Varför skrev ni den här artikeln nu?
En kollega ställde en fråga kring felkopplade EKG inför ett användarmöte för vårt datoriserade EKG-system. Efter att ha hittat några artiklar växte intresset men också insikten att det nog är värdefullt att påminna våra kollegor om vikten av att koppla EKG korrekt.
Har du själv någon gång upptäckt ett felkopplat EKG?
Ja, patienter har remitterats till oss med anledning av nytillkomna ST–T-förändringar betingade av felkopplat EKG. Säkert har jag också tolkat en del EKG som har varit felkopplade utan att förstå att så har varit fallet.
Vilka är riskerna?
Felkopplade EKG kan leda till såväl under- som överdiagnostik av olika kardiella tillstånd. Ibland kan det röra sig om att en onödig undersökning görs och ibland att en allvarlig diagnos, t ex hjärtinfarkt, missas.
Hur vanligt är det?
Förväxling av elektroder har rapporterats förekomma vid uppåt 4 procent av EKG-registreringar. Felplacering av bröstelektroder kan vara ännu vanligare. I en engelsk studie påvisades en stor okunskap kring var bröstelektroderna skulle placeras; bara hälften av sköterskorna (och 16 procent av kardiologerna) visste att C1 och C2 skulle placeras i 4:e interkostalrummet. Detta kan ses i ljuset av att det registreras 100-tals miljoner EKG årligen i världen.
Kan man förhindra felkoppling?
Sladdarna är färgmärkta så att risken ska minimeras. Våra datortolkningsprogram är rätt duktiga på att finna en del av de vanligare felkopplingarna, t ex förväxling av sladdarna till armelektroderna. Det kan ingjuta falsk trygghet; att datortolkningen inte rapporterar misstänkt felkoppling betyder inte att EKG är rätt kopplat. En systematik i påkopplingen är förstås viktig. Och man bör tänka på att EKG kan vara felkopplat om EKG-fyndet inte är det förväntade. Och nu finns det en tabell i Läkartidningen med ledtrådar för att upptäcka felkopplingar!
