Lars Borgquist, professor emeritus, institutionen för medicin och hälsa, Linköpings universitet, och distriktsläkare i Eslöv
Hur kom ni på idén till artikeln, och varför har du intresserat dig för detta?
Idén till artikeln har funnits sedan lång tid. Alltsedan jag i början av 1970-talet skrev min avhandling i ekonomi om organisationsnivåer inom sjukvården har jag varit intresserad av hur utveckling av teknologi och kunskap i olika typer av organisationer är relaterad till rationellt beslutsfattande. Detta intresse fördjupades senare då jag skrev min medicinska avhandling i ortopedi och allmänmedicin. Intresset fördjupades ytterligare i samarbetet med Malin André när hon gjorde sitt avhandlingsarbete, där jag var en av hennes handledare. I avhandlingen analyserades allmänläkares medicinska beslutsfattande.
Vilken är den största förändringen i svensk sjukvård i dag jämfört med för 50 år sedan?
Den största förändringen är förstås att den medicinska kunskapsutvecklingen har möjliggjort att många vanliga sjukdomar nu kan botas och förebyggas. Det gäller till exempel duodenalt ulcus, som numera kan botas med antibiotika och protonpumpshämmare.
Vilka fördelar har patienterna i denna utveckling?
Patienten kan leva ett självständigt liv befriat från de sjukdomar som kan botas och förebyggas. Detta gäller även vid många kroniska sjukdomar, till exempel diabetes och reumatiska sjukdomar, där medicinska framsteg ger patienten möjlighet till ett bra liv.
Vilka är nackdelarna för patienterna?
Patienten blir inte sällan drabbad av (alltför många) felriktade organisatoriska och ekonomiska påfund. Många av de kroniska sjukdomarna passar inte in i nya ekonomiska styrsystem.
