Vad är huvudbudskapet i er artikel?
Bröstcancer hos unga är en terapeutisk utmaning för det behandlande teamet både på grund av den relativt sett sämre prognosen hos de cirka 40 procent som har bröstcancer av luminal B-subtyp och de specifika frågeställningarna kring hereditet, fertilitet, graviditet och sexualitet som teamet också måste hantera.
Hur ser din kliniska vardag ut?
Jag är sektionschef för bröstkirurgin på Karolinska universitetssjukhuset och bedriver aktivt epidemiologisk bröstcancerforskning. Men mest av allt är jag kliniker och träffar varje vecka ett stort antal bröstcancerpatienter. Min kliniska vardag består av bröstkirurgiska operationer, mottagningsarbete med diagnosbesked, operationsplanering och postoperativa besked samt multidisciplinära behandlingskonferenser.
Hur bemöter man på ett bra sätt unga kvinnor med bröstcancer?
Här finns inget enkelt svar. Med vetenskapligt underbyggd, strukturerad, trygg och personligt anpassad information med stor lyhördhet för de frågor som patienten själv har. Det är viktigt att jag som behandlande läkare också omhändertar viktiga aspekter som patienten inte själv tar upp eller »hunnit fram till«, exempelvis känslor kring bröstförlust kontra bröstrekonstruktion, framtida nedsatt fertilitet och fertilitetsbevarande åtgärder. Man får inte rygga för svåra frågor kring exempelvis avbrott mitt i bröstcancerbehandlingen för att möjliggöra graviditet. Jag ser mig som en lots och samarbetspartner i en medicinskt och personligt svår situation.
Hur valde du specialitet?
Redan under läkarutbildningen blev jag intresserad av kirurgi. Efter att ha testat ett par andra specialiteter återkom jag till kirurgin under AT och fastnade. Efter min AT började jag direkt min kirurg-ST. Att det blev bröstkirurgi var mer en slump och berodde på forskningen. Men för mig är det den kompletta subspecialiteten: kirurgi, onkologi, plastikkirurgi och psykosocialt omhändertagande på en och samma gång.
