartlista omfattade över tio tusen tidskrifter, och han uppdaterar den inte. Men hans lista har återpublicerats och uppdaterats på anonyma webb­sidor  [6, 25]. Ett amerikanskt företag, Cabell’s Publications, har också trätt in på arenan. Sedan 2017 publicerar de både en vitlista och en svartlista, detta efter att ha bedömt tidskrifterna utifrån 65 kriterier [9]. För att undvika stämningar ger de förklaringar till varför en tidskrift hamnat på svartlistan. Haken är att deras verksamhet är kommersiell, och att det är dyrt att få tillgång till deras listor. En oberoende icke-kommersiell brittisk organisation har i Directory of Open Access Journals sammanställt en vitlista med mer än 15 000 open access-tidskrifter som uppfyller vissa kvalitetskrav [8].

Rovtidskrifter sprider misstro mot vetenskapen 

Genom fenomenet rovtidskrifter kan vetenskapen i sig ta stryk genom det uppenbara: kvalitetskraven sänks. Rovskrifternas bristande granskningssystem gör dessutom att fusk lättare kan slinka igenom. Och om rågången mot rovtidskrifter inte hålls klar riskerar vetenskapens anseende i samhället att skadas, något som erfarenheterna från andra typer av oegentligheter i forskning visar. Efter Macchiariniaffären störtdök anseendeindex för Karolinska institutet (KI)hos allmänheten från 88 (2014; 100-gradig skala) till 36 (2018) [26]. Det var inte bara förtroendet för KI som sjönk. I en annan enkät till allmänheten uppgav 35 procent att deras förtroende för medicinsk forskning i stort hade påverkats negativt [27].

Om rovtidskrifter med sina låga kvalitetskrav vinner terräng finns en uppenbar risk för forskningens legitimitet i samhället. På längre sikt kan allmänhetens och beslutsfattarnas villighet att finansiera forskning påverkas. När forskningens kvalitet inte kontrollerats i ett kvalificerat referentgranskningssystem kan den som vill ifrågasätta vetenskap i stort fråga: Av allt som framförs som forskningsframsteg och nya sanningar, vad kan man lita på? Rovtidskrifter kan på så sätt bidra till att sprida misstro mot vetenskap.